Nekromanti Ert första rollspelsminne:

[Rising]

Re: Henrik (OT)

jag kände en Henrik Lindström som är precis som du säger 4 år äldre än du. Tror han gick i Sofia skolan, senare... Södra Latin tror jag. Han spelade rollspel. Kan det...?

Näh. Sorry. En annan Henrik.

Det här tror jag förresten är ett fenomen som våra barn och barnbarn kommer att skratta åt. Att man en gång i tiden döpte sina barn till något det inte gick att googla framgångsrikt på. Rena rama Barna Hedenhös, ju.

 

[Nightowl]

Varför jag inte skriver i den här tråden

Eller ja, varför jag inte svarar på frågan, för hålla käften har jag aldrig klarat av: Sedan walium svarade på samma fråga har världen aldrig mer varit sig lik, och alla försök att besvara frågan känns alltså meningslöst.

Erik

 

[Niklas73]

Re: Henrik (OT)

Synd på 1 sätt.hade varit rätt lustigt annars.

 

[Johan K]

Minns ni också ert första ögonblick tydligt? Berätta

Welll, vet inte om det är det första minnet.. Dock så är det iaf bland det första minnen som jag riktigt kommer ihåg.
Det är när jag & mina polare som lirade Sagan om Ringen - rolspelet. Jag spelade en hob & hade av någonanledning en stidsträndad vessla som gusdjur. De andra trro jag sepalde människor & dvärgar. Kommer åxå ihåg att vi hade en rejäl fort som vi byggde & bodde i.

/ Johan K, som minns dessa grejer med glädje !

 

[Boboliwsy]

Det var på lågstadiet någon gång, var hemma hos en kompis som var ett par år äldre. Han och några lika gamla killar satt och bläddrade i värsta coola böckerna , med samurajer och ninjor i (DoD-91 + DoD Samuraj)! Turtles-fan som jag var blev jag ju intresserad och ganska snart spelade jag mitt första äventyr.
Jag spelade en ung ninja med helt värdelösa värden och av någon anledning skulle vi uppsöka en herre i byn. Väl där märkte vi att herren låg mördad i sin säng. Olägligt nog dök stadsvakten upp just då och vi tvingades fly.
Jag minns att min rollperson snubblade, blev infångad och hängd, varpå jag lugnt fick traska hem från spelmötet, en dryg halvtimme efter att vi börjat spela.

Vet att jag skulle spelat med dessa killar en gång till senare, men tror aldrig det blev av. Jag hann dock göra en ny karaktär, och ville vara något som var bra på det mesta (och då tänkte jag ju mest på att slåss). En av de äldre killarna rekommenderade mig att vara en bard.

Inte så långt senare flyttade jag från stan, men mitt rollspelsintresse var väckt. På min 10-årsdag fick jag DoD Chronopia i present och tyckte det var ungefär hur coolt som helst!

//Boboliwsy - it's all coming back to me now!

 

[Rosen]

Re: sexualundervisning

spelet gick ut paa att faa pengar saa att man hade raad att ta med en tjej paa ett fint vaerdshus. sedan fick man barn och fortsatte med den nya rollpersonen. // det roliga i kraaksvaengen aer att ju baettre vaerdshus man kunde slaepa med flickan till, ju baettre grundegenskaper fick din naesta rollperson...

Jag bara måste få inflika att det här var ett av de coolaste spelkoncept jag nånsin hört talas om.

--
Åke

 

[Torbjörn]

Re: Ert första rollspelsminne: (OT)

Det var grymt skönt också. På den tiden. Då man inte hade så stor erfarenhet eller så höga krav. Vet inte om jag hade uppskattat det lika mycket om jag skulle lira det för första gången nu. Men stort nostalgivärde har det! Vem minns inte Magiker Vindhand, eller minotaurerna - "Vi skaffa ära!"

Torbjörn - tänker nostalgiska tankar

 

[Blaren_UBBT]

Jag har alltid sagt att jag började spela rollspel 2003 (japp, såpass sent), men när jag nu satt och tänkte efter så insåg jag att det faktiskt var fel. Jag har faktiskt spelat rollspel en gång när jag var 14 år gammal (nådens år 1989). Troligtvis var det DoD eller D&D eller nån annan fantasytjosan. Någon kanske kan ta reda på det rimliga i detta med tanke på året.

Hursomhelst.


Vi spenderade en evighet med att skapa karaktärer - och eftersom jag alltid har otur med tärningarna under karaktärsskapande fick jag nån usel och utfattig dvärg vars ägodelar definitivt inte påverkade hans bärförmåga menligt. Det var en smutsig tunika, en vandringsstav avpassade för dvärgar och en träsked som han bar i tunikans bälte.

