Nekromanti Fällor?

[walium]

Det här inlägget kan sammanfattas med: finns det något sätt att använda sig av fällor så att de faktiskt tillför något till äventyret/kampanjen?

Jag har själv alltid irriterat mig på de otaliga fällor som verkar så vanligt förekommande i så många officiella äventyr, vare sig det gäller enklare konstruktioner som en grop med en påle eller helt osannolika manicker som är mer eller mindre omöjliga att desarmera. En modul som Grymkäfts fällor är kanske underhållande att läsa, men är den egentligen användbar?

Personligen tycker jag inte att fällor tillför någonting, är de enkla så är det oftast rollpersonernas tur med tärningarna som avgör om de är farliga eller ej, är de mer komplicerade så är det spelarnas vaksamhet, klurighet och goda minne som avgör om den kan desermeras. Effekten av att misslyckas brukar oftast bestå i att man blir skadad eller dör, återigen beroende på om man har tur med tärningarna. Allt för ofta verkar fällornas enda syfte vara att sätta dit spelarna.

Jag kan tänka mig att fällorna kan vara värda något om det handlar om kluriga pusselfällor som är konstruerade av en skicklig spelledare så de är lagom svåra att ta sig förbi. Eller fällor som ger mer intressanta effekter än död/lemlästning. Vidare kan jag även tänka mig att det kan vara roligt för rollpersoner att konstruera egna fällor, men jag vet inte hur vanligt förekommande detta är egentligen. Mina djupa kunskaper om D&D säger mig att det är möjligt att göra det i Baldurs Gate II och NWN 2 i alla fall, även om fällorna sällan spelar någon avgörande roll för hur striderna avlöper.

 

[Duddmannen]

Allt för ofta verkar fällornas enda syfte vara att sätta dit spelarna.

Är inte det just en fällas uppgift? Att fånga/sätta dit någon? Är en fälla en fälla om den inte är till för att fånga något?

 

[walium]

"Är inte det just en fällas uppgift?"

Är det spelledarens uppgift att sätta dit spelarna? Och behöver han i så fall ännu fler redskap för att lyckas med detta? Om spelledaren verkligen bara vill ha ihjäl rollpersonerna till varje pris så finns det inte särskilt mycket som spelarna kan sätta emot (i spelvärlden alltså, de kan fortfarande byta spelgrupp eller klå upp sin spelledare).

 

[Dewil]

En modul som Grymkäfts fällor är kanske underhållande att läsa, men är den egentligen användbar?

Nej, inte ett spår, såvitt man inte är den typen av spelledare som gör allt för att ha ihjäl rollpersonerna.

Fällor som riktas mot rollpersoner bör vara icke-dödliga, på sin höjd irriterande, och kan användas som instrument för att vrida handlingen åt rätt håll. ("Ni vaknar upp i en cell...")

Dödliga fällor kan användas mot spelledarpersoner av oviktig typ.

Dewil

 

[Gordeg]

Effekten av att misslyckas brukar oftast bestå i att man blir skadad eller dör, återigen beroende på om man har tur med tärningarna.

Värsta sättet att använda fällor. Rent allmänt tycker jag att det är trist när en rollperson dör av ett lotteri, som en enskilt helt avgörande tärningsslag. Det har ingen storyfunktion och ingen strategisk funktion.

Ett sätt att använda fällor jag kan tänka mig är att rollpersonerna identifierar fällan men att de sedan inte kan eller hinner desarmera den innan strid bryter ut i samma lokal. Tex en stor fight i en sal med magiska runor på golvet, runor som exploderar när någon rör vid dem. Då kan fällorna bli extra krydda när man måste undvika dem och kanske försöker få motståndarna att utlösa dem.

Annars tycker jag numera inte att fällor är så användbara i äventyr, fast jag använde en hel del icke-dödliga fällor när jag var yngre.

Gordeg

 

[Dante]

Som gammal D&D-spelare har jag förstås en åsikt i frågan.

Fällor gör sig bäst när de är hyfsat lätta att upptäcka, så att den egentliga utmaningen ligger i hur rollpersonerna ska kringgå fällan utan att utlösa den.

Är de för svåra att upptäcka, så att en grupp utan überrogue ständigt vandrar rakt in i dem, ja då är de bara trista.

 

[Rickard]

"Det här inlägget kan sammanfattas med: finns det något sätt att använda sig av fällor så att de faktiskt tillför något till äventyret/kampanjen?"
När du lägger upp frågan på det sättet, så låter det som att fällan ska vara en del av något större i scenariot. En fälla för mig är något snabbt överstökat, ungefär som en tillfällig spelledarperson.

