Nekromanti Förändringar under spelsessionen

[King Kromm]

Läste lite om HAN´s improvisation, mycket bra inlägg med lite av varje som jag skall försöka komma ihåg.

Men när jag läste det hela så bubblade en fråga upp i den där grädaskiga sörjan som finns mellan öronen, förändrar ni er berättar teknik under spelsessionen?? Medvetet eller omedvetet, om jag skall vara ärlig så har jag en känsla av att i början funkar det sådär för mig, sen kommer jag igång, då blir det bättre, men efter ett tag blir jag "lat" och det går utför, och givetvis får man modifiera allt detta ut efter spelarnas intresse osv, men är detta ett vanligt fenomen, att detaljrikedomen beror på när under spelsessionen man befinner sig och spelarnas intresse? Finns det folk som medvetet förändrar sin berättar teknik under spelpasset??

 

[entomophobiac]

Min berättarteknik bygger mycket på att engagera. Jag vill inte sitta och berätta en menlös historia om inte spelarna sett till att den måste berättas.

Så när jag beskriver, vilket oftast är improvisation löst baserat på en grupp anteckningar, så vill jag att spelarna ska börja tänka. Sedan diskuterar de i sin tur, och när de diskuterar får jag nya uppslag. Sedan om detta förändras under spelets gång är en helt annan historia. Spontant skulle jag säga nej, men jag får nog nästan tänka efter nästa gång jag spelleder för att vara helt säker...

 

[Rising]

Ja, oo ja.

"efter ett tag blir jag "lat" och det går utför, och givetvis får man modifiera allt detta ut efter spelarnas intresse osv, men är detta ett vanligt fenomen, att detaljrikedomen beror på när under spelsessionen man befinner sig och spelarnas intresse?"

Ja, visst. I början kan mina spelare be om att få ålfiske uppläst för sig om den nya servitrisen på den lokala tavernan och jag drar på med storslagna lyriska omsvävningar, sedan kan det bli rejält mycket mer ordkargt och vi går in i dialog-mode där allt spel sker med direkt tilltal och därefter kan det bli ännu stelare och nästan lite "jag gör si" och "jag gör så". Men då ändrar jag också äventyrsstämningen så att den blir lite mer tillbakalutad och anspråkslös. Det är bara skönt att få göra lite saker, när man spelat intensivt länge utan att något egentligen har hänt.

Men sedan märker jag att vi börjar närma oss någon viktig spelsituation, tar en kopp kaffe, hinkar några cola, snaskar lite godis, varvar upp lite grann, och då börjar vi hårdspela igen med hög intensivitet: Rappare replikskiften, längre beskrivningar, osv osv.

Jag tycker faktiskt det är ganska skönt när det blir så, och ser det egentligen inte som att kvalitén försämras. Ska man spela länge så är det bara skönt om man får variera intensiteten mellan varven.

/Rising

 

[Irratic]

Håller nog med Rising i detta ämne, man rivstartar för att sedan falla i en tillfällig downmode för att öadda upp med lite inspiration för att innan än viktigare händelse dra upp bhändelserna lite, detta ske mer eller mindre automatiskt, men det viktigaste i deta skede är alltid kopiösa mängder koffein i kaffe form & Cola form, man blir aldrig en seriös Rp., eller SL utan ett högst ohälsosamt beroende av diverse droger. Mitt Poker fejs tog senast semester vid senaste spel tillfälle, & spelarna såg mitt smått demoniska flin när de skulle till en lite försdjupning i marken & därigenom förlorade jag spänningen vid detta tillfälle tack vare Koffein brist......

 

[Johan K]

Kalrt man ändrar sig, ifall det är av nöden tvunge

Visst så ändrar jag lite på historen & inimellanåt åxå reglerna faktsikt. Ibland så upptäcker man ju en bugg i spelet. Då känns det ju ganska onödigt att köra med den resten av kvällen åxå.
Fast allt beror ju på hur det ser ut & vad spelarna gör...

