Nekromanti [Evolutionens Barn] - Fungerande exempel?

[krank]

Jag har bestämt mig för att idag försöka skapa en massa illustrerande och inspirerande exempel till Evolutionens Barns regler.

Jag tänker mig att varje exempel i stort sett skrivs som en "cool scen" i löptext, med små markeringar här och var typ [1], och sedan förklaras siffrorna lite längre ner. Det funkade finfint när jag försökte läsa mig till i Mutant Chronicles hur det gick till, så det funkar säkert nu också, tänkte jag.

Nå: Först ut är reglerna för Yttre Konflikter. Reglerna finnshär.

Här skapas huvudpersonerna och längst ner på den här sidan finns en överblick över den Episod alla exempel använder sig av.

Tanken är att alla exempel följer en och samma Episod, med samma två huvudpersoner - Steel och Toshiko. Målet är att det ska skapas en igenkänningsfaktor och bekvämlighet; man vet vilka de är, helt enkelt, och det underlättar (förhoppningvis) att man kan sätta sig in i exemplen.

Som synes finns det en del parenteser som behöver bli exempel istället.

Nå, ett första exempel:

Toshiko och Steel spårade piratsignalen till dess källa: Ett bortglömt labb fyllt av förvridna livsformer i stora glasrör, till hälften hopmonterade ALFer med blanka ansikten och en hel del bråte.

"Se upp!" ropade Steel plötsligt - han hade sett något blänka till i ögonvrån ögonblicket innan en av de groteska skapelserna som låg på en arbetsbänk reste sig upp och försökte greppa tag i Toshiko! Varelsen var till hälften maskin, till hälften människa - och helt igenom inställd på att döda! [1]

Toshiko svängde runt och drog sitt svärd i en enda svepande rörelse [2], men där svärdet träffade fanns bara luft. Varelsen hade dragit tillbaks sin hand för att greppa tag i en stor kniv, som låg i närheten, för att sedan kasta den mot Steel [3] som fångade den men sedan kastade den åt sidan [4] och kastade sig mot den omänskliga tingesten med alla sina 110 vildsinta kilon. Hans motståndare försökte desperat värja sig men reducerades på kort tid till en hög skrot och blödande blekvitt kött. [5]

"Färdig?" frågade Toshiko, som på något sätt lyckats behålla inte bara sitt upphöjda lugn, utan också sina kläder fria från blodstänk.

[1] - Konflikten inleds. Hittills har det alltså inte gjorts några egentliga handlingar, det är bara en kort och snabb början av konflikten. SL bestämmer här att konflikten är väldigt enkel och bara är 1 runda lång.
[2] - Toshiko försöker hugga varelsen; Hennes spelare (My) lägger fram en tärning och beskriver handlingen.
[3] - Varelsen försvarar sig och gör samtidigt ett utfall; det ligger absolut inom ramarna för vad man får göra under "sin runda". SL (lägger fram en tärning och beskriver varelsens handling.
[4] - Steel gör också både ett försvar och ett anfall; regelsystemet bestämmer inte hur mycket eller lite du får bestämma; vad du än gör får du inte fler tärningar än vad reglerna säger att du får (i det här fallet en). Steels spelare (Jacob) lägger fram en tärning och beskriver handlingen.
[5] - Alla rullar den enda tärning man lagt fram. SL och Jacob rullar båda lyckat, medan My misslyckas. Eftersom både SL och Jacob lyckades, medan bara en av dem kan vinna konflikten, så rullar de varsin likadan tärning; högst värde vinner. På så vis löses konflikten, jacob får berättarmakten, och han berättar att Steel sliter sönder varelsen.

Kommentarer? Funkar det med såna här exempel? Begriper man vad som händer? Är språket OK?

Känns exemplet coolt och häftigt, eller tråkigt, träigt och platt?

 

[krank]

Jag har fått en kommentar, via vrållådan:

Jag tyckte att texten var plågsamt ostig, men det ville jag inte skriva.

Men nu gjorde du det ÄNDÅ! Ha!

Om någon nu vill kännas vid åsikten - hjälp mig då! Vad är det som gör den ostig? Jag är fullt villig att bearbeta texten, men då måste jag ha mer att arbeta med.


Nå, den verkar inte vara särdeles... "torr", i varje fall.

 

[Dante]

Själva exemplet tycker jag var tillräckligt begripligt.

