krank said:
Ta Bratz - för vissa skapar det skräckkänslor = förmedlar skräck. För andra inte. För mig skapar Alienfilmen ingen skräck = ingen skräck förmedlas.
Att någonting skapar skräckkänslor hos mig är inte samma sak som att jag tycker att det förmedlar skräck. Det ska förmedla känslan, inte nödvändigtvis få mig att känna den. Att någonting förmedlar skräck innebär att det presenterar mig för skräck: "Det här är skräck. Skaka hand nu."
krank said:
För att något ska kunna "förmedlas" så måste det finnas en mottagande part, som skapar sig en förståelse. Det vill säga, att hänga upp sig vid att mottagaren måste uppleva att ett verk förmedlar/skapar en viss typ av känsla gör genrebeteckningar helt och hållet oanvändbara. Då blir "X är skräck" samma sak som "jag blir skrämd av X".
Ja, det måste finnas en mottagande part, som skapar sig en förståelse, det håller jag fullständigt med om. Som sagt så är det dock inte samma sak att säga "X är skräck" som att säga "jag blir skrämd av X."
Genren är beroende av vilka definitioner den har. Det kan vara saker som vilka instrument musiken innehåller, hur de används, eller vad sången handlar om. När det kommer till skräck, och många andra literära genrer så är min uppfattning att genren beror på vad texten förmedlar, som jag tidigare pratat om det.
Jag kanske har fel, kanske literaturen har väldigt konkreta definitioner av skräck. Jag kan inte tänka mig vad det skulle vara, just eftersom det är en så bred och konstnärlig genre, men de kanske finns där. Isåfall har jag helt klart haft fel om literaturen i det jag skrivit tidigare. Du får gärna ge mig en ordentlig källa isåfall.
Detsamma gäller rollspel. Jag tycker att ett systems eller undersystems genretillhörighet bestäms av vad det hjälper till att förmedla. Jag tvivlar på att det finns fastställda konventioner för hur det
ska vara, men du får gärna upplysa mig om din definition.
krank said:
Genre kan inte utgå från vad upplevaren anser sig ha fått förmedlat till sig, utan bör rimligen utgå från gemensamma drag, estetik, tekniker etc
Men sådant kan vara missvisande det också, precis som att den definition jag har inte kommer att skapa en enhetlig genre. Personligen tycker jag att det är ett mindre användbart sätt att definiera genre på, för oavsett vem som pratar om den kommer det inte att säga mig om Seinfeldt är en humorserie för mig. Med det sagt så kan jag mycket väl tänka mig att filmvetare och motsvarande inom TV har strikta definitioner på vad skräck är, och att man isåfall bör följa dem när man pratar om just film/TV.
Men, jag tycker inte att buskishumorn är rolig. Men alla de produkterna som går på svensk TV till och från är fortfarande humor för mig, för de förmedlar humor. Jag tror inte att det blir så oenhetligt som man kan tro bara för att man har mitt sätt att se på det.
Hur bra regissör någon är beror ju mycker på just hur bra denne är på att förmedla vad han eller hon vill till publiken. Ju bättre, desto starkare blir mötet, och desto fler kommer att få uppleva det där mötet.
Jag ser inte problemet med att genretillhörighet blir något subjektivt; det är ju bättre det än att det blir menlöst istället.