Spelet började med att vi stod i nån stengång, och inte hade någon aning om varför vi hade kommit dit. Framför oss fanns en dörr. Den öppnade vi. Det var fel.

Av de många timmar som spelet varade så upptog alltså spelandet ungefär 2,5 minuter. Sedan var alla döda pga. stenraset som fällan i dörren utlöste. Kul spel.

Det är kanske inte så konstigt att det tog 14 år innan jag provade att spela igen, och då först efter mycket övertalning...

 

[Niklas73]

Många ungdomar som verkar döda sina rollpersoner rätt kvickt... Kul inlägg!

 

[Axelsson]

Min bror hade införskaffat Drakar och Demoner v 3 och lurat med en av våra systrar och spela. De skapade en lärd man och en tjuv, som snabbt blev nedgjorda av de första flygande spindlarna (eller var det flugor?).

Brorsan knäcktes inte av det, han övertalade farsan att vara med nästa gång och de gjorde två stridisar. De kom heller aldrig in i pyramiden eftersom ingen av dem kunde läsa! Farsan tyckte det var det dummaste han varit med om och har aldrig velat vara med sen dess.

Jag hade bara spelat bokspel innan och var stenhård på reglerna, visserligen gav jag och brorsan aldrig upp men vad jag kommer ihåg kom vi aldrig igenom hela pyramiden. .

/Mattias

 

[Nightowl]

De kom heller aldrig in i pyramiden eftersom ingen av dem kunde läsa! Farsan tyckte det var det dummaste han varit med om och har aldrig velat vara med sen dess.

Du har en mycket vis far...

Erik

 

[solvebring]

Jag hade aldrig spelat rollspel eller hört talas om det. Fick det förklarat för mig på fem minuter, fick hjälp med att göra en karaktär och sedan spelade vi.
Det första jag gjorde (elementarmagiker) var att döda en budbärare som vi skulle ha talat med, men som tur var stal jag meddelandet där allt framgick ändå, sedan blev jag paranoid på ett par bönder som kom med sin kärra att de sett mordet på budbäraren, så jag sprängde hela vagnen i luften och tog halvt död på mig själv.
Inte så lyckat...

 

[Illern]

Sommaren innan jag började åttan, borde varit 87, fick jag Sagan om Ringen rollspelet av mina kusiner. Det var ju något med Tolkien så jag slängde mig över det med hjärtans lust och blev av någon anledning uppsugen i det och fick mina föräldrar och syster, som inte var särskilt gammal, att vara med och spela introduktionsäventyret Lommarna vid Långklippan. Jag insåg ju att de aldrig skulloe orka göra rollpersoner så jag frågade dem saker om vad de ville vara bra på och valde åt dem och gjorde olika roller med något av de sex yrkena åt dem.

Sedan satte vi oss ned vid matsalbrodet och skulle spela. Min mor hade en väldigt pragmatisk rakt-på-attityd till det hela så självklart skulle vi leta efter skatten som var utmärkt på kartan de råkat snubbla på medan far var lite mer tveksam och planeringsbenägen eller rollspelsbenägen. Min syster hade nog egentligen inte riktigt greppat läget än.

I vilket fall föll mor och syster ifrån och far och jag avslutade nästan äventyret men han tyckte det tog för mycket tid. Jag minns att jag censurerade striderna en del, ni som läst skadetabellerna förstår säkert varför.

Senare hann jag spela ett halvt äventyr i Mos Mosel till Mutant en sen kväll tillsammans med en son till några gamla bekanta till mina föräldrar. jag hade inte riktigt greppat det där med rollspel än eftersom jag raskt och stolt gissade rätt på att min roll hade hittat en ljuddämpare även att rollen inte hade så god förståelse för sådant. Här någonstans började nog fröet till mer rollspelande gro. Han hade spelat en hel del innan och rollspelade sina spelledarroller en del och individualiserade dem.

På något vis via gemensamma bekanta fick jag och ett par andra rollspelare tag på varandra (det fanns inte så många i Sävsjö) och tre av oss spelade länge tillsammans och en av dem är en av mina bästa vänner och vi började plugga i samma stad och bor nu i var sin ände av samma gata och spelar fortfarande tillsammans.

Jag har också minnen av några sessioner av spel där syster och jag spelade men sedan kom mor emellan och ville nog lite av ''rädda'' min syster från det där jag och de andra höll på med.