Nekromanti Ert förhållande till minis?

[Vitulv]

”ett år senare”-tråden urartade lite till att handla om miniatyrer och belöningar, så jag försöker göra en utbrytning.
Vilket är ert förhållande till miniatyrer? Är det viktigt? Går det att spela (D&D4) utan dem? Wizards minis eller egna, målade? Repainting? Stämningshöjare? Dungeon tiles eller whiteboard (eller kanske gjuten terräng)?
Jag ska snart skriva vad jag tycker, men jag sitter och surfar på mobilen nu, så det får vänta lite.
Puss.

 

[Ram]

Jag har inte spelat så jättemycket D&D egentligen, är mest en skirmish-spelare, men jag tycker att minis och framför allt ritkiga kartor höjer stämningen jättemycket. Jag är väl nörd (duh!), men att ha en egenvald gubbe som man puffar runt på brädet, att mäta med, att visualisera de takiska effekterna som man eftersträvar etc. är fantastiskt roligt. Och så är det skitkul att se de monster man blir slaktad av.

Jag tycker inte att det funkar att spela D&D utan åtminstone ett rutnät då så många saker är beroende av avstånd och placering och jag tycker då också att det är lite av en stämningssänkare att representera min stora fighter med ett suddegummi...

Däremot så gör det hobbyn förbannat dyr.

 

[Rising]

Jag anser absolut att minis är viktiga i D&D4. Utan dem finns det andra spel som är bättre lämpade.

Wizards egna minis duger dock bra för min del. Jag störs inte så mycket av att man använder replacements heller. Även om jag generellt sett föredrar om spelledaren i sådana fall rethemar encountern. Alltså; om det ska vara en Rock och det närmaste man har är en jättefladdermus, då tycker jag att man helt enkelt kan säga att det är en jättefladdermus som anfaller rollpersonerna, men behålla spelinformationen från Rocken. Jag skulle visserligen inte vilja se ikoniska D&D-monster bli rethemade (varken till eller från) men när det gäller mer rank & file-monster så stör det mig inte.

När det gäller terräng så tycker jag att utskrivna tiles fungerar bra. Whiteboard låter trist, och riktig terräng gissar jag skulle bli lite för omständigt, men jag har inte provat. Heroscapeterräng? Äh, den är uppbyggd av hexagoner, va?

 

[krank]

Utan minis tror jag det blir svårt att spela D&D4; för mig är brädspeligheten och att flytta små gubbar en ganska stor del av vad som är roligt med spelet.

Däremot skulle jag aldrig orka samla minis själv; och jag kommer nästan helt säkert aldrig att köpa ens någon mini till nån av mina karaktärer.

Mina karaktärer i D&D4 är spelpluppar med stats; man tar inte med sig hemmålade specialgjutna fia-med-knuffpjäser heller, liksom. Jag tar inte D&D4 på allvar, utan spelar det för det trevliga umgängets och de roliga reglernas skull. Jag har exakt noll emotionell investering i mina karaktärer. Eller ja, lite har jag väl, ungefär lika mycket som jag har i min spelplutt i Monopol.

Wizards egna verkar vara stryktåliga och hyfsat föreställande, vilket är allt jag kräver.


Arfert kör med såndär plastduk man kan måla på, kombinerat med en del kartor från böckerna och så, och för mif funkar det finemang.

 

[Fienden]

Jag älskar D&D minis!
De är ju så gott som obligatoriska i 4E (tycker jag i alla fall),
och även om de är lite halvtaskiga så tycker jag om att använda dem i andra rollspel också.
Mina spelare uppskattar detta för det mesta.
Sorgligt nog har jag bara ett hundratal miniatyrer, så urvalet är... Begränsat. =/

Enda rollspelet jag inte använder miniatyrer i är Eon (Eon är för bra för minis. )

 

[DesertRain]

Nu har jag inte spelat D&D4 (än) men av att läsa regelböckerna så är det tydligt att någon form av rutnät och minis är nödvändiga för att få ut maximal upplevelse. Förmodligen så går det att spela utan, men man förlorar en hel del av upplevelsen.
Riktiga minis är överlägsna suddigum, tärningar och liknande. Men eftersom vi har en mängd av warhammerfigurer så kommer det nog att ordna sig i de flesta fallen.

 

[Hunk]

Bra idé att skapa ny tråd!

Jag skulle nog ha svårt att spela D&D4 utan miniatyrer eller annan form av spelpjäser (smurfer, tärningar, suddigum, My Little Ponys etc), eftersom så mycket av reglerna bygger på att de används.

Jag spelade aldrig 3E utan battlemat och markörer heller. I början i 3E så proxade vi väldigt mycket. Framför allt hade vi Blood Bowlfigurer, vilket var praktiskt då dessa var numrerade, så att man som spelledare enkelt kunde hålla reda på vilket skelett som tagit 8 HP i skada etc. Några i spelgänget köpte dock på sig en del av WotC:s tennfigurer (Chainmail och D&D) och tillsammans med lite gamla figgar som folk hade hemma funkade det hyfsat, även om det proxades en hel del.

