En hobbithåla i jorden
näh. Om det vore så väl så.
Vi spelar hemma hos oss. Huset är ett fd. sommarhus långt borta från ära och redlighet. Spelplatsen är det bekanta köksbordet, som skulle kunna rymma ca sex spelare. Nu är vi bara tre....
Ljusmässigt kan vi roa oss med stearinljus och alla möjliga andra dunkla belysningar. Men detta är inte intressant då man vill se vad man gör (och var tärningarna tar vägen).
Iofs har mer än en spelhelg inneburit just stearinljus och liknande. En spelhelg (nyår för något år sedan) tillbringade vi i frånvaro av el och eldade ljus och fotogenlampor inte enbart för ljusets skull utan för värmen. Huset är nämligen inte försett med braskamin eller liknande och de goda Vattenfall hade inte lust att förse oss med el... Det blev kallt det nyåret. Stinas Kyckling tillreddes på gasolgrillen utanför (det är först nu i år som vi kommit på att den går att ta in och värma huset med), tom en sås samt potatis lyckades tillagas där. Största bekymret är dock vatten, när elen går har vi intet.
Fördelen iofs att bo långt från ära och redlighet är att när folk får för sig att de vill ha godis så finns två alternativ - antingen förutseende (inhandla tidigare) eller att man bryter spelet för köprunda vilket tar ca fyrtio minuter. Fördel sa jag! Ja spelar man Eon så är det en fördel, det ger tillfälle till höjningsslag... i alla fall i vårt gäng.
Annars är det få saker som stör oss. Ja med undantag av idioten till granne som inte kopplar sin hund... så ibland har vi hundsällskap på veranden. En och annan av hushållets katter avbryter stämningen också... när katten lägger sig över rollformuläret är det svårt att spela vidare.
När vi spelar... eller snarare när gruppen samlas så har vi namngett oss till Värdshuset Rena Rama Kaos, detta för att det ingår förstklassig självservering under måltider och ja... det är en längre historia bakom namnet som började i Västervik någon gång på -80-talet. Långt innan jag började spela rollspel. Men det tar vi en annan gång...