Däremot tänker jag vara ett arsle och anmärka lite på språket:

Toshiko svängde runt och drog sitt svärd i en enda svepande rörelse [2], men där svärdet träffade fanns bara luft. Varelsen hade dragit tillbaks sin hand […]

Det framgår inte så tydligt att Toshiko försöker träffa varelsens hand (vilket jag antar att hon gör – annars skulle hon inte missa bara för att varelsen drar tillbaka den). Det verkar mest som om hon missar i största allmänhet.

[…] för att sedan kasta den mot Steel [3] som fångade den men sedan kastade den åt sidan [4] och kastade sig mot den omänskliga tingesten […]

Tre »kasta« i en och samma mening?

[…] med alla sina 110 vildsinta kilon.

»Vildsinta kilon«? Jag kan gå med på att snubben själv må vara vildsint – men inte att hans vikt skulle vara det.

 

[Genesis]

Toshiko och Steel spårade piratsignalen till dess källa: Ett bortglömt labb fyllt av förvridna livsformer i stora glasrör, till hälften hopmonterade ALFer med blanka ansikten och en hel del bråte.

Jag skulle föredra det i presens, tror jag, så att det blir som att det som händer i fiktionen sker samtidigt med det som händer runt spelbordet. Sedan tycker jag att beskrivningen kan uppmuntra fantasin mer. "Ett bortglömt labb" och "en hel del bråte" ger mig inga spännande bilder. Mitt förslag:

"Signalen verkar komma inifrån." Med några snabba hopp tar sig Toshiko in genom det höga fönstret och landar kattlikt på govet inne i byggnaden. Steel följer efter, med tveksamma rörelser. "Var försiktig, Toshiko." Kommentaren får endast ett snabbt flin till svar.
Allteftersom deras ögon vänjer sig vid mörkret framträder skepnader bland damm och industriskrot i den först till synes övergivna lagerlokalen. Förvridna livsformer badar i stora glasrör, till synes vårdslöst utslängda bland bråten. Blanka ansikten från till hälften hopmonterade ALFer möter dem med döda blickar. En plats tillägnad skapandet av liv, men atmosfären påminner snarare om en kyrkogård.

Okej, så jag gjorde texten tre gånger så lång. Och det var ju kanske inte riktigt meningen. Å andra sidan är det en långsam scen, så en utdragen beskrivning passar.

"Se upp!" ropade Steel plötsligt - han hade sett något blänka till i ögonvrån ögonblicket innan en av de groteska skapelserna som låg på en arbetsbänk reste sig upp och försökte greppa tag i Toshiko!

Ett problem här är den långa tid det tar mellan "Se upp!" och att vi får reda på vad det är han ropar efter. Det är en plötslig händelse, men beskrivningen är långsam.

Problemet med den här typen av exempel är ju att det blir en stämningstext. Och är man inte bra på att skriva skönlitterärt så blir det antagligen inte bra. Vill man ha stämningstexter och inte kan skriva bra själv bör man anlita någon att göra det åt en. Det är egentligen lika självklart som att om man vill ha illustrationer och inte är bra på att rita så anlitar man någon annan att göra dem åt en.

Nu hinner jag inte ha fler åsikter. Tillbaka till jobbet.

 

[krank]

Först: Tack för konstruktiva förslag!

Problemet med den här typen av exempel är ju att det blir en stämningstext. Och är man inte bra på att skriva skönlitterärt så blir det antagligen inte bra. Vill man ha stämningstexter och inte kan skriva bra själv bör man anlita någon att göra det åt en.

Så vad du säger är i princip: Antingen betalar du nån att skriva texterna, eller så skiter du i att försöka göra dem skönlitterära.

När jag gjorde det senare, och bara beskrev, så fick jag istället skit för att det blev för torrt och tråkigt. Fan vet hur jag ska göra.



Eventuellt skriver jag bara om exemplet i presens och pillar lite (jag kommer nog inte använda din omskrivning rakt av, dock - om inte annat tycker jag att bortglömda lapp är typ en miljard gånger ballare än övergivna lagerlokaler), och så får det väl vara dåliga exempel, då.

 

[krank]

Däremot tänker jag vara ett arsle och anmärka lite på språket:

Finemang, sånt behövs också.

Jag funderar dock på om jag ska ge upp mina skönlitterära ambitioner eller åtminstone skala ner dem en smula... Göra texten torrare, dvs lägga mig mer på en nivå jag känner att jag i högre grad behärskar.

