Extraordinär handling

[pellejones]

Vi spelar Svärdets Sång fortfarande och för fullt. Kampanj nr 2 rullar på och trots 5 år eller nått av detta spel, så tjafsar vi fortfarande om regler.

Idag kom frågan om XP upp. Vad räknas som en "extraordinär handling". För den får folk sällan XP för.

En av mina spelare, spelare A, är väldigt XPhungrig (alltid) och blir snabbt avundsjuk om andra får mer XP. Idag fick han 2 XP och en annan spelare, B fick 4 XP pga att hans karaktär använde stolthet och bytte hex på kartan. Spelare A är magiker och flög å höll på. Spelare B är en dundermördardvärg. Spelare B säger "att Trukk slår ihjäl folk är inte extraordinärt, det är han byggd för". Spelare A tyckte "men vi lyckades fly från skyttar och soldater genom att vi flög med magi och grejer! Det är extraordinärt att vi klarade oss". Jag som SL säger att det inte är oväntat att en elementarmagiker kan flyga, alltså inget speciellt med andra ord. Han gjorde det dessutom tre gånger.

Så min fråga till er är, hur skulle ni definiera en Extraordinär Handling. Vad behöver en spelares karaktär göra för att det ska vara extraordinärt?

 

[zonk]

Jag brukade nog dela ut det när gruppen gjort nåt kul och kreativt (typ, lurat trollet och basilisken att slåss med varann medans RPna knycker jättens ölkar), eller något vågat och galet som ändå gick vägen. Eller bara när de efter mycket slit och gno till slut lyckas med sitt långsiktiga mål.. typ, välta ner dödsmagikerns onda torn i suckarnas syrasjö, och blir av med den uslingen, efter fem spelmötens knogande med att hämta bronsoxar, tvinna stenrep, och banka smådvärgarna tills de förklarat hur man får dessa två att samarbeta. Eller nåt sånt.

Jag hade lätt delat ut det för hjältedåd oxå, typ att springa in i brinnande hus och rädda folk de inte känner. Eller liknande stordåd som inte är hjältemodiga men ändå dådkraftiga. Typ utmanat en dödsdemon på duell om en skatt, och vunnit.

 

[wilper]

Vi spelar Svärdets Sång fortfarande och för fullt. Kampanj nr 2 rullar på och trots 5 år eller nått av detta spel, så tjafsar vi fortfarande om regler.

Idag kom frågan om XP upp. Vad räknas som en "extraordinär handling". För den får folk sällan XP för.

En av mina spelare, spelare A, är väldigt XPhungrig (alltid) och blir snabbt avundsjuk om andra får mer XP. Idag fick han 2 XP och en annan spelare, B fick 4 XP pga att hans karaktär använde stolthet och bytte hex på kartan. Spelare A är magiker och flög å höll på. Spelare B är en dundermördardvärg. Spelare B säger "att Trukk slår ihjäl folk är inte extraordinärt, det är han byggd för". Spelare A tyckte "men vi lyckades fly från skyttar och soldater genom att vi flög med magi och grejer! Det är extraordinärt att vi klarade oss". Jag som SL säger att det inte är oväntat att en elementarmagiker kan flyga, alltså inget speciellt med andra ord. Han gjorde det dessutom tre gånger.

Så min fråga till er är, hur skulle ni definiera en Extraordinär Handling. Vad behöver en spelares karaktär göra för att det ska vara extraordinärt?

Jag skulle sätta i system att se till att spelare A alltid får mindre XP än de andra för att få öva bort sin avundssjuka.

 

[God45]

Jag hade 100% satt det här i händerna på spelarna. Tycker de själva att de gjort något extraordinärt så ska de så klart ha xp:n! Varför skulle jag vilja behöva avgöra den skiten som spelledare? Det är som att avgöra om paladinen faller i AD&D. Den gör det om paladinens spelare säger det och inte annars.

Med det sagt är det dumt att säga att något inte är extraordinärt för att karaktären är bra på det! Hade en kille jag försökt slå ihjäl räddat sig och alla sina vänner genom att flyga hade det så klart varit extraordinärt. Ge honom hans xp!

