Nekromanti Ett mänskligare Mundana

[Hjalle]

Folk skulle nog i allmänhet bli tokiga om tiraker, alver och dvärgar (och misslor?) försvann ur Mundana. Det finns olika skäl till det - går inte in närmre på det här, även om det är nåt man kan fundera på.

Personligen har jag de sista dagarna lekt lite med tanken på hur man skulle göra om alla spelbara raser i Eon gjordes om till människor. Alltså verkligen människor - det räcker inte med att säga "dvärgar är 120 cm långa människor som lever i 250 år, lever i underjorden och alla, män som kvinnor, har jättestora skägg". Nej, för att göra dvärgarna till människor måste vissa av deras egenskaper ändras, för att de ska vara ett någorlunda plausibelt människofolkslag. Samma sak med alver, tiraker och misslor.

Er uppgift är alltså att beskriva dessa raser, i första hand kulturellt och "världsligt", i andra hand (om alls) regeltekniskt, som människofolkslag. Det går förstås utmärkt att bara välja en ras, eller kommentera och bygga på vad andra hittat på.

Observera:
1) Folkslagen ska vara ordentligt igenkännbara. Behåll så mycket som möjligt!
2) Folkslagen ska vara plausibla. Om tirakerna beskrivs som ett folkslag som likt Eon-som-det-nu-är-tirakerna är utspridda över hela världen måste man kunna förklara hur de kunnat behålla vissa gemensamma kulturella särdrag. Och så vidare.
3) Strunta gärna i att gå tillbaka alltför långt historiskt, och att blanda in alltför mycket magi och sånt. Skit med andra ord i att tirakerna skulle vara ett folkslag utvalt att för 10 000 år sedan battla demoner, eller att alverna är utomjordingar eller vafan. Att säga att "alverna är människor som på magiskt vis fått typ evigt liv" går också helst bort.

Så, vad får vi? Jag har flera egna idéer men tänkte hålla på dem lite tills jag sett några av Era!

/Hjalle

 

[Conan]

Personligen har jag de sista dagarna lekt lite med tanken på hur man skulle göra om alla spelbara raser i Eon gjordes om till människor.

Varför har du gjort det?

 

[Hjalle]

Skrivet av: Hjalle

Personligen har jag de sista dagarna lekt lite med tanken på hur man skulle göra om alla spelbara raser i Eon gjordes om till människor.

Varför har du gjort det?

Tankegången gick väl typ såhär:
1) Dvärgarna är fåniga och osexiga.
2) Kan man göra om dem till människor?
3) Ja, det borde man egentligen kunna, om man ändrar lite detaljer (som att de bor i underjorden, är så vansinnigt korta, att kvinnorna har skägg och att de lever så länge).
4) Okej, man kan göra om dvärgar till människor. Hur skulle man göra med de andra icke-mänskliga raserna?

Det är kanske undermedvetet nånstans ett led i att, för egen del, styra om Eon från det allra uppenbaraste fantasyhållet. Men det är av mindre vikt.

/Hjalle

 

[Hjalle]

Dvärgarna

Några tankar:
Dvärgarna känns spontant som de som lättast humaniseras. Två ganska drastiska åtgärder krävs dock. 1) För det första kan de knappast som människor bo i feta underjordiska bergafästen. 2) Det måste till kvinnor.

2) behöver i och för sig inte innebära så jättemycket. Man kan fortfarande ha kvar att dvärgarna (som jag kallar dem fortsättningsvis, men man skulle nog behöva hitta på något annat) är ett väldigt jämställt samhälle med Mundanamått mätt. Men skägg går så klart bort, och nån form av skillnad ska nog till.

Andra grejer måste ändras men innebär ingen större kränkning av dvärgarna som idé.
De måste få en normal mänsklig livslängd. Visst, de kan vara kända för att vara extra långlivade. Men det ska isåfall vara med människomått mätt. Att potentiellt kunna bli 300 år känns dock inte som någon jättefet dvärgssak. Man kan förstås säga att de rent kulturellt tycker att personer under 30 är spolingar och att man bör uppnå åtminstone 40-50 års ålder innan man ska ha något vettigt att säga till om.
Att de är så korta funkar inte heller. 165 cm i medel för män känns som ett minimum givet vanarernas 175 cm. Men längden känns inte heller som något jätteviktigt dvärgadrag.

