I boken Gökboet (One flew over Cuckoo's nest) hittar man det här exemplet från när Chief Bromden (stora indianen) inte tar sitt sömnpiller och drömmer en massa konstiga saker...
"Right and left there are oher things happening just as bad - crazy, horrible things too goofy and outlandish to cry about
and too much true to laugh about - but the fog is getting thick enough I don't have to watch. And somebody's tugging at my arm. I know already what will happen: somebody'll drag me out of the fog and we'll be back on the ward and there won't be a sign of what went on tonight and if I was fool to try and tell anybody about it they'd say, Idiot, you just had a nightmare; things as crazy as a big machine room down in the bowels of a dam where people het get up by robot workers don't exist.
But if they don't exist, how can a man see them?
It's Mr. Turkle that pulls me out of the fog by the arm, shaking me and grinning. He says, " You havin' a bad dream, Mistuh Bromden." "
Det mest intressanta i det här stycket och som jag fastnade lite för, var Chiefs fråga " If they don't exist, how can a man see them".
Det känns som en frågeställning man kan använda sig av i rollspel. När jag spelat har jag tidigare varit med om att man i scenariot glidit in konstateterandet att vad man ser är inte alltid vad man tror att det är. Nu är däremot detta en intressantare fråga om vad man upplever som reellt faktiskt är reellt - åtminstone för personen ifråga - då ens världsbild bygger på ens sinnesintryck av världen.
(Lite som vad man ser (eller upplever) är alltid vad man tror att det är, för det är ju vad man upplever vilket alltså blir reellt för dig)
Jag kan t.ex tänka mig att det skulle kunna vara kul att spela ett kortare äventyr där rollpersonerna är patienter på ett sinnessjukhus och att det de upplever som reellt också är reellt - kanske inte objektivt sett, "gröna jättekaniner" är hjärnfoster (eller är de?! ), men det är reellt för rollpersonen och det är det som räknas. Kan man göra kul rollspel på detta.
Det första jag kommer att tänka på är olika skräckscenarion, men det känns som att fokus där ligger med på det skräckinjagande och för att detta ska vara just skräckinjagande är det ofta kul att börja i en miljö så verklig som möjligt. Här skulle fokus istället ligga mer på hur gränserna för vad som är verkligt inte alltid är så lätt att säga; det behöver egentligen inte vara något skräckinjagande, även om scenariot känns ganska skräckigt.
Några frågor...
Har jag varit helt otydlig?
Hur skulle man kunna lägga upp ett sådant äventyr?
Någon som har liknande erfarenheter?
Någon som har liknande konceptidéer?
Finns det något rollspel som tar upp detta ämne, vidrör det, eller som extra väl skulle lämpa sig för konceptet?
Vad är svårigheterna med att spelleda något liknande och vilka fördelar för rollspelandet (både spel och roll) finns att hämta ur idén?
"Right and left there are oher things happening just as bad - crazy, horrible things too goofy and outlandish to cry about
and too much true to laugh about - but the fog is getting thick enough I don't have to watch. And somebody's tugging at my arm. I know already what will happen: somebody'll drag me out of the fog and we'll be back on the ward and there won't be a sign of what went on tonight and if I was fool to try and tell anybody about it they'd say, Idiot, you just had a nightmare; things as crazy as a big machine room down in the bowels of a dam where people het get up by robot workers don't exist.
But if they don't exist, how can a man see them?
It's Mr. Turkle that pulls me out of the fog by the arm, shaking me and grinning. He says, " You havin' a bad dream, Mistuh Bromden." "
Det mest intressanta i det här stycket och som jag fastnade lite för, var Chiefs fråga " If they don't exist, how can a man see them".
Det känns som en frågeställning man kan använda sig av i rollspel. När jag spelat har jag tidigare varit med om att man i scenariot glidit in konstateterandet att vad man ser är inte alltid vad man tror att det är. Nu är däremot detta en intressantare fråga om vad man upplever som reellt faktiskt är reellt - åtminstone för personen ifråga - då ens världsbild bygger på ens sinnesintryck av världen.
(Lite som vad man ser (eller upplever) är alltid vad man tror att det är, för det är ju vad man upplever vilket alltså blir reellt för dig)
Jag kan t.ex tänka mig att det skulle kunna vara kul att spela ett kortare äventyr där rollpersonerna är patienter på ett sinnessjukhus och att det de upplever som reellt också är reellt - kanske inte objektivt sett, "gröna jättekaniner" är hjärnfoster (eller är de?! ), men det är reellt för rollpersonen och det är det som räknas. Kan man göra kul rollspel på detta.
Det första jag kommer att tänka på är olika skräckscenarion, men det känns som att fokus där ligger med på det skräckinjagande och för att detta ska vara just skräckinjagande är det ofta kul att börja i en miljö så verklig som möjligt. Här skulle fokus istället ligga mer på hur gränserna för vad som är verkligt inte alltid är så lätt att säga; det behöver egentligen inte vara något skräckinjagande, även om scenariot känns ganska skräckigt.
Några frågor...
Har jag varit helt otydlig?
Hur skulle man kunna lägga upp ett sådant äventyr?
Någon som har liknande erfarenheter?
Någon som har liknande konceptidéer?
Finns det något rollspel som tar upp detta ämne, vidrör det, eller som extra väl skulle lämpa sig för konceptet?
Vad är svårigheterna med att spelleda något liknande och vilka fördelar för rollspelandet (både spel och roll) finns att hämta ur idén?