Enda fällorna jag egentligen gillar (förutom när det varit ränkspel med i bilden) är när de ger strategiska fördelar för varelser. När vi spelade min variant av Dungeon of Doom, så stötte ni på vättar med näsdukar över sina munnar i en grotta full av svampar. De började striden med att slå sönder svamparna så att irriterande sporer fyllde luften och gav er minus. En klassiker i DoD är att ha ett kolsvart rum med vandöda (eftersom de kan se i mörker). Man skulle kunna tänka sig att folk slänger ner stenar på de som är nere i en ravin under ett bakhåll eller att ett småväxt folk flyr ut över en geggig mark där varelser som är större än dem börjar sjunka igenom. Använd fällorna som en krydda och inte maträtt.

Felet med stationära fällor tycker jag annars är tankevurpan. Antingen så är det X-tals år gamla laddade armborst som ska skjuta iväg pilarna eller så känner spelledaren att denne måste avslöja att fällan finns där för rollpersonerna. Att lägga märke till fällan vore ju att motsäga fällans syfte, för varför har någon konstruerat en fälla som man har en chans att lägga märke till?

/Han som tycker det gäller vare sig fällan är konstruerad av magi, om tidens tand bitit på fällan eller om rollpersonerna får ledtrådar i form av andra individer som en gång har klampat in i fällan

 

[walium]

"Fällor gör sig bäst när de är hyfsat lätta att upptäcka, så att den egentliga utmaningen ligger i hur rollpersonerna ska kringgå fällan utan att utlösa den."

Om vi vidgar begreppet "fälla" så skulle det ju även kunna handla om ett larmsystem som skulle försvåra för rollpersonerna om det blev utlöst. En sådan utmaning, liksom de exempel som Han beskriver i sitt inlägg, har jag egentligen inget emot.

 

[Duddmannen]

Är det spelledarens uppgift att sätta dit spelarna?

Nej det låter fånigt enkelt.

behöver han i så fall ännu fler redskap för att lyckas med detta?

Absolut inte, regelbok och tärningar räcker gott.

En fälla har som uppgift fånga något (permanent, för sen stund, medelst våld eller hot, medelst övertalning eller magi, söva det, döda det). Man kan använda en fälla för att spärra en väg, för att fånga ett djur, för att döda en misshaglig rollperson.

Om man ska använda fällan på ett annat sätt, så kan man till exempel göra fällan till ett mål för rollpersonerna. De ska kanske ha tag på Det Stora Svärdet(tm) som endast finns hos Draken(tm). Dock är draken hemsk att ha och göra med, så man vill helst undvika en direktkonfrontation med den. Istället får man som uppgift att rigga en Fälla(tm) på en annan plats. Äventyret går då ut på att färdigställa fällan, rigga den med rätt bete (köttbullar funkar på mig) och sedan tajma detta med sin egen insats mot drakgrottan.

En annan metod är att göra fällan som det sista hindret i planen. Rollpersonerna får veta att det i en gammal borg sitter en grupp viktiga ädlingar som av en olyckshändelse startat en gammal mekanism i grottan under borgen (ditsatt av Ond Härskare(tm) för en massa år sedan). Rollpersonerna måste snabbt leta reda på skrifter eller andra instruktioner som kan finnas kvar efter denne onde härskare så att de kan reda ut hur fällan kan stängas av/neutraliseras/nollställas.

Man ska inte heller glömma bort sociala fällor (intrigspel och sådant) där fällan kanske är mer långsam men samtidigt mer djävulsk. En serie äventyr där en eller flera av Rollpersonerna blir mer och mer starkt knutna till en ädling eller inflytelserik person som sedan visar sig ha en plan att störta riket. Rollpersonerna visar sig då redan vara fast i fällan som denne utmanares främsta förkämpar (även om de dittills inte varit det medvetet). Alla konkurrerande potentater behöver nu göra sig av med Rollpersonerna, åtminstone kan de komma att tro det.

 

[Johan K]

finns det något sätt att använda sig av fällor så att de faktiskt tillför något till äventyret/kampanjen?

De gånger spm jag skulel tänka mig att ha med fällor är för att rp´n skall bli försenade. Alltså att "ondingarna" gillrar fällor så att det blir svårare för rå´n att ta sig frammåt & därigenom så kan de slippa undan. Dock så ska de ha en chansn att veta om at det finns fällor. För det vorde ju, som sagt, trist om de dog efter halva vägen i ett äventyr pga en fälla.
Däriomot att använda fällor, för fällornas skull är kanskei inte så spänannde..

 

[Rising]

Jag läste en skitbra tråd på Wizards hemsida om just fällor i D&D. Det vanliga sättet i D&D är ju att man minerar en dörr eller något, och att om man utlöser fällan så får man slå ett save för att hoppas låta bli att ta skada. Det dumma med det här -resonerade författaren - var ju att dels ledde det till ett tråkigt spel där någon hela tiden fick gå och leta efter fällor vid varje liten dörr, korridor och trappsteg, och att själva fällan sedan bara var ett lotteri och inte någon utmaning åt spelarna.

