Era bästa tv- och dataspel

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,181
Location
Rissne
OK, ett gammalt pixelspel till: Megaman X är fortfarande min blueprint för hur jag vill ha plattformsspel. Vansinnigt snygg pixelart, perfekta kontroller. Perfekta. Ingen jävla inertia – ända sedan jag var liten har jag stört mig på att Mario accelererar och decelererar. No, damnit! Börja spring när jag trycker på knappen, sluta spring när jag slutar trycka på knappen. Och med variabla hopp och slides… Och de olika vapnen man kan få och hur de interagerar med banorna, och hur banorna ändras lite beroende på vilken ordning… Det är inte superavancerade eller superkomplexa grejer, men det är verkligen solitt och oerhört välgjort. Sitter, så att säga, som en smäck.


Ett lite nyare spel, ett av de jag spenderat mest tid med på Steam: Take on Mars. Man är alltså chef för ett Marsprogram. Efter att The Martian kom ut försökte de casha in genom att lägga till ett astronautläge, men jag älskar robotikläget. Där tar man först och designar olika probes och tar mätningar och foton på marsytan, och pengarna man får in i sin funding för det använder man för att forska fram lite rovers och nya mätverktyg…

I stort sett hela spelet är såhär: 20 minuter åka med en marsrover till en sten. Spendera fem minuter med att veckla fram robotarmen och rätt mätverktyg, och gör mätningar på stenen. Ta lite kort på stenens omgivning.

Åk till nästa sten.

Spelet är fortfarande rätt snyggt, och det är väldigt meditativt. Det finns ingen riktig slutpoäng, jag vet inte om man riktigt kan klara det eller så. Men ibland vill jag bara åka runt lite på mars och scanna stenar ett par timmar. Hittills har det blivit 136 av de där timmarna.


Ett annat ganska nytt spel jag inte sett nån nämna är The Secret World: Legends. Nutida skräck-MMO med en hel del voice acting och riktigt, riktigt schyssta stories. Och inte bara strid; en hel del quests kräver problem- och pussellösning. En del kräver tyvärr också stealth, och stealth-mekaniken är inte så bra. Men resten är helt otroligt bra. Snyggt designat, intressanta karaktärer, intressanta konflikter. Jag gillar att det är ett klassiskt MMO likt City of Heroes eller WoW, så striderna är ett slags halv-realtid som mest påminner om Final Fantasy fast man rör sig samtidigt. I det här har de också i högre grad än i många andra gjort så man faktiskt har anledning att röra sig taktiskt; många av fienderna har anfall som sker på specifika områden och sådär. Jag köpte min första MMO-mus för det här spelet, för att kunna flytta mig med WASD samtidigt som jag spammade attacker med siffertangenterna.

Jag spelade TSW från det att de första betaversionerna kom, fram till dess att de gjorde en "refresh" av hela spelet som de kallar Legends och som har marginellt snyggare grafik och mycket lägre svårighetsgrad. Legends kan man i princip spela solo, och skita helt i andra människor om man vill det (och det vill man ju). Det är också free to play.
 

Franz

Nin geed gali jirey geed loo ma galo
Joined
4 Dec 2010
Messages
6,906
  • Grim Fandango
Såg att detta spel fanns att köpa till ett överkomligt pris. Om du vill, kan du berätta vad det är du gillar med det? Jag gillar peka och klickaspel, men bara när de är riktigt bra, typ inte har orättvisa pussel, är för långtråkiga, kan försätta spelaren i en situation där det är omöjligt att komma vidare etc.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,317
Location
Helsingborg
Känns som om Alien Isolation borde bli mitt nästa spel på min lista av spel jag har men inte spelat.

Här är några spel jag spelat senaste åren och förälskat mig i:

Cyberpunk 2077 - ett helt fabulöst spel. Det finns så många olika historier som visar upp världen. Jag kunde bara åka omkring i en bil och njuta av den eller klättra upp på saker och titta mig omkring. Lägg till att det finns många olika sätt att tackla uppdrag, vilket gjorde att jag aldrig tröttnade på spelet - jag bara bytte strategi. Vad jag kände hade bäst story var att köra på nomad. Många timmars spelande.