 

[Zire]

Jag tycker att man kan känna i rummet när något extraordinärt sker. Det kan vara att köpmannen i en uppgiven situation mot alla odds lyckas döda orchhövdingen med krigarens trasiga svärd. Det kan vara magikern som kommer på en jäkligt smart användning av en formel på ett okonventionell sätt som i just denna situation faktiskt skulle kunna fungera och räddar gruppen. Det kan vara krigaren som gör en desperat uppoffring för att rädda de andra och som ett mirakel överlever själv. Exemplen kanske är lite i extremaste laget, men i dessa situationer så brukar man inte behöva fundera, det är en speciell känsla och ofta så ingår att det som skedde är osannolikt och knappast händer ofta, positivt för gruppen och med inslag av att någon kom på något smart eller valde att göra en uppoffring. Det är jubel, skratt och ryggdunkningar.

När det sker så är jag också väldigt givmild, alla som på nått sätt tycker att de har bidragit får XP, ofta räcker det med att rollpersonen har varit där så får de XP (så jag belönar nästan mer gruppens extraordinära handling än en enskild rollperson). Det är kanske inte strikt hur reglerna är skrivna, men stämningen är bättre.

Överlag så fungerade det bra att SL var ganska snäll i våran grupp. Om någon tycker att deras rollperson borde ha fått XP enligt någon av punkterna, har en seriös motivering och ingen annan spelare säger emot så får de ofta XPn.

Jag håller förresten helt med dig i ditt exempel. Att personen flög hade varit exceptionellt för en vanlig människa i Ravland, men för magikern så är det ju bara användningen av en formel. Det hade varit helt orimligt (i Svärdets Sång) att en magiker får XP varje gång de använder magi. Misstänker att det inte var mycket av jubel, skratt och ryggdunkningar från de andra spelarna heller?

 

[God45]

Jag tycker att man kan känna i rummet när något extraordinärt sker. Det kan vara att köpmannen i en uppgiven situation mot alla odds lyckas döda orchhövdingen med krigarens trasiga svärd. Det kan vara magikern som kommer på en jäkligt smart användning av en formel på ett okonventionell sätt som i just denna situation faktiskt skulle kunna fungera och räddar gruppen. Det kan vara krigaren som gör en desperat uppoffring för att rädda de andra och som ett mirakel överlever själv. Exemplen kanske är lite i extremaste laget, men i dessa situationer så brukar man inte behöva fundera, det är en speciell känsla och ofta så ingår att det som skedde är osannolikt och knappast händer ofta, positivt för gruppen och med inslag av att någon kom på något smart eller valde att göra en uppoffring. Det är jubel, skratt och ryggdunkningar.

När det sker så är jag också väldigt givmild, alla som på nått sätt tycker att de har bidragit får XP, ofta räcker det med att rollpersonen har varit där så får de XP (så jag belönar nästan mer gruppens extraordinära handling än en enskild rollperson). Det är kanske inte strikt hur reglerna är skrivna, men stämningen är bättre.

Överlag så fungerade det bra att SL var ganska snäll i våran grupp. Om någon tycker att deras rollperson borde ha fått XP enligt någon av punkterna, har en seriös motivering och ingen annan spelare säger emot så får de ofta XPn.

Jag håller förresten helt med dig i ditt exempel. Att personen flög hade varit exceptionellt för en vanlig människa i Ravland, men för magikern så är det ju bara användningen av en formel. Det hade varit helt orimligt (i Svärdets Sång) att en magiker får XP varje gång de använder magi. Misstänker att det inte var mycket av jubel, skratt och ryggdunkningar från de andra spelarna heller?

Det känns i din post, särskilt i exemplet med köpmannen som slår ihjäl orchhövdingen, som att det är lättare att få XP:n om karaktären suger på något eller gör dumma val och tar sig vatten över huvudet. Och det tycker jag känns fel. Det känns som att vi avgör hur extraordinärt något är baserat på karaktären och inte något objektivt. Jag tycker det är fel sätt att göra det på.

