DeBracy
Eventuellt helt fantastisk
- Joined
- 21 May 2003
- Messages
- 5,857
Jag, Poppe och Hans E. Magnusson spelar Solar System i antikens Kina (kungariket Ba mer specifikt). I spelet har jag fått bekanta mig med en spelledarperson som jag verkligen fattat tycke för, så jag vill berätta lite om honom.
Min förhoppning är att ni gör samma sak, det vill säga berättar om någon som ni fått se i spel (en roll som någon annan spelat alltså) som ni fastnar för lite extra.
Do-Mao är en hängiven musiker som spelar fantastiskt vackert på sitt instrument (vilket jag tror kanske nämnts som en luta eller nåt*). Han är också krympling, riktigt krum och sned, och har en skrovlig röst som gör att hans sång blir brölande. Första gången vi fick se Do-Mao så satt han vid botten av ett vattenfall och spelade sin förunderliga musik. Kvällen hade redan kommit och för mitt inre öga såg jag den lätta dimman från vattenfallet och eldflugorna som omgav honom där hans satt på sin sten vid vattnet och spelade och sjöng. Det var riktigt häftigt tillfälle.
Det visade sig att Do-Mao har en lärling, en ung pojke som även han spelar och sjunger, men hans röst är ljus och vacker. Kombinationen när de gör musik tillsammans är förstås något alldeles särskilt.
Trots att hans kropp orsakar honom stor smärta har Do-Mao sagt att han inte skulle vilja välja bort den. Det är en del av vem han är på samma sätt som hans musik, menar han . Plötsligt finns ett slags djup i ögonblicksbilden när han gör qigong med sin lärling tidigt om morgonen.
Do-Mao har verkligen varit en del av min behållning av våra spelmöten, och då har min rollsperson inte ens träffat honom själv. Tack Poppe för ett fantastiskt möte!
* kanske är det nåt i stil med det kinesiska instrumentet pipa som han spelar
Min förhoppning är att ni gör samma sak, det vill säga berättar om någon som ni fått se i spel (en roll som någon annan spelat alltså) som ni fastnar för lite extra.
Do-Mao är en hängiven musiker som spelar fantastiskt vackert på sitt instrument (vilket jag tror kanske nämnts som en luta eller nåt*). Han är också krympling, riktigt krum och sned, och har en skrovlig röst som gör att hans sång blir brölande. Första gången vi fick se Do-Mao så satt han vid botten av ett vattenfall och spelade sin förunderliga musik. Kvällen hade redan kommit och för mitt inre öga såg jag den lätta dimman från vattenfallet och eldflugorna som omgav honom där hans satt på sin sten vid vattnet och spelade och sjöng. Det var riktigt häftigt tillfälle.
Det visade sig att Do-Mao har en lärling, en ung pojke som även han spelar och sjunger, men hans röst är ljus och vacker. Kombinationen när de gör musik tillsammans är förstås något alldeles särskilt.
Trots att hans kropp orsakar honom stor smärta har Do-Mao sagt att han inte skulle vilja välja bort den. Det är en del av vem han är på samma sätt som hans musik, menar han . Plötsligt finns ett slags djup i ögonblicksbilden när han gör qigong med sin lärling tidigt om morgonen.
Do-Mao har verkligen varit en del av min behållning av våra spelmöten, och då har min rollsperson inte ens träffat honom själv. Tack Poppe för ett fantastiskt möte!
* kanske är det nåt i stil med det kinesiska instrumentet pipa som han spelar