Skägget ska förstås behållas i den mån det kan behållas. Det är ju ganska lätt ordnat att säga att dvärgamän genetiskt är begåvade med anlag för feeet skäggväxt, och att skägget är en viktig del av den kulturella/religiösa/etniska identiteten.

Andra karaktärsdrag, som att de är lojala, hederliga, buttra, snåla och allt det där, kan förstås lätt behållas som stereotyper. Att de gillar att slåss med yxa kan ju också vara en kulturell nyck, kanske med religiös bakgrund.

Just religionen tror jag kan bli viktigt för att dvärgarna, givet att de är spridda över stora delar av världen, fortfarande ska ha en egen identitet. Tänker mig att dvärgarna ses som Vontars utvalda folk och att det är ett antal världsliga traditioner och regler kopplade till religionen, som gör att dvärgar i det dagliga livet ständigt påminns om vilka de är. Böner på rukh är en sådan grej. Över huvud taget kan språket, rukh, gärna spela en stor roll för identiteten. Det kanske finns en riktigt fet muntlig tradition, där alla dvärgar får lära sig långa rukhgrejer utantill. Språket är därmed en bindande kraft även trots att dvärgarna spritt över världen. Lägg till ett religiöst förbud att gifta sig med icke-vontartroende och en idé om att man bara kan födas in i religionen, inte konvertera till den. Andra religiösa regler kan ju vara att inte ge sig ut på haven annat än i yttersta nödfall (kanske mot fet betalning) och att hästar är opålitliga jävlar. Man kan också tänka sig att Vontar är en underjordsgud och att man kommer närmre honom ju djupare man gräver, typ. Alla dvärgatempel ligger därmed i så djupa källare som möjligt, eller om det går, inne i berg. Grottor = mumma! Bosättningarna i Khazimbergen kan ju präglas av riktigt feta naturliga grottsystem.

De fyra klanerna och den interna samhällsstrukturen med en stark gille- och skråtanke känns också som man kan behålla ganska oförändrat. Tror dock att det blir viktigt att betona att dvärgarna, trots att det finns fyra klaner, är ett folk. Ett gemensamt hemland eller ursprung, kanske i Khazimbergen, känns viktigt.

Att dvärgarna är duktiga på att arbeta med metall, sten och juveler känns också som lätt att föra över till ett människofolkslag. I andra folks ögon kan ju dvärgarna lätt vara kända som "skäggiga smeder som dricker konstig religiös starköl och har tempelplatser i sina källare". Att det dessutom finns en stark vetenskaplig tradition och en avancerad ingenjörskonst kan ju adderas. "Dvärgarna besitter märkliga kunskaper som de håller hårt på, även om de gärna säljer sina tjänster även till andra folk", typ. Att de ligger i framkant vad gäller teknologisk utveckling i fråga om smideskonst och gruvdrift är kanske inte så konstigt, om detta är deras traditionella huvudnäringar.

Så, sammanfattningsvis blir dvärgarna ett bergsfolk som spridits över stora delar av Mundana men ändå behåller en stark egen identitet, i mångt och mycket kopplad till religion och språk. Eftersom de bara gifter sig med varandra har de utvecklat en del fysiska särdrag som gör att man känner igen dem, och om detta inte räcker odlar dessutom alla män feta skägg. Religionen ger dem en hel del riktlinjer både om handlingssätt (premierande lojalitet, heder, hemlighetsfullhet, flit, sexuell avhållsamhet och strävan efter rikedom (om än inte vulgaritet)) och om mer specifika traditioner (böner på rukh, drickande av det speciella ölet kvasr, tempel så långt nere i underjorden som möjligt, metallernas helgd, havens och hästars opålitlighet et cetera), liksom samhällsbyggnad (skråsystemet, endogami et cetera). Tänker mig också att det vid sidan (eller under) den praktiska om än hemlighetsfulla fasaden ska finnas en hel del omtalad mysticism, lite kabbalah typ. Dvärgaprästerna ska fortfarande vara ena riktiga jeppar, liksom. Och drezin ska vara värst.