 

[Dante]

[…] lägga mig mer på en nivå jag känner att jag i högre grad behärskar.

God målsättning. Alla världens usla stämnings- och exempeltexter i rollspel är skapade av författare som ignorerade (eller helt enkelt saknade) ovanstående insikt.

 

[Dimfrost]

Äh, det behöver väl inte nödvändigtvis bli torrt bara för att man beskriver på en högre nivå, så att säga. Jag minns beskrivande texter till Scriptura som du la upp för ungefär ett år sedan och som var väldigt välskrivna. Sådant kan ju hanteras som ett mellanting mellan ren skönlitteratur och torr skolboksprosa. Det är där jag själv siktade på att lägga mig när jag skrev Terone, till exempel (även om jag nog skulle ha lagt upp det radikalt annorlunda idag).

 

[Nässe]

Inte bra och inte bra... vad fan är det? En så gammal hund är du väl inte, och så jävla usel är du väl inte...?

Man får inte glömma att folks åsikter är... åsikter... Finns massa bra skönlitteratur som skulle få många röda streck av svensklärare och annat sådant folk...

Kör på det som är roligt och lär dig efterhand, tycker jag! Du kanske måste öva mer på vissa saker, men det måste väl få vara okej?

Du kanske också behöver hitta fram till en "röst"- en stil som passar dig och texten och då kan det ju lösa sig lite mer....

Om något så tycker jag att din text "försöker vara bra"... om du fattar... Du försöker imponera på läsaren, göra det häftigt, visa upp coola grejer, men det bilr lite ytligt. Den där gamla sanningen om att adjektiv inte alltid gör det fetare och roligare och bättre, utan mer gör det lite banalt och stereotypt...

Tänkte komma med det mest pretto förslaget i hela tråden... Vad händer om du faktiskt bryr dig om den scen och de människor du beskriver och inte försköer måla upp en så imponerande och cool bild som möjligt i läsarens huvud? Glöm stereotyperna... Ta det på allvar.

och skriv på. Du är väl lär-bar, och livslångt lärande och hela skiten... Ska man tänka sådär att man ska ta in folk för varje grej man inte kan så får man ju pissa och och sova och äta och låta andra göra resten...

 

[krank]

Nytt exempel:


Med ett väsande ljud av gamla hydrauliska system som slutligen gav upp öppnade sig den massiva metalldörren. Steels egen hydraulik, många år yngre, hade pressats till dess yttersta, och systemet behövde ett par sekunder för att återställas. Han signalerade därför åt Toshiko att gå först - i vanliga fall var de jämbördiga, men efter ansträngningen var det hon som hade övertaget.

Hennes tränade sinnen var på helspänn när hon försiktigt smög in i den mörka och dammfyllda lokalen. Tjocka glasrör täckte väggarna. En gång hade de antagligen använts till någon form av genetiska experiment, men nu var de tomma och Toshiko lät sig inte distraheras. De en gång sterila ytorna täcktes ny av ett tjockt lager smuts.

Längre in i rummet hördes plötsligt ett surrande ljud, och Toshiko hann precis väsa en tyst svordom innan en till hälften monterad strids-ALF hävde sig ut ur skuggorna med ett högt brak.

[Ett solklart fall av en yttre konflikt! Den urgamla väktaren vill hindra Toshiko och Steel från att undersöka lokalens hemligheter. Tobbe, Jacob och My kommer snabbt överens om att det här är en kort, simpel enpoängssstrid. Tobbe har dock redan innan bestämt att den här motståndaren är en jobbig sak, med en extra tärning utöver den pool alla har

Tobbe bedömer att ALF:en börjar med att helt enkelt kasta sig över Toshiko, eftersom hon är närmast. Han lägger fram en tärning...]

Toshiko hann inte reagera innan den var över henne - dess mekaniska käkar och sylvassa klor högg efter hennes strupe likt en rabiesmittad hund.

[My vill naturligtvis reagera, och berättar hur Toshiko sträcker sig efter en av sina knivar och försöker hugga ALF:en i huvudet. Hon lägger också fram en tärning.]

Toshiko fann sig blixtsnabbt, och sträckte sig efter en kniv, som hon begravde djupt i den groteska varelsens huvud. Den vrålar och släpper henne, men verkar inte vara redo att ge upp riktigt än, utan slår vilt omkring sig. Kniven satte sig tydligen i dess sensorcentra...

