Ja du! Nu har jag inte läst reste av tråden, bara Daniel Schenströms inlägg, men det kanske inte spelar så stor roll i just detta samman hang, eller hur?
Vi brukar använda rätt så många olika metoder, oftast bestämmer spelledaren men ibland spelarna, när några spelare har kommit på något tillsammans, att de är syskon eller barndomsvänner t ex.
Jag spelar för närarande med två grupper, en grupp som jag ser som min "hemgrupp" och en jag börjat spela i ganska nyligt (jag känner alla personer i den sen förrut, vi hade delat upp en gammal grupp som var alldeles för stor... min bror spelar också i båda grupperna). I den nya gruppen spelar vi CoC kampanjen "The complete masks of Nyarlathothep" och där finns det såklart en förgjord anledning att lära känna varandra, man har samma arbetsgivare. Eftersom att det är en rätt dödlig kampanj är det väldigt bra. När någon dör skickar arbetsgivaren en ny person som förstärkning. Alla blir breefade om vad som hänt tidigare och man har ett gemensamt mål, att stoppa nyarlathothep från att komma tillbaka till jorden, vilket för rollpersonerna närmare varandra, man har inte råd med motsättningar inom gruppen.
Med min andra grupp brukar vi inte köra köpta aventyr så där blir det improvisationer. Just nu kör vi neotech och där är en rollperson min arbetsgivare, en annan hans medbrottsling eller vad man ska kalla det (båda är löjtnanter inom ryskamaffian...) och den sista rollpersonen har blivit ombedd att "hjälpa" oss av deras boss (alltså överhuvudet i ryskamaffian). Detta fungerar ganska bra, förutom att det är lite jobbigt för mig att behöva ta order från en medspelare. Men det är ganska roligt också...
Ibland har det ju blivit så att man kanske har träffats på en taverna eller något sånt, och då
blir det motsättningar inom gruppen, i D&D3e som vi spelade mycket förrut var ibland en t ex palladin och en rogue, då blir det ofta en kamp mellan dessa, samma sak kan hända med två personer som har mycket olika personligheter och/eller morala ståndpunkter (alignments: Law vs chaos, Evil vs good) eller om de är av olika raser t ex denklassiska kampen mellan alver och dvärgar, men även andra exempel förekommer. Men
jag gillar motsättnigarna Det blir sällan så bra rollspelande som när två rollpersoner råkar i luven på varandra! Det kanske är jobbigt för SL i en sådan situation, men roligt för spelarna och särskilt de som bråkar. Problemet med motsättningar och bråk inom gruppen är att det ibland finns spelare i en grupp som känner sig "mobbade" eller utanför, och så långt får det inte gå. Vissa kan också bli irriterade på allvar, vilket inte är så kul för de övriga spelarna och SL heller, då lider också rollspelandet.
Ofta har man träffats nån gång förrut eller kanske har ett gemensamt intresse, jag har t ex i neotech fått kontakt med min arbetsgivare och en av de andra genom vårat ghemensamma intresse hassardspel. Detta leder till att man inte känner varandra jättebra och får tillfälle att utveckla sina karaktärer och deras relationer, samtidigt som man slipper alla problem som kommer med att man möts just i äventyrets början.
/Jonas, som skrev mycket mer än han hade tänkt sig