Nekromanti Ett av rollspelandets dilemman

[Zaphod_UBBT]

Jag ser inte det som ett problem i min nuvarande spelgrupp, men det har varit, och är säkert så för många. Det är en av alla de subjektiva frågor utan defenitiva svar som jag gillar så mycket. Det handlar om ett speltekniskt dilemma som är klart intressant ur min synvinkel.

Och så, till saken. Spelarnas initiativ och inflytande över spelandet. Både detaljer och övergripande, större situationen. Hur mycket kan spelarna bestämma över berättandet och vad som händer? Den ena änden av skalan är när spelaren inte kan säga mer än vad han försöker göra, vad han säger och vad han vill. Den andra änden är att spela utan spelledare. Spelarna bygger historien helt själva, i stunden, helt tillsammans och tar med alla initiativ.

Nu kanske ni inte har förstått än vad jag dillar om. Låt mig förklara med ett exempel eller två.

Exempel #1
Situation: Olles karaktär Adolf har varit med om en bilolycka och vaknar på sjukhuset.
SL: Du öppnar ögonen och ser ett suddigt ansikte framför dig. Du ligger ner i en säng och denne någon talar till dig. "Adolf. Adolf? Kan du höra vad jag säger? Du har varit med om en bilolycka. Säg ja om du hör mig.
Spelaren: "Ja..."
SL: "Adolf. Det är viktigt att du tar det lugnt nu. Du har varit med om en bilolycka, men du behöver inte vara orolig. Din mor överlevde och mår bra. Hur känner du dig?"

Här kommer dilemmat. Ska spelaren helt enkelt ta ett initiativ och säga "Bra" eller "Okej, fast det gör ont i armen."? Eller ska spelaren fråga SL "Hur mår jag egentligen?" för att kunna svara doktorn? Det som talar för att spelaren får bestämma är väl (i mina ögon) att det blir bättre flyt och härligare stämning. Det som talar emot är att SL kan ha bestämt något, och det måste vara så. Just "jag har ont i armen" är väl lite halvkass exempel, men jag gissar att ni fattar galoppen. Vad tycker ni? Ska man tillåta detta och lita på spelarnas goda omdöme, att de inte gör något som kan förstöra allt det som SL har byggt upp, eller ska man låta spelarna fråga om sådana saker, så att det inte blir 'fel'? Hur gör ni i er(a) spelgrupp(er)? Hur vill ni ha det ur spelledarperspektiv respektive spelarperspektiv? Jag personligen tycker om spelare med mycket initiativ, men visst kan det gå i överstyr, och spelarna förstör för mig som SL utan att veta om det. Det finns ju säkert lika många olika balanspunkter som det finns rollspelare.

Exempel #2
Situation: De fyra kringresande gycklarna går utmed en väg i skogen. Då kommer ett helt följe med fina droskor.
SL: Ni hör det välbekanta ljudet av trähjul mot grusväg bakom er, bortanför svängen. Sex svarta droskor med finklädda kuskar kommer. När de nästan är framme vid er skriker en av kuskarna till, en häst har ramlat och droskorna stannar.
Spelarna: Vi går dit och ser om vi kan hjälpa till. Vad som helst för lite pengar till bröd!
SL: Jaha. När ni kommer fram ser ni att ett hjul har gått sönder på en av droskorna. Kuskarna verkar ganska handfallna och står och ojar sig över hjulet.
Spelare 1: Jag går fram och hoppar upp och tittar in genom fönstret på en av droskorna. Busig som jag är.
SL: Du hoppar upp och ställer dig på fotsteget, och där inne sitter en svartklädd man och en svartklädd kvinna. Mannen har en hög hatt och hon har en hatt med svart slöja och en vit näsduk. Hon gråter.
Spelare 1: "Jag beklagar sorgen. Vi ska göra allt för att hjälpa er med det här hjulet så att ni kan komma iväg." Sedan hoppar jag ner från fotsteget och går bort till de andra. Vad de inne i vagnen inte vet är att jag fick med mig en liten påse som hängde på väggen därinne.