När Wizards gick över till plastgubbar köpte jag en del, vilket gjorde urvalet något bättre, men fortfarande proxade vi väldigt mycket. Tills jag började lira med en ny spelgrupp, där alla hade juste målade gubbar till sina karaktärer. Eftersom jag själv inte hade hållt i en pensel på 15 år lät jag först andra i gruppen låna ut figurer till mig, sedan köpte jag figur till min karaktär som en annan fick måla upp, men tillslut bestämde jag mig för att det nog var dags att lära sig måla igen. Efter det skulle jag nog ha svårt för att använda en plastgubbe för min egen karaktär.

Jag målar förvisso varken snabbt eller bra, men en figg i månaden hinner man ju alltid med. Jag har också köpt på mig ett hyfsat antal pre-paintedgubbar med åren (WotC, Reaper och EM-4 Miniatures), men dem ser jag snarare som praktiska monsterpjäser än som lämpliga för en rollperson (EM-4 Miniatures färdigmålade gubbar är för övrigt betydligt snyggare en Wizards, men också dyrare och i tenn). Jag tycker också att det är roligare att spela med folk som har målat upp sin egen gubbe, så därför tycker jag att det är värt att uppmuntra i spelgruppen (på vilket sätt detta skall belönas, med XP, kakor, att man själv fixar cool terräng etc överlåter jag till andra att diskutera ).

Däremot använder vi oss inte av så mycket andra stämningshöjare. Det kanske man skulle börja med... Det ser ju trots allt rätt fattigt ut med snygga gubbar på en gråbeige battlemat.

 

[Eksem]

Jag älskar minis. Jag vill helst att de ska vara så nära monstren och rollpersonerna som möjligt, men accepterar att det i praktiken är omöjligt om man inte antingen jobbar på WotC eller har sjukt mycket tid och pengar. Vem har 23 Giant Rats, liksom?

För rollpersoner är det tufft att måla sin egen särskilt utvalda mini, men jag gillar WotC:s minis. Mycket för att de är så stryktåliga. Jag skulle inte våga släpa runt mina Warhammer-minis som jag kan göra med mina WotC-minis som man bara kan kasta ned i en påse och släpa runt på som man känner för.

Som spelplan älskar jag såna där vinylmatter som man ritar på. Återigen är det den portabla aspekten som är så bra. Bara att rulla ihop! Snabbt att rita och sudda på, helt utan kladd (ett problem jag hade när jag använde en plexiskiva med rutor tepade under).

Tiles verkar så bra i teorin, men fan vad långsamma de är att sätta upp. Om jag hade bättre flow i att smälla upp dem så skulle jag använda dem, de _borde_ vara snabbare än att rita, men nej. Sen är de inte lika flexibla som att rita heller, så man blir lite begränsad i sin dungeon-design. Detta märks t.ex. rätt tydligt på att man inte kan bygga WotC:s officiella dungeons med deras officiella tiles...

 

[LuZeke]

4e blir väldigt jobbigt att spela utan minis, så det är nästan ett måste. Men det betyder inte att man måste spela med faktiska minisar heller. Drar mig inte för att använda en colaburk ifall det inte finns en mini för större monster. Brukar också använda min genomskinliga tärningsburk (en sån där man får dom i) för att markera när min karaktär flyger runt istället för att gå.

Problemet med minis, tycker jag, är att om man har flera goblins så blir det efter ett tag knepigt för sl att hålla koll på vilken mini som hörde till vilken hp-stapel.

En i gruppen har skaffat riktigt snygga reaper minis varav en jag använder iom att den passar min karaktär (även om minin ser ut som en 40-50 åring när min karaktär är 25 ) funderar på om jag ska skaffa en likadan så att jag har en. Att ha ens aldeles egna, specifika mini är lite som tärningar. Dom blir speciella efter ett tag.

 

[Regmolar]

Vi använder shackpjäser till både monster och rollpersoner (undantaget drakarna, som har representerats av en Warhammer-drake). Terrängen får vi till genom att spelledaren skriver ut rutnät på vita papper, och ritar schematiskt in nödvändig terräng och annat.

Det har varit diskussion om att använda Warhammer-gubbar, men det visade sig fungera bättre med abstrakt representation + fantasi än att använda mer detaljerade figurer som halvdant föreställde det de skulle vara.

Hittills har det fungerat utmärkt.

Att köra utan hjälpmedlen känns som om det vore nästan omöjligt utan att mixtra med reglerna, med tanke på hur många regler som baseras på position och förflyttning.

 

[Fienden]

Vem har 23 Giant Rats, liksom?

Där har ni den stora svordomen.
Det här var inte ett LIKA stort problem i 3.5.
I 3.5 räckte 1 Gnoll till 4 rp.
I 4E räcker 5 Gnoller till 5 rp.

De har i stort sätt bara nerfat monster, så att man måste köpa massa fler minis.
Och klart som fan går man ju på det. >_>

//Kraetyz, utfattig

 

[Ymir]

Jag ogillar miniatyrer och golvplaner eftersom det riktar uppmärksamheten bort från föreställningsvärlden, där rollspels styrka ligger, och miniatyrer och golvplaner aldrig kan få något att te sig lika koolt som det gör i ens fantasi.