Lite så tänker jag. Men frågan om dvärgafästen (skulle gärna vilja veta om det finns exempel i vår värld på bergsfolk som varit (smides- och gruv)tekniskt ganska avancerade?) och lite om kvinnor och så kvarstår så klart. Och så kan folket inte gärna heta "dvärgar". Ni har säkert fler idéer och invändningar och tankar!

/Hjalle

PS. Det var länge sen jag läste Dvärgamodulen. Jag kan ha glömt en massa viktiga detaljer och egenheter med Eondvärgarna. Hojta till isåfall.

 

[Tell]

fantastiskt initiativ.

bidrar gärna, men får be att få återkomma.

 

[Mukwa]

Re: Dvärgarna

Och så kan folket inte gärna heta "dvärgar". Ni har säkert fler idéer och invändningar och tankar!

I EON blir ju namnen ganska lätta eftersom de redan heter Ghor, Roghan, Zolod och Drezin. En benämning på alla "dvärgar" skulle kunna vara Samar-folket. Det kräver bara en liten förändring av klan Samar. Jag jämför lite med afrikanska stammar, alla härstammar från samma folkvandring men talar olika språk och har olika kulturer. Klan Samar kallade sig kort och gott för "Africans" (som förvisso är ett språk, men ni fattar grejen). Eller så har "dvärgar" kommit att kallas "Samar-folket" efter att stammen Samar utrotades och för att hedra den stora stammen enades alla kring stammen Samar. Samar-folkets kultur har även blivit mer enhetlig (det är ju inte supermycket som skiljer klanerna åt), även om många traditioner och uttryckssätt fortfarande kan skilja de olika stammarna/klanerna åt. Allt det här kan vara en reaktion på den tirakiska ockupationsmakten (läs: europas kolonialisering) för att mobilisera Samar-folket och således avvärja ockupationen (läs: här har jag frångått likheterna med Afrika då detta ännu inte tillåtits hända).

Klan Drezin är förstås både kulturella och religiösa fundamentalister och nationalister som avskyr samlingsnamnet "Samar-folket" och ser det som ett svek mot den bergiska nationen och kulturen (fast på rukh).

/Mukwa spånar...

 

[Tell]

Re: Dvärgarna

Tokigt bra text!

Jag tror att det finns en svårighet i att behålla både

/ett väldigt jämställt samhälle med Mundanamått mätt. Men skägg går så klart bort, och nån form av skillnad ska nog till.


och

/sexuell avhållsamhet, och //...// endogami.

utan att man lägger till en tredje variabel.

Detta eftersom folket borde dö ut givet låga nativitetstal. Skulle man inte kunna göra så att man menade att dvärgiskhet kom med överlevande av första födelsedag, och därför köpte upp spädbarn på löpande band, för att ursäkta dvärgakvinnor från bördan att föda ett folk som skall vara sexuellt avhållsamt? Givet ett kraftigt kvinnoöverskott så bör jämställdhet OCH endogami fungera. Det gör visserligen att man blir mindre klart urskiljbar, men bibehåller övriga kulturella aspekter.

Antropologisk förklaring
Endogama befolkningar är sällan jämställda, eftersom man behöver upprätthålla höga födslotal, och därför behöver hålla alla kvinnor ständigt gravida.

Sexuellt avhållsamma befolkningar är sällan endogama, eftersom det sällan finns tillräckligt mycket folk där, även om de mycket väl kan vara jämställda.

Ett alternativ är att skära bort någon av aspekterna i trion, eftersom de andra två borde fungera:

Avhållsam + endogam: tynande befolkning, skuldbeläggande av kvinnor som smutsar sig genom att föda, kraftig sexualisering av kvinnor, och förkastande av dem på grund av detta.