Michael Jordan borde få extraordinärt xp varje match för han är extraordinär för alla andra på planeten, få har varit så bra på något som han var på basket. Han borde inte bara få extraordinär xp när han är ännu magiskt bättre än han alltid är.

Med andra ord tycker jag att din take är som Mario Kart eller kommunism och därför dålig!

 

[Feuflux]

Har väl 10 spelpass Svärdets Sång eller så, och inga extraordinära handlingar än... Tänker att det ska vara något slags gruppbeslut (vi har xp-utdelandet som ett gruppsamtal efter spelpassen, dvs inget SL bara delar ut) iaf, så det räcker inte att spelaren själv tycker att nåt är extraordinärt och belönar sig själv. Däremot kan att en magiker flyger och undkommer en massa bågskyttar säkerligen vara extraordinärt, fast bara en gång. Nästa gång hen flyger och undkommer bågskyttar är det ju rutin (oavsett om det sker samma spelpass eller senare spelpass). Tänker lite som Zire att stämningen runt spelbordet bör hinta om något var extraordinärt eller ej.

Om ni tjafsar kanske ni bara kan köra en omröstning för att komma vidare? Två säger att det var extraordinärt och tre säger att det inte var det. Sorry, inget xp den här gången.

Jag får väl återkomma i tråden när spelgruppen tycker att nåt extraordinärt har skett. Vi kör rätt low key.

 

[God45]

Om ni tjafsar kanske ni bara kan köra en omröstning för att komma vidare? Två säger att det var extraordinärt och tre säger att det inte var det. Sorry, inget xp den här gången.

Man det här (den citerade biten) låter som någon sorts jantelagen grej och jag gillar det inte.

Vad har de ens gjort i 10 sessioner utan att vara extraordinära?!! Det låter som att ni inte använder mekaniken rätt om ni aldrig delar ut den xp:n. Spelar ni att de gör sin deklaration eller vad pågår?!

 

[Feuflux]

Jag ser det som gruppkoncensus bara, men vi har ju inte haft nåt tjafs i min grupp så jag har ju inte så mycket bra att hjälpa trådstartaren med.

Förutom att deklarera så har vi t.ex dödat lite monster och nästan strukit med, men det kändes mer som "ett vanligt spelpass" än "extraordinärd händelse" så vi tolkar kanske bara ordet annorlunda än dig.

 

[Zire]

Michael Jordan borde få extraordinärt xp varje match för han är extraordinär för alla andra på planeten, få har varit så bra på något som han var på basket. Han borde inte bara få extraordinär xp när han är ännu magiskt bättre än han alltid är.

Fast det här tycker jag låter konstigt. Så medan Michael Jordan gäspar och gör (i hans tycke) alldagliga saker, så jublar alla andra och hans XP rullar in och gör honom bättre.

Jag kan ju tycka att det är mer rimligt och underhållande om personer som gör våghalsiga handlingar (för att de suger, är dumma eller bara våghalsar) får XP för det. Men jag tycker inte att det alltid behöver vara att det finns risk eller fara på riktigt, utan bara att det upplevs så kring bordet. När det går ett sus genom spelgruppen, tärningarna rullar och alla utbrister i ett rungande jubel så behöver man knappt veta vad det handlade om, något extraordinärt var det förmodligen. (Och det behöver såklart inte alltid kretsa kring tärningsslag heller.)

Michael Jordan får XP när han gör ett hopp upp till fönstret på andra våningen och stoppar ett bankrån med en basketboll. Inte när han dribblar på planen.

Det känns som att vi avgör hur extraordinärt något är baserat på karaktären och inte något objektivt.

Men de andra punkterna är ju (typ) objektiva. Jag gillar att det finns en XP att dela ut när den subjektiva upplevelsen av extraordinär händelse inträffar!

 

[Zeedox]

Även jag lät mina spelare avgöra alla XP-frågor, allt jag gjorde var att läsa upp dem och facilitera så det blev en gruppaktivitet istället för individuellt pillande.

