Nekromanti Ert förhållande till minis?

"Går tyvärr inte att söka på, då även half-elves och half-orcs har »human« som keyword."

Rasbiologerna fasar.


Storuggla, bored games
 
Tillverkartips?

Kanske ett litet sidospår, men det har ju i alla fall med både D&D och miniatyrer att göra... Vilka nu existerande miniatyrtillverkare gör snygga figurer som passar bra till D&D? Jag har själv hyfsad koll på
Reaper - som har en oerhört stor och bred linje, med många riktigt bra, men också en del halvkassa sculps,
Otherworld Miniatures - som gör enormt snygga monster (mer D&D:iga orcher, jättar och demoner finns det nog ingen som gör), men däremot inte har några vettiga spelarfiggar, och
GW - vars LotR-linje känns rätt lämplig för D&D, medan Warhammer inte känns så passande.

Vilka fler tillverkare bör man hålla utkik efter? Jag är främst ute efter tillverkare som fortfarande existerar (d.v.s. inte Ral Partha och liknande) som har klassiskt D&D:igt fantasystuk på figgarna (d.v.s. inte Privateer, Kraken Editions etc.).
 
Först och främst ska jag väl ha rätt många minuspoäng som inte svarat förrän nu, men skit i det.

Jag älskar miniatyrer, av många skäl, men främst av dockskåpseffekten. Jag har aldrig riktigt fastnat för rollgestaltande, eller det Krank kallar immersionism. Jag har alltid gillat dockskåpsaspekten av rollspel, det är nog därför jag alltid varit spelledare. Jag gillar att måla upp världen och befolka den med mina (eller någon annans) varelser och individer.

Världen i det här fallet kan lika gärna vara en dungeon som något annat, större. Fast just dungeons är något jag älskar, för det är kanske i dem jag får mest dockskåpskänla. Miniatyrerna är mina dockor, om någon ännu inte hängt med i mina övertydliga paralleller.

När jag var liten brukade jag alltid bygga små fort med fällor i lego. Därför hade jag mest användning av stora golvplattor, likfärgade bitar och mer avancerade legobitar med gångjärn och snurrande delar. Idag gör jag samma sak, fast med dungeon tiles och miniatyrer. Det är verkligen exakt samma sak. Det är den typ av lek jag alltid gillat bäst, både som barn och vuxen.

Så till kortsvarsfrågorna:

Är miniatyrer viktigt?
Ja

Går det att spela D&D4 utan miniatyrer?
Ja, man kan spela med suddigum eller schackpjäser, men då tappar man halva tjusningen.

Wizards minis, eller egna?
Allt efter Night Below (eller om det var Unhallowed) har sett ut som skit, men de gamla funkar fint.

Dungeon Tiles eller whiteboard?
Både och. Fast jag har hellre en inplastad battle mat (med stentextur i rutorna) än en whiteboard.

Stämningshöjare?
Ja, om man gillar dockskåp. Och det bör man nog göra om man spelar D&D4.

Repainting?
Har försökt med D&D miniatures, men skulpterna är lite för kass för att det ska vara värt besväret. Trots det blir i princip alla D&D minis snyggare med en wash och att man fixar till baserna lite. Det går snabbt och är kul.

Jag avslutar med en fråga till er andra: Vilka spel (utöver D&D) skulle ni kunna tänka er att använda minis i? Själv säger jag definitivt WHFRP, men kan inte bestämma mig om det finns några andra spel jag skulle göra det i. Kanske BRP-klonerna.
 
Vitulv said:
Jag avslutar med en fråga till er andra: Vilka spel (utöver D&D) skulle ni kunna tänka er att använda minis i?
Click to expand...

Inga alls i dagsläget. D&D4e är det enda spelet av det här slaget jag spelar. Till vardags spelar jag liksom superhjälterollspel, Call of Chtulhu, lite White Wolf och liknande. Det finns inte mycket utrymme för figurer där, känner jag. Åtminstone inte som jag vill spela dem.
 
Vilka spel (utöver D&D) skulle ni kunna tänka er att använda minis i?
Click to expand...

Inget. Jag skulle förmodligen inte ens kunna gå tillbaka till att spela D&D3.X eller tidigare med miniatyrer. Vad var poängen, liksom? Man bejsade den man ville ha död på, helt enkelt, och sedan stod de tu figurerna där och turades om att utväxla slag på varandra tills någon av dem gick ner i backen. Det kunde man ju lika gärna ha berättat fram.

