Nekromanti Ett skelett i garderoben

[Ymir]

Umm, med anledning av stämningstexttråden nedan, typ:

Jag har fått tillåtelse av Kim, för länge länge sedan, att använda en gammal Västlandennovell jag skrev till "Hämnarna" till något annat, eftersom Hämnarna aldrig kommer bli av. Jag har suttit och tryckt på den i tanke att jag skulle fixa upp den någon dag så att den blir bra (and it desperately needs a porrscen), men det kommer inte hända, jag tror inte ens jag har tagit bort den fruktansvärt pinsamma formuleringen "en sinnebild av manlighet".

Med andra ord tar jag fullständigt avstånd från denna novell, den skrev för tio år sedan och representerar idéer och föreställningar jag hade då, inte nu. Likfullt, jämfört med hittils publicerade Eon-romaner står den sig märkligt väl, vilket är både sorgligt och humoristiskt, och nån kanske har glädje av den, som lös inspiration, formulerings-ripp-material, eller whatnot. Så jag har lagt upp den på den nedlagda Mundanapedia, där den allt framgent (tills servern kraschar iaf...) kommer finnas till allmänt beskådande och löje. Här är den alltså.

(Jag har strukit titeln, för den sög).

Nu ska ju det här gärna ha nån form av diskussionsvinkling också, being foruminlägg och allt så, tja...vad har ni för pinsamt gammalt Eonstuff som ni inte längre vill stå för liggande i garderoben? Kryp till korset med det, nu!

- Ymir, vars lust att dela med sig är högre än skamtröskeln...

 

[Xhakhal]

Mitt Eon-skelett är att en gång ha byggt följande karaktärer med Eons regler:

Sailor Moon
Silke från Belgarion
Mat Cauthon från Wheel of Time
och Revolutionary Girl Utena

 

[Marukusu]

Sök på inlägg av Marukusu från när jag var ung och dum. Såhär i efterhand tycker jag att det är ett mirakel att jag aldrig har blivit avstängd, och för övrigt tar jag här och nu totalt avstånd från 90% av allt jag någonsin har skrivit på Eonforumet. There, I said it.

 

[Fienden]

En gång i tiden ansåg jag att magi inte behövde någon förklaring...

//Kraetyz, hänger skamset med huvudet

 

[Regmolar]

En rätt stor del av alla saker jag funderat på att ha med i min kampanj är idiotiska, så jag är glad att den fortskridit så långsamt att jag hunnit komma på bättre idéer innan det var dags att sätta det i spel.

Mängden material vi talar om är dock för stort för att redovisa här, och lyckligtvis tror jag att jag har glömt bort det mesta...

 

[Hjalle]

Jag tänker inte presentera något skelett - vilket ska man välja, liksom? Nej, jag tänkte bara att du ändå måste ha velat få nåt litet beröm eftersom du la upp den. Så låt mig påpeka att den inte alls var så pjåkig! Första delen (och i viss mån två sista styckena) hade du kunnat skippa, den är väl lite bajsnödig mellan raderna om du frågar mig, men resten är välformulerat och välbalanserat och bra stämningsunderlag och som du säger, det är ju fett mycket bättre än andra eonska skönlitterära försök.

/Hjalle - hipp hipp hurra!

 

[Oreh]

Först kunde jag inte minnas något konkret (dvs. jag har gjort så mycket dumma grejer att jag knappt kan minnas dem) Men så kom jag att erinra jag mitt första Eon-äventyr. Jag skrev alltid förhand så dessvärre kan jag inte lägga upp det .
Det utspelade sig i Jargien, I Daval, som tydligen styrdes av en ondskefull Baron!!! Denne hade tagit en fager mö till fånga, som rollpersonerna skulle rädda, vem hon var minns jag inte riktigt, men jag tror hon var dotter till en bonde som bodde utanför stan.
Äventyret slutade med att baronen dödades av Rollpersonerna. Baronen hade förövrigt inget annat namn än just Baron, bonden hette Bonden och den fagra mön Bondens dotter .
Dock det fanns tydligen en annan ful-fisk vid hans sida, en trollkarl som stal någon form av formelsamling och sen stack från stan. Så nästa spelmöte, började med att vi slog massa slag på resetabeller och fyllde i utmattningskolumner det tyckte jag var häftigt som fan . Sen, tro det eller ej, kom vi till en mörkskog som tydlgen växte mitt inne i Jargien (mellan Daval och Tibara) här spelade vi faktiskt ett av de kusligaste spelmötena någonsin. En ond gudom hade nämligen tagit över skogen och drev långsamt rollpersonerna galna. Det slutade med att de fick svära en blodsed för att Gudomen skulle släppa ut dem från skogen.
Helt crazy äventyr (och jag har ännu inte återvänt till Jargien efter detta) men så var det iaf, året var nog 1999 eller nåt.

