Nekromanti Födslorätt i fantasy

[God45]

Ett av de största teman som förekommer i fantasy är födslorätt, alltså att en karaktär föds med en gudgiven rätt till något. Men medan detta är extremt vanligt förekommande i fantasy litteratur och film så förekommer det nästan inte alls i fantasy spel. Det finns ett par undantag i spel som fokuserar på att spela adelsmän eller adelssläkter så som A song of ice and fire rollspelet, Birthright (som har det i namnet till och med) och Houses of the blooded. Men i spel som inte fokuserar på adeln förekommer det nästan aldrig och när det gäller adeln är det oftare en politisk position i ett feodalt samhälle och inte något inneboende hos karaktären. Den enda förekomsten av födslorätt i ett fantasy spel om äventyrare är D&D och Pathfinders sorcerers som har magi som sin födslorätt.

Jag känner att mer födslorätts grejer i fantasy hade varit coolt, har ni några förslag på hur man gör för att få med det temat i fantasyspel? Eller exempel på några spel som gör det bra redan? Och varför tror ni inte det förekommer så ofta i rollspel?

 

[obak]

Kan man verkligen kalla sorcerers magi förfödslorätt? Det är väl inte mer födslorätt än blont hår, bruna ögon eller flintskallighet.
Födslorätt kan ju vara en sorts plot hook man inkluderar i sin rollpersons bakgrund, en titel, ägodel, land eller namn men som måste försvaras mot onda kusiner och som medför förpliktelser. På så vis blir rätten inte bara något positivt utan också en begränsning, något man måste axla och rätta sig efter.

 

[God45]

Kan man verkligen kalla sorcerers magi förfödslorätt? Det är väl inte mer födslorätt än blont hår, bruna ögon eller flintskallighet.
Födslorätt kan ju vara en sorts plot hook man inkluderar i sin rollpersons bakgrund, en titel, ägodel, land eller namn men som måste försvaras mot onda kusiner och som medför förpliktelser. På så vis blir rätten inte bara något positivt utan också en begränsning, något man måste axla och rätta sig efter.

Klart sorcerers magi är en födslorätt. De får ju den för att de är ättlingar till drakar och gudar! Eller till och med ibland eftersom de är utvalda av ödet eller gudarna till att ha magi. Sedan är inte en sorcerers födslorätt inte alltid positiv, är du en sorcerer för att dina förfäder dyrkade demoner och slöt avtal med dem kommer du få problem.

Jag diggar din ide om att ha födslorätt som plot hooks. Det känns som sättet att göra det på så att det blir bra och relevant för spelet

Spoiler: kommentarer

"God afton herr Atronax, jag hoppas ni sovit gott? Nej nej, ni har inget att frukta, jag är bara här för att överlämna ett meddelande. Vem jag är? Inte relevant herr Atronax, jag är bara en enkel budbärare. Min mästare vill veta om ni mår bra? Bra, mycket bra. Känner ni att ni behärskar era krafter? Bra, bra. Har era föräldrar förklarat för er vilka förpliktelser er födslorätt medför? Inte det? Sätt på en kopp kaffe herr Atronax, vi har en del att gå igenom

Super coolt obak! Så ska det göras!

 

[Man Mountainman]

Födslorätt i mer metaforisk mening, då. Men man kan ju lätt tänka sig en fantasyvärld där magiska krafter är något man kan sno eller bli berövad, och där det finns något slags himmelsk byråkrati eller demonisk domstol som kan avgöra tvister, och där en karaktär måste kämpa för rätten till den magiska gåva som är hens eftersom någon skurk har tagit den eller för att hens släktskap med drakarna inte erkännes av domstolen av en eller annan anledning; eller kanske en patriarkal värld där bara söner kan ärva sina fäders magi och en ensam kvinna ger sig av för att erövra det hon anser sig ha rätt till.

Spoiler: kommentarer

Känns som en Wuxiafilm, där en dotter till en drake har blivit berövad sin födslorätt av de 99 himmelska domarna och måste återta den genom att begå stordåd och bevisa sin värdighet. Hennes kung fu mästare är egentligen Sun Wukong (Kung Markatta, Apan Upplyst till Tomhet) i förklädnad och det slutar med en kung fu duell mot en korrupt himmelsk domare (som självklart kommer att börja fuska när han förstår att han inte kan vinna mot henne trots sin himmelska makt).

Jag kan inte gilla kommentarer men jag vill gilla Cybots! Shaw Brothers producerar den så klart

Lysande! Precis så!

