Har ni en karaktär ni gillat tokigt mycket men som verkligen inte funkat i spel?
Jag har
1) Alfric Cederskiöld en munk med en stav jag vässade i ändarna så den gav 1T8+nåt i SKP. Han mediterade och spelade på en flöjt o ville aldrig slåss... Det blev halvkul i längden. Men jag hade lätt kunnat utveckla honom i ett manus.
2) En kort människa... ehh minns inte hans namn men liknade en dvärg. han provocerade alltid fram alla bråk men stack därifrån av feghet så fort det belv nåt gruff vilket gjorde att spelgruppen ganska snabbt tröttnade på honom. Han var kul att spela men han blev inte så långlivad och hade väl ingen större funktion i gruppen än att mucka gräl... borde försett honom med lite mer förmågor men som spelare bestämde inte jag och ahde då heller ingen tanke på det.
Jag har
1) Alfric Cederskiöld en munk med en stav jag vässade i ändarna så den gav 1T8+nåt i SKP. Han mediterade och spelade på en flöjt o ville aldrig slåss... Det blev halvkul i längden. Men jag hade lätt kunnat utveckla honom i ett manus.
2) En kort människa... ehh minns inte hans namn men liknade en dvärg. han provocerade alltid fram alla bråk men stack därifrån av feghet så fort det belv nåt gruff vilket gjorde att spelgruppen ganska snabbt tröttnade på honom. Han var kul att spela men han blev inte så långlivad och hade väl ingen större funktion i gruppen än att mucka gräl... borde försett honom med lite mer förmågor men som spelare bestämde inte jag och ahde då heller ingen tanke på det.