Ha! Hur tar ni det här då? Tillåter ni spelare att ta sig sådana friheter? (Har ni sådana spelare förresten?) Är det okej om spelaren för in en tygpåse från en adelsdroska in i spelet? Jag har en spelare som gjorde så en gång, och jag gillar det jättemycket personligen. Det kan mycket väl tillföra något extra till spelet. Om det är helt improviserat scenario är det bra hjälp på traven till en spelledare. Jag är en sån som anser att kreativitet alltid är bra. Som spelledare är det bara att vrida, vända och omforma det som spelarna vräker över en. Men en del tycker säkert inte om det. Vad tycker ni? Va?

Vad säger ni, vad säger ni, vad säger ni, VA? Ooom kärleken var stadsminister, det vore väl bra? Om om om omtanken var huvudfråga, hur skulle det va?

Nu glider jag in på Broberg-texter, och då är det dags att avsluta. Men ni fattade va? Jag gillar det, men vad tycker Du egentligen? Det är ju inte så mycket att diskutera, men jag gillar att höra andras åsikter. Dessutom är det värt att tänkas på, då det här är en sådan punkt som kan förändra spelupplevelsen totalt.

Zaphod

(Om kulturministern hette Humor, va' kul vi skulle ha ha ha. Hahahaha.)

 

[Sadaigh]

Ok, jag försår ditt problem, tror jag =P Hmm, jo, i vår grupp så (om vi tar exempel 1) Så är det SL som säger om en spelare har ont i armen. Alltså:

SL: Du har ont i överarmen, och du jämrar dig.
Rutger: Ok, aaaj! Föresten, varför har jag ont?
Sl: du var med om en olycka, bilolycka!
Rutger: ok
SL: Du befinner dig i en sjukhussäng. I rummet finns ett fönster, en dörr ut i en korridor och en ful tavla på väggen.vad gör du?
Rutger: jag hoppar upp ur sängen, och skuttar ut igenom fönstret.
Sl: du landar mitt i en taggbuske, det ger dig -5 i skada. Plus fallhöjden på 10 meter, -20 i skada. (Rutger hade från början 30 i tålighet.) Ok, rutger du har nu 5 i tålighet kvar, och du ligger som en invalid i en buske, och ingen verkar vara i närheten. Du känner att du har svårt att röra dig, och du kommer inte ut ur busken.Vad gör du?
Rutger: Hmm, väntar på att någon skall komma förbi.

Jaja, så mycket pallar ajg skriva idag bara =P men du fattar ,eller?

 

[GrottrolletNaug]

Spelarna ska ta sig vissa friheter

Jag anser följande.

Det blir en mer levande historia för alla och bättre stämning om spelarna kan ta sig vissa små friheter så som du beskrev.

Exempel 1. Ok.
T.ex ska man inte behöva leta sig om efter tiggare för att ge dom där upphittade slantarna till, utan man ska bara ge dom upphittade slantarna till en tiggare.


Däremot...

Exempel 2. Inte lika ok.
Spelarna har blivit tillfångatagna av en elak baron, men har nyligen lyckats fly från hans fängelsehålor. När dom smyger sig runt i slottet så kommer dom fram till den stora matsalen, där baronen och hans närmsta sitter och äter. Det finns ett parvakter i rummet.

Spelaren: Jag hivar upp dörren, stormar in i rummet, hoppar upp på matsalsbordet och tar tag i den morgonstjärnan som hänger på väggen. "Släpp lammköttet Baron, vi är nämligen tillbaka för akt 2!"
SL: Vad har du i morgonstjärna ?
Spelaren: Jag har <Högt värde> i morgonstjärna.


Problemet här är att spelaren har varit lite väl egoistisk i valet av vapen. Han har nämligen hängt upp det enda vapen han hanterar, på precis den väggen, bredvid precis det bordet som baronen satt vid. Kanske, lite väl mycket goda omständigheter.
Beroende på system och kampanj typ så skulle jag nog såga det här ganska snabbt. Ersätta det med nån form av turslag och sedan ge honom ett vapen som är besläktat med morgonstjärna så han kan använda det, men det är svårare.


Så jag är för små friheter, men inte alltför stora. Dessutom så är mina spelare medvetna och beredda på att jag har veto när dom försöker skapa för viktiga detaljer/situationer.

