Nekromanti Föra samman rollpersoner

[Mindgaps]

Ett vanligt problem för mig i början av en kampanj är att föra samman alla rollpersoner. Det enklaste brukar vara att säga att alla känner varandra sedan tidigare och har äventyrat ett tag tillsammans. Man hoppar helt enkelt över lära-känna-biten, alla rollpersoner jobbar ihop och det är det enda som håller samman gruppen.
Lära-känna-biten ger många möjligheter till kul rollspelande mellan rollpersoner som man missar om man låter alla rollpersonerna känna varnandra från början.
Så en annan variant är då att man sammanför gruppen med ett gemensamt första uppdrag där dom ska lära känna varandra och upptäcka hur fantastiskt dom jobbar ihop(som det visar att dom inte alls gör ibland, så det krävs ett puff av SL i rätt riktining).
Så vad jag vill helt enkelt ha lite förslag på bra sätt som man kan sammanföra rollpersonern på. Och då menar jag inte små förslag som: Rollpersonerna har samma fiende, dom söker efter samma skatt etc etc. Alltså inte dom vanliga klassiska sätten som alla säkert testat flera gånger.
Någon som själv har varit SL i en kampanj där man jobbar mycket med rollpersoners bakgrund och sammanföringen mellan rollpersoner. Så att man kan få ett vettig ursäkt till varför rollpersonerna riskerar sina liv för varandra när dom knappt hälsat på varandra.

 

[Sodivra]

Hmmm..

Jag vet inte om jag gillar att någon ska ta uppmärksamheten från mina trådar.. Så jag flyttar dig till rollspelsforumet.. <img src="/images/icons/grin.gif" border=0 width=15 height=15>
Haha, nä men för att vara allvarlig: Denna tråd passar bäst på rollspelsforumet, så jag flyttar den dit, i användarvänlighetens namn..

Kommer med ett svar också: Rollpersonerna kan väl mycket väl känna varandra? Jag tycker dom roligaste spelgrupperna är dom där rollpersonerna har en gemensam nämnare.. Dom kanske är orcher från samma klan, eller magiker från samma skola, eller släktingar, eller vad som helst..

 

[Troberg]

Tja, låt dem av en händelse bli oskyldigt anklagade för mord/kuppförsök/häxeri/sex med fjäderfä/annat hemskt brott så att de måste fly hals över huvud för att inte bli huvudet kortare än sig själv. Lägg upp det så att de måste samarbeta för att rentvå sig.

Med den lösningen kan de dessutom vara väldigt olika och ändå tvingas samarbeta, och det brukar ju alltid göra det hela lite roligare.

Med rätt spelare kan dessutom någon/några vara den som jagar dem och så småningom upptäcker sanningen, men under jakten har en ömsesidig respekt vuxit fram.

 

[Man Mountainman]

Någon som själv har varit SL i en kampanj där man jobbar mycket med rollpersoners bakgrund och sammanföringen mellan rollpersoner. Så att man kan få ett vettig ursäkt till varför rollpersonerna riskerar sina liv för varandra när dom knappt hälsat på varandra.

Sånt hade väl varit roligt om det vekrligen hade lett till djupa relationer mellan rollpersonerna, men jag brukar strunta i det för jag litar inte på mina spelares förmåga att utveckla sådana relationer.

En kampanj jag spelade i (och sedermera tog över spelledandet för, varefter det hela plötsligt blev mycket mindre seriöst) inleddes med ett äventyr som utspelade sig när rollpersonerna var små, och levde ihop i en by på den amerikanska prärien. Spelet ifråga var Mage från WW, och vad kunde vara ett bättre tema för detta introduktionsäventyr än rollpersonernas uppvaknand, det vill säga deras övergång till att bli magiker. Nästa äventyr utspelade sig 15 år senare med en återförening. Särskilt djupa relationer utvecklade vi väl inte, men det faktum att vi fick en mycket levande och detaljerad bakgrund till våra rollpersoner gav mig många trådar att spinna vidare på när jag själv tog över som spelledare.