En bättre fälla, fortsatte författaren, var ett rum som helt uppenbarligen var en fälla, och där den huvudsakliga utmaningen skulle kräva det jag kallar för problemlösning (=att spelaren överlistar fällan, utifrån sin rollpersons förutsättningar) snarare än simulation (=att man slår ett slag för att se hur väl rollpersonen klarar att överlista fällan på egen hand).

Typ: Ett rum med vassa yxblad som svänger fram och tillbaka över rummet som pendlar. Alla kan se att det är en fälla; men för att ta sig fram över rummet och eventuellt ta itu med fiender och andra grejer i rummet, så behöver man försöka klura sig fram till hur fällan verkligen fungerar; i vilket mönster yxbladen pendlar över rummet osv; så att de skall kunna undvika att bli skadade. Man kan fortfarande använda tärningsslag - för att se till att man inte träffas när man står på en av de rutor som yxbladen svischar över i ens runda, eller för att försöka desarmera fällan när man nått fram till rätt position för att göra detta - men man har också ett element av klur för att stimulera spelarnas problemlösningsförmåga.

Sådana här fällor gillar jag. Det behöver inte ha med yxblad eller rutor att göra; utan kan också vara av mer narrativt slag. Men principen i sig finner jag sund.

 

[Arfert]

tja, vad ska man säga... i ett spel/äventyr med lite lätt humoristisk känsla kan ju roliga/elaka fällor vara på sin plats. Annars vet jag inte.

Det är ju mycket enklare och billigare (i "medeltidsfantasy") för det mesta att ställa ut några vakter istället för att bygga dyra komplicerade fällor för att vakta en skatt.

Fast det kan ju vara en annan sak att den onde prästkungen lät installera nån fälla i sin gravkammare, kompletterat med lämpliga förbannelser. Eller att man gräver fallgropar med spetsiga pålar utanför pallisaderna om man förväntar sig att byn kommer utsättas för ett nattligt anfall...

 

[Gurgeh]

Jag har enormt många invändningar mot fällor. Den första är att de är orealistiska. Fällor fungerar som koncept när man ska fånga, harar, björnar eller kräftor, inte när man vill stoppa äventyrare som smyger i grottor och letar skatter. Det är helt enkelt svårt att föreställa sig att någon skulle tycka att det är en bra idé att bygga en avancerad fälla, och när den väl är byggd är det svårt att tänka sig att den ska hålla sig i funktionsdugligt skick ända tills en intet ont anande äventyrargrupp kommer klampande för att utlösa den. I science fiction-rollspel är det mer realistiskt med fällor (om man går med på att kalla ett högteknologiskt säkerhetssystem med gas eller liknande för en fälla), men desto tråkigare, eftersom det borde vara mycket svårt att försvara sig mot.

Den andra invändningen just att det är så förbannat tråkigt med fällor. Om man utlöser den skadas man, och det är tråkigt. Om man hittar den går man runt den och det är inte så jäkla kul det heller.

De enda fällor jag sett som varit intressanta är de som förekommer i Svavelvinter och dess efterföljare. DE flesta fällorna där är inte riktigt fällor utan någon form av kodlås som är farliga för de som inte kan hantera dem på rätt sätt. Rollpersonerna får interagera med fällan för att försöka lösa den och komma förbi den. Sådana fällor kan vara kul, eftersom de utnyttjar rollspelens starka sida, som är just interaktionen. Att bli skjuten av ett fjärrutlöst armborts är inte ett dugg interaktivt och inte ett dugg kul.

/tobias

 

[Dilandau]

Stämning

Jag avskyr fällor. De är hiskliga saker som dåliga spelledare använder för att ha ihjäl rollpersoner.

Men de har en fördel: de visar tydligt att "här är det någon som inte vill att vi ska vara". Känslan av att plötsligt, våldsam död kan komma när som hellst infinner sig. De är stämningsförhöjare helt enkelt. Om de används rätt.

 

[Illern]

De fällor som förekommer hos oss, inte så ofta men ibland, är i regel inte i form av komplicerade dolda mekanismer utan mer i uppenbara hinder som måste övervinnas eller lidas med. Just nu kommer jag inte på något bättre än de romerska lijorna (små gropar med en spetsig pinne i) runt ett läger. De är rätt uppenbara men det är inte så skoj att skippa kavalleriet och dragdjur eller att ta sig runt groparna långsamt under beskjutning. Följdaktligen får man en utmaning i att antingen sätta dem ur spel eller ta sig fram runt dem på ett sätt där beskjutningen inte spelar roll ELLER för all del komma på en helt ANNAN lösning än att storma lägret eftersom det uppenbarligen är alldeles för bökigt.