Ori - ett väldigt vackert plattformsspel med en söt karaktär i en mörk historia. Jag har bara kört tvåan.

Lord of the Rings - adventure card game - jag gillar verkligen mekaniken i det här CCG:et (en förenklad version av riktiga kortspelet) och alla stories.

Into the Breach - taktiskt och brädspelsaktigt. Spelade det i 50 timmar innan jag tröttnade.

Mutant Year Zero - mest för att det är Mutant. Väldigt enkelt strategispel.

Gloomhaven - Spelat 170 timmar i det och precis klarat det mesta i singelkampanjen och spelar just nu med en polare online med brädspelskampanjen. Taktiskt legacybrädspel med hög tröskel, men är nog bland det bästa taktiska spel jag spelat. Spelar på lättaste svårighetsgraden men får ändå stryk då och då och då tycker jag inte att jag är direkt dålig på strategispel. Varje bana tar mellan 90-120 minuter när jag spelar med polaren. Finns 96 stycken, om man vill spela alla.
 
Last edited:

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
9,962
Location
Stockholm
Europa Universalis IV.

Inlärningskurvan må vara aningen brant men om en klarar av att ta sig igenom lite tutorial och kanske kika på någon YouTubevideo så är det här en fantastisk skattkammare med ofattbart djup. Vare sig en vill opta och tävla, följa historien, kriga, utveckla osv så är det massvis med intressant innehåll. Att styra det Osmanska riket till storhet genom krig och erövring, att leda Holland till ekonomisk stormaktsstatus, att navigera politiken som en av vasallerna till det kinesiska imperiet eller bara chilla som en av de mindre staterna i Holy Roman Empire, det finns så mycket och då otroligt djup! Vill en ha fantasy-tema är Anbennar-modden otroligt välutvecklad (har mest spelat som dvärg i gruvorna men är riktigt imponerad!) och blandar in magi, orker, alver och annan fantastisk.

Jag är fortfarande nybörjare efter 300 timmar, lär mig och överraskas i varje match!

AI:n är helt okej kompetent. Inte perfekt såklart men inte värdelös och svårighetsgraden anpassas bäst genom att starta som mindre och svagare utan att datorn ska behöva fuska.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,317
Location
Helsingborg
Glömde denna:

Rocket League - spela fotboll med flygande bilar. Vad folk kan göra med bilarna i luften är helt absurbt. Klockat in på 1300+ timmar. Har haft nytta av att ha spelat fotboll och hockey, då jag tidigt såg strategin i spelet. Multiplayer-spel där du kan köra 1v1, 2v2, 3v3, 4v4 och i vissa fall även kunna köra med powerups eller köra andra varianter som basket, ishockey och så spelets egna spelvariant - en sorts volleyboll fast med energifält som bryts ned när bollen träffar på vardera sida. Man kan köra med singelplayer men men de är skit. Det här är ett sådant här spel som man spelar en match på fem minuter och tänker "bara en till" och så sitter man där och kört i tre timmar.
 

Dr_Dängrot

Myrmidon
Joined
1 Mar 2017
Messages
4,326
Last of us , utan tvekan ett av dom bästa spelen som kom till ps3 . Spelet är ett mästerverk

Horizon zero Dawn grottkvinna som slåss mot mech dinosaurier . Behövs mer förklaring än så

Hela uncharted serien , uncharted är min favorit spelserie . Det är som att man är huvudpersonen i en äventyrsfilm Ala indiana Jones

Red dead Redemption: klassisk Western Revenge story.

Red dead Redemption 2 : prologen till red dead Redemption

Last of us 2 : inte lika bra som 1:an då mycket av det som gjorde 1:an så bra inte finns med i 2:an men fortfarande ett bra och underhållande spel.


Resident evil the village. Håller på med det nu och utan tvekan ett av dom bättre skräckspel jag spelat.

GTA V: för att det är kul att sno bilar skrika fuck tha police och gå postal på en Wild murder spree.


