En halvfeting om följeslagare
Jag har inte Hjältarnas handbok så jag kan inte uttala mig om reglerna om följeslagare där. Generellt så tycker jag dock att följeslagare eller andra bekanta till rollpersonerna som ofta dyker upp i spelet kan tillföra mycket. Fjoffe har redan skrivit en del av det som jag tänker på i samband med följeslagare, men det hindrar förstås inte mig från att såhär på morgonkvisten klämma ihop några rader om hur följeslagare kan användas:
Betoning på rollpersonen
Om spelarna under en stor del av spelet diskuterar planer och idéer med varandra eller agerar mot "döda" ting (berg som ska bestigas, dörrar som ska slås upp m m) kan det hända att de inte får den rätta inlevelsen. Istället för att vara sina rollpersoner så blir de strategispelare som sitter och styr sina enheter och resurser, vilka består av en styck rollperson och dennes utrustning (OBS! Det behöver absolut inte bli så, men det kan bli så). En följeslagare i gruppen som hela tiden deltar i diskussionerna fungerar i princip som en rollperson som alltid spelas "in character" (finns det något bra svenskt uttryck?). Detta gör att spelarna agerar "in character"; mot följeslagaren, därmed också mot varandra och sålunda lättare kommer in i sina roller.
Chans för spelledaren att få spela
Det händer att någon mot sin vilja sitter på spelledarstolen år ut och år in för att ingen annan vill vara spelledare. En följeslagare är en bra chans för en sådan spelledare att få ha en rollperson och agera spelare. Inte någon fullgod ersättning förstås, spelledaren kan ju t ex inte gärna bombadera de andra med briljanta idéer som löser alla problem, men en bra lösning om det är agerande och relationer mellan rollpersonerna som spelledaren främst gillar som spelare.
En följeslagare är också en chans för en spelledare att få testa att spela udda personer som han som spelare hos någon annan inte skulle kunna eller våga spela. Kanske vill han pröva att spela ett barn, en prostituerad, en blind person eller något annat udda? Som spelare med en rollperson kan det vara viktigt att ha en rollperson som går i linje med de andra rollpersonerna och vad de andra spelarna klarar. Som spelledare som spelar en följeslagare behöver man inte vara lika rädd för att personen inte ska passa in i vissa delar av kampanjen eller för att den skiljer sig mycket från de andras rollpersoner (som personlighet eller i prestationsstyrka). Det finns också (sorgligt nog) spelare som är korkade och klarar inte av att någon spelar en viss typ av rollperson, typ "fan, har du en kvinna som rollperson, är du bög eller". Spelar däremot spelledaren en följeslagare som har de egenskaper som den korkade spelaren inte gillar/klarar av så fattar inte den korkade spelaren läget utan tycker det är helt naturligt att det finns en sådan figur som är med i gruppen. Fast det bästa är kanske om man helt kan undvika att spela med såna här figurer...
Reglering av kampanjens svårighetsgrad m m
Ju mer prestationsinriktad (ur rollpersonernas synvinkel) en kampanj är desto större är risken att spelargruppen helt enkelt kör fast i något läge. En följeslagare kan då fungera som propplösare genom att hjälpa dem att komma på en lösning eller genom att göra något som spelarna inte alls tänkt på. I princip vill jag helst undvika det här användningssättet eftersom det lätt blir rälsning av det, men det är i a f en möjlighet som går att använda om det gynnar spelet.
Följeslagaren kan också fungera på omvänt sätt, vilket är roligare! En följeslagare kan ha gjort dumheter innan den träffade rollpersonerna som nu visar sig i form av fiender, förbannelser, lagens långa arm m m. Följeslagaren kan ställa till bråk och trubbel, skapa intriger i gruppen och komma med idéer om olika projekt som gruppen borde försöka genomföra. På så sätt kan man skapa fler, och kanske lite annorlunda, utmaningar för gruppen. Tänk på att en utpräglad "ställa till det"-person måste vara knuten till gruppen på ett sätt som gör att de inte bara kan be honom dra åt skogen utan vidare. Har förresten själv i DoD varit med om hur två spelare som lirade mycket ihop och alltid med samma rollpersoner efterhand hamnade som i en formel. De blev att de spelade alltmer fegt, taktiskt och opersonligt då de visste precis vad deras rollpersoner kunde och borde göra i olika situationer. Med aktiva och betydande spelledarpersoner (och för all del också andra spelare) så rördes det om i grytan ordentligt vilket inte minst de själva tyckte var positivt. Minns bl a hur de tagit anställning vid en gruva och gick och degade. När en tredje spelare hoppade in dröjde det inte länge förrän det blev intriger, lönnmord och till slut upplopp innan hela stället brändes ner.
Spelarinflytande
Låt gärna spelarna konstruera följeslagare och andra viktiga spelledarpersoner. På så sätt kan de själva skapa utmaningar och relationer av den typ som de själva gillar att rollspela. Detta är också ett sätt att låta hela gruppens skaparglädje och fantasi användas så att det inte blir upp till en person (spelledaren) att göra alla personer i spelvärlden.
Reservrollperson
Stryker en rollperson med är det perfekt att ha en följeslagare som han direkt kan ta över som ny rollperson. Denna rollperson är ju då redan engagerad i det som gruppen gör, känner till det som de vet och är på samma plats.
Slaskhink för färdigheter som ingen vill ha
I somliga äventyr är det betydelsefullt att vissa typer av personer, kunskaper, färdigheter e t c finns som resurs i spelgruppen. Samtidigt är det ingen som vill spela en rollperson av den typen eller med de färdigheter som behövs. Lösningen kan vara en följeslagare med dessa egenskaper. Kanske är det nödvändigt att någon behärskar en trist och dyr besvärjelse som Avläsa magi. Man kan då låta någon sur gammal magiker som är bra på just detta följa med gruppen så att rollpersonerna kan vara kunniga i sådant som spelarna tycker är roligt istället. Framförallt om man spelar köpeäventyr som inte är anpassade för gruppen kan en följeslagare vara en bra lösning för att möta vissa situationer. Kan tillägga att jag personligen ogillar äventyr som inte är anpassade till gruppen och aldrig köper några färdiga äventyr. Det var länge sedan jag behövde plocka in en följeslagare för att täcka in bristande kompetenser hos rollpersonerna.
Arcana