För spel som inte handlar om vanliga människor som plötsligt blir ovanliga kan man använda samma princip som ovan genom att inleda kampanjen med ett "pilotavsnitt", där rollpersonerna så att säga kommer till jobbet för första gången och introduceras i de aktiviteter det är tänkt att de ska ägna sig åt resten av kampanjen. Då kan de kanske vara kul att göra väldigt "gröna" rollpersoner som har mycket få färdigheter som passar deras uppgifter, så att de snubblar hals över huvud genom något mesäventyr. sedan bättrar man på rollpersonerna med några XP/BP/HP/EP/enheter och så har gänget några roliga upplevelser att snacka om och använda som gemensam referensplattform. Jag tvivlar inte på att detta sätt att dela den händelse som så att säga inledde ens nya liv kan skapa en oerhörd gruppidentitet. En spökjägare identifierar sig förstås med alla andra spökjägare, men de personer som blev spökjägare samtidigt som han själv och tillsammans med honom måste ju för alltid vara fastbrända i hans sinne.

En annan kul approach vore kanske att inleda kampanjen med ett, ett par äventyr av klassiskt uppdragssnitt, för att därefter konstatera att det gått 5-10 år och att rollpersonerna nu åter förenas för att en denna gång betydligt intressantare plot. Det ligger ju i återföreningens natur att de som återförenas en gång varit en grupp, och omvärldens mentala tryck kanske tjänar till att tvinga in spelarna i grupptänkandet. Om alla andra säger "åh, har du hört, SuperSniglarna är tillbaka" så kommer nog spelarna att vara mycket benägna att identifiera sig själv som supersniglarna. Om inte annat så kanske de tvingas följa omvärldens förväntningar på att de skall agera som en grupp.

 

[Mindgaps]

Det är en bra idé som jag redan tänkt på och det är för tillfället den som ligger bäst till att bli verklighet nu. Kampanjen ska dessutom vara mycket intriger mellan länder, adelsmän, kungar, hemliga sällskap, gudar, demoner, drakar, magiker, religioner, fanatiker etc etc. Så att slänga in dom i händelsens centrum för att dom var på fel ställe vid fel tidpunkt är lockande. Det skall iallafall verka vara slumpen från början.
Det hela börjar med ett litet mord på en tiggare och sedan visar det sig leda hela vägen upp till Kejsaren.

 

[Sodivra]

En till idé

En annan möjlighet är ju att rollpersonerna är konkurrenter i början,
dom vill hitta samma grunka, alla av egna anledningar, eller liknande.

 

[Slaktaren]

Jag har i en kampanj försökt att "föra samman rollpersoner" och det var både bra och dåligt. Det uppstod intressanta intriger inom gruppen, men det blev ofta bråk och många gånger splittrades gruppen (för att lite senare slå sig ihop igen). Det var ganska jobbigt med ett sådant följe, även om det var roligt. I min kommande kampanj ska RPna känna varandra från början.Det kan också vara lite jobbigt eftersom man måste introducera karaktärerna för alla spelare så att de känner till personlighetsdrag, bakgrund, hur de träffades m.m. I en kampanj där de träffar varandra för första gången kan man bara börja spela direkt.Någon gång kanske jag ska testa en sådan kampanj igen och se hur bra det fungerar då.När man spelar en sådan kampanj kan man börja spela med en karaktär och låta honom träffa alla de andra under spelets gång.Annars kan man spela med alla karaktärer individuellt och låta dem träffas under spelets gång. Det sistnämnda är lite jobbigare (jag har prövat det i en liten fri-forms kampanj). Det är mycket roligare än att säga: "Ni har slått er ihop för att leta efter den gyllene korven" eller nåt sånt. De spelare som inte spelade för stunden blev inte särskilt uttråkade, de tyckte det var underhållande att lyssna när en annan spelare spelade.