Avhållsam + jämställd: religiös sekt, får tillförsel genom nytt blod.

Endogam + jämställd: Sexpositiv kultur besatt av bebisar.

 

[Ymir]

well, klan Roghan hade väldigt lätt kunnat fluffas om till typ Inkariket, de bor ju liksom redan i Macchu Piccu. Zolod-renk-Elall kan lätt fluffas om till Kushanriket eller dyl, eller så kan hela klanen bli typ valloner. Drezin får helt enkelt bli en isolationistisk mänsklig magikrati; för enklast möjliga förklaring på spridningen av deras fästen, låt dem vara ebhronitiska kolonier, och drezin en mänsklig etnicitet/klan/religiös minoritet i Ebhron (jfr sikhers, parsers eller jainisters höga ställning i Indien). Ghor bör förmodligen utgå av liknande skäl som Sanarialliansen. Jag skulle gjort dem till Ancient Vanished Precursors, som lämnat kvar en flora av mystiska och väldiga grottfästen, men som ingen i Mundanas nutid kunnat förklara hur f-n de kunde överleva i.

Tiraker hade lätt kunnat fluffas om till Barbareskstater/vikingar/afrikaner/indonesiska pirater, med typ minimal effort. Det finns tillochmed övertygande argument för att deras matriarkat hade varit rimligare om de födde fler kvinnor, snarare än idén som den är nu att ett lågt antal kvinnor somehow skulle vara empowering.

Alver är svårare, eftersom de förlorar hela sin poäng om man tar bort deras odödlighet; lëaram är ju en sak, de är Tokon redan basically, och henéa och pyar är också lätta (skogsninjor och radaniter), men jag kan inte se att Sanarialliansen skulle fylla någon funktion i settingen om de inte är magiska och odödliga. Bättre att bara ta bort dem från världen, isåfall.

 

[Tell]

varför skulle man ta bort sanarialliansen?

thism byggde på ett kastifierat natsiparti - varför inte bibehålla dem som en etnifierad kastgrupp, tidigare del av, säg, det damariska samhället. På samma sätt har jag svårt att se varför inte sanari skulle ha någon poäng: tänk en serapiskult som överlevt i isolering, och gradvis tappat den egentliga dyrkan; istället ser man sig som väktare av kunskap och ritualer. Kirya kan fungera som en etnifierad kastgrupp av devadasi.

Om vi accepterar att damarien hade ett kulturbrott vid införandet av daaktron, med ett cornucopia av mysteriekulter, så finns det ingen anledning att tro att "alverna" inte skulle kunna vara överlevande element.

 

[Tell]

Vad de tillför blir alltså ett arkaiskt kulturbegrepp och en existens som saknar motsvarighet i det kvasimoderna mundana.

 

[Ymir]

För att sanarialliansen är klichéalver, vars hela konceptuella poäng är att de står i kontrast till människor; om man gör dem till människor försvinner denna poäng. Det är därför settingar som den här i Fenix way back som bara har alver och inga människor är så himla dumma.

Det du beskriver är så omgjort att det lika gärna kunde vara något helt annat (Sanarialliansens alver är ju direkt icke-religiösa), det förklarar inte Sanarialliansens närvaro i andra skogar världen över, och "vi bor i trädhus/kristalltorn i skogen och livnär oss på magiska ekollon"-grejen blir liksom så enormt överflödig; den är en stretch of the imagination redan som det är. Mycket av sanaris kulturella attribut hade helt klart kunnat appliceras på en mänsklig kultur, men den blir då så konstig att den hade passat bäst som en bisarr, isolerad Crystal Spires & Togas-sword & sorcery-grej, snarare än en viktig närvaro i Asharina. Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: om man gör om Sanarialliansen till en mänsklig kultur förlorar den omedelbart mycket av det som gör den häftig, eftersom dessa grejer bygger på alviskheten. Henéa, léaram och pyar hade inte alls förlorat lika mycket konceptuellt på att deras rent biologiska/evolutionärpsykologiska/whatever egenskaper byts ut mot plausibelt mänskliga sådana.