 

[Erufailon]

likadant för mig, fast jag försöker förbättra mig...
segstartad och lat

men man kan ju medvetet ändra lite på hur man framställer saker, om folk är inne extra mycket för dialog den dagen, tja varför inte liksom, extra mycket kommer detta till sin rätt med nya spelare i sin grupp eller en helt ny grupp.
men visst jag kon nog vara lite föränderlig ibland.

berättarteknik beror på humör, det vet väll alla

 

[walium]

Jag brukar mestadels improvisera enligt en i förväg uttänkt plan. Skapar man bara bra och balanserade platser och spelledarpersoner så brukar det inte vara särskilt svårt att improvisera vad som händer när rollpersonerna kommer i kontakt med dessa. De största problemen brukar uppstå de få gånger jag spelar med regler som jag känner att jag inte riktigt behärskar eller upplever att jag måste dela min tid mellan alltför många spelare.

 

[Ackerfors]

Nja inte berättarteknik men jag ändrar handling, regler, tärningsslag och en massa annat gos lite som jag vill under äventyren...

 

[Rickard]

"Läste lite om HAN´s improvisation, mycket bra inlägg..."
Tackar för berömmet..

"...om jag skall vara ärlig så har jag en känsla av att i början funkar det /.../ bättre, men efter ett tag blir jag "lat" och det går utför,"
När man ska hålla ett tal så är början och slutet det viktigaste.. När man börjar ett tal så har man runt 10 sekunder på sig att väcka publikens intresse.. Detta försöker jag använda mig av när jag spelleder.. Först av allt så målar jag upp en bild eller beskriva en händelse för att få väcka intresse eller för att fånga den stämning som spelarna ska ta till sig för just det här spelmötet.. Mellan början och slutet sedan så skär jag ner på beskrivningarna och sedan i slutet så är det relativt utstakat vad som ska hända och jag kan ta upp detaljrikedomen igen (ja, jag brukar ibland "rälsa" mina spelare men helst försöker jag göra det utan att de märker det).. Givetvis så försöker jag anpassa mig utifrån spelarnas reaktioner.. Ibland kanske de bara vill komma vidare och avsluta och då beskriver jag mer odetaljerat även i slutet..

Under spelledandets gång så skär man ner på beskrivandet av flera skäl.. Det blir mycket att tänka på, sockret i kroppen sänks och hjärnan fungerar därmed sämre, samt att kanske tröttheten slår till.. Det är alltså att tänka på att ta någon paus under spelmötet.. Dels för att rensa hjärnan, dels för att få lite nya idéer och dels för att hitta lösningar på framtida situationer som uppkommit genom spelarnas handlingar.. Man bör också ha något att förtära (godis, läsk) för att få lite mer socker i sig.. Dock helst utan att svulla..

Vad gäller detaljrikedom så är det inte alltid uppskattat av spelarna om man sitter och förklarar en massa när de i själva verket vill komma vidare.. Men om du kör odetaljerat kan du åstadkomma en mängd effekter genom att plötsligt börja beskriva detaljerat.. Det kan till exempel skicka en signal tilll spelarna att den platsen/personen är viktig.. Du kan få det hela att verka som att det hela sker slow-motion.. Du kan få någonting att verka tråkigt för rollpersonen (och därmed även för spelarna).. Du kan få de att sitta på helspänn genom att dra ut på berättandet så att de inte direkt får höra vad de är ute efter.. Det hela beror på från situation till situation om du kan använda dig av den här tekniken eller inte..

Sedan är det rätt kul om man försöker exprimentera med olika berättarstilar under spelets gång (men det var väl inte det här du menade, va?).. Fast själv tycker jag det är så pass svårt att jag måste förbereda mig innan och verkligen ha en punkt i äventyret där jag tar med det.. Till exempel så tänker jag försöka mig på i framtiden att beskriva en strid sedd från tredjeperson.. Alltså, det är en person som står och betraktar striden och jag beskriver allting utifrån hans synsätt att se på det hela..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som har läst retorik och där en anledning till kursvalet var för att bättra på sin spelledarteknik