 

[mördarmackan]

Re: En till idé

Finns ju beroendegrejen också...
Alla har varsin del av pusslet som de fått på olika sätt, men de delar inte med sig av sin hemlighet för då kanske de andra kan fortsätta utan just honom.... Kan ju börja så

 

[Johan K]

Fiendens fiende..

kan man inte göra som så att de är diender till varandra, men måste arbeta tilslammans för att klara sig mot en långt elakare fiende..

 

[Krille]

Re: Fiendens fiende..

"kan man inte göra som så att de är diender till varandra, men måste arbeta tilslammans för att klara sig mot en långt elakare fiende.."

Det funkar bara ett tag. Förr eller senare får någon av rollpersonerna en dolk i ryggen från en annan, när den andre anser att situationen är sådan att den förste inte säkerställer den andres överlevnad gentemot Skurken.

 

[Johan K]

En nackdel...

Visst, det är ju en nackdel med det hela...kan ju alltid hoppas på att de har blitt såpass goda vänner att de inte försker dolka ihjäl varandra..

 

[KicK]

Re: En till idé

En annan möjlighet är ju att rollpersonerna är konkurrenter i början, dom...

Njaa... de har faktist aldrig funkat när jag har varit spelledare och rollpersonerna är konkurenter. De slutar oftast med att många dör eller alla sticker och kör sin egen väg vilket kan vara väldigt frustrerande... skulle inte satsa på den idén.

 

[Rickard]

Du menar när alla har gjort helt nya rollpersoner och ska starta en kampanj tillsammans..?

Först och främst.. Fråga dig själv om dina spelare verkligen är kapabla till att föras samman på ett långt (tidsmässigt) sätt..

Sedan kan vi titta lite på hur de gör i filmer.. Jag kommer bara att tänka på "De misstänkta" och... Tarantino-filmen där de heter får namn som mister Pink (men inte mister Black).. Där blir de bara sammanförda för sina speciella kunskaper. Likadant i en annan film (Gud vad jag är dålig på namn!), en nyproduktion av en gammal film där två personer för samman ett gäng för att råna ett kasinovalv i Las Vegas..

"Så att man kan få ett vettig ursäkt till varför rollpersonerna riskerar sina liv för varandra när dom knappt hälsat på varandra."
Gör en Star Wars. Där får spelarna själva komma på hur de stötte på varandra och började äventyra ihop.. Detta kräver dock en eller två kreativa spelare..

Annars kan du utnyttja släktband. Om de nu endast är sysslingar så håller säkert de rollpersonerna ihop.. Annars kanske var och en av rollpersonerna håller på en hemlighet som de andra vill dra nytta av.. Hoppsan, nu kommer det en massa "småförslag"..

För mig är det ändå enklast att motivera varför de ska riskera sina liv för varandra genom spelets gång. Vanligtvis brukar en dödad rollperson innebära mindre eldkraft för gänget men mer pengar till de överlevande.. Låt en rollperson få rädda livet på en annan. Då blir nog banden däremellan lite starkare. En rollperson kan hjälpa en annan som har ramlat och hänger från ett hustak. Tjänster ger gentjänster. Kanske två rollpersoner blir kära eller är gifta? Fast det kan bli rätt jobbigt. En rollperson kan ha lånat pengar från en annan.

~Förstår inte varför [color:blue]Fade</font color=blue> inte ville ha småförslag eftersom [color:448800]Han</font color=448800> tycker man inte bara ska utnyttja en, utan flera för att förstärka banden mellan rollpersonerna

 

[Staffan]

<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>

Sedan kan vi titta lite på hur de gör i filmer.. Jag kommer bara att tänka på "De misstänkta" och... Tarantino-filmen där de heter får namn som mister Pink (men inte mister Black).. Där blir de bara sammanförda för sina speciella kunskaper. Likadant i en annan film (Gud vad jag är dålig på namn!), en nyproduktion av en gammal film där två personer för samman ett gäng för att råna ett kasinovalv i Las Vegas..

