Nekromanti Ett år senare

[Arfert]

Nog för att man som SL håller sina monsters förmågor i huvudet, men att hålla alla spelarnas förmågor i huvudet också? Jag brukar spela monsterna som att de inte vet vad rollpersonerna kan göra. Blir de utsatta för en at-will-power så kan de komma ihåg den, men annars försöker de bara rulla med slagen.

Jaja, stilen är olika.

Jag gör som du, låter monstren använda den teknik som känns lämpligast utifrån vad de vet. Dessutom kör vi köpäventyr (Skuggpyramiden just nu), och där står det ju redan vilken taktik monstren föredrar (om de inte blivit varnade av nån anledning, då gör jag det svårare). Monstren anpassar sig helt enkelt efter det karaktärerna GÖR i striden, inget annat.

Jag vet ju ungefär vad karaktärerna har för förmågor, men det är inget jag sitter och håller i huvudet. Speciellt nu när det börja dyka upp en massa extraböcker med Powers som inte finns i PH.

 

[Eksem]

Nej, att hålla spelarna förmågor i huvudet är onödigt och omöjligt. Det finns absolut ingen poäng med att göra det och jag tycker att spelet blir bättre med den förändrade arbetsbördan. Det är det som gör att 4E faktiskt är upplevs som enklare än 3.5, trots att Power-systemet i teorin gör 4E oändligt regeltungt. Det är förstås det som är det fina med väl genomförd undantagsbaserad regeldesign. I 3.5 var det färre "regler" (om man betraktar Powers som regler), men alla var tvugna att hålla reda på fler.

 

[Eksem]

Flexibiliteten är intressant, eftersom det EGENTLIGEN förhåller sig tvärt om, men upplevs som du säger det. Eftersom man visar upp matematiken naket i DMG finns faktiskt en alldeles lysande kärna för väldigt fexibelt agerande. Det finns mycket enkla, flexibla och abstrakta men matematiskt korrekta riktlinjer som närapå skulle gå att bygga en egen spelmotor av. Men i praktiken är det ingen som använder den, vad jag har sett. Jag vet faktiskt inte riktigt vad det beror på, men jag tror att det är för att man har svårt att tänka utanför Power-listan. Kanske än mer så känner man att man inte BEHÖVER tänka utanför Power-listan, för det går bra och man har roligt ändå.

---

Man behöver förstås inte hålla sina Powers i huvudet, förresten. Bara om man håller sig till det medföljande och rätt dåliga standard-formuläret. Det är faktiskt spelets största svaghet i min mening. De borde gjort användbara formulär, sålt Power-korten redan från början eller annat. I vår spelgrupp har vi 6 spelare, med 6 olika formulär och 6 olika sätt att hålla reda på Powers. Man måste helt enkelt hitta sitt eget sätt att hålla reda på dem. Men att ha dem i huvudet låter som det sämsta sättet att göra det på.

 

[Bjorn]

Alltså jag kanske borde skrivit "hålla i huvudet" med citattecken. Självklart har man sinna egna powers utskrivna på någon slags kort eller lista. Jag brukar även ha nån slags mindre (dels i ren fontstorlek men kanske också vad gäller informationsmängd) "fusklapp" med övriga partyts powers.

Det jag menar är mer att de alla måste finnas samtidigt i "arbetsminnet" i huvudet vid BESLUTSTILLFÄLLET när man betstämmer vad man skall göra i sin runda. Det betraktar åtminstonde jag som rätt så krångligt/besvärligt. Har man inte koll på vad de andra i gruppen kan och troligtvis kommer göra så lär man ju allt som oftast agera suboptimalt.

Vad gäller fi så behöver man ju både inhämta och behandla den informationen. Vad de kan göra vet man ju oftast inte från början.

 

[Eksem]

Jag tror i ärlighetens namn att det är större risk att agera suboptimalt om man ska hålla reda på vad alla kan göra. Det blir informationsöverskott hos alla deltagarna. Det verkar bättre att fördela arbetsbördan så att var och en håller reda på sin uppgift och förmåga. Och så måste ju spelet bli oändligt långsamt om varje beslut skall gå igenom en kommitté.

Helt enkelt, det där känns som att det blir ett problem om man gör det till ett.

 

[Dante]

Det verkar bättre att fördela arbetsbördan så att var och en håller reda på sin uppgift och förmåga.

Så spelar jag.

Min gubbe gör sin grej (extremt mobil melee striker för den som undrar), de andras gör sina grejer. Men det är såklart bra att hålla reda på räckvidden på polarnas helningar och andra buff-powers så man kan dra nytta av dem.

 

[Snow]

Om man ska hålla reda på allas krafter och göra det optimala draget kräver det ju att man ska diskutera fram med de andra så att man vet vilken kraft de har planerat just i denna rundan. Jag brukar nöja mig med "jag tänker bränna min daily, fixar du så jag träffar bättre?" eller "gå dit, jag tar honom". Vi försöker flanka åt varandra så mycket vi kan. Nästan alla pcs är närstridare av en eller annan sort, bara en är wizard. Jag vill inte att spelet ska bli för mycket schack, att alla funderar jättelänge över sina drag. Det är givetvis lite olika i gruppen, men jag klarar ofta mina runder på 10 sekunder. Flytt, stridsrop, bank, träff, skada, klar.

För övrigt är jag halvtidsspelledare och spelare resten av tiden.

