Är det bara jag som har fått intrycket att rollspelsvärlden är påväg in i en högkonjuktur ? Kanske fantiserar jag upp detta då jag inte har någon statistik att påvisa, men det känns som att många nya produkter planeras och släpps kontinuerligt. Kanske främst här i Norden. Jag har även fått intrycket att dramapedagogisk verksamhet verkar vara the future inom utbildning, då ofta genom bland annat rollspel. Fast å andra sidan har väl rollspel aldrig haft en högkonjuktur, men kanske vänter det något väl bakom hörnet?
Till exempel, genom dataspelens och egentligen all digital medias ekonomiska svårigheter (dc++, våran räddare deras bane) har det banats väg än en gång för de klassiska skriftliga verken. Den materiella känslan av att hålla en bok i sin hand verkar vara ett otidsenligt nöje, även för den yngste eller mest tekonologiskt vinklade. Givetvis har detta att göra med att läshastigheten försämras genom att läsa på skärm. Mangans erövring av västvärlden leder oss in i en ny era av nördigheter, allmän acceptans ligger inte allt för långt bort. Likaså animens roll då liksom fantasin och böcker tecknad film erbjuder en nästan gränslös handlingsram i berättelser. Böckerna och kanske främst rollspelen har haft stor hjälp genom gratisnerladdningens utspridning till skillnad från andra underhållningsförgrenade branscher. Genom den fria nerladdning har vi stackare som föddes för sent för att inhandla godbitar som Drakar och Demoner och andra klassiska spel från Sveriges tidiga rollspelsperiod kunnat få en smakbit. Även lägger den ivriga inscanningen och spridningen en bevarande grund, här finns gammalt att hämta som nytt.
Kanske har rollspelets bristande allmänna acceptans legat i just det att fantasi har materialiserats på ett sådant torftigt sätt. Jag menar, Sinbads äventyr man tackar men samtidigt ser vi på de specialeffekterna som vi ser på en dockteater. King Kong kan man väl räkna därtill. Genom LOTRs utmärkta filmatiseringar har fantasy blivit något vackert och nu nått samma acceptans som star wars gav åt science fiction genren. Genom dessa nytillkomna företeelser har möjligen dagens samhälle nått till en punkt av förändring.
Jag kanske romantiserar mina egna tankar trots att jag försöker vara lite realistisk, men jag hoppas. Hoppas att en dag kanske slutligen rollspelsmakare kan leva på sin passion såsom konstnärer och författare kan klara av. Jag är kanske ute och cyklar, men det är i alla fall mitt ord för idag. Tack å hej!
Till exempel, genom dataspelens och egentligen all digital medias ekonomiska svårigheter (dc++, våran räddare deras bane) har det banats väg än en gång för de klassiska skriftliga verken. Den materiella känslan av att hålla en bok i sin hand verkar vara ett otidsenligt nöje, även för den yngste eller mest tekonologiskt vinklade. Givetvis har detta att göra med att läshastigheten försämras genom att läsa på skärm. Mangans erövring av västvärlden leder oss in i en ny era av nördigheter, allmän acceptans ligger inte allt för långt bort. Likaså animens roll då liksom fantasin och böcker tecknad film erbjuder en nästan gränslös handlingsram i berättelser. Böckerna och kanske främst rollspelen har haft stor hjälp genom gratisnerladdningens utspridning till skillnad från andra underhållningsförgrenade branscher. Genom den fria nerladdning har vi stackare som föddes för sent för att inhandla godbitar som Drakar och Demoner och andra klassiska spel från Sveriges tidiga rollspelsperiod kunnat få en smakbit. Även lägger den ivriga inscanningen och spridningen en bevarande grund, här finns gammalt att hämta som nytt.
Kanske har rollspelets bristande allmänna acceptans legat i just det att fantasi har materialiserats på ett sådant torftigt sätt. Jag menar, Sinbads äventyr man tackar men samtidigt ser vi på de specialeffekterna som vi ser på en dockteater. King Kong kan man väl räkna därtill. Genom LOTRs utmärkta filmatiseringar har fantasy blivit något vackert och nu nått samma acceptans som star wars gav åt science fiction genren. Genom dessa nytillkomna företeelser har möjligen dagens samhälle nått till en punkt av förändring.
Jag kanske romantiserar mina egna tankar trots att jag försöker vara lite realistisk, men jag hoppas. Hoppas att en dag kanske slutligen rollspelsmakare kan leva på sin passion såsom konstnärer och författare kan klara av. Jag är kanske ute och cyklar, men det är i alla fall mitt ord för idag. Tack å hej!