 

[Hjalle]

Re: Dvärgarna

Det jag tänkte mig var nog sexuell avhållsamhet som i "inget sex innan giftermål, inget sex annat än i barnalstrande syfte, inget snack om sex". Att däremot föda många barn borde inte vara något problem så länge man är gift och goda vontartroende.

Fast det är klart, funkar jämställdhetsgrejen då? Ärligt talat är jag inte tillräckligt bevandrad i hur det sett/ser ut i jordiska kulturer för att uttala mig. Sen får man ju inte glömma att vad som man helst vill behålla vad gäller jämställdheten är just att man inte gör så vansinnigt stor skillnad på män och kvinnor - alltså inte "jämställdhet" som i "mödrar vördas och kvinnor har visst hög status".

Däremot skulle det kunna vara normalt för männen att ta lika mycket ansvar för barnen som kvinnorna, och kvinnorna att ta lika mycket ansvar för försörjningen som männen. Idealet för både män och kvinnor kan liksom vara en stenhård, ståndaktig, stolt, hederlig, yrkesskicklig hantverkare med mycket integritet, som fostrar många barn utan att det påverkar yrkesutövandet nämnvärt. Vem vet, "guvernant" eller "barnfostrare" eller liknande kanske är ett ansenligt yrke bland både män och kvinnor.

 

[Hjalle]

Tiraker hade lätt kunnat fluffas om till Barbareskstater/vikingar/afrikaner/indonesiska pirater, med typ minimal effort. Det finns tillochmed övertygande argument för att deras matriarkat hade varit rimligare om de födde fler kvinnor, snarare än idén som den är nu att ett lågt antal kvinnor somehow skulle vara empowering.

Indonesiska pirater vet jag inget om, men det låter coolt!

En viktig tirakgrej är ju annars att de kommer i tre varianter - trukher, tiraker och gûrder. Här tänker jag mig ett ganska flagrant kastsamhälle, där de allra största och starkaste (utan krav på intelligens) helt enkelt "blir" trukher, och att små och svaga "blir" gûrder. Bazirk kan ju betyda "kust/hav/vatten" eller liknande, frakk kan betyda "berg/vildmark/utmark" typ, marnakh "stad" eller kanske "(hedningars) stad/land". Så att vara marnakhtrukh innebär helt enkelt att man hamnat i det starkaste kastet och att man är bosatt bland icke-Mahktah-troende.

Att alla tiraker skulle tala samma språk, sakhra, har alltid känts riktigt kefft och är inget jag skulle behålla. Sakhra kan vara "modertungan" som talas kring Tiban, typ.

 

[Tell]

jag hör vad du säger, men håller inte nödvändigtvis med. Visst är de antireligiösa, men (spoiler för dem som inte läst gamla alver) de erkänner resterna av en "alvisk religion" som källan till mycket av deras beteenden och talesätt. Att ha en religion som i samhällelig totalhegemoni och isolering går mot panteism (vilket väl får indikeras i de fem lagarna) är väl knappast oväntat, framförallt om man lever i relativ välmåga med en extrem kunskapskoncentration. Vi talar om motsvarigheten till ett Alexandria, post heron mfl., i en värld motsvarande dark-age-europe för större delen av mundanas historia. Notera att det per nödvändighet blir ett alexandria utan handel, vilket gör att det bör stagnera; detta måste hanteras på något sätt, men kan möjligen förklaras av en inledande uppdelning på ett antal olika kolonier vilka blir inbördes kvasioberoende, utanför den rituella strukturen.

Angående sunari-grejen, så ser jag den som helt rimlig. Om du accepterar min ingående positionering av dem som del av damarisk kultur (att de lever i en permanent exodus är grundläggande för min argumentation, accepteras inte denna premiss så faller argumentationen), så har du ett enormt bergsmassiv mellan den "alviska" avläggaren och den primära kulturella referenspunkten. Till yttermera visso är detta ett bergsmassiv fyllt av en argsint entisk minoritet, med vilken man snabbt får försämrade relationer. Detta gör att den naturliga källan till nyheter och kulturell förändring skärs av (som om det inte var nog att de redan var hedningar, är de nu avlägsna hedningar).