 

[Hjalle]

Haha, fan vad grymt! Om jag spelar Eon nån mer gång ska jag definitivt försöka få in en "Bonden och Baron" på ett hörn.

 

[Fantomen93]

I egenskap av relativt ny EON-entusiast som dessutom är petnoga med regler och sådant har jag inga egna skelett att dra fram. Jag har däremot en högst underhållande dialog från ett spelmöte att återge:

(Rollpersonerna befinner sig på ett stereotypt värdshus)
Spelare (dvärg): Jag går fram till bardisken och säger "Har ni någon öl här?".
SL: Till vem då? Det står ingen vid bardisken.
Spelare: Öhm... jag pratade med bardisken! Jag klättrar över bardisken!
(Slår tärningar, fumlar)
SL: Du ramlar när du försöker klättra över och får ett poäng smärta.
Spelare: VAD FAN!?!
SL: Samtliga på värdshuset stirrar på dig! Vad gör du?
Spelare: Jag drar fram min Krell-Zar och drämmer den i bardisken!
(Följande krogslagsmål kan ha varit det mest episka jag råkat ut för i EON än så länge.

 

[Rokan aka Daram]

Har både ett skelett från mig och ett från mina spelare.
Jag själv trodde mig (och min spelgrupp) vara den som körde rollspel på rätt sätt och att alla forumspel och sådana som ifrågesatte regler inte visste vad de snackade om och hade för lite fantasi samt körde rollspel på "fel" sätt. Ni kanske kan hitta mitt första inlägg här där jag råkade i luven med Poseur direkt Tack för käftsmällen btw, den lärde mig lite ödmjukhet!

Mina spelares skelett i garderoben är de helt omedvetna om och det har nog börjat dansa salsa och ha tebjudningar där inne. Min första kammpanj fick spelarna fram efter att tag att de skulle finna en viss superskurk vid namn 'Soak va Etsruf' och in till denna dag har de inte lyckats komma fram till att det är 'Fursten av Kaos' baklänges...

Rokan tycker om bekännelsetrådar

 

[duncan_UBBT]

Första gången jag spelledade hade jag bara en enda bok att tillgå. Tiraker - Mörkrets döttrar. En av mina spelare fick fungera som regelkonsult under mötet, som handlade om den episka jakten på nyckeln till Tirakernas bortglömda skriftspråk. Det roliga är att äventyret fortfarande ligger bland de mest lyckade jag någonsin varit SL för. I det figurerade även antagonisten Tedor Stormsegel som efter slutspelet blev rollpersonernas främsta nemesis i många äventyr att komma. Ända sedan de väl lyckats få död på honom tror jag aldrig en SLP lyckats ställa till så mycket förtret för rollpersonerna.

 

[Poseur]

Jag tycker inte alls du ska ta avstånd ifrån texten!
Visst författarmässigt var det väl kanske inget mästerverk, är fullständigt säker att du kan bättre nu. Men jag kom snabbt in i alvkvinnan som karaktär och blev till och med tårögd när jag läste om att hon skulle bli frigiven när hennes herre dog.



Stora pluspoäng +++


/Poseur gillade verkligen

 

[Ymir]

Hmm.

Lustigt, jag satt nyss och pratade med Pendragon och nämnde denna novell, sedan vi diskuterat hur vissa kreatörer (George Lucas) hela tiden vill gå tillbaka och ändra sina gamla verk, och andra (Mandy Moore) erbjudit sina fans pengarna tillbaka för sin första skiva som hon skäms över.

Medan jag...brukar somehow vilja visa upp det mesta jag gjort även om jag skäms över det, därför att jag liksom...vad var det för mening med att göra det alls, om jag inte delar med mig av det? Det kanske är nån som har glädje av det, liksom?

Detta är ju givetvis kopplat till att (nästan) allt jag gör är gratis, hade jag tagit -betalt- för den här novellen hade jag skämts på riktigt över den.

Men nu får den väl stå som ett studium i min författarmässiga utveckling, eller något. Och as such är jag glad att någon tyckte om den, verkligen!

Sakerna i den som jag skulle vilja ändra är väl tre, som jag kan komma på på rak arm:

- det är för gubbsjuka beskrivningar av huvudpersonen.

- hon är för våpig. Visst, en del av premissen är att hon är knäckt, men jag undrar om jag inte drar det lite för långt, liksom.

- hela grejen "han dödade sin fru för hon var otrogen" körde jag mest för dess dramatiska värde, men ihop med det faktum att de är pseudoaraber skapar det Unfortunate Implifications.

Oh, also, formuleringen "en sinnebild av manlighet"

Däremot är jag fortfarande stolt över stridsscenen än idag, för någon sade en gång att jag skrev bättre stridsscener än R.A. Salvatore. Det är kanske mer en diss än beröm but still

Iofs, det är en massa UST mellan älvan och främlingen som hade behövt resolvas i en fet och gratuitious sexscen också.

Vem vet, jag kanske gör en ny version nån dag?