/Naug

 

[Nemesis_UBBT]

Ska spelaren helt enkelt ta ett initiativ och säga "Bra" eller "Okej, fast det gör ont i armen."?

Personligen skulle jag ha gett en beskrivning på hur han/hon känner sig. Dom flesta (eller i alla fall mina) spelare har nog svårt för att improvisera sånna saker.

Tillåter ni spelare att ta sig sådana friheter? (Har ni sådana spelare förresten?)

Vet faktist inte hur jag skulle reagera. Mina spelare brukar aldrig lägga till saker som jag inte har beskrivit... Skulle nog inte ha tillåtit det, eftersom jag är rätt kass på att improvisera (lägger ner stor tid på förberedelser så att jag inte ska behöva göra det).

 

[walium]

Det handlar om frihet under ansvar. Så länge rollpersonerna inte överdriver så är det naturligtvis jättekul att de själva hjälper till med att bygga ut historien. Jag skulle nog säga att du har tur som har spelare som tar lite egna intiativ.

Hade jag själv som spelledare råkat ut för samma exempel så hade jag nog låtit paret i exmpel två slå ett dolt slag för uppmärksamhet, eventuellt modifierat beroende på om den tjuvande rollpersonen var en erfaren tjuv eller en okunnig bonddräng.

 

[Tippis]

Friheter... ibland

Jo, att välja just det vapen man råkar vara bra på är att ta i lite, men hos oss brukar spelarna vara vettiga nog att låta bli, så vi kör vidare på Exempel 2-fall nästan hela tiden.

Spelarna brukar nämligen ha en förkärlek för att ta till udda vapen, så som gafflar, kycklingklubbor, eldsläckare (i alla fall i moderna spel), silverfat osv... Det är ju sällan så att det är ont om tillhyggen, även om de kanske inte är av den optimala varianten. Om spelaren nu tvunget vill ha ett specifikt vapen brukar mutor och böner till SL vara standardförfarandet (i stil med: "snälla, snälla, snääääälla, låt baronen ha en spikklubba hängande på väggen), och sedan är det upp till SL att säga ja eller nej.

...å andra sidan så har det ju uppstått den fina bieffekten att nästan varenda spelare har ganska mycket på färdigheter som kan användas tillsamman med improviserade vapen, som Klubba, Kasta och liknande... men jaja, man kan inte få allt

 

[Zaphod_UBBT]

Frihet under ansvar!

Det handlar ju om omdöme. Har spelarna så gott omdöme att de sköter de på ett kul/snyggt/bra sätt? Om man är osäker så kan insatsen bli ganska hög. Men jackpoten är ju rätt lockande för mig iaf. Gemensamt skapande, mer flyt i spelet och karaktärer som känns mer levande, fastän de egentligen inte gör något nytt.

Zaphod, För Frihet åt Folket och bitvis anhängare till Folkfront för Minskad Makt åt Spelledaren

 

[RM_GM Pontus]

Jag var bara tvungen.

"När en hund är glad viftar den på svansen,
svansen vet inte varför den viftar, och detta beror på att hunden är smartare än svansen."

Som spelledare ska man se till att vara hunden. (Om du inte är smartare än dina spelare så se åtminstone till att de inte vet om det).

En annan allegori i samma tema;

-Rastar du din hund med en ledstång eller koppel?
-Koppel.
-Vad hindrar hunden från att springa framåt, och åt sidorna?
-Kopplets längd och min position i förhållande till hunden.

Nog med allegorier.
Jag har kört mycket spelledande på fri hand, och det går alldeles utmärkt. Spelare som har lite "go" kan snabbt få utrymme för sina vildaste fantasier (och de kan vara riktigt vilda). Jag kan få för mig att bara droppa spelarna i en liten by jag inte har utarbetat innan, i en landsända som ingen vet något om och ändå dra loss en flera spelmöten lång kampanj. Spelare är mer uppfinningsrika än ni tror.
Men bara för att de har full frihet att gå "varhelst de vill", så kommer ju saker att hända dem. Vill man köra ett äventyr från bok, så är det inte svårare än att de ändå stöter ihop med Shagul trots att de gick åt andra hållet den här gången. Spelaren kan välja att gå varsom men, det är spelledaren som bestämmer vad som händer i spelarens omgivning.