Kan även göras i modern tappning, med kockar
http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=maLYm1sxurM#t=5119

 

[Cybot]

Det är faktiskt lite udda. Jag menar, när du verkligen kan vara en halvgud och den enda sanna arvingen till X (kungadöme, makt, gudaportfolio etc) så är det konstigt att det är så ovanligt.

Skulle sjukt gärna se ett Fantasyegypten där farao verkligen är en halvgud. Helst en ond, korrupt och maktfullkomlig halvgud med en lika korrupt Setpräst som närmaste rådgivare.

 

[Staffan]

Jag tror det har mycket att göra med att fantasyspel ofta handlar om att, för att citera Disney, gå från Zero to Hero (även om Hercules i sammanhanget är ett dåligt exempel).

Jag menar, Conan ärvde ingen titel. Han tog den, och trampade världens troner under sina sandalbeklädda fötter.

 

[anth]

Räknas sorcerers blood lines som födslorätt bode även psionics i ADnD räknas.

I gamla DoD var man tvungen att slå på en tabell för att kvalificera till olika yrken. Chansen att bli trollkarl var t.ex. (INT + PSY) %.

 

[God45]

Räknas sorcerers blood lines som födslorätt bode även psionics i ADnD räknas.

I gamla DoD var man tvungen att slå på en tabell för att kvalificera till olika yrken. Chansen att bli trollkarl var t.ex. (INT + PSY) %.

Men Psionics har fel känsla. Psionics känns som konstiga mutationer och strålning och science fantasy. Det känns som Lovecraft. Det känns inte som någon mytisk födslorätt.

Medan en sorcerer har magi i blodet och blodslinjer som stammar från mytiska magiker, gudar och drakar vilket känns som en mytisk födslorätt.

 

[God45]

Jag tror det har mycket att göra med att fantasyspel ofta handlar om att, för att citera Disney, gå från Zero to Hero (även om Hercules i sammanhanget är ett dåligt exempel).

Jag menar, Conan ärvde ingen titel. Han tog den, och trampade världens troner under sina sandalbeklädda fötter.

Absolut och det finns redan plats för sådana karaktärer. Men det borde också finns plats för karaktärer som just Hercules som har en gudomlig födslorätt, även om de måste ge sig ut för att realisera den.

 

[Tre solar]

Jag tror att det inte görs så ofta eftersom det lätt får en anstrykning av tredje riket och/eller förutbestämd story som spelarna bara får vara med att uppleva, inte påverka.

Samtidigt krävs det väldigt lite för att skapa en födslorätt-air i sitt spel. Det enklaste borde vara att sätta mer passande namn på rollpersonernas levels, så att krigaren blir "den rättmätiga kungen över de tusen skyarna" på level 20.

I spel utan levels är det lite knivigare, eftersom rollpersonen inte på samma vis har en utstakad bana från början. Men i såna spel finns ofta specialförmågor som man kan köpa för erfarenhetspoäng, och då kan man lägga till ett separat "ödes-träd".

Sen finns ju svavelvinter där ens öde redan är bestämt från början: om rollpersonen är medveten om vad hennes öde är, kan det spelas som en födslorätt/arvssynd.

 

[obak]

[FONT=verdana,arial,helvetica]Ikkyu, a famous Zen teacher of the Ashikaga era, was the son of the emperor. When he was very young, his mother left the palace and went to study Zen in a temple. In this way Prince Ikkyu also became a student. When his mother passed on, she left with him a letter. It read: [/FONT]

[FONT=verdana,arial,helvetica]To Ikkyu:
I have finished my work in this life and am now returning into Eternity. I wish you to become a good student and to realize your Buddha-nature. You will know if I am in hell and whether I am always with you or not.
If you become a man who realizes that the Buddha and his follower Bodhidharma are your own servants, you may leave off studying and work for humanity. The Buddha preached for forty-nine years and in all that time found it not necessary to speak one word. You ought to know why. But if you don't and yet wish to, avoid thinking fruitlessly. [/FONT]

[FONT=verdana,arial,helvetica]Your Mother,
Not born, not dead.[/FONT]
[FONT=verdana,arial,helvetica]September first.[/FONT]

[FONT=verdana,arial,helvetica]P.S. The teaching of Buddha was mainly for the purpose of enlightening others. If you are dependent on any of its methods, you are naught but an ignorant insect. There are 80,000 books on Buddhism and if you should read all of them and still not see your own nature, you will not understand even this letter. This is my will and testament. [/FONT]