Days gone : motorcykelknutte som försöker överleva i zombieapokalypsen där han letar efter sin försvunna fästmö.
 

Minimoni

Homelander
Joined
6 Mar 2003
Messages
3,536
Location
Karlstad Sverige/Hiroshima Japan
Europa Universalis IV.

Inlärningskurvan må vara aningen brant men om en klarar av att ta sig igenom lite tutorial och kanske kika på någon YouTubevideo så är det här en fantastisk skattkammare med ofattbart djup. Vare sig en vill opta och tävla, följa historien, kriga, utveckla osv så är det massvis med intressant innehåll. Att styra det Osmanska riket till storhet genom krig och erövring, att leda Holland till ekonomisk stormaktsstatus, att navigera politiken som en av vasallerna till det kinesiska imperiet eller bara chilla som en av de mindre staterna i Holy Roman Empire, det finns så mycket och då otroligt djup! Vill en ha fantasy-tema är Anbennar-modden otroligt välutvecklad (har mest spelat som dvärg i gruvorna men är riktigt imponerad!) och blandar in magi, orker, alver och annan fantastisk.

Jag är fortfarande nybörjare efter 300 timmar, lär mig och överraskas i varje match!

AI:n är helt okej kompetent. Inte perfekt såklart men inte värdelös och svårighetsgraden anpassas bäst genom att starta som mindre och svagare utan att datorn ska behöva fuska.
Håller helt med! Jag är gammal nog att jag började med Europa Universalis 1 och köpte tvåan så snabbt det kom ut. Detta var under min gymnasietid om inte minnet sviker mig. Det blev början på en lång förälskelse till spelen från Paradox. Spelar nu mycket Crusader Kings 2 och Stellaris. Har inte gått över till Crusader Kings 3 än då jag har alla expansioner till tvåan och känner att jag fortfarande har mycket att göra.
 

Dr_Dängrot

Myrmidon
Joined
1 Mar 2017
Messages
4,326
Spelade i barndomen en hel del pc rollspel som betrayal at krondor , strahds possession , pool of radiance osv


Baldurs gate får icke förglömmas


Sedan får man man inte heller glömma Warcraft 2/3 samt Duke nukem 3d och Diablo 2 och Command and concuer

Dessa spel lanades friskt under Högstadie tiden.

Doom , Wolfenstein 3d för att det var min introduktion till fps-spel

Worms för att ja vi spelade skiten ur Worms hemma hos mina barndomsvänner bröderna A&M.

Sedan alla point & click spel som Sam&max , grim fandango , monkey Island , full throtle , Discworld.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,081
Location
Ereb Altor
Såg att detta spel fanns att köpa till ett överkomligt pris. Om du vill, kan du berätta vad det är du gillar med det? Jag gillar peka och klickaspel, men bara när de är riktigt bra, typ inte har orättvisa pussel, är för långtråkiga, kan försätta spelaren i en situation där det är omöjligt att komma vidare etc.
Minns inte GF som supersvårt. Men ffa är det en fantastisk stämning i det. En Noir-historis i dödsriket kantad av jazz och humor.
 

chrull

Stockholm Kartell
Joined
17 May 2000
Messages
8,421
Dark Souls 1/2/3
Bloodborne
(Demon’s Souls)

Inga spel har på samma sätt helt förändrat hur jag ser på digitala spel. Eller ibland livet i stort. De har till viss del överdrivna rykten om sig att vara svåra. Och de är svåra, bara inte så svåra som det sägs. Men delar av ryktet kommer från hur lite de håller din hand, när de flesta andra moderna spel kör med långa tutorials som försiktigt vägleder dig genom första halvan av spelet och kastar tutorial-info på dig såfort något nytt dyker upp så är Soulsborne-spelen mer som den där hinderbanan witcher-lärlingar springer igenom - gör du fel slås du blodig tills dess att du lär dig göra rätt.
Vad och hur och varför de är så bra är svåra att förklara för det är inte en enda sak, det är hela paketet. Stämningen. Den visuella designen. Hur världen hänger ihop. Den tragiska lore som finns där för de som letar. Att man behöver leta efter sånt för att förstå vad som händer. Att det är fucking awesome även om man inte förstår det. Glädjen att äntligen klara en svår boss. Det trygga lugnet man känner när man efter ett gäng timmar återvänder till en plats man hade problem med och bara kan vandra rakt igenom det. Skammen när man insåg att man inte kunde det…
Jag har inte spelat ett Soulsborne-spel på 3-4 år nu, och det går inte en enda vecka utan att jag tänker på något från dem.

