tl;dr: Awesome! Spelet lyckades med att leverera improviserad anime-action och vi hade kul. Jag undrar dock hur väl det klarar av strukturerade berättelser.
Jag hade med mig två stycken utskrivna EB-böcker till SävCon som låg framme för bläddring på visningsbordet i Indierummet Nord-nordost (ståndes längst till höger). Då vi spelledare var fria på fredagkväll/natt fick jag möjlighet att spelleda ett pass på fredagsnatten för fyra spelare: w176, VildKatt och två (såvitt jag vet) icke-forumiter. Det var första gången jag spelledde EB och första gången någon av dem spelade det, men trots lite ovana så uppstod inga problem och spelet flöt på bra.
Vi spelade ett avsnitt på tio dramarutor som tog ungefär 2,5-3h att spela igenom. För att visa på spelstrukturen lite granna så beskriver jag varje scen och vem som etablerade den (är du ointresserad av spelpasset och bara vill läsa reflektioner, hoppa till slutet).
Vi spelade med fyra av de färdiggjorda rollpersonerna: Taheji (hård jävel), Aiko (stenhård taktiker), Isaki (hackare) och Teck (mecha/vapen-specialist).
Intro (3 dramarutor)
Scen 1 (SL): Teamet har blivit kallat till ett av Sektion 3:s labb. En AI har hackat sig in i systemet, men brandväggen lyckades stänga in den i en alf som nu har gått bärsärk inne i labbet. Teamet ska fånga in alfen och öppnar bara dörren och väller in. Efter lite action lyckas de oskadliggöra den.
Scen 2 (Isaki): Väl på SS5:s högkvarter är Isaki nyfiken på alfen och spänner lös den för att dra iväg den till där hon kan skanna dess kod. Den vaknar dock upp och anfaller Isaki, som måste kalla på hjälp och bli räddad av resten av teamet.
Scen 3 (Aiko): Isaki sitter och gråter inne på damernas omklädningsrum när Aiko vandrar in, drämmer näven i ett skåp och skäller ut Isaki för att hon är så oförsiktig.
Upptrappning (5 dramarutor)
Scen 4 (Taheji): Kaptenen tar in gruppen på sitt kontor och skäller ut Isaki efter noter. Han hotar med att stänga av henne, men har ett svagt öga för Isaki och ger henne bara en ordentlig varning - de är ju mitt inne i ett fall där hon behövs.
Scen 5 (Teck): De ska jaga hackarna! De har spårat signalen till en källare i ett industrikomplex, och flyger dit i ett vektorjet, sittandes i mechas. Efter att ha sprängt taket och hoppat ner för ett hisschakt så gatecrashar de Metropolis motsvarighet till DreamHack och börjar skjuta höger och vänster. Efter en hel massa ultravåld med granatsprutor från bägge håll så börjar byggnaden rasa ihop och de måste spränga ena väggen för att springa ut.
Scen 6 (SL): De kommer ut på en strand, där byggnader står hela vägen ut till vattnet, uppburna av stöttepelare. En SigmaTec-mecha hoppar ner från taket på den rasande byggnaden och anfaller dem. Då deras mechas blev hackade i förra scenen så är det hyfsat farligt när den öppnar eld med sin gauss-KSP och skjuter sönder stöttepelarna som de gömmer sig bakom. Med lite snyggt teamwork lyckas Isaki smyga på sig och hacka mechan, som slår igång sin jump pack och flyger iväg.
Scen 7 (Isaki): Gruppen tänker inte släppa iväg mechan! De blir upplockade av sitt vektorjet och förföljer. Mechan försöker skaka av dem genom att släppa iväg en massiv missilsvärm, men Taheji skjuter ner alla utom en missil.
När de kommer närmare så hoppar Taheji ut ur vektorjetet och klänger sig fast på mechan, som felkalibrerar vikten och störtar ner i vattnet.
Enligt anime-konventioner löste plåster och bandage alla skador Taheji drog på sig.
Scen 8 (Aiko): De fångade 153 hackare under räden, och ska nu förhöra en av dem, en fjortonårig tjej vid namn Mo i Rana (... srsly). Hon är fastspänd på en blandning mellan en tandläkar- och gynekologstol inne i ett rum.
"Naken!", konstaterar en spelare!
"Nu kommer förhörstentaklerna!" vrålar den åskådande Wilper, och vi skrattar en lång stund innan den idén skjuts ner och vi lyckas samla oss.