Det är när man ser roliga fiender såsom Deathjump Spiders skutta omkring på slagfältet som allt blir levande och roligt, och där administrationen med golvplaner och figgar ger mig den överblick som jag behöver för att kunna känna inlevelse i vad som händer.

Andra spel har helt enkelt inte tillräckligt roliga regler för att golvplaner skall behövas. Det vore som att spela Tetris i en version med jättekomplicerade 3D-polygoner och tusen miljoner partikeleffekter på skärmen. Simpla spel kan inte ta tillvara på den sortens specialeffekter.
 
Jag skulle nog säga nästan samma sak. D&D4 är verkligen det enda spel jag vet som formligen kräver att man spelar med minis (minis som i representationer på en spelplan då) för att man ska kunna spela vettigt.

Det känns lite som om WHFRP skulle hämmas iom adderingen av minis. För mig så känns det mer lämpat för beskrivningar av hur man gör iom hur spelet funkar. En av de skönare grejerna vi har gjort i WHFRP var när vi hamnade i en strid i en stad och det var jag och en kamrat mot nån npc-snubbe. (nu räknar jag inte med eskapaderna min bad-turned good-turned witch hunter Blaz Krueler var med om. Han, och hans äventyr, kommer aldrig kunna toppas.)

Nu kommer jag inte ihåg vem som gjorde vad, men en av oss fintade sig förbi honom genom att göra en snygg rullning, varpå den andre av oss kastade ett svärd till honom som han i sin nästa runda greppade från luften och i en handvändning dräpte killen med 3 OB tärningar. Vi spelade alltid utan fysiska representationer (och givetvis utan den helgalna prislistan från boken. geez :gremtongue: )
 
Vad var poängen, liksom?
Click to expand...

Jag tycker definitivt det fanns en poäng (och jag tror att du tycker det också, fast du raljerar lite nu), även om den är mycket större och tydligare i D&D4. 3,5 var ju fortfarande ett taktiskt spel, och det var ju faktiskt kul att leka med minis redan för några år sedan :gremsmile:

Fast å andra sidan tycker jag nog att det vore rätt schysst med miniatyrer i DoD och Eon också. Jag kommer ihåg att jag likförbannat satt och försökte rita på ett rutat papper för att beskriva för folk var de stod i en fight. Det vill jag aldrig mer göra.

Jag har suttit och kolla stridskapitlet i WHFRP och det är ju fan mer än lämpat för miniatyrer. Enda anledningen till att folk inte tar upp det är att de fått för sig att WHFRP är fantasyns motsvarighet till CoC och då kan man ju inte ha minis, det sabbar ju stämningen! Buhuhu.

Men skit i det, för jag tänkte höra vad du har att säga om min viktiga åsikt. Att miniatyrer ger en skön dockskåpskänsla och förhöjer rollspelandet mer än bara på ett taktiskt plan? Så att folk som säger att miniatyrer sabbar stämningen faktiskt har fel, miniatyrerna förskjuter bara stämningen åt ett annat håll.
 
Jag tycker definitivt det fanns en poäng (och jag tror att du tycker det också, fast du raljerar lite nu), även om den är mycket större och tydligare i D&D4. 3,5 var ju fortfarande ett taktiskt spel, och det var ju faktiskt kul att leka med minis redan för några år sedan
Click to expand...

Jo... Det stämmer, förstås, men jag tyckte att minis hade en aspekt som D&D 3.X saknade - själva komponerandet av ett warband. När jag spelade D&D 3.X så kände jag ungefär samma känslor som när man spelar Magic med en lek man inte själv har byggt. Liksom, när man bara ser på Magic som ett kortspel så är det faktiskt sällan ett särskilt roligt spel. Många partier bara spelar sig själva per automatik, utan att man får några riktiga beslut att tampas med. När man själv har byggt warbandet/leken så är det fortfarande kul på sätt och vis, för då får man ju ändå se hur ens strategi fungerar i praktiken: Det blir ett praktiskt test för att avgöra hur väl man har utfört sitt designarbete. Men om man tar bort det där designelementet så blir det oerhört trist.

