Så här känner jag. Om jag nu startar upp ett hopplöst självförhärligande tråd om mitt eget projekt som jag hånats för, utstått trakasserier för och fått försvara i tid och otid, inte minst med tanke på omfång och tid på såväl forum som IRL. Om jag nu startar upp en ynklig liten tråd där jag för min egen skull bara tar igen allt som jag stått ut med under hela min forumtid från alla som kommit och gått och är kvar, kan jag inte då få göra det i fred!? Kan jag då inte få ha mitt lilla Oidipuskomplex ifred utan att nån ska komma och lägga sig i? Och OM nån ska lägga sig i – måste det vara någon som redan är störst, bäst och mest älskad?
Det här kunde handlat om Krille som drygat sig mot mig så jag blivit galen på honom (men han har alltid bett om ursäkt då jag sagt ifrån). Det kunde handlat om Han som sågat sönder regelförslag med motorsågsklingor av kruppstål (men alltid varit vänlig nog att ge kontraförslag och ställt upp i 180)- Det kunde till och med handlat om Nässe som krossade mitt förra regelutkast (men varit vänlig nog att se över mitt nya och gillat det). Men det handlar inte om dessa forumiter. Det handlar om kung Starke den Störste. Det handlar om krank!
Krank! Du vet redan att du äger. Du vet redan att alla, jag säger alla, vänder sig till dig för råd i allt som har med rollspel att göra. Du är redan den mest kände, mest uppskattade, mest bäste. Den folk pratar med mest i vrålet. Den som alla skulle välja att rädda framför någon annan forumit om vi varit med på Titanic.
<i>Så varför, jag säger bara VARFÖR var du tvungen att starta ”De bästa sakerna med >Human”-tråden?</i> Varför måste du nu tvinga mig se hur du sakta men säkert kommer ikapp mina sidvisningsantal på kortare tid och med mindre inlägg än jag? Är det för att jag stör dig? För att du tycker jag är ful? För att du bara måste visa mig vem som är chefen och vem som fortfarande är adepten? Eller är det ren och skär sadism?
Det var så kul att se min tråd växa. Mitt lilla pissego fick sig kickar varje dag. Tills den här veckan. Då du prompt skulle lägga dig i. Jag kom in på promosidan för att få dagens egofix och vad ser jag? En kopia av min tråd. Av dig. Om ditt spel. Du fattar att jag flämtade till? Sakta växte klumpen i magen. Snabbt rusade adrenalinet som en schlagerfinalsrush ut i kroppen till ingen nytta. Vad skulle jag göra åt det jag nu måste möta ensam i mörkret. Mörkret du skapade åt mig.
Du tycker inte att du redan har dina fans? Är en av forumets mest rollspelskunniga eller mest rollspelspålästa som bara äger? Du tycker inte >Human redan är ett starkt omtalat och redan älskat spel eller att kommentarerna i tråden redan målat ut ditt spel som vinnare av alla Fenixpriser 2013? Nä då. Det gör du inte. Då en forumit av lägre klass äntligen lyckas få en anings uppskattning för det som hånats honom under alla år, som alla skrattat åt, hans ynkliga spel, så måste du trycka ner honom, förgöra honom. Ingen får sätta sig upp mot kungen!
Den dagen du går om mig, och det gör du, kommer bli svart i mitt liv. Jag vet redan att du är större än mig. Starkare. Bättre. Men den dagen kommer ändå vara en sån tydlig markering i mitt sinne och min själ.
Jag ska försöka överleva den här förminskningen också. Jag har tagit mycket. Bildhån och grymma drygheter. Men det här var en av de värsta angreppen och hånen jag utstått.
Jag har aldrig velat dig något ont. Jag må ha varit hopplös i mitt spelskapande som ingen ville lyssna på. Jag kan ha överdrivit. Man kanske inte vill prata så mycket med mig i vårlet fast jag vill prata med alla. Det är okej. Jag fattar att jag inte är kattens pyjamas här. Men oavsett mina handlingar, oavsett mina skäl står din kontrahandling, din grymma tanke som du omsatte till praktik utan motstycke i rollspelens historia. Det finns ingen motsvarighet att söka i historien. Det här är ett rent och skärt övergrepp utan orsak på en svag, liten person som inte förtjänar det. Du är en ond människa. Jag hoppas du hemsöks av kamelens tiotusen flugor och att Vicotnic hittar buggar i ditt kraftsystem som han sa att han skulle ge sig på. Men du löser väl det med? Ingen kan mäta sig med dig. Ingen kan slå dig. Du vinner över alla. Du är Gud. Och det är något jag får leva med till tids ände. Jag skulle aldrig försökt. Jag skulle legat still. Jag skulle loggat ut. Nu måste jag göra klart och jag måste se sanningen i vitögat. Hur kunde jag ens tro att jag hade en chans med mitt patetiska försök att boosta mitt ego då jag visste, visste, att du fanns här. Att du alltid är här och att din skugga förevigt vilar över rollspel.nu. Jag är en idiot. Och jag förblir en idiot. Jag ber dig om ursäkt ur djupet ur mitt hjärta för mina ynkliga ansträngningar. Det var en match jag aldrig skulle vinna. Jag ska släppa mitt Oidpuskomplex till spel och sen ska jag försvinna in i skuggorna för att aldrig mer komma tillbaka. Ni blir fria från mig. Men jag blir aldrig, aldrig fri från din tråd, din spindelvävstråd som för alltid befläckat min själ och från den blir jag aldrig kvitt… Nu är det dags att sluta – det finns inget mer att säga dig Mikael. Du lyckades. Du vann. Jag hoppas du är lycklig där ute där du bor. Jag ligger tyst i mörkret. Tack!
