Fordonet studsar ilsket fram över den bitvis hårda terrängen. Det är kallt och mörkt, trots att soldaterna sitter packade som sillar inne i trupptransportfordonet. Några är relativt enkelt utrustade med reguljära stridsvästar, hjälmar och automatkarbiner. Andra är tungt utrustade elitsoldater från det mekaniserade infanteriet. De senare har tjocka skyddsrustningar som är bepansrade nog att ta kulor från alla former av eldhandvapen. De utgör kärnan och har som uppgift att dra till sig den fientliga eldgivningen medan andra söker skydd och nedkämpar fienden. Ett hårt och smutsigt arbete men lönen behövs och det är alltid någon som ändå tvingas ta hand om ”skiten”.
En overallklädd tekniker sitter och huttrar med ryggen mot fordonsväggen. Han verkar skärrad över situationen, orolig och nervös. Med sig har han en väska, samt en överdimensionerad ficklampa. Hans uppgift är att laga eventuella fel på den förbindelselänk som troligen har havererat. Gruppens mål är att ta sig fram till en större elbox, säkra området och därefter börja arbeta med att lokalisera felet, samt snarast möjligt återupprätta förbindelsen med anläggningen. Beräknad tid för operationen - 45 minuter.
Sergeant Svensson blickar ut genom sin fönsterglugg, hans grupp är uppenbart nervös idag, sådant kommer till hans kännedom om så mycket som en fis hamnar fel i luften. Han sätter sig till rätta igen, kontrollerar manskapet. Menige Franzon, en ung soldat med ursprung i det behagliga Skåne, kastar flackande blickar över gruppen. Svensson stirrar rekryten hårt i blicken och Franzon lugnar genast ned sig. De vet, de har alla hört rykten om den gerillagrupp som sägs operera i närområdet; Dödsskvadronen.
En digital röst påminner mannarna via deras hörselsnäckor om att de är tre minuter ifrån destinationen. ”Ni vet era uppgifter, färdigställ utrustningen, kontrollera vapnen”, Svensson behöver inte säga mera. Hans auktoritet är given och de följer hans order utan reson. Med ens skiftar det röda skenet inne i vagnen till grönt. Fordonet stannar och dörrarna slås upp av hydrauliken.
Det är mörkt ute, soldaterna går över till infrarött och positionerar ut sig i formering runt platsen. ”Klart”, ropar sergeanten, varpå teknikern hoppar ut. Han småspringer genom snön och fastnar märkbart men tar sig loss. Efter cirka tio meters plumsande kommer han fram till boxen. Den verkar orörd. Han öppnar en metalldörr med sin servicenyckel. Plötsligt skriker han förskräckt till och rusar skärrad bort från elskåpet. Han springer bort mot fordonet, förbi och ut i skogen. Svensson ser. Det är en dödskalle på en påle, strax bortom elboxen, cirka två meter ovanför snötäcket. Den lyser ett illgrönt sken och soldaterna hör plötsligt ett ekande hånskratt mellan träden, de kan inte lokalisera källan men skrattet tilltar och skrämmer dem.
Med ens kommer anfallet. Ett antal knallar, ljusblixtar och spårljuseld slår genom skogen. Bakhåll. En av soldaterna med stridsrustning träffas av en raket och han kastas flera meter bakåt av explosionen. Svensson ger ordern ”tillbakaryckning, skydda fordonet, tät formation”. Han avger en kontrollerad eldskur mot en av otaliga ljuskällor runt omkring dem. Mer hinner han inte göra förrän han träffas av någonting. Det svider, han känner hur han förlorar kontrollen över sina muskler. Det svartnar för ögonen och sergeanten känner hur han faller, även om han inte är kvar vid medvetande när han landar i den mjuka snön.
En liten förhandsblick till ett utkast på en kampanj jag skriver på; Dödsskvadronen. Uppdraget utspelar sig under februari månad året 2059 i det kalla och frusna Jokkmokk. En längre tids lugn har plötsligt blivit till allmän oro och alla fruktar nu för en blodig uppgörelse mellan Jouliantas tunga militära enheter i området och den fraktion av Samisk Befrielsefront som av soldaterna har fått öknamnet "Dödsskvadronen"... Rollpersonerna utgör en speciell problemlösargrupp som sänds till området för att ge försvarsmakten en "objektiv" bild av situationen och för att spåra upp och förinta gerillafraktionen en gång för alla..
Obs: kolla bifogad fil