Vad gäller kristallspirorna, så håller jag med om att detta måste förändras; vad det gäller de "magiska ekollonen" (jag hoppas att detta var en retorisk figur - jag har inte läst nya alver, men kan inte tänka mig att man går så långt ut i det fantastiska träsket) så förefaller inte det mig allt för orimligt. Vi har en öken precis bredvid Sunari. Geotropi kräver offer. Vi har att göra med en exilbefolkning i form av en kunskapselit utan någon som hälst respekt för lokalbefolkningen. Varför skulle inte denna elit skapa hyperferilitet i sin skog, och komplettera gardenfarming med fiskdammar (den övervägande delen av alvstäderna låg vid vattendrag, om jag inte missminner mig) och jaktlag för att få fram en lågintensiv men stabil födokälla? Trots allt är det enda som behövs ritualer där livet skärs ur en del av marken (öknarna) och förs in i en annan (skogen).

Vilket för oss till den näst sista potatisen, nämligen frågan om geografisk spridning. Jag föreställer mig närmast att denna har att göra med samma princip som man hade i antikens grekland; en rädsla för "stasis" (för er som inte läst antiken, typ civil olydnad, divergent tänkande, minoritetskrav och o-(stad)skt beteende), som leder till att förlorarna i varje maktkamp utvisas, och tvingas grunda en ny koloni utanför det "förlovade land" som prästerna skapat genom sin trolldom. Detta skulle också kunna hindra total teknologisk stagnation, eftersom ny kunskap skulle kunna inhämtas via avläggarna, vilka inledningsvis (av nöd) måste acceptera en fruktansvärt låg teknologisk nivå, eller interagera med den omgivande befolkningen.

Ovanstående scenario innebär att vi får en isolationistisk och geografiskt isolerad (öken, berg) kulturfrämmande (identifierar sig med ett damarien som inte längre finns) supermakt nedslängd i ett område som inte vet hur man skall hantera det. Minns jag rätt, så tillåter sunari inte att vem som hälst rör sig närmare skogen än till vissa stapelstäder, vilket ytterligare minskar eventuell kulturell diffusion. Den kontakt supermakten har med resten av världen, går genom ett nätverk av kultkolonier eller troende, vilket gradvis sprids, när vissa troende sekulariseras.

Alvernas maktanspråk skulle i så fall vara av sentida datum - efter det att lokala alviska kolonier spritt sig över mundana på ett sådant sätt att allmän kännedom om "den där udda folkgruppen" spritt sig.

Angående möjliga självbilder som resultat av denna situation, så torde de inkludera "väktare av urgammal kunskap", vilket väl är sanarialliansens schtick. Övriga världens syn på dem torde vara att de skulle vara ett riktigt udda, övermänskligt och hatat (tidigare teknologiskt övertag + våldsbejakande isolationism) folk som håller sig för sig själv.

På grund av kulters generella endogama tendenser, samt unga alvers förväntan på sig att vara tämligen slampiga, så klarar man nativiteten. På grund av strikt diet och hårda livsregler, blir man relativt gamla. På grund av liten genetisk variation, liknar man varandra, så pass att dominerande drag närmast är allomfattande: om en signifikant andel av de som flydde var devadasimotsvarigheter, torde detta utseende ligga relativt nära den ursprungliga statens skönhetsideal.

 

[Tell]

heligt språk. typ sanskrit. ingen begriper nödvändigtvis nyanserna, men alla kan ett fåtal, identiskt utalade, ord och fraser.

 

[Tell]

Re: Dvärgarna

Det där sista, guvernant, blir verkligt häftigt. Det kombineras bra med lärlings och värnpliktssystemet.

