Men vem vill egentligen ha något alls att dricka om det bara är dysterhet på menyn?
"Its sorrow is as sweet to me as a rare wine." - Mr. Hyde
Först och främst behöver vi inte förutsätta att upplevelsen av att dricka dysterhet är samma sak som att uppleva egen dysterhet. Att dricka vin har väldigt lite att göra med att veta hur det känns att vara en druva. Ovanpå det finns det ju flera olika potentiala etablisemang och kundkretsar.
Sure, du har väl de förtappade själarna som matas med aska och endast från galla att dricka. Men i likhet med fångar överallt kommer dessa göra va de kan för att förbättra sina egna omständigheter, och jäsa fängselsvin i ett knappt ursköljt kranium undangömt i någon skreva.
Därtill har du de "fångar" som tjänar har olika arbeten och antagligen får någon form av njutning som belöning.
Plus då alla djälvar och demoner som troligtvis har en totalt annan fysiologi när det kommer till såna här grejer.
Ovanpå det är helvetet en hel värld i sig. Det finns lär finnas folk som inte är där som fångar, utan antingen lyckats bryta sig ut ur systemet, eller bara avsiktligt sökt sig till helvetet för de gillar att frossa i andras lidande och smärta.
Och så klart en bunt äventyrare som irrat sig ner hit på jakt efter ett eller annat legendariskt artefakt.