[Nu är det Jacobs tur att reagera, och han tycker att Steels system hunnit återhämta sig tillräckligt mycket för att han ska kunna kasta något mot varelsen... Han lägger fram sin tärning.]

Steel kom precis in i rummet och såg ALF:en stå på alla fyra i mitten av rummet, en gläfsande och fräsande humanoid med vassa käftar och röda, döda ögon. Han sträckte sig efter det som låg närmast, ett ordentligt armeringsjärn, och slungade det med all sin kraft i riktning mot varelsen.

[Nu har både My och Jacob lagt ut sina tärningar, men Tobbe har en tärning kvar. Han bestämmer att den vansinniga ALF:en aktiverar sitt självförsvarssystem för att försöka säkra platsens hemligheter.]

Det improviserade spjutet gick rakt in i käften på den, och fortsatte ut genom bålen och ner i marken, vilket i praktiken naglade fast den. Dess ögon lyste allt rödare, och ett tyst pipande ljud som ökade i styrka hördes från dess manglade inre...

[Alla slår sina tärningar. My lyckas med sin tärning, Jacob misslyckas med sin. Det spelar dock ingen roll, eftersom Tobbe lyckas med båda sina tärningar...]


Chockvågen kastade båda agenterna mot rummets motsatta ände, och när de vaknade till efter smällen de fick av att kastas in i väggen fann de, att taket kollapsat. "Det verkar som att det här ställe får behålla sina hemligheter ett tag till", muttrade Steel förbittrat.



(Sedan kommer det ett uppföljande exempel på hur samma strid kunde ha gått om man valt att använda t.ex en Aspekt, och sen kommer det ett exempel på en strid lite senare i samma komplex där någon får bonus av en Mem, och slutligen ett exempel som visar hur man tar hjälp av sina Bakgrunder)

EDIT: Och ja, jag är medveten om att exemplet blev SKITLÅNGT.

 

[Nabu]

Skitlångt, ja, men också avsevärt bättre. Utan att försöka agera en kritiker mer kunnig än jag känner mig så anser jag att det skulle piffas upp av att själva handlingen sker i presens (som Genesis tidigare föreslog), även om en kort inledning i imperfekt är helt okej.

Med ett väsande ljud av gamla hydrauliska system som slutligen gav upp öppnade sig den massiva metalldörren. Steels egen hydraulik, många år yngre, hade pressats till dess yttersta, och systemet behövde ett par sekunder för att återställas. Han signalerade därför åt Toshiko att gå först - i vanliga fall var de jämbördiga, men efter ansträngningen var det hon som hade övertaget.

Med ett väsande ljud av gamla hydrauliska system som slutligen gav upp öppnade sig den massiva metalldörren. Steels egen hydraulik, många år yngre, hade pressats till dess yttersta, och systemet behöver nu ett par sekunder för att återställas. Han signalerar därför åt Toshiko att gå först - i vanliga fall är de jämbördiga, men efter ansträngningen har hon övertaget.

...och så vidare. Noterade också:

Chockvågen kastade båda agenterna mot rummets motsatta ände, och när de vaknade till efter smällen de fick av att kastas in i väggen fann de, att taket kollapsat. "Det verkar som att det här ställe får behålla sina hemligheter ett tag till", muttrade Steel förbittrat.

Kommatecknet skall bort, såvida du inte medvetet placerat det där, men allvarligt talat kan jag inte se varför du skulle göra det.

Sedan är jag ett stort fan av direkta intryck, men det är en smaksak. Jag presenterar dock en del av ditt exempel, på ett sätt som vore mer tilltalande för mig, nedan:

Steel kom precis in i rummet och såg ALF:en stå på alla fyra i mitten av rummet, en gläfsande och fräsande humanoid med vassa käftar och röda, döda ögon. Han sträckte sig efter det som låg närmast, ett ordentligt armeringsjärn, och slungade det med all sin kraft i riktning mot varelsen.

Steel klämmer sig in i rummet, och stannar upp. Röda, döda ögon och en taggig rad av metall som blixtrar till i ljuset från dörröppningen. Han inser snabbt vad skuggan i mitten av rummet är, och kyla borrar sig upp genom handen som sluter sig om skuggan på bordet. En kraftansträngning, och så viner den långa järnstången genom luften.

