Nekromanti [Evolutionens Barn] Tre actionfyllda spelkvällar

SvenFu

Warrior
Joined
4 Oct 2000
Messages
265
Location
Stockholm
Jag har nu spelat Evolutionens Barn ett antal gånger och tänkte dela med mig av mina erfarenheter. Jag har varit ”spelledare” i tre fall, och det sätter jag inom citationstecken eftersom jag inte spellett i någon vidare bemärkelse och möjligen lika gärna kunnat sätta mig i ett annat rum efter att ha presenterat spelet och reglerna för spelarna.

Hursomhelst, nedan redogör jag kortfattat för de tre gånger jag spelat som spelledare. Samtliga sittningar (alla med olika spelgrupper) var skoj, men av olika skäl och till olika grad.

Första gången
Det var med den grupp jag spelat med sedan urminnes tider. Jag har kommenterat det lite iAnders blogginlägg här (kommentar nr. 5) och tänker inte gå in mer på det. Det var lyckat, vi hade jätteskoj, men i.o.m. att vi känner varandra så bra så var det mindre av ett experiment.

Andra gången
En grupp jag spelat med bara en gång tidigare (ingen med erfarenhet av delad berättarmakt). Konflikreglerna användes flitigt, i synnerhet för verbala konflikter. Annars gick det rätt hackigt: istället för att gemensamt väva en historia så var det som om en stafettpinne med traditionell spelledarmakt passades fram och tillbaka mellan spelarna. Alla ville köra sitt eget race vilket innebar att det blev alldeles för många trådar som påbörjades men aldrig reddes ut. Dessutom så fattades konfliktfokus; istället utvecklades det hela vid ett par tillfällen till någon form av friformhistoria där den som var SL slog en T6 för att avgöra om enskilda handlingar var framgångrika (detta förklaras nog av bristande förståelse för konfliktlösningssystem i allmänhet). EB funkar ju absolut inte för detta och det blev självklart bara pannkaka i dessa situationer.

Men, vi hade alla trevligt i övrigt. Spelarna gillade att de fick vara involverade, de utvecklade förmåga att sätta scener (kan vara lite svårare för dem utan stor rollspels- eller spelledarvana) och ta kommandot över historien (lite för mycket ibland, som sagt). Vi höll oss till dramareglerna och fick en maffig slutscen.

Tredje gången
Den här gången med ett gäng jag aldrig spelat med tidigare. Stor rollspelsvana men ingen erfarenhet av den här typen av spel. Spelarna var supertaggade från start och det var mycket diskussioner när vi gjorde karaktärer om karaktärerna, gruppen och samhället i stort. När jag som SL hade avverkat första scenen (en brottsplatsundersökning vid platsen för en tågolycka som utvecklades till en strid med en kattliknande mecha) var jag tvungen att springa på pojkrummet – när jag kom tillbaka hade nästa spelare på tur redan börjat dra igång sin scen. Rock on, med sånt engagemang kan det bara bli bra!

Och det blev kanon. Spelarna lyssnade på varandras historier och förslag, alla drog åt ett håll, alla sprutade coola idéer. Dessutom försökte vi verkligen utnyttja reglerna: redan i scen 4 utmanade en spelare (genom hur han satte scenen) en annan karaktärs Memplex och vi fick senare till två Inre Konflikter. Vi hann aldrig klart (klockan blev mycket) men vi enades om att splitta storyn i två och spela vidare en annan gång – och därifrån enades vi vidare om en cool slutscen / cliffhanger (gruppen körde sin van av en highway in i en vägg glasfönster på 59:e våningen av en skyskrapa jagade av en attackhelikopter, och så vidare - smaskigt!).

Personligen tror jag succén handlade om respekt. Respekt för varandra runt bordet, respekt för varandras stunder i strålkastarljuset, respekt för historien.

Har ni lyckats ta er igenom min wall of text så feel free att kommentera eller att helt enkelt kapa tråden för mer allmänna diskussioner om EB.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,123
Location
Rissne
Svenne said:
Andra gången
En grupp jag spelat med bara en gång tidigare (ingen med erfarenhet av delad berättarmakt). Konflikreglerna användes flitigt, i synnerhet för verbala konflikter. Annars gick det rätt hackigt: istället för att gemensamt väva en historia så var det som om en stafettpinne med traditionell spelledarmakt passades fram och tillbaka mellan spelarna. Alla ville köra sitt eget race vilket innebar att det blev alldeles för många trådar som påbörjades men aldrig reddes ut. Dessutom så fattades konfliktfokus; istället utvecklades det hela vid ett par tillfällen till någon form av friformhistoria där den som var SL slog en T6 för att avgöra om enskilda handlingar var framgångrika (detta förklaras nog av bristande förståelse för konfliktlösningssystem i allmänhet). EB funkar ju absolut inte för detta och det blev självklart bara pannkaka i dessa situationer.