That being said så är ju golvplaner typ ett måste för att D&D4 ska fungera, och då passar miniatyrer bra. I början använde vi bara små färgade nålar i ett papper på en anslagstavla, men i min nya kampanj kör vi div. warhammerfigurer, whatever i Vavvas warhammerhylla som råkar fungera bäst. Skaven-modeller har fått representera goblins tex, och black orcs bugbears.

Allra helst hade jag förstås sett att spelarna införskaffade så passande miniatyrer för rollisarnas utseende de bara kunde hitta, Reaper Miniatures tycker jag har asschysst utbud tex, men jag misstänker starkt att ingen kommer ha någon lust att lägga pengar och möda på det någon gång snart, speciellt som jag aaaaldrig kommer producera bätre golvplaner än hastiga skisser, liksom.

- Ymir, redogör

 

[Snow]

Jag har ca 400 markers. Som golvplaner använder vi sån där rutad plastduk eller dungeon tiles. Dungeon tiles är fina men det är sällan någon orkar planera hur de ska vara och de är jobbiga att improvisera.

Markers är kanon, man kan lätt göra vad man vill, ett nytt monster, en speciell NPC etc...

 

[Gurgeh]

Eftersom D&D4 fungerar som det gör är det helt nödvändigt att använda någon form av golvplaner och pjäser, men det måste ju inte vara minis. När vi spelade "Keep on the Shadowfell" använde vi minis så ofta vi kunde, speciellt när vi spelade de encounters till vilka man fick bifogade golvplaner. Problemet var att trots att Dimfrost och Walium hade relativt många minis så var det svårt att hitta minis med rätt utseende för de varelser de mötte. Det var ganska ofta man fick nöja sig med något som såg ganska rätt ut, eller helt enkelt ta den mini man kunde hitta X kopior av när de mötte X varelser av samma typ.

När de väl kom in i själva keepet skapade jag golvplaner genom att scanna från äventyret och skriva ut dem i rätt storlek (samt klippa och tejpa eftersom min skrivare inte riktigt klarar av A1-format). Det visade sig vara jobbigt, speciellt för de encounters som utspelade sig i väldigt stora rum, så efter ett tag gick jag över till att skriva ut golvplanerna på en A4-sida och låta rollpersonerna och monstren representeras med något som passade på de mindre rutorna. Det råkade bli de små träkuberna från spelet Condottiere. Det fungerade lika bra det, och spelet kändes ännu mer taktiskt när det såg ut som ett tyskt brädspel.

/tobias

 

[Storuggla]

Jag tror att utan minis, eller minisrepresenterande saker som pappbluppar som man finner i Battle Box till exempel, är livsviktiga för D&D4.
I alla andra spel ogillar jag dem, men i D&D4 kan jag se poängen med dem. Det som stör mig är att jag har någon sorts fix idé om att jag måste ha rätt mini/pappblupp. Jag kan inte ta en ogre och säga "Det här är en bulette, bara så ni vet". Det går bara inte, det skulle kännas helt fel. Och där är mitt stora problem med dm, man måste jaga minis om man ska banka ett monster. Jobbigt. Dessutom finns det för få människominis, så det är underförstått att man inte ska slå ihjäl människor helt enkelt.

Av ren lättja föredrar jag färdigmålade. Tiles avskyr jag eftersom jag skulle tvingas anpassa äventyret till tillgängliga plattor, ge mig en battle mat vilken dag som helst.


Storuggla, board game geek

 

[Eksem]

Jag har i alla fall ett tiotal människominis från WotC, inklusiva två grisodlare

 

[Dante]

Dessutom finns det för få människominis, så det är underförstått att man inte ska slå ihjäl människor helt enkelt.

Av 1121 utgivna D&D Minis (ej inräknat promos och repaints) passar 174 (dvs. mer än 15 %) in på »human/half-elf/half-orc«.

Så det är helt okej att slå ihjäl människor.

 

[Storuggla]

"Av 1121 utgivna D&D Minis (ej inräknat promos och repaints) passar 174 (dvs. mer än 15 %) in på »human/half-elf/half-orc«."

Vilket är en underbar statistik, men det är inte vad jag klagade på. Hur många passar in på «human». Inga blandraser.


Storuggla, sponken slut

 

[Storuggla]

"Jag älskar minis. Jag vill helst att de ska vara så nära monstren och rollpersonerna som möjligt, men accepterar att det i praktiken är omöjligt om man inte antingen jobbar på WotC eller har sjukt mycket tid och pengar. Vem har 23 Giant Rats, liksom?"

Där borde väl cardboard heroes och sådana vara ypperliga. Man köper en pdf-fil med en kasse monster och sedan printar man ut sina 23 råttor. Behöver man femtio, printar man mer. Fast det kanske inte är minis då.


Storuggla, goblinsvärm

 

[Dante]

Går tyvärr inte att söka på, då även half-elves och half-orcs har »human« som keyword.

Men jag uppskattar att högst en handfull är half-orcs. Hur många som är half-elves vet jag inte (men den visuella skillnaden mellan en människa och en halvalv i 25 mm-skala är i det närmaste obefintlig).