//Nabu, åsikter och smak

 

[android_iv]

Bra exempel! Jag tyckte inte att något var oklart och mycket bättre skrivet än version #1.
Som du själv sagt lite långt. Skulle kanske kunna korta någon mening och omformulera början, då den inte är så viktigt för själva exemplet (och jag tror att samma stämning går att måla upp med färre ord). Men det kan mycket väl vara en smakfråga. Jag skulle nog också vända på någon mening samt omformulera någon annan (byta till synonymer). Men det är verkligen en smakfråga.

Men det är bra. Jag blir bara mer och mer intresserad av Evolutionens Barn ju mer jag läser. Intressant system, intressant värld och det blir hela tiden bättre och bättre skrivet! Jag har (läs: min hjärna har (per automatik)) börjat skapa en "balansens väktare med sjuka mängder vapen och galen buddhistisk filosofi"-rollperson... =)

 

[krank]

• Hur man genomför yttre konflikter
• Hur man använder Aspekter i konflikter
• Hur man får kraft av sina Memplex i konflikter
• Hur man använder sina Bakgrunder i konflikter

 

[Nabu]

Bortsett från en del uppenbara stavfel (läs: slarvfel) finns det en del verb vars tempus du har glömt att ändra.

Med sina tränade sinnen på helspänn smyger hon försiktigt in i den mörka och dammfyllda lokalen, vars väggar täcktes av tjocka glasrör - troligen hade de använts till någon form av genetiska experiment, men nu var de tomma. De en gång sterila ytorna täcktes ny av ett tjockt lager smuts.

Jag är glad att exemplet uppskattades (det har för ärlighetens skull verkat som att de flesta inte håller med mig angående direkta intryck/upplevelser), och jag har inga problem med att du tar från det. I och med att det endast är ett stycke som skrivs på det viset så står det ut, vilket kan vara önskat eller ej.

Tänkte dock att jag skulle ge mig på att uttrycka några fler stycken av exemplet på liknande vis, så får du avgöra vad, om något, som förtjänas att användas.

mig[/I]]Med ett väsande ljud av gamla hydrauliska system som slutligen gav upp öppnade sig den massiva metalldörren. Steels egen hydraulik, många år yngre, hade pressats till dess yttersta, och systemet behövde ett par sekunder för att återställas. Han signalerar därför åt Toshiko att gå först. I vanliga fall är de jämbördiga - men efter ansträngningen har hon övertaget.

Med sina tränade sinnen på helspänn smyger hon försiktigt in i den mörka och dammfyllda lokalen, vars väggar täcks av tjocka glasrör - troligen har de använts till någon form av genetiska experiment, men nu är de tomma. De en gång sterila ytorna täcks nu av ett tjockt lager smuts. Det enda som fyller hennes öron är hennes egna andetag.

Ett surrande ljud, och Toshiko väser fram en tyst svordom. Med ett högt brak, och damm som flyger, häver sig en till hälften monterad strids-ALF ut ur skuggorna.

Sylvassa mekaniska käkar och klor mot hennes strupe; den är över henne innan hon hinner reagera, likt en rabiessmittad hund.

Pumpande adrenalin och sval metall mot hennes hand, sedan glider kniven djupt in i huvudet på den groteska varelsen. Med ett vrål släpper den henne, men verkar inte vara redo att ge upp riktigt än, utan slår vilt omkring sig. Kniven satte sig tydligen i dess sensorcentra...

Steel skyndar sig in i rummet och stannar upp. Röda, döda ögon och taggiga rader metall som blixtrar till i ljuset från dörröppningen; hans hand sluter sig snabbt kring skuggan på bordet bredvid honom, och med en kraftansträngning viner den långa järnstången genom luften.

Ett sjukligt ljud och spjutet borrar sig ner genom käften, fortsätter ut genom bålen och ner i marken, naglar fast den. Ögonen lyser allt rödare, och ett pipande ljud hörs, svagt först men snabbt allt starkare. "Ner!" ropar Toshiko, och kastar sig mot marken.

De båda agenterna vaknar till några sekunder senare, och märker att chockvågen gjort sitt jobb: den kastade dem båda in i rummets motsatta vägg, och fick taket att kollapsa. "Det verkar som att det här ställe får behålla sina hemligheter ett tag till", muttrar Steel förbittrat.

//Nabu, roar sig

EDIT: Jag tror också att det går bra att dela upp exemplena och instruktionstexten. Det finns som du skriver för- och nackdelar med det, men i slutändan tror jag att det blir bättre att dela upp dem, speciellt då exemplet(/exemplena) blir såpass långt (vilket jag för övrigt inte tycker är något problem, just eftersom det också fungerar som stämningstext).