Men, vi hade alla trevligt i övrigt. Spelarna gillade att de fick vara involverade, de utvecklade förmåga att sätta scener (kan vara lite svårare för dem utan stor rollspels- eller spelledarvana) och ta kommandot över historien (lite för mycket ibland, som sagt). Vi höll oss till dramareglerna och fick en maffig slutscen.
Jag känner delvis igen det där. Jag tror att det handlar om inställning och respekt, precis som du själv är inne på. En spelgrupp som kommer från en bakgrund av traditionella spel och en egoistisk spelarkultur tror jag kan få svårt att spela EB som det är tänkt. Med egoistisk menar jag alltså att alla mest spelar för sitt eget nöje, och vill berätta sin historia. Det är samma sorts spelare som har rollpersoner som hela tiden smyger iväg under natten när de andra sover i vanliga spel - vilket resulterar i att de kapar spelledaren i 1-2 timmar medan de kör soloäventyr.

Men vad vet jag, det kan vara fördomar =)





Jag är superglad att ni spelat och gillat spelet; efter gårdagens lite sura recension i Fenix känns det uppfriskande och roligt att höra från folk som uppskattat det hela.

Om du/ni har några funderingar kring regelbiten i EB, ta dem gärna någonstans på wrnu-forumet; det här bevakar jag och kan svara på frågor snabbt.
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
8,057
Location
Nordnordost
Awesome!

Jag gillar att du inte bara har nöjt dig med att säga att det var bra. Utan att du har tagit dig tid att fundera på varför du tyckte att det var bra.

Vidare har du funderat på hur ni gjorde för att det skulle bli bra, och sprider erfarenheten. Du får en hel galax av guldstjärnor i kanten av mig!

-

Vad gäller ditt tredje spelmöte så verkar det ha varit en riktig dunderomgång och jag kan känna igen mina egna erfarenheter i dina slutsatser.
 

SvenFu

Warrior
Joined
4 Oct 2000
Messages
265
Location
Stockholm
Re: [Evolutionens Barn] Tre actionfyllda spelkväll

krank said:
Jag är superglad att ni spelat och gillat spelet; efter gårdagens lite sura recension i Fenix känns det uppfriskande och roligt att höra från folk som uppskattat det hela.
Kan inte säga att jag tycker Åsas recension var rättvis, eller ens speciellt bra. Eftersom det står uttryckligen och på flera ställen i EB att spelarna skall skapa världen tillsammans runt bordet under, innan och efter spel, så är det underligt att just avsaknaden av bakgrundfakta drar ner betyget. EB är i mina ögon ett regelsystem för att lösa konflikter i actionladdade cyberpunkmiljöer, och en (bra) recension skall bedöma spelet på just dessa grunder.

Hursomhelst, det blir mer EB för mig framöver!
 

Bashir

Veteran
Joined
4 Jun 2010
Messages
2
Re: [Evolutionens Barn] Tre actionfyllda spelkväll

Om jag får inflika lite i diskussionen så tycker jag att hela recensionen är utifrån en konservativ syn på rollspel, rollspel som att där är hela äventyret uppstaplat och planerat och spelarna leds genom äventyret av spelledaren.

Bristen på bakgrund uttrycks;"//det är alltid lättare att vara innovativ om det finns tydliga ramar att hålla sig inom.//" visst det stämmer till mycket och månget jag kände några gånger att jag jag saknade information för att kunna låta min karaktär agera ut på ett bra sätt och komma på de smarta lösningar han skulle, men det var först när jag faktiskt insåg hur fritt detta spel var som jag ordentligt kunde släppa de behov av kontroll som jag som traditionell spelare hade och helt improvisera.

Något jag stör mig på i slutet av recensionen är även synen på rollspel när recensenten ifrågasätter att om man inte kan förlora vad är det då för meningen med att spela, och sedan "Vad riskerar spelaren om rollpersonen alltid går säker?", sen när har spelaren haft något att riskera i ett rollspel han spelar ut en karaktär som tillsammans med andra är en del av något större spelaren använder inte rollpersonen som en figur i ett brädspel där man gör sitt bästa för att vinna, det är iaf inte vad rollspel handlar om för mig.
 

Simon

Swashbuckler
Joined
10 Oct 2000
Messages
2,602
Location
Malmö/Stockholm
Fint att läsa om era erfarenheter av EB! Jag är själv väldigt nyfiken på att spela det, nämligen, men har inte haft tillfälle.
 

SvenFu

Warrior
Joined
4 Oct 2000
Messages
265
Location
Stockholm
Nu har vi spelat klart den historia som påbörjades senast (se ”Tredje gången” i min OP). Det väckte lite nya tankar som jag utvecklar kort här.

Fjärde gången
Vi tog vid där vi slutade sist, med en avspänd scen för att knyta ihop trådarna. Sedan rullade vi på med scener för att ta oss an huvudkonflikten som etablerats i första spelmötet. Det visade sig vara rätt knepigt att få igång spelet: första halvan av spelmötet blev lite hackig och knagglig. Det tror jag beror på flera saker:

1. Vi hade väldigt höga förväntningar efter förra sessionens dundersuccé. Inte så mycket man kan göra åt detta lyxproblem :gremwink:

2. Vi hade inte riktigt koll på allt som hänt förra gången och alla trådar vi skapat. En gedigen spelrapport eller iaf dugliga anteckningar från första mötet hade hjälpt här.

