Nekromanti Ett grottkräl

[Svarte Faraonen]

Jag slår en tärning (IRL), det blev tre - norr.


Jag kikar in i den norra gången och smyger försiktigt in. Efter ett tag inser jag att jag har en fackla som signalerar min närvaro och bryr mig inte längre om att smyga, utan promenerar med raska steg längs med gången.

Efter ett tag inser jag att jag glömt söka igenom det första rummet efter skatter och går tillbaka dit och letar efter dolda utrymmen.

Du inser att den norra gången är oerhört kort, enbart några meter. Efter att ha återvänt för att leta skatter (fruktlöst) vänder du tillbaka till gången och inträder snart på kortsidan i vad som måste vara en tempelsal -- omkring fem meter bred och åtta meter lång. Golvet och väggarna är dekorerade med märkliga spiralmönster. Långsidornas väggar är pelargångar, vars skuggor din fackla inte penetrerar. Vid den andra kortsidan finns en upphöjning med ett altare. På altaret står en demonstatyett som du tror kan vara ett hedniskt beläte.

 

[Vitulv]

Jag slår en tärning (IRL), det blev tre - norr.


Jag kikar in i den norra gången och smyger försiktigt in. Efter ett tag inser jag att jag har en fackla som signalerar min närvaro och bryr mig inte längre om att smyga, utan promenerar med raska steg längs med gången.

Efter ett tag inser jag att jag glömt söka igenom det första rummet efter skatter och går tillbaka dit och letar efter dolda utrymmen.

Du inser att den norra gången är oerhört kort, enbart några meter. Efter att ha återvänt för att leta skatter (fruktlöst) vänder du tillbaka till gången och inträder snart på kortsidan i vad som måste vara en tempelsal -- omkring fem meter bred och åtta meter lång. Golvet och väggarna är dekorerade med märkliga spiralmönster. Långsidornas väggar är pelargångar, vars skuggor din fackla inte penetrerar. Vid den andra kortsidan finns en upphöjning med ett altare. På altaret står en demonstatyett som du tror kan vara ett hedniskt beläte.

Det hela verkar alltför enkelt, så jag blir misstänksam. Jag går i sidled ut till pelargångarna (först höger, sedan vänster) och lyser med min fackla för att se om någon eller någonting står på lur i dunklet.

 

[Svarte Faraonen]

Det hela verkar alltför enkelt, så jag blir misstänksam. Jag går i sidled ut till pelargångarna (först höger, sedan vänster) och lyser med min fackla för att se om någon eller någonting står på lur i dunklet.

Du ger pelargångarna ett par ögonkast. Den östra väggen har en dörröppning, medan den västra väggen är slät. Inget verkar stå på lur, men du kan inte undgå känslan av att något rör sig i ögonvrån när du rör på dig.

 

[Vitulv]

Det hela verkar alltför enkelt, så jag blir misstänksam. Jag går i sidled ut till pelargångarna (först höger, sedan vänster) och lyser med min fackla för att se om någon eller någonting står på lur i dunklet.

Du ger pelargångarna ett par ögonkast. Den östra väggen har en dörröppning, medan den västra väggen är slät. Inget verkar stå på lur, men du kan inte undgå känslan av att något rör sig i ögonvrån när du rör på dig.

Jag väljer att röra mig norrut i rummet, längs den västra väggen mot altaret. På vägen fram till altaret tassar jag långsamt och håller ett noga öga på golvet och väggarna, orolig för att utlösa någon lömsk fälla.

 

[Svarte Faraonen]

Jag väljer att röra mig norrut i rummet, längs den västra väggen mot altaret. På vägen fram till altaret tassar jag långsamt och håller ett noga öga på golvet och väggarna, orolig för att utlösa någon lömsk fälla.

Du når några steg innan du upptäcker rörelsen igen. Du stannar -- stillhet. När du tar nästa steg inser du vad det är som rör sig. Spiralmönstret på golvet tycks vridas och orma sig så snart du rör dig. När du tittar ned märker du att dina fötter ligger i centrum för två spiraler. Vad värre är: spiralmönstret tycks inte hålla sig på golvet, utan har sökt sig uppåt och missfärgat dina stövlar upp till halva vaden.

 

[Vitulv]

Jag väljer att röra mig norrut i rummet, längs den västra väggen mot altaret. På vägen fram till altaret tassar jag långsamt och håller ett noga öga på golvet och väggarna, orolig för att utlösa någon lömsk fälla.

