solvebring;n166741 said:
Jag ser risk för att mitt inlägg kan uppfattas som raljant, men det är inte så jag menar det. Se det hellre som ett välvilligt slag i skallen, då du enligt min ringa mening låst ditt skrivande i en massa underliga förutfattade meningar om vad ditt skrivande bör vara. With love: drop the bullshit!
Ingen fara, du är inte raljant. Faktum är att alla de fyra punker nedan som du replikerar på ÄR raljanta från mitt håll. Min ursprungliga tanke när jag skrev "jag har hittat på många anledningar" var att vi alla kunde enas om min fåniga inställning. Dvs, jag listade olika bortförklaringar, inte olika rimliga argument. Jag var medvetet raljant i min ton.
Jag tänker dock svara på dina svar, för det finns några grejer som jag tycker är intressanta och där jag i viss mån ändå håller med min raljans.
solvebring;n166741 said:
– Att varierade övningar skulle hämma ditt skrivande låter som en ren villfarelse. Det säger sig själv – och det sägs av flera stora författare – att varierad läsning och skrivning ger kött på benen.
Jag håller helt med dig, egentligen. Precis som med så mycket annat i livet är det givande inom skrivande att testa nya metoder, nya genrer osv. Det är nog just "skitövningar" jag varit rädd för att behöva ödsla tid, energi och motivation på, dvs de övningar som inte är utvecklande. Som att skriva samma sak hundra gånger på en griffeltavla. Det är ju också en slags skrivövning, men det är inte så utvecklande. Men jag förstår att jag låter väldigt motvals när jag skriver så där! "Allt som är främmande är dåligt!"
solvebring;n166741 said:
– Vad gör dig till mindre wannabe än dem? Det finns studenter som blivit prisnominerade. Att kunna ta kritik är förövrigt ett utmärkt sätt att lära sig, för man lär av sina misstag och man lär av att se sina verk med andras ögon. Kritik betyder utvecklingsmöjligheter.
Ingenting gör mig till mindre wannabe. Men jag skulle inte vilja ha min kritik heller. I alla fall inte den kritik som är påtvingad att ge för att jag inte får godkänt på en kurs om jag inte ger den.
Nu kommer jag ju lite senare idag kommentera på din och de andras texter i skrivarcirkeln, så jag kanske inte lever som jag lär. Jag vet inte. Jag kan inte riktigt svara på varför det känns rimligt. Jo men kanske för att jag känner en rätt god gemenskap här, känner det som att det här inte är en dömande community.
Om jag ändå ska stanna till här så tycker jag nog att det finns två grupper av författarwannabes, en som jag är mer välvilligt inställd till än den andra.
- De som ser skrivande som något magiskt eller heligt, som väntar på inspirationen och bara skriver när de känner sig inspirarade.
- De som ser skrivande som ett arbete som alla andra, ibland kul men ibland dötrist och jobbigt. Ett arbete som bör utföras vare sig man är inspirerad eller inte.
Den sistnämnda gruppen skulle jag välkomna kritik från mer, för de skulle ta sig an kritiserandet på någon slags teoretiserande grund, inte kritisera baserat på en känsla. Om det går att förstå vad jag menar med det...
solvebring;n166741 said:
– Du rättar dig inte i några led, du får chansen att pröva nya saker och göra nya upptäckter. Som sagt, kött på benen ...
Här är jag nog ändå inte helt enig. Eller alltså, det är ju inte så att man blir tvungen att per se följa rådande konventioner för hur en schysst dramaturgi ska var uppbyggd, men man kommer påverkas. I slutändan kan man ha påverkats till både det bättre och det sämre, men att man kommer påverkas av olika råd om hur man SKA göra tror jag inte går att komma undan.
Sedan är jag kanske ett specialfall, för jag har alltid varit motståndare till idéer om hur man SKA göra, när det inte handlar om vetenskap vill säga. Jag har exempelvis haft en annan idé om att jobba med vetenskapskommunikation, men när folk har tyckt att jag ska läsa kurser i kommunikation har jag alltid vänt mig mot det. För jag vill inte köpa en plats på Berghs och formas av rådande trender. Jag vill bara testa, och funkar det så funkar det annars kan jag testa något annat eller lägga ner. Basera min kommunikation på hur jag skulle vilja ta till mig info, inte hur andra tycker att det ska göras.
Äh, nu blev det mycket anekdotiskt babbel, men jag drar ett exempel till. Jag läste om The Snowflake Method (råkade snubbla in där efter att ha läst här på forumet om gingkoapp, och klickade helt enkelt på länken där det stod). Där stod det så här:
If you believe in the Three-Act structure, then the first disaster corresponds to the end of Act 1. The second disaster is the mid-point of Act 2. The third disaster is the end of Act 2, and forces Act 3 which wraps things up. It is OK to have the first disaster be caused by external circumstances, but I think that the second and third disasters should be caused by the protagonist’s attempts to “fix things”. Things just get worse and worse.
Blä för tanken på att forma sina historier efter en välkänd och namngiven dramaturgisk struktur. Faktum är att jag personligen rentav blir ointresserad av historier jag läser så fort jag märker att de trissar upp tempot och glider ifrån sin gamla stil inför ett klimaxartat slut. Vilket är JÄTTEVANLIGT.
Kontentan i den här harangen var i alla fall: nej, du behöver inte rätta in dig i några led, men du kommer garanterat formas en aning. Och det kan vara både bra och dåligt. Jag är rädd för det dåliga.
solvebring;n166741 said:
– Återigen, att tro att variation och erfarenheter är hämmande eller slöseri med tid är en underlig villfarelse. Att missa chansen till nya erfarenheter och mer skrivande – det är slöseri med tid.
Du har rätt. Jag har inget försvar, annat än att jag som sagt var medvetet raljant och inte helt står bakom allt jag skrev.
solvebring;n166741 said:
Jag har tagit några små och en lite större. Vad det gett är en mer öppen inställning till författarkonsten, bättre förståelse om olika former och knep inom dessa, bättre språkbruk, bättre förmåga att sätta igång utan den där hitte-på-inspirationen ... Ja, en hel del.
Den kurs jag skulle vilja rekommendera är följande:
Miun Litteraturvetenskap GR (A), Kreativt skrivande, 30 hp.
Jag blev superglad av att läsa om kursen och tänkte att den vore perfekt! 30 hp, 50% takt, inga sammankomster. Låter ypperligt! Men så kollade jag antagningsstatistiken och insåg att jag inte kommer in. Riktigt högt söktryck på den kursen. Mina halvdana gymnasiebetyg från 2007 räcker ingenstans. Mitt betydligt bättre högskoleprov från samma år har slutat gälla - vilket känns nesligt när det bara var 0,8 som behövdes förra hösten. Det hade jag jag inte haft några problem att knäcka om jag så gjort provet full och hängande i knävecken. Obs det där är ett skämt. Fast det skulle vara spännande att prova...
Jag har hur som helst mailat MiUn med ett par frågor, så där verkar du ha fått det här tröga hjulet att röra sig lite grann i alla fall.
solvebring;n166741 said:
Att ta en sådan kurs är imho att skärpa sig, och ja, självklart vill vi även ha dig i cirkeln! =)
Jag ska försöka bränna igenom ett utkast 2 av mitt novellfragment idag, och i bästa fall ett utkast 3. Då kommer jag känna att jag kan lämna in att bidrag.
Tack för ett mycket utförligt svar!