Den Sanna Historien om...
...Johnnys Senap.
Håll tillgodo:
I Västervik finns det (eller det fanns) ett sunkigt, inrökt kafé alldeles bredvid gamla E22:an. Där rökte man John Silver utan filter och satte upp Fib Aktuellt-brudar med ett självbelåtet garv. Tills några killar söderifrån bestämde sig för att öka sin coolhetsfaktor ett par snäpp.
De startade en mc-klubb. Fakkers Delight MC. Jag kanske stavar fel nu, men ni hajjar poängen va?
Men, till saken hör att de killarna (som självklart inte kände sig speciellt hemmastadda i "samHELLet, hö hö...") faktiskt hade pinsamt dålig koll på hur hårda mc-klubbar fungerade. Dessutom hade inga av medlemmarna speciellt mycket pengar så några motorcyklar sågs sällan till. Däremot körde gänget runt i en gammal Pontiac.
Hursomhelst, de där killarna (det var aldrig på tapeten att ha med några tjejer- de enda tjejer som ett tag funderade på att hänga med de hårdaste killarna söder om Haparanda, anmälde efter en blöt fest tolv av grabbarna till polisen för osedliga brott. Polisen avskrev det hela fortare än kvickt, men ryktet skrämde sedan bort alla andra kvinnliga aspiranter)
de fattade aldrig riktigt hur de skulle bete sig som mc-busar men tog det säkra före det osäkra genom att bete sig så jävla genomuselt de bara kunde. Man brukar säga att man inte ska kacka i eget bo, men Fakkers MC:s "lokal" gick under namnet "Bajamajan", av just det skälet. De var så jävla hårda att de inte fattade hur andra drev med dem. De tyckte självklart att Bajamaja var ett bra smeknamn på deras tillhåll.
De bråkade med allt och alla och roligast var det förstås att ge sig på de som blev skraja. Johnnys glädje över att ha fått det mest prestigefyllda sommarjobbet (alla söta tjejer köpte alltid "rulle me mos och majje" efter dansen/discot/krogen/ligget-i-skogen och fick alltså en naturlig anledning att åtminstone säga hej till den femtonårige och rätt finnige Johnny Segelkvist) förbyttes snart till en mardröm.
Vid tiotiden hade nämligen Fakkers MC tagit det som vana att jävlas med bruksinvånarna i allmänhet och grillbarens personal i synnerhet. Helst med Johnny när han stog och snackade med någon tjej. Att saker gick sönder var inte det värsta, inte heller at bli rånad- det där gick det att råda bot på. Inredningen byttes ut och askfat tex togs rutinmässigt in vid niotiden. Även kassan. Fakkers fattade aldrig varför det aldrig fanns mer än sjuttiofem och femtio i kassan, de var så utblottade att de såg den ringa summan som en skatternas skatt.
Däremot kunde de på sitt illmariga sätt se att Johnny var kär i Lollo och att Lollo nog kunde tänka sig att någon gång, sista veckan innan skolhelvetet startade om, låta Johnny röra hennes mest intima. Nog för att Fakkers egentligen drömde om värre nidingsdåd, men de kunde liksom inte låta den där famlande tonårskärleken vara ifred. De var tvungna att förstöra, förmodligen för att Johnnys och Lollos klumpiga kärlek ändå väckte en sorts ångest i de förhärdade illdådarnas bröstkorg. Ni vet, som barn var Fakkers tvungna att sparka sönder det snyggaste sandslottet på stranden. De kunde inte låta bli med andra ord.
Jag ska inte trötta ut er med alla de förödmjukande tricks man utsatte lilla Johnny för. Men jag är ganska säker på att det värsta var när man stoppade hela Johnyy full med gamla bindor och använt toalettpapper och sedan tippade honom utanför Lollos hus med den sanna skadeglädjen skinande som helvetesglorior runt sig. Det var nog tyvärr ingen slump att göran, Johnnys rval, just vid det tillfället var väldigt nära att få till det med Lollo, men båda ändrade sig när det visade sig att hon hade sin månatliga blödning.
När de då tillade att "om lilla Lolloludret hade mens kunde hon ha användning för en papperskorg full med skit!" bestämde sig Lollo för att aldrig mer ha att göra med losers igen.
Sommaren fortgick och Johnny såg för första gången i sitt liv fram mot att få sluta jobba och börja plugga, då han blev så smått religiös.