Assassin’s Creed 2, Brotherhood, Revelations
Även om man med rätta kan vara lite trött på AC-spelen vid det här laget så var ändå AC2-serien magisk på många sätt. Att bara navigera runt i de italienska städerna och upptäcka dem…

Civilization I/II/III/IV/V/VI
Bara en runda till…

Zelda III, Super Mario World
Svårslagna klassiker
 

Mundo

Myrmidon
Joined
7 Jan 2010
Messages
3,785
Location
Eslöv
Såg att detta spel fanns att köpa till ett överkomligt pris. Om du vill, kan du berätta vad det är du gillar med det? Jag gillar peka och klickaspel, men bara när de är riktigt bra, typ inte har orättvisa pussel, är för långtråkiga, kan försätta spelaren i en situation där det är omöjligt att komma vidare etc.
Grim Fandango är ett bra peka-och-klicka spel. Mycket fin humor och mycket annorlunda setting, med färgstärka karaktärer som är lätta att minnas. Men det är gammalt, och likt många äldre spel av den här varianten kan det vara orättvist när det kommer till hur man ska lösa sina pussel. Antingen får du prova mycket (även sånt som inte överhuvudtaget är logiskt) eller så får du sitta med en walkthrough till hands.
 

Franz

Nin geed gali jirey geed loo ma galo
Joined
4 Dec 2010
Messages
6,906
Men det är gammalt, och likt många äldre spel av den här varianten kan det vara orättvist när det kommer till hur man ska lösa sina pussel. Antingen får du prova mycket (även sånt som inte överhuvudtaget är logiskt) eller så får du sitta med en walkthrough till hands.
Det där med pussel i peka och klickaspel är en knepig balansgång tycker jag. Ett exempel på ett skitsvårt men mycket bra pussel är i det första Broken Swordspelet. Man måste ta en nyckel från en vakt för att låsa upp en dörr. Man kan få nyckeln för att gå på toa (toanyckeln är på samma knippa). På toaletten ska man lägga nyckeln i en tvål så att man får en form som man sen ska hälla gips i. Man får då en kopia på tvålen som man ska måla i silverfärg så att den ser ut som en riktig nyckel. Vakten kan ju dock fortfarande känna att nyckeln inte känns äkta, så man behöver sänka temperaturen på termostaten så att vakten tar på sig handskar och inte kan känna att han får tillbaka fel nyckel. Allt detta är skitsvårt att klura ut, men när man väl lyckats känns allt logiskt.

Ett exempel på ett uselt pussel finns i (det annars ganska bra) Gabriel Knight 3. Man har ett falskt leg och måste göra sig lik personen på bilden. Så man går till en gränd där det finns en katt och ett litet hål i väggen. Man sätter upp en bit tejp vid hålet. Sen sprutar man vatten på katten som springer in i hålet och lite av kattens päls fastnar på tejpen. Den pälsen ska man använda som lösmustasch! Grejen är bara att personen på ID-kortet inte har mustasch, så du måste rita dit en mustasch med en penna! Hur tusan ska man liksom kunna räkna ut något av detta, inget av det följer någon slags logik! :ROFLMAO:

För mig är det absolut bästa peka och klickaspelet någonsin Blade Runner, men bland de mer klassiska i form av sakletande så älskar jag Beneath a stell sky! Pusslen är vansinnigt kul och alla känns logiska men inte för lätta för det. Handlingen är spännande och känslan är både humoristisk och dystopisk. Satir när den är som bäst! Och spelet är så snyggt! Lätt ett av det spel som gett mig den där magiska känslan!
 