 

[Rickard]

Vad jag menade var att om man möter en level 1-spindel när man själv är level 1 så har man +5 mot en viss AC. Om man möter en level 20-spindel så har man fortfarande +5 mot samma AC. Jag ser inte poängen med att höja värdet hela tiden.

/.../

Fast den ökningen har egentligen inte som syfte att göra dig bättre. Det är det här som du missförstår, och det är därför du anser dig bli lurad.

Siffercreepande är till för att på ett naturligt och trovärdigt sätt kunna ge en spelvärldsförklaring till att hålla spelet varierat i kampanjspel. Spelmakarna vill inte att spelledare ska kunna stoppa in Beholders i den första grotta som rollpersonerna besöker, för det skulle ta udden av upplevelsen att möta dem. Men om de hade hittat på konstlade och syntetiska begränsningar i stil med "rollpersonerna måste ha spelat mellan femton-tjugo tidigare äventyr innan de kan möta en sådan här" så hade det bara upplevts konstigt.

Fast rollpersonerna måste ha spelat mellan femton-tjugo tidigare äventyr innan de kan möta en sådan här" har ju DnD4 i och med att spelledaren köper motstånd för poäng baserat på vilken level monstret befinner sig på.

Därför har man valt att säga "den här varelsen har Kraftnivå: X. Om rollpersonerna är alltför starka/svaga i förhållande till X så är det ingen lämplig encounter". Då behövde de ett sätt att kunna hantera rollpersoner av vitt skilda kraftnivåer, och det enklaste och mest strömlinjeformade sättet att göra det på är genom att använda ren matematik, och låta skada + träffchans (samt tålighet och AC, i andra änden) få vara två olika linjära skalor.

Jag har redan visat att det inte är det enda sättet som varelser av olika kraftnivå skiljer sig åt från varandra, men det är ett sätt som är väldigt hanterbart och som skalar väldigt lätt, samt att det på många sätt känns trovärdigt

För det första har vi redan levelanpassningen där spelledaren ska matcha motstånd som ligger ±3 levlar kring rollpersonerna. För det andra har vi även att skador och tålighet ökar. Jag hade hellre sett att endast de ökade men att träffchanser och AC var någorlunda oförändrade oavsett vilken level monster befanns sig på. För mig är det en helt ofattbar tanke att behöva skala upp allting allt eftersom när det rent matematiskt ändå inte ändrar på sig. Det gör att man måste sudda mycket på rollformuläret (29 rutor) och att det blir högre tal att räkna med allteftersom spelet fortlöper. 1d20+9 är inte lika svårt att räkna med som 1d20+19.

Dire boar, level 6
AC 17
to hit: +9
skada (basic): 1d10+4 (snitt 9,5)
hit points: 85

Thunder boar, level 16
AC 27 (10 mer än dire boar då 10 mer i level)
to hit: +19 (10 mer än dire boar då 10 mer i level)
skada (basic): 2d8+7, +1d8 om bloodied (snitt 16 [19,5 bloodied])
hit points: 182

Jag tycker att det är lite kaka på kaka att både öka skada kontra hit points som To hit kontra AC. För mig hade det räckt med att höja endast en av dessa två kontrahenter och jag valde då att tycka To hit-AC var den som var mest meningslös att höja. Anledningarna kan du hitta slutet av stycket innan statsblocken ovan.

Förstår du min poäng bättre nu?

Ja, jag förstår att ökningen i poäng inte har som huvudsyfte att göra rollpersonen bättre (även om det i första fallet kan ge sken av det) utan för att ge tillgång till spelarna att få möta nya monster men bara för att DU tycker att det är enkelt och hanterbart behöver inte jag tycka det.

/Han som kom å tänka på den här tråden för några dagar sedan

 

[Rising]

Örk. Jag skrev ett svar som åts upp av IE.

Det här blir kort: Väldigt bra att du återkom till tråden, och nu fattar jag mycket bättre vad du menar. Det förslag du presenterar här (well, det var väl egentligen samma som du tänkte dig innan, men det är först nu som jag begriper det) dras inte alls med samma problem som jag tänkte mig, tidigare.

Det finns förstås fortfarande en del knusligheter, såsom att det skulle kunna vara svårt att utforma minions med ditt system, då dessa enbart skulle kunna skalas upp i fråga om Skadan de utdelade; eftersom deras träffchans och AC vore låsta, och deras HP naturligtvis måste fortsätta hållas på 1 - om de är minions.

Jag tycker också att det skulle uppstå problem med de monster som både kan användas som fältherrar på låga nivåer såväl som att utgöra böset och slåss i grupp, på högre nivåer. I nuläget så utgör dessa varelser olika utmaningar beroende på att AC/träffchans skalar upp på högre nivåer, medan bonusen för att flanka alltid är +2. Om man låser AC/Träffchans såsom du föreslår så blir det väldigt svårt att försöka använda Soldiers (framförallt - problemet vore inte alls lika stort med Brutes) i multipla roller i olika encounters, på det sättet.

Men dessa problem kan man mycket väl mena är minimala, eller åtminstone att de är obetydliga i jämförelse med vad man tjänar om man skulle låta bli all den bokföring som AC/Träffchans kräver. Och ja, det kanske ligger något i det.

I vilket fall som helst, så tycker jag det var trevligt att du tog dig tid att förklara för mig vad det var du menade, för jag hade stor behållning av insikten som detta medgav.

Toodels.

(Överlag var det trevligt att återläsa den här tråden, till och med)