3. En av spelarna tyckte att vi inte riktigt var uppvärmda före start. Detta är nog det viktigaste – och svåraste.

Som det blev så värmde vi upp under första halvan av spelmötet, och som tur är så kom vi in i stäningen, historien och karaktärerna efter c:a 1,5 timmar. Då blev det rock n roll igen!

Mycket blev bra, men det jag vill ta fasta på är hur hela storyn blev väldigt fokuserad på karaktärernas Memplex. Vi hade redan börjat leka med dessa under första spelmötet, men nu exploderade allt!

Karaktärerna hade skapats med Memplex som självklart var olika, men som ändå drog mer eller mindre åt samma håll. Stämningen i gruppen var helt klart att de var laglydiga Metropolis-invånare, plikttrogna SigmaTech-anställda och hårdkokta SS5-poliser. Detta utvecklades kraftigt under de två spelmötena och sattes verkligen på sin spets under den avslutande klimaxscenen. Visst, det var en rätt tuff och dynamisk slutstrid, men vad som var ballast av allt var att det slutade med att samtliga tre karaktärer, guidade av sina nu innbördes spretiga Memplex, hade olika motiv och till slut valde olika sidor.

En av karaktärerna var fortsatt – on balance – trogen SigmaTech, även om han bröt med sin SS5-chef. En annan hade utvecklat djup skepsis mot SigmaTech och allt hemlighetsmakeri och valde att – i hopp om att finna sanningen – ta fiendens sida. Och den tredje blev något av en Punisher-liknande nemesis som ville skydda dem som hamnar i kläm i Meteropolis.

Regelmässigt så slogs alltså en av dem (den andra i stycket ovan) på fiendens sida, och det klarade regelsystemet av utan problem.

Slutligen, efter striden (som resulterade i att revolutionärernas enorma EMP-bomb detonerade i himlen ovanför Metropolis och lamslog hela staden) så fick var och en av spelarna dra en kort 30-sekunders epilog om deras karaktär. Den SigmaTech-trogne var så upprörd över att allt gått åt skogen och att hans protegé (karaktär nummer 3) hade svikit honom att han begick självmord. Den som valde fiendens sida blev bossens högra hand och vår Nemesis sågs smygandes i Under för att försöka frita de stackars prolerna…
 

GnomviD

Heresiark
Joined
15 Oct 2008
Messages
871
Location
Lule
Waaaaaah! Det låter ju helt sjukt awesome! Nu vill jag spela en hel massa EB.

Några praktiska frågor dock. Var det planerat att det skulle ta två passa att spela färdigt? Lade ni upp berättelsen som två sammanhängande pass eller ett långt (dramakurvemässigt, that is)? Hur påverkade det berättelsen?
 

SvenFu

Warrior
Joined
4 Oct 2000
Messages
265
Location
Stockholm
Nej, både och, lite svårt att säga - mina tre korta svar på dina respektive tre frågor.

För att utveckla lite: Vi spelade första mötet med bara 10 kryss och det var inte kryssen som ställde till problem: de kryssade vi alla i redan första mötet. Vi hade kunnat spela klart genom att helt enkelt göra första kvällens klimax till det slutliga klimaxet, men vi kände alla att det var för mycket intressanta trådar som vi ville nysta vidare i och det hade vi aldrig hunnit den första kvällen.

Dramakurvemässigt så körde vi som sagt 10 kryss och egen kurva första kvällen. Andra kvällen så var vi lite oeniga och förvirrade. Kör vi en ny kurva på 10 kryss, eller en ny med färre kryss utan intro, eller fortsätter vi på något sätt på förra kurvan? Efter mkt om och men beslöt vi oss för att börja en ny 10-kryss kurva from scratch så att säga. Inte säker på att detta var det klokaste valet, men det funkade rätt bra trots allt. Vi följde inte kurvan eller kryssen lika slaviskt andra gången, men jag tycker ändå att de gav en struktur till historien som kändes bra.

Överhuvudtaget (i allmänhet) så är kurvan/kryssen en mkt bra mekanik i EB (som oxå ger SL ansvar och en viktig roll i spelet), men man ska nog passa sig för att följa dem slaviskt. Även om det återstår två kryss i upptrappningen så tycker jag man strunta i dem (eller vara mer liberal i sin tolkning av kryssreglerna) om situationen och storyn kräver det.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,123
Location
Rissne
Först och främst känns det awesome att ni har så roligt med spelet; trots att EB varit ute en stund nu känns det fortfarande rätt speciellt när folk spelat det (frivilligt) och uppskattat det.



Svenne said:
Överhuvudtaget (i allmänhet) så är kurvan/kryssen en mkt bra mekanik i EB (som oxå ger SL ansvar och en viktig roll i spelet), men man ska nog passa sig för att följa dem slaviskt. Även om det återstår två kryss i upptrappningen så tycker jag man strunta i dem (eller vara mer liberal i sin tolkning av kryssreglerna) om situationen och storyn kräver det.
Absolut, så har jag själv också kört. Ibland kan man behöva justera skalan i efterhand. Berättelsen är viktigast, och flytet - kurvan är ett hjälpmedel!
 
Top