Taheji, som den erfarna veteranen, tar fram sitt personliga förhörskit och går in för att förhöra flickan. Han sätter sig lugnt, öppnar väskan och tar fram en stor... sub-macka. Och en termos kaffe. Han börjar lugnt snacka med henne och få henne bekväm. Aiko tycker inte att han ska frångå SigmaTecs officiella förhörsprotokoll och grälar på honom medan Isaki slår av övervakningskameran. De får reda på att hackarna styrs av någon som kallas Tenno - en hippie-hackare som ryktet säger antingen har eller fortfarande jobbar för SS5.
Avrundning (2 dramarutor)
Scen 9 (Taheji): Aiko försöker skälla ut Taheji (... eller var det tvärtom?) för att han vill frångå SigmaTecs förespråkade metoder. De grälar sig fram genom korridorerna på högkvarteret och till slut så vinner Taheji och övertygar Aiko om att protokollen inte alltid funkar.
Scen 10 (Teck): Kaptenen skäller ut dem för sitt dåliga hanterande av förhöret, då det inte finns inspelat. Speciellt Isaki ser ut att hamna i hetluften, men då kaptenen har ett svagt öga för henne så köper han hennes lögner.
Klimax
Scen 11 (SL): Först nu insåg jag att min planerade story var helt körd och jag var tvungen att hitta på något. Någon skämtade om att Isaki i hemlighet var Tenno och jag tänkte "Fuck yeah!".
Mitt i natten så står hon och skickar ut hemligstämplad information över hela Metropolis - hon avslöjar "sanningen" bakom SigmaTec och SS5:s "brott". (De bekanta med settingen skulle kunna tro att det handlade om Under, men nej. Det var bara en abstraktion, som trots det funkade bra.)
Scen 12 (Isaki): Det blev väldigt passande att Isakis spelare (VildKatt) fick etablera den här scenen. Den blev en fem-tärningars konflikt rakt av. Folket är i uppror och kastar gatsten och teamet jobbar hårt med att "lugna" folkmassan - Aiko skjuter på den med granatgevär och Teck hoppar ut i sin mecha och öppnar eld med sin gauss-KSP. När hans mecha blir utslagen så hoppar han ut med ett granatgevär och skjuter på den flyende massan, Comedian-style.
Isaki tar sig till Metropolis mainframe och hackar sig in. De andra tar sig också dit och det slutar med att alla är samlade för en showdown. Taheji skjuter Isaki i huvudet, men då hon var uppkopplad mot mainframen via neurointerface så går hennes dödspuls genom datorn och dödar hela systemet och "... stadens lampor slocknar, för att aldrig lysa igen", som VildKatt uttryckte det.
Reflektioner
Jag tänkte dela med mig av lite tankar kring EB i allmänhet, utifrån spelpasset. Jag diggar det, och det här var nog mitt bästa pass på konventet. Under passet så flöt vi fram och tillbaka mellan lite mer återhållen GitS-action till överdriven Gundam-shonen och spelet hanterade bägge bra. Det kräver nog dock att man kan hålla energin på topp - om man har trötta eller oengagerade spelare så kommer det nog att suga.
Jag blev överraskad över dramareglerna, då de funkade väldigt bra för att hålla ihop storyn. Utan dem så hade jag haft det väldigt svårt att strukturera och hålla ihop en driven story, iom det roterande berättandet.
Folk som är erfarna med den här sortens samberättande tycker kanske inte att de är lika nödvändiga, men för noobiga mig som tycker att det brukar vara svårt att hålla ihop en bra story i Panty Explosion var de väldigt välkomna. Det vore kul att höra hur någon erfaren samberättare upplever dem.
(Sen är det väldigt praktiskt, speciellt på konvent, att kunna bestämma hur länge man ska spela.)
Memplexen tog jag det lite lugnt med för att inte överbelasta spelarna med regler och hålla spelet flytande, så jag uttalar mig inte om hur invaderande memplex eller inre konflikter funkar. Memplexen användes dock friskt för roll-flavour och extra tärningar och funkade väl på det sättet, även om jag glömde att man bara fick satsa från ett memplex per konflikt, och det åkte fram ganska många mem-tärningar ibland.
In alles så funkade spelet bra och vi hade kul. Det är vissa grejer som jag inte riktigt gillar, men de är nog snarare features än buggar. EB känns som ett sådant spel som jag inte pallar att spela kampanjer i, men gärna tar fram lite då och då för en action-one-shot. Spelets struktur känns som att det funkar riktigt bra med improvisation och one-shots, men mindre bra med planerade kampanjer. Det här är dock ett ganska preliminärt uttalande, och är nog påverkad av min samberättar-noobighet. Jag ska försöka övertala mina lite mer traddiga polare att spela EB och se hur det hanterar en mer planerad story.