<hr></blockquote>


"Reservoir Dogs" respektive "Ocean's 11"

 

[Ackerfors]

Det finns ju de klassiska som du själv nämner, till exempel att de söker samma skatter, jagar samma fiende eller något sådant. Sedan finns de ju de lite mer naturliga anledningarna, till exempel att rollpersonerna åkte på samma båt (och om man vill föra det temat vidare så sjunker båten och rollpersonerna och kanske en spelledarperson är de enda som överlever) eller att någon av rollpersonerna ska frakta något viktigt till en plats och har bett de andra rollpersonerna om hjälp för att göra det säkert. Den sista varianten kan bli ganska rolig för att någon av rollpersonerna kanske blir lite för nyfiken på innehållet och så vidare... /images/icons/smile.gif

 

[Faehrengaust]

Låt spelarna bestämma

Det finns ingen anledning för SL att slita ihjäl sig med saker som spelarna är bättre på. Spelarna känner sina karaktärer (och om de inte gör så kan de lära känna dom nu) och vet varför de skulle umgås med de andra.

Så sätt dig bara ner med alla spelare samtidigt och fråga: "Varför känner era karaktärer varandra?" Det kan ta ett tag för spelarna att fatta att de ska tänka själva (de kan vara ovana med det stackarna), men när de väl kommit igång så kommer de helt säkert komma på en intressant bakgrundshistoria. Som SL behöver du bara se till att deras historia håller sig inom ramarna för vad du tänkt.

Detta kan användas i flera situationer. Låt spelarna vara med och fantisera!

 

[Mindgaps]

Re: Låt spelarna bestämma

Hmmm, detta var ett nytt perspektiv som aldrig testats. Spelarna får vara med och tänka...hmmmm...kan det verkligen vara bra för dom?...hmmmm /images/icons/laugh.gif

Det var faktiskt en bra idé, låta spelarna göra allt det stora jobbet.

 

[Troberg]

Re: Låt spelarna bestämma

Jodå, det är ofta en bra ide, men ibland vill man låta gruppdynamiken bli en del av problemen de ska överbrygga. Vissa kampanjer kräver till exempel en hälsosamt väl tilltagen dos av paranoia inom gruppen.

 

[Man Mountainman]

Re: Låt spelarna bestämma

Det är min vanligaste metod. När jag var ung och dum brukade jag försöka förena rollpersonerna *i spelet*, men eftersom jag var så usel på det så gav det upphov till äventyr där rollpersonerna långa perioder var frånskilda. Det var tråkigt, så jag övergick till att i förväg bestämma hur de skulle vara sammanknutna. Nu för tiden låter jag dock mina spelare bestämma själva, *före* de gör sina rollpersoner. På så vis får de samtidigt bestämma spelstil (är de legosoldater kommer jag att köra legosoldatsäventyr), och därmed ger jag ultimat frihet till dem. jag tror ännu inte riktigt de fattat konceptet, de har en tendens att skynda sig igenom grupp-biten för att komma direkt till pannkakan: sina egna rollpersoner, men jag hoppas att de snart ska fatta värdet av att skapa en förklaring till gruppen som de gillar, speciellt när de inser att jag faktiskt kommer att ta till vara på den en hel del när jag utformar äventyren.

 

[Morgoth]

Reklamhörnan [inget palindrom, så försök inte ens]

Tribe 8 tvingar direkt alla spelare att vara medlemmar i samma cell. Detta är ju egentligen en självklarhet eftersom det fallna samhället (den åttonde stammen) är uppbyggd av en "cellokrati" där större celler bossar mindre celler, osv. Ett roligt aspekt i T8 är att se spelarnas cell växa och bli mer kraftfull.

Dock uppstår ju problemet att spelarna kanske märker att deras rollpersoner inte alls passar in bland de andra. "Jaha, grabbar, ni har varit en grupp i snart fem år nu...", och så är det första en av rp gör att trolla bort byxorna på sin lagkamrat på en bar! Detta kan nog inträffa i andra spel också, men bör kunna förebyggas med lite ordbajs eller nåt liknande. /images/icons/hairy.gif

/Morgoth@rules.it [hemsida] - är inte glutenallergiker! /images/icons/crazy.gif