Nekromanti Era favoritfilmer - med existentiella teman?

[Morgoth]

Inte vilken tråd som helst om favoritfilmer, alltså. Jag tänkte undersöka vilka filmer med existentiella teman ni kan relatera till. Med existentiella teman menar jag antingen filmer som är existentiella på ett för huvudrollerna personligt plan (som Fight Club), på ett samhälleligt plan (som Brazil eller för all del Fight Club), på båda ovannämnda sätt eller som helt enkelt är filmad och berättad på ett nyskapande sätt (varför detta ska räknas som "existentiellt tema" vill jag inte gå in på, men jag tror att ni förstår att jag är ute efter namedropping av intressanta filmer helt enkelt).

Mina egna:

Varför inte börja med de två ovannämnda?
Fight Club börjar som en satirisk gestaltning av konsumentsamhället och slutar i en direkt konfrontation med det. På ett liknande sätt gör Brazil upp med byråkratin och fegheten som lever sitt eget liv på arbetsplatser, skolor och i politiken. Båda är lysande kritik av samhället, och därtill berättelser om människor som har tröttnat på att leva i det, även om Fight Club i det avseendet är strået vassare.

Gilliams De Tolv Apornas Armé och inspirationsföregångaren La Jetée är båda tuffa. Vettefan om jag inte gillar aporna mer dock. Äh. De är bra på olika sätt. Eller något.
Inte så mycket existentiella som coola "whatif-berättelser". Men snygga och coola. En sinnessjuk Brad Pitt i den ena och en sublimt stillbildsarrangemang i den andra.

Bowling for Columbine tar upp det här med konsumentsamhället igen - något som jag misstänker att de flesta kan relatera till. Lätta publikpoäng i dagens samhälle, kan tyckas, men Moores hantverk är oklanderligt och djupgående. Svenska Surplus spelar i samma liga.

Memento är inte lika bra andra gången man ser den, men "slutet" slog an på en sträng i mitt hjärta. Om att förlora kontakten med sin identitet.

En riktig instant classic som jag fick tillfälle att återuppliva i helgen var Donnie Darko. Om vuxenvärldens svek mot ungdomen, sökan efter Gud och pretty much vad tittaren vill att den ska handla om.

The Matrix-filmerna, Equilibrium och Jacob's Ladder är exempel på film som inte får vara med på min lista, även om de i övrigt skulle kunna passa i tråden. Bambi, Braindead och Troy är exempel på film som inte passar i tråden. Om vi ska vara hårda med gränsdragningarna, då - det kanske finns någon som läser in existentiella teman i Braindead. Det hela är, som vanligt, en fråga om pretentiositet.

Get namedropping!

 

[Krille]

En av mina favoriter är nog Avalon, en japansk-polsk samproduktion med Mamoru Oshii ("Ghost in the Shell") som regissör. Den handlar om Ash, en tjej som är tokbra på det CS-liknande VR-spelet Avalon. Hon spelar solo, till skillnad från de flesta andra som spelar i grupper, och hon är så bra att hon kan leva på det i högsta divisionen, Klass A. Spelet är farligt, eftersom man kan råka "fastna" i världen och därmed i princip bli en grönsak, och det är därför olagligt.

Nu har Ash hört talas om att en av hennes förra lagkamrater, Murphy, blev grönsak när han försökte ta sig till en högre nivå än Klass A, Klass Special-A, och ger sig på jakt efter ingången till Klass Special-A.

Om det finns några likheter med andra filmer så är det väl med Total Recall ("är det hela en dröm?"), eXistenZ ("är vi i ett spel i ett spel i ett spel?") och Matrix ("varför är verkligheten grå och trist medan matrisen är mycket coolare?"), men Avalon är bara så mycket snyggare. Den är lättare att avgöra vad som är verkligt eller inte än i Total Recall eller eXiztenZ, men klurigare än Matrix. Den är råsnygg, har tokbra musik (av Kenji Kawaii, som gjorde Ghost in the Shell också), och även om den inte har kung fu och wire-action så har den en hel klase polska före detta sovjetiska stridsvagnar, och det är alltid ett stort plus.

...fast man får stå ut med Mamoru Oshiis jävla basett-hund!

 

[Bombu]

Inte vilken tråd som helst om favoritfilmer, alltså. Jag tänkte undersöka vilka filmer med existentiella teman ni kan relatera till.

För mig är det Cyrano de Bergerac.

Stark omtyckt men ändå så rädd, skör, men på ett vackert sätt.

att själv inte våga, det blir starkt för mig, att gömma sig bakom någon annan för att man inte räcker till.

Han får publikens sympati men det räcker naturligtvis inte, går genom livet utan att berätta.

 

[Rosen]

The Matrix-filmerna, Equilibrium och Jacob's Ladder är exempel på film som inte får vara med på min lista, även om de i övrigt skulle kunna passa i tråden.

Själv påminner mig ämnet mest om en observation som Mekanurg gjorde en gång, att Matrix och The Truman Show i grund och botten är samma historia - huvudpersonen upptäcker att hans vedertagna verklighet är en illusorisk konstruktion, och börjar kämpa för att bli oberoende av den. Fast de tar upp ämnet på helt olika sätt...

--
Åke