På jorden brukar yrkesmässigt jämställda kulturer antingen vara homosociala jägare-samlare (går bort med din premiss) eller individualistiska urbana kulturer (eller strikta kastsamhällen där kast är viktigare än kön). Spontant tycker jag nästan att det vore häftigare att köra på en extremprevalent sexualisering, som emellertid är religiöst fördömd, och därför tar sig uttryck i (exempelvis) lyrik, musik och kroppsfixering.

Detta leder till 1) inget snack om sex, 2) extremt mycket snack om hammare, väbyggda bröstmuskler och kväden över historiska personer (vilka mystiskt antagit drag av det senaste kärlektsobjektet).

Om man dessutom har "barmhärtiga fiktioner" (dålig översättning, typ socialt accepterad lögn kring socialt kriticerat ämne) av typen "graviditet före äktenskapet är resultatet av att en kvinna råkat sätta sig ned på en intorkad manlig utlösning", eller "graviditet efter partners död har att göra med det lager av manlig sperma som måste ha byggts upp i kvinnans livmoder", så får man dessutom en officiellt strikt och pryd kultur som vimlar av mystiska oäktingar utan att någon någonsin erkänner att man har haft sex med någon annan än den man bör.

 

[Hjalle]

Elves to Men

Alverna ska definitivt kännas lite... off. De ska kännas annorlunda - som om de vet något andra inte vet. Arkaiska men tidlösa, lite vackrare, lite högre stående. Inte nödvändigtvis mer sympatiska - snarare tvärtom. Ett skimmer av melankoli, även om vissa av dem dämpar det med glada sånger, dans, lek och lätthet. Eller nåt sånt.

Att de bor i en skog och skjuter pilbåge känns med detta sagt inte avgörande. Å andra sidan bör de nog bo lite otillgängligt, och kunna gömma sig från andra.

Med det sagt tycker jag inte att det känns avgörande att de verkligen är icke-mänskliga. De skulle mycket väl kunna leva efter någon urgammal idé om att de blivit strandsatta och övergivna i denna världen. De kan mycket väl vara bärare och väktare av urgammal kunskap. Nazism möter buddhism möter urinvånare* möter fantasy.

Just att de är "urinvånare" (etniskt mycket särskild minoritet i de egna förfädernas land, typ) där de är centrerade skulle ge mycket av alvkänslan tycker jag. De fanns där innan de andra människorna, men är samtidigt främlingar. De ser de andra som inkräktare men kanske har svalt det. De sitter på urgamla kunskaper som de vaktar. De har dragit sig tillbaka i skogarna. De är sedda som mystiska och arkaiska, nästan omänskliga, men beundras och fruktas samtidigt. Osv.

Stereotyper och eventuella konstigheter åsido ("urinvånare" i vår värld har väl snarare föraktats än beundrats) så tror åtminstone jag att man skulle kunna få till sunariallianskänslan utan att alverna tvunget ska vara alver. Extra kul blir det förstås när man jobbar på att se det från de andras perspektiv - då kan man ju ösa på med en massa rykten om att vissa av "alverna" lever i hundratals år och att de har magiska egenskaper.

om man gör om Sanarialliansen till en mänsklig kultur förlorar den omedelbart mycket av det som gör den häftig, eftersom dessa grejer bygger på alviskheten

Sammanfattningsvis menar jag alltså att jag tror att "alviskheten" i själva verket kan uttryckas i egenskaper som inte borde kräva icke-mänsklighet och typ evigt liv. Men jag håller med om att det är svårare med alverna än med tiraker och dvärgar. Och visst, det är nog mer som går förlorat. Men mycket gör det inte. Om det görs på rätt sätt.

/Hjalle, som har skitit i henéa, pyar och léaram, som känns som helt andra saker än sanari-thism-kiriya.

*Alltså det här med nazism, buddhism, urinvånare... Det får man tolka lite som man vill. Ärligt talat har jag inte någon jättekoll på någon av dessa (ok, ganska bra på nazism då). Bara namedroppar lite saker som spontant känns det skulle kunna vara inspirationskällor.