Nekromanti experience på skills

[Svarte Faraonen]

Re: Håller helt med

Jag menade snarare att om man verkligen ska hitta "Spheres" övergår diagramet från en abstraktion för att simulera de förkunskaper som krävs för olika färdigheter till att bli en rent fysisk realitet i spelvärlden ("Nu hittade jag en "Power sphere", om jag klämmer in den här på tavlan blir jag starkare..."). Något som möjligen blir lite utpsykat, men visst, det är originellt och kan vara kul att varje spelare bär runt på en stor stentavla... och realismen slipper man totalt!/images/icons/smile.gif

 

[Erufailon]

Neeej!!! du har listat ut det

den e bra den oxå...



johan - som trodde att alla rollspelare avskydde kortspel som pesten, men tycker själv att det går hand i hand, rollspel = tungt, kortspel = lätt plus mindre tänkande.

 

[Genesis]

Re: Håller helt med

Däremot förstår jag inte varför du ska ha ett korståg mot realism. Då är det ju du som försöker skapa motsättningar och olika läger där det inte finns några till att börja med.

Jag menar bara att realism är något som man bör eftersträva endast i frågor där alternativen inte spelar någon roll i övriga avseenden. Om man tänker: "Det där vore ju ganska häftigt, men å andra sidan totalt orealistiskt." Så skall man lägga in denna företeelse utan samveteskval. Jag tycker faktiskt i många fall att det är roligare med rollspel som eftersträvar icke-realism än de som eftersträvar realism.

 

[Krille]

Sammanhang

"Om man tänker: "Det där vore ju ganska häftigt, men å andra sidan totalt orealistiskt." Så skall man lägga in denna företeelse utan samveteskval."

Håller inte med. Det är fel frågeställning.

Frågan jag ställer mig är "passar det in?" Frågan om huruvida något passar in eller inte har att göra med de stora sammanhangen. Om sammanhanget är sådant att svaret på frågan är "nej" så åker det ut, obönhörligen.

Saker som inte hör hemma i ett spel hör inte hemma i spelet, oavsett hur fräcka de är. Och det är där efterforskningarna kommer in. Genom efterforskningar får man koll över sammanhanget och man kan se huruvida en viss företeelse hör hemma eller inte.

 

[Faehrengaust]

Nja...

Jag menar bara att realism är något som man bör eftersträva endast i frågor där alternativen inte spelar någon roll i övriga avseenden. Om man tänker: "Det där vore ju ganska häftigt, men å andra sidan totalt orealistiskt." Så skall man lägga in denna företeelse utan samveteskval.

Nja. Det beror på vad man är ute efter för stämning i spelet. Man ska inte lägga in något orealistiskt men häftigt i ett spel som eftersträvar realistisk stämning. Har man t.ex. ett spel som eftersträvar europeisk medeltida stämning så ska man inte slänga in värsta hong-kong action reglerna för stridskonster.

Är man däremot efter ett spel med t.ex. känsla från ett dataspel med mycket action, häftiga manövrar och långa strider så är det givetvis helt fel att lägga in hyperdetaljerade skaderegler.

En spelmakare bör sätta upp en stämning som mål och sedan jobba mot denna stämning. Allt som hamnar utanför stämningen är Fel och allt som hamnar innanför målet är Rätt. Realism och Orealism är i sig ointressanta, det är endast när realism är en del av målet som det blir intressant.

Jag tycker faktiskt i många fall att det är roligare med rollspel som eftersträvar icke-realism än de som eftersträvar realism.

Smaken är som baken... Men personligen tycker jag det viktigaste är att spelet konsekvent håller sig till en stämning och inte blandar friskt.

 

[Genesis]

Okej, jag erkänner...

... jag överdrev en hel del för att skapa reaktioner och så vidare... Men jag tycker att man inte ska vara rädd för att ändra på stämningen efterhand. Om du har ett rollspel med medeltida stämning och kommer på hur man kan anpassa systemet för häftig Hong-Kong-action, så ska man tänka till. Eftersom jag har en inre strävan efter att vara udda så skulle min tankegång vara på ett ungefär såhär:
"Hmmm, medeltida realism. Det finns redan en massa spel på detta tema, även om de skiljer sig lite från varandra. Man skulle ju kunna ta Eons regler, som är hyfsat realistiska, och applicera dem på en västmedeltida spelvärld, som man hittar info om i historieböckerna. Tråkigt, och inte udda. Men om jag lägger in Hong-Kong-action så blir det annorlunda, häftigt, och så ger jag blanka f-n i stämningen. Den får anpassa sig."

Detta fungerar ända tills jag bestämmer mig för att det är häftigt med ubåtar i västerlänsk historia. Och magiska dammsugare beridna av robothäxor. Och animorfa rymdpirater som råkat hamna i fel universum. Och, och...

Men så länge som ändringarna i spelvärlden är relativt fåtaliga så kan stämningen anpassa sig, även till radikala förändringar. Stämningen blir då helt unik, något som ingen kommit på tidigare, och framför allt: Udda!"

Jag förväntar mig inte att någon ska hålla med mig. Se mig som en rollspelandets Martin Luther, som bör krossas med alla medel. Såna som jag förstör hobbyns seriositet och image.

Nu har jag återigen gått för långt och överdrivit bara för att provocera. Fy på mig!

 

[Genesis]

Se [det aningens överdrivna] svaret till Fgaust NT

no text