Nekromanti Ett nytt försök till Eon

[Dartagnan]

Hepp!

Jag håller med om att spelarna gärna vill frossa i stridskonster och har någon en bättre stridskonst än någon annan så kan det bli lite "gnäll". Min lösning är att ta bort stridskonster helt och hållet. Detta funkar bra eftersom stridssystemet i sig innehåller mängder med manövrar att använda. Och en skicklig brukare kan lyckas med de flesta. Detta gör även striderna mer intressanta då spelarna tvingas använda sin fantasi till att vinna en strid inte bara "Anfaller kraftfullt - med precisionsanfall i huvud - har två vapen så gör ett likadant anfall till,..."

Vidare så har jag tagit bort magikers möjlighet att kasta besvärjelser om de är i närstrid. Med tanke på att en smärtpoäng enligt reglerna är tillräckligt för att bryta koncentrationen så borde även svingande svärd, undanmanövrar och liknande vara det också.

/D

 

[Gemstone]

Jag anser att ditt "uppväxtsystem" endast sår ännu mer orealism och segregation när det gäller ras- och yrkesval i Mundana.
Det finns en hel del bergsmän som är fysiskt klena, och en hel del rika storstadsmän som är dumma i huvudet. Att börja sätta olika attribut för olika yrken är att göra hela Mundana till ett stort kastsamhälle baserat på klichéer.

Om du vill göra en biffig bergsman, så gör då det. Du behöver inte modifiera några Mundanaomspännande regler för det, snacka bara med din SL.

Miljöerna sätter bara möjligheterna. SÄtter du ett lågt värde i styrka, får du en klen bergsman om du så vill. Detsamma gäller självklart storstadsmän, men de har olika förutsättningar. Det antal raser och dyl som finns är så pass vida spritt (främst hos människorna) att det känns dumt enligt mig.

 

[Dartagnan]

Re: Marukusu va!

Du svarar på Marukusus inlägg va? Blivit ngt fel antar jag.

/D

 

[Regmolar]

Re: Marukusu va!

Förmodligen visar han inläggen platt och inte trådat och ser alltså ingen skillnad beroende på vems inlägg han svarar på.

 

[Adams]

Som Bobby Magikern sa så är Eon igent balanserat rollspel. Det är gjort så att alla kan spela på sin nivå. Ska man ha en grupp med varsit höftskynke och ett kortsvärd som start som i många andra rollspel så kan man göra det. Vill man däremot spela en hel grupp adelsmän som sköter varsin stad så kan man göra det.

Och allt detta är möjligt från början.

 

[Svarte Faraonen]

Problemet uppstår förstås då man slår slumpmässigt och en av spelarna får höftskynket, kortsvärdet och en misslyckad karriär på grund av usla attribut, medan en annan blir adelsmannen med staden. Det är då väldigt lätt hänt att adelsmannen överskuggar den andre ömklige typen.

Man bör dock skilja på obalans i hur bra rollpersonen är och obalans i hur mycket av rampljuset rollpersonen får. Det första kan variera vilt, och olika spelare kan ha väldigt annorlunda preferenser -- man kan lika gärna ha kul med en dålig rollperson som en bra (och, bör jag poängtera, lika roligt med en bra som en dålig -- det finns inget särskilt eftersträvansvärt i dåliga rollpersoner). Det andra, däremot, är riktigt tråkigt för den spelare som hamnar i skymundan. Ofta blir det så att detta sker på grund av att rollpersonen inte kan bidra så mycket till äventyret i jämförelse med de andra spelarna. I dessa fall blir rollpersonens "dålighet" en börda som baseras på faktorer utanför spelet (den sociala dynamiken kring spelbordet), och då är obalansen något negativt.

 

[Gemstone]

Re: Marukusu va!

Ja, ursäkta, jag tittar på det platt, för jag klarar inte av "trådat"

Ber om ursäkt att jag inte tänkte på det.