Spoiler: kommentarer

Vad gör det här inlägget i den här tråden?

oops, fel tråd

Tänkte det. Jag stirrade på det som en koan gåta och trodde jag hade missat något

Får fixa det när jag sitter på stationära, klippa klistra funktionen funkar inte på min android och wrnu

 

[erikt]

Visst är det ganska vanligt i fantasy litteratur att det förekommer någon som är den Rättmätige Arvingen till Tronen, eller är Den Utvalde, eller på annat sett är extra speciell redan fråm födseln.
Notera dock att det nästan alltid är EN person som är det - oftast huvudpersonen. Det gör det problematiskt att använda den idén till rollspelskaraktärer.

Att ha fem stycken Rättmätiga Arvingar till Tronen blir lite märkligt för att uttrycka det milt. Att bara en rollperson är det medför andra problem - de flesta spelare vill spela hjältar och inte bara side-kicks.

Att ha en NPC som har någon födslorätt som spelarkaraktärerna skall hjälpa är ju ett alternativ, men det springer lätt in i ett allmänt rollspelsproblem - spelarna följer inte alltid den fina story som SL hittat på.
Det finns nog mer är en spelgrupp där rollpersonerna glatt hackar ihjäl den Rättmätige Arvingen och själva försöker ta över kungariket med våld. Alternativt konstaterar att den Rättmätige Arvingen är en idiot som låter sig bli tillfångatagen av orcher och överger honom.

 

[God45]

Visst är det ganska vanligt i fantasy litteratur att det förekommer någon som är den Rättmätige Arvingen till Tronen, eller är Den Utvalde, eller på annat sett är extra speciell redan fråm födseln.
Notera dock att det nästan alltid är EN person som är det - oftast huvudpersonen. Det gör det problematiskt att använda den idén till rollspelskaraktärer.

Att ha fem stycken Rättmätiga Arvingar till Tronen blir lite märkligt för att uttrycka det milt. Att bara en rollperson är det medför andra problem - de flesta spelare vill spela hjältar och inte bara side-kicks.

Att ha en NPC som har någon födslorätt som spelarkaraktärerna skall hjälpa är ju ett alternativ, men det springer lätt in i ett allmänt rollspelsproblem - spelarna följer inte alltid den fina story som SL hittat på.
Det finns nog mer är en spelgrupp där rollpersonerna glatt hackar ihjäl den Rättmätige Arvingen och själva försöker ta över kungariket med våld. Alternativt konstaterar att den Rättmätige Arvingen är en idiot som låter sig bli tillfångatagen av orcher och överger honom.

Npc iden är som du själv noterar dålig för rollspel. Men jag ser inte varför inte en person kan vara den rättmätiga arvingen eller den utvalda på annat sätt. Grupper som är asymmetriska är alltid bättre i rollspel eftersom det leder till bättre rollspelande. Så yes, någon kan vara den rättmätiga arvingen till tronen. Men det gör inte att killen som äger skeppet spelarna opererar från har ett mindre övertag på den arenan och det gör inte personen som redan har creed som landets bästa lönmördare mindre överlägsen på det sättet. Så länge alla har saker som ger dem en egg så är det bara positivt att gruppen är asymmetrisk och har olika saker som utmärker dem.

 

[anth]

Angående födslorätt:

 

[Mannen i skogen]

Min spontana gissning är att de flesta spelledare drar sig för att låta rollfigurerna ha födslorätter eller på andra sätt vara förutbestämda till saker, för att spelaren skulle börja gnälla om födslorätten inte blir uppfylld under kampanjen. Om man måste rälsa kampanjen så vill man åtminstone rälsa den själv.
Poängen med att det blir för bökigt om varje rollfigur har en födslorätt som ska tillgodoses är också god.

Däremot har jag kört med rollfigurer som varit adligt födda, men det ger dem lika mycket förpliktelser som rättigheter.

Skulle en spelare vilja skriva in i rollfigurens bakgrundshistoria något i stil med "När jag föddes förutsade sierskan att jag en dag skulle sitta på ett främmande rikes tron", så skulle jag nog låta det gå igenom. Men det beror delvis på att jag alltid hanterar bakgrundshistorierna ur perspektivet "Jo, det är så du kommer ihåg det/har fått det berättat", och under kampanjens gång kan sanningen uppenbaras. Jag skulle alltså titta noga på exakt hur profetian är formulerad, och se hur man kan tweaka det på ett roligt sätt.