Och så förstås - i minis så styrde jag över 6 figgar, medan i D&D 3.X så styr jag bara över en enda. Om min figg då har begränsade valmöjligheter (såsom min bågskyttekrigare hade), då blir det hela ett vansinnigt trist och automatiskt spel.

Men skit i det, för jag tänkte höra vad du har att säga om min viktiga åsikt. Att miniatyrer ger en skön dockskåpskänsla och förhöjer rollspelandet mer än bara på ett taktiskt plan?
Click to expand...

Jo, det stämmer förstås. Jag kommer på med själv med att vilja ha min mini framme även när det inte är strid.

Liksom, i vanliga fall så struntar ju folk i regler och turordning och sånt när det inte finns några fiender närvarande. De bara flyttar sin figg dit de vill vara och säger "okej, jag går tillbaka till grottöppningen" och sånt. Eller - när man dödat alla fiender och börjar rädda fångarna så kan SL ta bort figgarna från brädet och gå över till att bara rollspela vad folk säger. Jag har lite problem med sånt, och även om det förmodligen är lite barnsligt så vill jag faktiskt ha gubbar framme "på riktigt": Alltså att använda förflyttningsreglerna även när man bara går omkring, och att även låta NPC's vara representerade av figgar som min gubbe får stå och prata med.

Men jag tror det mest är för att jag inte vill ha så tydliga gränsdragningar mellan stridsläget och de övriga lägena i rollspelandet. Det hela känns mer som en naturlig enhet om man hela tiden har golvplaner och figgar för allt. Dock - visst stämmer det att det också finns en viss skön leksaksfaktor i att faktiskt få pilla med fina små gubbar och föreställande golvplaner. Det triggar mig på samma sätt som när man får välgjorda handouts att pilla med i vanliga tradspel.

Men jag tycker det finns många sätt att uppnå den känslan. När Magnus Seter spelleder WHFRP så har han en hel lattjolajbanlåda full med laminerade små kort som visar och berättar info om olika spelledarpersoner som etablerats i kampanjen. Jag vill alltid sitta och titta på och läsa de där små lapparna. Det ger en överblick som skänker en sorts immersiv känsla i sånt som annars hade varit väldigt svårt för spelledaren att erbjuda (han kan ju inte bara prata med mig hela tiden, samtidigt som han skall spelleda för övriga spelare). I den bemärkelsen påminner det väldigt mycket om vad jag får ut av minis och golvplaner, fast på ett annat sätt.
 
Vitulv said:
Men skit i det, för jag tänkte höra vad du har att säga om min viktiga åsikt. Att miniatyrer ger en skön dockskåpskänsla och förhöjer rollspelandet mer än bara på ett taktiskt plan? Så att folk som säger att miniatyrer sabbar stämningen faktiskt har fel, miniatyrerna förskjuter bara stämningen åt ett annat håll.
Click to expand...

När jag tänker efter kan du fan ha rätt i det... det förstör inte stämningen, det ger en annan sorts stämning.. och vi använde faktiskt minis understundum till CoC på 80-talet... och det var bra, på sitt sätt.
 
Okej, efter att spelat D&D4 för första gången tidigare i veckan blev jag övertygad om att minis är ett måste och framför allt att det blir roligare om man har en karaktär som liknar en själv istället för en Space Marine... :gremtongue:

Min fråga är nu var man, på nätet, köper minis? Ja, jag vet SF-bokhandeln har paket som ges ut av Wizards. Exempelvis Martial Heroes 1. Problemet är att jag inte ser ett dugg hur figurerna ser ut. Så min fråga är nu om det finns någon butik sida (eller annan sajt för den delen), som visar upp figurerna betydligt bättre?
 
Regmolar said:
Vi använder shackpjäser till både monster och rollpersoner (undantaget drakarna, som har representerats av en Warhammer-drake). Terrängen får vi till genom att spelledaren skriver ut rutnät på vita papper, och ritar schematiskt in nödvändig terräng och annat.

Det har varit diskussion om att använda Warhammer-gubbar, men det visade sig fungera bättre med abstrakt representation + fantasi än att använda mer detaljerade figurer som halvdant föreställde det de skulle vara.

Hittills har det fungerat utmärkt.
Click to expand...

Tack för en variant som förmodligen skulle fungera utmärkt med min smak! Vi har inte gett oss på D&D4 än, men det kommer. Då tror jag på det här med abstrakt markör+fantasi som det vi kör på. Gött att stöta på den varianten.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top