Jag hade med mig två stycken utskrivna EB-böcker till SävCon som låg framme för bläddring på visningsbordet i Indierummet Nord-nordost (ståndes längst till höger). Då vi spelledare var fria på fredagkväll/natt fick jag möjlighet att spelleda ett pass på fredagsnatten för fyra spelare: w176, VildKatt och två (såvitt jag vet) icke-forumiter. Det var första gången jag spelledde EB och första gången någon av dem spelade det, men trots lite ovana så uppstod inga problem och spelet flöt på bra.
Vi spelade ett avsnitt på tio dramarutor som tog ungefär 2,5-3h att spela igenom. För att visa på spelstrukturen lite granna så beskriver jag varje scen och vem som etablerade den (är du ointresserad av spelpasset och bara vill läsa reflektioner, hoppa till slutet).
Vi spelade med fyra av de färdiggjorda rollpersonerna: Taheji (hård jävel), Aiko (stenhård taktiker), Isaki (hackare) och Teck (mecha/vapen-specialist).
Intro (3 dramarutor)
Scen 1 (SL): Teamet har blivit kallat till ett av Sektion 3:s labb. En AI har hackat sig in i systemet, men brandväggen lyckades stänga in den i en alf som nu har gått bärsärk inne i labbet. Teamet ska fånga in alfen och öppnar bara dörren och väller in. Efter lite action lyckas de oskadliggöra den.
Scen 2 (Isaki): Väl på SS5:s högkvarter är Isaki nyfiken på alfen och spänner lös den för att dra iväg den till där hon kan skanna dess kod. Den vaknar dock upp och anfaller Isaki, som måste kalla på hjälp och bli räddad av resten av teamet.
Scen 3 (Aiko): Isaki sitter och gråter inne på damernas omklädningsrum när Aiko vandrar in, drämmer näven i ett skåp och skäller ut Isaki för att hon är så oförsiktig.
Upptrappning (5 dramarutor)
Scen 4 (Taheji): Kaptenen tar in gruppen på sitt kontor och skäller ut Isaki efter noter. Han hotar med att stänga av henne, men har ett svagt öga för Isaki och ger henne bara en ordentlig varning - de är ju mitt inne i ett fall där hon behövs.
Scen 5 (Teck): De ska jaga hackarna! De har spårat signalen till en källare i ett industrikomplex, och flyger dit i ett vektorjet, sittandes i mechas. Efter att ha sprängt taket och hoppat ner för ett hisschakt så gatecrashar de Metropolis motsvarighet till DreamHack och börjar skjuta höger och vänster. Efter en hel massa ultravåld med granatsprutor från bägge håll så börjar byggnaden rasa ihop och de måste spränga ena väggen för att springa ut.
Scen 6 (SL): De kommer ut på en strand, där byggnader står hela vägen ut till vattnet, uppburna av stöttepelare. En SigmaTec-mecha hoppar ner från taket på den rasande byggnaden och anfaller dem. Då deras mechas blev hackade i förra scenen så är det hyfsat farligt när den öppnar eld med sin gauss-KSP och skjuter sönder stöttepelarna som de gömmer sig bakom. Med lite snyggt teamwork lyckas Isaki smyga på sig och hacka mechan, som slår igång sin jump pack och flyger iväg.
Scen 7 (Isaki): Gruppen tänker inte släppa iväg mechan! De blir upplockade av sitt vektorjet och förföljer. Mechan försöker skaka av dem genom att släppa iväg en massiv missilsvärm, men Taheji skjuter ner alla utom en missil.
När de kommer närmare så hoppar Taheji ut ur vektorjetet och klänger sig fast på mechan, som felkalibrerar vikten och störtar ner i vattnet.
Enligt anime-konventioner löste plåster och bandage alla skador Taheji drog på sig.
Scen 8 (Aiko): De fångade 153 hackare under räden, och ska nu förhöra en av dem, en fjortonårig tjej vid namn Mo i Rana (... srsly). Hon är fastspänd på en blandning mellan en tandläkar- och gynekologstol inne i ett rum.
"Naken!", konstaterar en spelare!
"Nu kommer förhörstentaklerna!" vrålar den åskådande Wilper, och vi skrattar en lång stund innan den idén skjuts ner och vi lyckas samla oss.