Du når några steg innan du upptäcker rörelsen igen. Du stannar -- stillhet. När du tar nästa steg inser du vad det är som rör sig. Spiralmönstret på golvet tycks vridas och orma sig så snart du rör dig. När du tittar ned märker du att dina fötter ligger i centrum för två spiraler. Vad värre är: spiralmönstret tycks inte hålla sig på golvet, utan har sökt sig uppåt och missfärgat dina stövlar upp till halva vaden.

Jag fryser till av skräck och står helt stilla, rör sig spiralmönstret fortfarande?

 

[Svarte Faraonen]

Jag fryser till av skräck och står helt stilla, rör sig spiralmönstret fortfarande?

Nej.

 

[Anton P]

Hur många steg är det till (den oanvända) dörröppningen?

 

[Bunny]

Hur många steg är det till (den oanvända) dörröppningen?

Det kanske dessutom finns något i taket som man kan klättra längst, för att slippa vidröra golvet?

 

[Mukwa]

Jag springer så fort jag kan och hoppar så ofta som möjligt för att nudda golvet så lite som möjligt. Dessutom fokuserar jag blicken på dörröppningen för att inte bli yr av golvet.

 

[Svarte Faraonen]

Dörröppningen skulle kräva att du sneddar över halva rummet. Du tar spjärn till ett mäktigt språng, som förhoppningsvis kommer att minimera din kontakt med golvet. Så skulle antagligen också ske, om inte spiralerna kring dina ben hade hållit fast dig och fått dig att falla raklång på marken. Du förlorar medvetandet.

När du vaknar är allt mörkt.

 

[Man Mountainman]

Jag famlar omkring mig i mörkret för att försöka få någon uppfattning om var jag är, och känner efter ifall jag har kvar mitt elddon och mina facklor

 

[Svarte Faraonen]

Du sätter handen mot en grovt huggen stenvägg, av en annan sort än den som fanns i de delar av templet du hittills har sett. Du har dina kläder -- resten av din utrustning är försvunnen.

 

[Bunny]

Du sätter handen mot en grovt huggen stenvägg, av en annan sort än den som fanns i de delar av templet du hittills har sett. Du har dina kläder -- resten av din utrustning är försvunnen.

Jag drabbas av panik, famlar mig fram längst stenväggen och ropar på hjälp.

Minnet av när jag trillade ner i en övergiven brunn som barn återkommer till mig. Då undkom jag genom att bända loss stenarna på den delen av brunnsväggen där jag kände ett lätt vinddrag. Där bakom fanns en grotta och utanför den friheten. Finns det något vinddrag på den här platsen?

 

[Svarte Faraonen]

Jag drabbas av panik, famlar mig fram längst stenväggen och ropar på hjälp.

Minnet av när jag trillade ner i en övergiven brunn som barn återkommer till mig. Då undkom jag genom att bända loss stenarna på den delen av brunnsväggen där jag kände ett lätt vinddrag. Där bakom fanns en grotta och utanför den friheten. Finns det något vinddrag på den här platsen?

Du söker frenetiskt med händerna, men det är vid fötterna du känner ett vinddrag från en springa nära golvnivån. Sedan är det försvunnet. En halvminut, sedan kommer det igen, varmt och lätt illaluktande, innan det försvinner igen.

 

[Bunny]

Du söker frenetiskt med händerna, men det är vid fötterna du känner ett vinddrag från en springa nära golvnivån. Sedan är det försvunnet. En halvminut, sedan kommer det igen, varmt och lätt illaluktande, innan det försvinner igen.

Om jag lägger huvudet mot golvet, går det att se någo genom springan då?

Om inte annat vill jag försöka placera lukten, noggrannt känna kring hålet och lyssna.

Har jag någon aning om hur stort utrymmet jag befinner mig i är?

 

[Svarte Faraonen]

Om jag lägger huvudet mot golvet, går det att se någo genom springan då?

Om inte annat vill jag försöka placera lukten, noggrannt känna kring hålet och lyssna.

Har jag någon aning om hur stort utrymmet jag befinner mig i är?

Det går inte att se något ljus. Doften är unken och tydligt organisk, med en frän rovdjurston. Rummet du befinner dig i är halvcirkelformat, med en diameter på ungefär tre meter. Glipan varur de obehagliga dunsterna kommer ligger i golvhöjd på den platta väggen och sträcker sig från hörn till hörn. Vid närmare efterforskningar tycks faktiskt den platta väggen vara en form av stendörr, gjord för att glida uppåt -- den har inte stängts fullständigt då en sten har hamnat i glipan.

 

[Man Mountainman]

Friskt vågat, hälften vunnet. Jag kör in händerna i glipan, böjer benen och lyfter allt vad jag orkar.