För mig började det hela på vår-vintern 1982 när jag var 13 år gammal. Jag hade ett par kompisar vars äldre bröder brukade spela spel tillsammans. Mest var det sådana som handlade om krig och flyttande av små pappbrickor över en karta, men även andra, mycket konstigare spel, som jag hade mycket vaga begrepp om vad de gick ut på. Ibland fick även deras småbrorsor (dvs mina jämnåriga kompisar) vara med. Vid sådana tillfällen fick jag höra de märkligaste historier om strider mot blodtörstiga monster och onda trollkarlar, om uråldriga gravkammare som innehöll fantastiska skatter och magiska föremål men som vaktades både av fällor och osaliga döda, om fantastiska platser som ruinstäder och mystiska skogar, och, framförallt, att mina vänner fick uppleva detta PERSONLIGEN!!! Just den biten hade jag väldigt svårt med, eller så var mina mer lyckligt lottade vänner ytterst opedagogiska i sina försök att förklara det hela för mig. Jag förstod dock så mycket att man satt runt ett bord och hade något som man kallade sin "gubbe" nedskriven på ett papper, och att det var denna "gubbe" som upplevde alla de fantastiska äventyren, men att man genom att styra den och bestämma vad den skulle göra så skulle det kännas som om det var en själv som gjorde detta. Fortfarande lite osäker på exakt hur det fungerade och ganska skeptisk till att det skulle fungera precis som jag fått det beskrivet så visste jag i alla fall en sak: Jag bara MÅSTE få vara med! Efter att fruktlöst ha tjatat (de var ganska petiga md vilka som fick vara med och de ville heller inte vara för många) ett par gånger så fick jag så småningom min chans när en av de ordinarie spelarna inte kunde vara med. Jag har fortfarande mycket skarpa minnen från denna första spelsession.
Äventyret, som redan var påbörjat och vars tidigare händelser jag fick snabbförklarade för mig, utspelade sig i en öken och målet var att stjäla en jätteädelsten som skulle finnas i ett tempel i en stad befolkad av amazoner. Man hade fått nys om en hemlig väg in i staden som innebar ett väldigt spännande äventyrsegment med klättrande genom gamla fallfärdiga kloakgångar. När vi skulle smyga oss in i templet så blev vi emellertid upptäckta av vakter och efter en kort men intensiv strid med dessa så blev vi övermannade och tillfångatagna. I början av fångenskapen såg det hela ganska ljust ut då vi förstod att amazonerna använde tillfångatagna män som avelshingstar (kom igen, äventyret var skrivet av en 15-åring
). Dessvärre så var inte min figur särskillt imponerande på det fysiska planet utan ansågs som opassande för just detta. Ej heller så behövdes inga slavar för andra uppgifter så amazonerna beslöt sig helt enkelt för att skicka hem honom. Till hans stora olycka så beslöt de sig för att även använda honom som avskräckande exempel för sådana som kanske skulle få för sig att försöka plundra deras tempel. Så raskt och omgående så högg de av min figurs båda händer(!), petade ut hans ögon(!!) och skar av honom ballen(!!!).
Dessa lösa delar lades sedan i en påse som bands runt hans hals och sedan blev han helt sonika naken utkastad i öknen (vid en karavanrutt, de var inte helt hjärtlösa
). Där bröt vi.
Hur det kom sig att denna första spelsession inte avskräckte mig från rollspel för evigt vet jag inte, men resultatet blev snarare tvärtom. Jag kunde inte vänta tills jag fick pröva igen! Kort därefter så började vi småkillar, som annars bara fick spela på nåder med de stora killarna, spela själva med den första utgåvan av Drakar och Demoner. Andra tidiga spel vi gav oss på i den vevan var Traveller, Stormbringer och Star Frontiers. Och på den vägen är det.
/Anders