Taheji, som den erfarna veteranen, tar fram sitt personliga förhörskit och går in för att förhöra flickan. Han sätter sig lugnt, öppnar väskan och tar fram en stor... sub-macka. Och en termos kaffe. Han börjar lugnt snacka med henne och få henne bekväm. Aiko tycker inte att han ska frångå SigmaTecs officiella förhörsprotokoll och grälar på honom medan Isaki slår av övervakningskameran. De får reda på att hackarna styrs av någon som kallas Tenno - en hippie-hackare som ryktet säger antingen har eller fortfarande jobbar för SS5.
Avrundning (2 dramarutor)
Scen 9 (Taheji): Aiko försöker skälla ut Taheji (... eller var det tvärtom?) för att han vill frångå SigmaTecs förespråkade metoder. De grälar sig fram genom korridorerna på högkvarteret och till slut så vinner Taheji och övertygar Aiko om att protokollen inte alltid funkar.
Scen 10 (Teck): Kaptenen skäller ut dem för sitt dåliga hanterande av förhöret, då det inte finns inspelat. Speciellt Isaki ser ut att hamna i hetluften, men då kaptenen har ett svagt öga för henne så köper han hennes lögner.
Klimax
Scen 11 (SL): Först nu insåg jag att min planerade story var helt körd och jag var tvungen att hitta på något. Någon skämtade om att Isaki i hemlighet var Tenno och jag tänkte "Fuck yeah!".
Mitt i natten så står hon och skickar ut hemligstämplad information över hela Metropolis - hon avslöjar "sanningen" bakom SigmaTec och SS5:s "brott". (De bekanta med settingen skulle kunna tro att det handlade om Under, men nej. Det var bara en abstraktion, som trots det funkade bra.)
Scen 12 (Isaki): Det blev väldigt passande att Isakis spelare (VildKatt) fick etablera den här scenen. Den blev en fem-tärningars konflikt rakt av. Folket är i uppror och kastar gatsten och teamet jobbar hårt med att "lugna" folkmassan - Aiko skjuter på den med granatgevär och Teck hoppar ut i sin mecha och öppnar eld med sin gauss-KSP. När hans mecha blir utslagen så hoppar han ut med ett granatgevär och skjuter på den flyende massan, Comedian-style.
Isaki tar sig till Metropolis mainframe och hackar sig in. De andra tar sig också dit och det slutar med att alla är samlade för en showdown. Taheji skjuter Isaki i huvudet, men då hon var uppkopplad mot mainframen via neurointerface så går hennes dödspuls genom datorn och dödar hela systemet och "... stadens lampor slocknar, för att aldrig lysa igen", som VildKatt uttryckte det.
Reflektioner
Jag tänkte dela med mig av lite tankar kring EB i allmänhet, utifrån spelpasset. Jag diggar det, och det här var nog mitt bästa pass på konventet. Under passet så flöt vi fram och tillbaka mellan lite mer återhållen GitS-action till överdriven Gundam-shonen och spelet hanterade bägge bra. Det kräver nog dock att man kan hålla energin på topp - om man har trötta eller oengagerade spelare så kommer det nog att suga.
Jag blev överraskad över dramareglerna, då de funkade väldigt bra för att hålla ihop storyn. Utan dem så hade jag haft det väldigt svårt att strukturera och hålla ihop en driven story, iom det roterande berättandet.
Folk som är erfarna med den här sortens samberättande tycker kanske inte att de är lika nödvändiga, men för noobiga mig som tycker att det brukar vara svårt att hålla ihop en bra story i Panty Explosion var de väldigt välkomna. Det vore kul att höra hur någon erfaren samberättare upplever dem.
(Sen är det väldigt praktiskt, speciellt på konvent, att kunna bestämma hur länge man ska spela.)
Memplexen tog jag det lite lugnt med för att inte överbelasta spelarna med regler och hålla spelet flytande, så jag uttalar mig inte om hur invaderande memplex eller inre konflikter funkar. Memplexen användes dock friskt för roll-flavour och extra tärningar och funkade väl på det sättet, även om jag glömde att man bara fick satsa från ett memplex per konflikt, och det åkte fram ganska många mem-tärningar ibland.
In alles så funkade spelet bra och vi hade kul. Det är vissa grejer som jag inte riktigt gillar, men de är nog snarare features än buggar. EB känns som ett sådant spel som jag inte pallar att spela kampanjer i, men gärna tar fram lite då och då för en action-one-shot. Spelets struktur känns som att det funkar riktigt bra med improvisation och one-shots, men mindre bra med planerade kampanjer. Det här är dock ett ganska preliminärt uttalande, och är nog påverkad av min samberättar-noobighet. Jag ska försöka övertala mina lite mer traddiga polare att spela EB och se hur det hanterar en mer planerad story.