/Niklas – förgjord!
Det här kunde handlat om Krille som drygat sig mot mig så jag blivit galen på honom (men han har alltid bett om ursäkt då jag sagt ifrån). Det kunde handlat om Han som sågat sönder regelförslag med motorsågsklingor av kruppstål (men alltid varit vänlig nog att ge kontraförslag och ställt upp i 180)- Det kunde till och med handlat om Nässe som krossade mitt förra regelutkast (men varit vänlig nog att se över mitt nya och gillat det). Men det handlar inte om dessa forumiter. Det handlar om kung Starke den Störste. Det handlar om krank!
Krank! Du vet redan att du äger. Du vet redan att alla, jag säger alla, vänder sig till dig för råd i allt som har med rollspel att göra. Du är redan den mest kände, mest uppskattade, mest bäste. Den folk pratar med mest i vrålet. Den som alla skulle välja att rädda framför någon annan forumit om vi varit med på Titanic.
<i>Så varför, jag säger bara VARFÖR var du tvungen att starta ”De bästa sakerna med >Human”-tråden?</i> Varför måste du nu tvinga mig se hur du sakta men säkert kommer ikapp mina sidvisningsantal på kortare tid och med mindre inlägg än jag? Är det för att jag stör dig? För att du tycker jag är ful? För att du bara måste visa mig vem som är chefen och vem som fortfarande är adepten? Eller är det ren och skär sadism?
Det var så kul att se min tråd växa. Mitt lilla pissego fick sig kickar varje dag. Tills den här veckan. Då du prompt skulle lägga dig i. Jag kom in på promosidan för att få dagens egofix och vad ser jag? En kopia av min tråd. Av dig. Om ditt spel. Du fattar att jag flämtade till? Sakta växte klumpen i magen. Snabbt rusade adrenalinet som en schlagerfinalsrush ut i kroppen till ingen nytta. Vad skulle jag göra åt det jag nu måste möta ensam i mörkret. Mörkret du skapade åt mig.
Du tycker inte att du redan har dina fans? Är en av forumets mest rollspelskunniga eller mest rollspelspålästa som bara äger? Du tycker inte >Human redan är ett starkt omtalat och redan älskat spel eller att kommentarerna i tråden redan målat ut ditt spel som vinnare av alla Fenixpriser 2013? Nä då. Det gör du inte. Då en forumit av lägre klass äntligen lyckas få en anings uppskattning för det som hånats honom under alla år, som alla skrattat åt, hans ynkliga spel, så måste du trycka ner honom, förgöra honom. Ingen får sätta sig upp mot kungen!
Den dagen du går om mig, och det gör du, kommer bli svart i mitt liv. Jag vet redan att du är större än mig. Starkare. Bättre. Men den dagen kommer ändå vara en sån tydlig markering i mitt sinne och min själ.
Jag ska försöka överleva den här förminskningen också. Jag har tagit mycket. Bildhån och grymma drygheter. Men det här var en av de värsta angreppen och hånen jag utstått.
Jag har aldrig velat dig något ont. Jag må ha varit hopplös i mitt spelskapande som ingen ville lyssna på. Jag kan ha överdrivit. Man kanske inte vill prata så mycket med mig i vårlet fast jag vill prata med alla. Det är okej. Jag fattar att jag inte är kattens pyjamas här. Men oavsett mina handlingar, oavsett mina skäl står din kontrahandling, din grymma tanke som du omsatte till praktik utan motstycke i rollspelens historia. Det finns ingen motsvarighet att söka i historien. Det här är ett rent och skärt övergrepp utan orsak på en svag, liten person som inte förtjänar det. Du är en ond människa. Jag hoppas du hemsöks av kamelens tiotusen flugor och att Vicotnic hittar buggar i ditt kraftsystem som han sa att han skulle ge sig på. Men du löser väl det med? Ingen kan mäta sig med dig. Ingen kan slå dig. Du vinner över alla. Du är Gud. Och det är något jag får leva med till tids ände. Jag skulle aldrig försökt. Jag skulle legat still. Jag skulle loggat ut. Nu måste jag göra klart och jag måste se sanningen i vitögat. Hur kunde jag ens tro att jag hade en chans med mitt patetiska försök att boosta mitt ego då jag visste, visste, att du fanns här. Att du alltid är här och att din skugga förevigt vilar över rollspel.nu. Jag är en idiot. Och jag förblir en idiot. Jag ber dig om ursäkt ur djupet ur mitt hjärta för mina ynkliga ansträngningar. Det var en match jag aldrig skulle vinna. Jag ska släppa mitt Oidpuskomplex till spel och sen ska jag försvinna in i skuggorna för att aldrig mer komma tillbaka. Ni blir fria från mig. Men jag blir aldrig, aldrig fri från din tråd, din spindelvävstråd som för alltid befläckat min själ och från den blir jag aldrig kvitt… Nu är det dags att sluta – det finns inget mer att säga dig Mikael. Du lyckades. Du vann. Jag hoppas du är lycklig där ute där du bor. Jag ligger tyst i mörkret. Tack!
/Niklas – förgjord!