Dr_Dängrot

Myrmidon
Joined
1 Mar 2017
Messages
4,326
Ett peka och klicka spel som jag älskade när jag var ung var phantasmagoria . Jag tyckte det var coolt för att det var riktiga skådisar i spelet.

Sedan är jag ju svag för skräckspel rent generellt
 

Tant Ragnar

Gamle usling
Joined
23 Jun 2016
Messages
2,435
Det där med pussel i peka och klickaspel är en knepig balansgång tycker jag. Ett exempel på ett skitsvårt men mycket bra pussel är i det första Broken Swordspelet. Man måste ta en nyckel från en vakt för att låsa upp en dörr. Man kan få nyckeln för att gå på toa (toanyckeln är på samma knippa). På toaletten ska man lägga nyckeln i en tvål så att man får en form som man sen ska hälla gips i. Man får då en kopia på tvålen som man ska måla i silverfärg så att den ser ut som en riktig nyckel. Vakten kan ju dock fortfarande känna att nyckeln inte känns äkta, så man behöver sänka temperaturen på termostaten så att vakten tar på sig handskar och inte kan känna att han får tillbaka fel nyckel. Allt detta är skitsvårt att klura ut, men när man väl lyckats känns allt logiskt.

Ett exempel på ett uselt pussel finns i (det annars ganska bra) Gabriel Knight 3. Man har ett falskt leg och måste göra sig lik personen på bilden. Så man går till en gränd där det finns en katt och ett litet hål i väggen. Man sätter upp en bit tejp vid hålet. Sen sprutar man vatten på katten som springer in i hålet och lite av kattens päls fastnar på tejpen. Den pälsen ska man använda som lösmustasch! Grejen är bara att personen på ID-kortet inte har mustasch, så du måste rita dit en mustasch med en penna! Hur tusan ska man liksom kunna räkna ut något av detta, inget av det följer någon slags logik! :ROFLMAO:

För mig är det absolut bästa peka och klickaspelet någonsin Blade Runner, men bland de mer klassiska i form av sakletande så älskar jag Beneath a stell sky! Pusslen är vansinnigt kul och alla känns logiska men inte för lätta för det. Handlingen är spännande och känslan är både humoristisk och dystopisk. Satir när den är som bäst! Och spelet är så snyggt! Lätt ett av det spel som gett mig den där magiska känslan!
Best-in-class av de ”klassiska” pekklick-spelen, för mig, är Grim Fandango (av alla skäl som nämns ovan). Det finns som remake, om det är av intresse.

Men jag tänker också att genren i sig blir lite godtycklig. Det hänger så mycket på hur pass lika du tänker jämfört med den som designat pusslet.

Jag vill därför, igen, slå ett slag för Obra Dinn. På vissa sätt påminner det om pekklick, men du har inte föremål att kombinera på märkliga sätt, och du behöver inte jaga pixlar. Genom hela spelet fanns det endast ett ställe som jag upplevde som inte helt rättvist.
 

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
2,399
Location
Örebro
FF VII har ju nämnts, jag måste dock säga att jag blev glatt överraskad av FF7R som är ett spel som grep tag om mig och höll mig kvar. Jag tror en stor del för mig var att jag fick en mer djupgående bild av Midgar och rollerna som vi möter därinom. Det var något med den återberättelsen här som grep tag om mig.

Jag fastnade väldigt hårt i Tales of Arise också, mycket för att jag uppskattade miljöerna samtidigt som jag kände att jag vid några tillfällen fick uppleva en vändning i berättelsen jag inte var beredd på. Sen har tales spelen alltid sina egna bekymmer, men just Arise måste jag säga sticker ut som den bästa i serien. Märks att de tagit med dig lärdomar från tidigare spel för att skapa ett väldigt hållbart spel med miljöer som jag uppskattade.

Shadowrun till SNES, jag vet inte riktigt varför jag fastnade så hårt för det här spelet. Men något i att nysta upp ett mysterium och hitta massa dialogval tilltalade mig. För mig var det ett nytt sätt att upptäcka en spelvärld på den tiden samtidigt som världen i sig själv fångade mig, trots att den med dagens mått är ganska sparsmakad.
 
Top