Min egen bedömning är att denna XP-punkt bör kunna kryssas varje spelmöte, annars är det en varning att gruppen inte haft möjlighet till det, och jag som SL kanske kan tweaka och ge bättre förutsättningar för framtida extraordinära handlingar.

 

[pellejones]

Det ska väl då tilläggas att det alltid är en gruppdiskussioner kring extraordinärt och det var ju bara spelare A som tycker att det hans karaktär gjorde var extraordinärt.

Vad har de ens gjort i 10 sessioner utan att vara extraordinära?!! Det låter som att ni inte använder mekaniken rätt om ni aldrig delar ut den xp:n. Spelar ni att de gör sin deklaration eller vad pågår?!

i min spelgrupp kan det lätt gå 3-4 sessioner där det knappt händer något alls och alla har askul ändå. De kanske bara byteshandlar eller vandrar. De spenderade 30 sessioner i en och samma hex denna kampanj!

Min egen bedömning är att denna XP-punkt bör kunna kryssas varje spelmöte, annars är det en varning att gruppen inte haft möjlighet till det, och jag som SL kanske kan tweaka och ge bättre förutsättningar för framtida extraordinära handlingar.

Det håller jag inte riktigt med om, att det måste alltid ges möjlighet till det aktivt. Det är väl upp till spelarna att göra saker också, det kan knappast ligga på SL att förse spelarna med situationer, vid varje spelmöte, där de kan vara extraordinära. Svädets Sång är ett spel med äventyrare som går runt och rånar grottor och dödar folk/monster osv.

Men tillbaka till själva frågan (som inte var huruvida denna XP ska delas ut eller ej, eller vem som ska dela ut XP): vad anser du är en extraordinär handling? Jag ber alltså om exempel.

 

[Zeedox]

Jag tillhör skolan som tycker det absolut är spelledarens uppgift att underhålla sina spelare, annars vet jag inte riktigt vad spelledaren är där för. Spelledaren styr så mycket av vad som kan hända.

Men! I praktiken blir extraordinära handlingar en ”best of” från spelmötet, ett tillfälle att ge varandra lite uppskattning och ryggdunk.

Lite vaga exempel jag försöker minnas från förra årets kampanjer:

• Spelarna tillfångatas av grodmän, men en spelare som hade chansen att fly väljer ändå att stanna kvar och försöka rädda de andra in i det sista.
• När de senare flyr från grodmännen akutreparerar de en gammal eka och flyr över sjön, medan grodmännen argt kastar spjut efter dem.
• Spelarna träffar en spökriddare och övertygar den om att acceptera dem som ordensmedlemar.
• De fajtas mot en blodsugande växt, och lyckad nedgöra den med lite smart tänkande och facklor.
• Spelarna träffar en aggressiv godsherre och slåss mot denne i regnet, med lite coola manövrar här och där.
• De reparerar en uråldrig gammal gyttjebadsteleportör och reser tvärs över landet.

 

[Mikl]

Alexanderhugget som löser allt: dela ut lika många Xp till samtliga rollpersoner.

 

[luddwig]

Jag tillhör skolan som tycker det absolut är spelledarens uppgift att underhålla sina spelare, annars vet jag inte riktigt vad spelledaren är där för.

Uttrycket "spelledaren som underhållare" tycks ofta associeras till att spelledaren ska roa spelarna medan spelarna bara är där för att bli roade. En väldigt skev ansvarsfördelning alltså, gissningsvis sprungen ur den äventyrstradition där rollpersonerna inte förväntas vara drivande utan mest ska följa den av spelledaren förberedda handlingen.

 

[pellejones]

[

Jag tillhör skolan som tycker det absolut är spelledarens uppgift att underhålla sina spelare, annars vet jag inte riktigt vad spelledaren är där för. Spelledaren styr så mycket av vad som kan hända.

Jag håller inte med där heller. Jag som SL är också en spelare och spelet blir så sjukt mycket roligare när spelarna kan vara med och påverka. Inte bestämma, påverka. Jag kan ibland sitta en timme utan att lägga mig i för att de har så fantastiska samtal och spelar på utifrån vad som presenterats.