In på grillkrogen kommer nämligen Lollo, ångerfull som bara den kan vara som haft sex en hel sommar med en kille som sedan dumpar en med orden att "...nu när min riktiga flickvän kommer hem har jag ingen användning av dig längre. Men det var rätt skönt ibland!" samtidigt som Fakkers ledare, full som aldrig förr, snavar in i grillen. Lollo´som anar det värsta smyger längs en vägg och försöker så ljudlöst det bara går att, sjunka ner i en av manchestersofforna.
"Hörru, glasögonjävel, vars faen ä min korv?!"
Detta uttalande hör numera till vardagen på grillen, och innebär att Johnny kommer be om ursäkt för att det har tagit så lång tid, få en örfil och sedan servera MC-busen en grillad korv med bröd. Därefter kommer Johnny med en sengångares uppgivenhet lämna över kassan.
Men den här gången är något annorlunda. Gänget som brukar ackompanjera Fakkers andlige ledare står kvar ute på gårdsplanen för att göra upp något internt bekymmer.
Då ser Johnny sin chans. Och han tar den. Jag reklommenderar inte att ni gör något liknande för det som Johnny kallade mod, kallar jag dumdristighet.
"Det ska va båd' kommuniströra och raketbränschle på'n, jävla finnnäste!" Busen hänger kvar i verkligheten tack vare grillbarens tåliga disk. Från soffan sitter Lollo och ser på med ett förskräckt leeende som tveksamt guppar upp och ned.
"Jaha..." svarar Johnny, så avmätt man bara kan om man är femton år och börjar se segern på andra sidan bron.
"...stark eller svag senap?"
"Vad då stark eller svag- ser en sån som jag ut och vilja ha svag senap kanske?" replikerar ledaren, precis som Johnny hoppats.
Ni förstår, har man under en hel sommar ätit sin middag på en grillbar och rätterna där varierat mellan hamburgare eller korv (med eller utan räksallad) får man en mage därefter. Något som Johnny aldrig trodde att han kunde bli glad över.
Johnny ursäktar sig då, går snabbt ut i omklädningsrummet tar vant fram en tom burk som förut innehållit gurkmajonnäs och skiter sonika i den. För att dölja den värsta stanken blandar han ut den nyskitna sörjan med riktig senap och vitlökssalt. Därefter tågar han stolt ut till grillen.
Men han dröjer lite i dörren när han får se hur resten av gänget fira hur de har blivit jävligt rika. Här ska firas.
Ledaren för Fakkers MC får tyst på de andra medlemmarna genom att fråga om någon av de någonsin ätit stark senap? Alla blir tysta och undrar i sina stilla sinnen vad det är för ny klurig kuggfråga ledaren ställt. Stolt rycker han korven ur Johnnys näve, med ketchup, bajsröra och gurkmajjonäs.
"Ni förstår, eftersom jag är en stark jävel så jag äter bara stark senap!" Nu så här i efterhand kan det vara svårt att föreställa sig varför flåbusarna i Fakkers MC blev så häpna över denna kulinariska nymodighet, men till deras försvar kan jag säga att de nog kunde svälja en viss del analfabetism, men ingen vågade visa att de aldrig förr hade hört talas om stark senap.
Ledarentar en stor tugga av korven med både kommuniströra och raketbränschle och efter den tuggan är Johnny beredd att ta adjö av Lollo, ledare och hela jävla världen. Men han skulle ändå inte gjort annorlunda. Detta tillfälle att få ge igen för en hel sommar av förödmjukelse ingjuter nämligen en sådan driftighet i unga mäns kroppar. Speciellt om en s käraste sitter och ser på. Å andra sidan kan man väl inte förvänta sig mindre än att bli ordentligt handikappad efter att bluffen med senapen avslöjats.
Men ska man skratta eller gråta när ledaren efter den första tuggan vänder sig till Johnny med orden:
"Det var förbanne mej det godashte jag nånschin ätit! Det här ska ni smaka grabbar!" varpå Johnny plikttroget serverar var och en i Fakkers MC korv efter korv med ketchup och bajs. Tills den "starka senapen" tar slut. Gänget kräver mer, ochJohnny ursäktar sig samtidigt som han tar med sig Lollo ut i omklädningsrummet och berättar vad han gjort. Istället för att göra Fakkers MC otjänsten att servera mer av kolibakteriellt innehåll, tar de ett flak med folköl (visserligen stöld, men vafan, det är sista veckan inna skolan börjar och något rackartyg ska väl även Johnny göra) och cyklar ut i den norrländska natten och skrattar ända tills de inser att det är dags att bada.
---
Sedan kan ni tjata om er senap hur mycket ni vill, men ajg är helt säker på att det finns ett samband mellan att några i Fakkers blev laglydiga, fick starta-eget-bidrag och startade upp en liten småskalig livsmedelsindustri.
/Basenanji