Jag tror dock det är skillnad på övning och utövning, så att säga. Många spel verkar ju utgå från att träning och undervisning är mindre effektivt än att bara kuta ut på äventyr och utan ledsagning lära sig genom erfarenhet – något jag inte tror stämmer med någon teori om mänsklig inlärning.
Det verkar stämma överens med krig och strid, dock - hur bra man än tränar sina trupper, dör de flesta av de som stryker med tidigt (i bägge världskrigen hade det effekter som att veteranerna inte ville lära känna nykomlingarna förrän de klarat sig ett tag). Vissa saker kan man inte öva. Antagligen är det samma sak med barslagsmål, och de romerska legionerna hölls ihop av sina veteraner.
Jag håller med. Men i ett förindustriellt fantasisamhälle med troll och häxor kan man nog tänka sig att barndomen är en i lärningsperiod och när detta sedan i vuxen ålder ska omsättas i praktik har man alltså redan en del på fötterna. Inte sällan gäller ju detta, som @JohanL påpekade, sådant som hantverk, strid och allmän överlevnad och då är det nog svårt att slå praktisk erfarenhet.
Just strid tänker jag inte uttala mig om, men överlevnad och hantverk handlar ju om praktiskt erfarenhet som lärling under en mer erfaren person. Så det handlar inte om att en person blev skicklig i sitt hantverk på erfarenhet allena, utan att personen precis som idag fick genomgå handledning av någon som hade erfarenhet att dela med sig av. Synen på hur lärandet blir effektivt och vad som föregår gott lärande är något som funnits med människan länge. Även smeden som lärde ut sitt hantverk använde sig i någon form av pedagogik, även om det var omedvetet, vilket påverkade hur väl hans lärlingar tillägnade sig hantverket.
Ja, det var detta jag menade.
Samtidigt har jag för mig att trupper som varit mycket i strid inte förbättrar sin prestationsförmåga nämnbart – snarare blir de marginellt sämre om de inte också genomgår träning där de kan jobba genom vad de har varit med om och inte falla in i dåliga vanor. Motsvarande i rollspel torde väl kanske vara att man ackumulerar erfarenhetspoäng, men också måste genomgå träning för att få omsätta dem i färdighetshöjningar.
Det tror jag inte stämmer generellt - härförare i alla tider har velat få sina nya trupper i någon enklare strid för att få dem "blooded", eftersom de är bra mycket bättre efter första striden.
Ja, det var kanske slarvigt uttryckt av mig – det jag menar är att den erfarenhet som undfås genom faktisk strid och liknande går till spillo om den inte också kombineras med träning. Det är sant det du menar om den psykologiska beredskapen att bruka våld, och jag tror väl också att den faktorn var än viktigare då det inte fanns någon större psykologisk insikt inom ramarna för den militära träningen. Det jag framför allt menar är att trupper så vitt jag har förstått inte verkar bli nämnvärt mer högpresterande av att befinna sig i strid under långa tider, jämfört med att aktivt tränas efter att ha deltagit i stridigheter.
En delförklaring av det är säkert motivationen - soldaterna blir antagligen bättre på att överleva ju mer vana de får, så utifrån ett personligt perspektiv funkar nog saker ofta bättre. Problemet är att vad ledarskapet vill få ut är något annat än din personliga överlevnad - om du är trött och desillusionerad och bara vill komma ur kriget levande (vilket sannolikt kommer med tiden), har du och dina befäl (som vill vinna) olika åsikter.
Alltså… När jag säger "dela ut diegetiska belöningar" så menar jag ju "se till så att händelseutvecklingen i spel leder till att rollpersonerna uppnår mål /får balla prylar/knyter nya kontakter", inte att man liksom har en traditionell prisutdelning a' erf där man säger typ "och du får två nya kontakter inom EvilCorp™".
Jag prövar att finna någon på kökken som gilar att sladra. Jag använder tre timmar och några gullpengar i det här. Husk också att jag gjorde sånt och sånt tidlegare. Finnar jeg någon?
