Tänk så trevligt det skulle vara om vi antog att Ulfgeir är en schysst kille (han är ju ändå rollspelare) som gjort vad han kunnat för att få ett jobb men helt enkelt råkat för otur, brist på kontakter och dålig arbetsmarknad. Tänk om vi antog detta och forumets många driftiga personer tog kontakt med sina vänner och bekanta och såg om inte de kunde hitta någon form av vikariat, praktik, öppning eller rentav ett jobb åt honom. Vore inte det då mycket mer konstruktivt och coolt än att komma med en massa sura påhopp?
Nekromanti Förbannade arbetsförmedlingen
- Thread starter Ulfgeir
- Start date
I början av karriären får man räkna med att inte vara helt nöjd med de jobb man har - jag har haft diverse helkonstiga extraknäck och jobb och även nåt som kallades ALU. Det innebar att man jobbade för A-kassa på ett vanligt jobb, utan semester. Jag fick förklarat för mig av mina evighetsakademiker till bekanta som mipplade med bidrag och sommarkurser att jag var en idiot som slavade gratis.
Men trägen vinner, jag fick faktiskt fast jobb på mitt ALU-företag och nu har jag snart jobbat där i 10 år och stortrivs. Och det är dessutom helt fel bransch för mina 160 poäng.
Praktiska sommarjobb är kanon! Gärna ute så man får kondis och solbränna på köpet. Kyrkogårdsskötare, trafikvarnare på vägarbeten, skräpplockare är toppen. Ge det en chans, du kan gilla det!
Men trägen vinner, jag fick faktiskt fast jobb på mitt ALU-företag och nu har jag snart jobbat där i 10 år och stortrivs. Och det är dessutom helt fel bransch för mina 160 poäng.
Praktiska sommarjobb är kanon! Gärna ute så man får kondis och solbränna på köpet. Kyrkogårdsskötare, trafikvarnare på vägarbeten, skräpplockare är toppen. Ge det en chans, du kan gilla det!
Ulfgeir
Swashbuckler
Vet inte riktigt om jag vill säga att jag är i början av yrkeskarriären då jag har 4 års yrkeserfarenhet inom den bransch som jag är utbildad för (programmerare). + 1 år som localiser + utbildning som nätverkstekniker
Och jag har haft den typ av praktik/sommarjobb som du beskrev innan (brevbärare, fastighetsskötare, lager). Så jag vet av erfarenhet att jag inte gillar den typen av jobb. Tyvärr.
Och jag har haft den typ av praktik/sommarjobb som du beskrev innan (brevbärare, fastighetsskötare, lager). Så jag vet av erfarenhet att jag inte gillar den typen av jobb. Tyvärr.
Sant. Det största problemet för nya på arbetsmarknaden är det att de saknar erfarenhet. ALU-tjänster ger just det och jag vet personligen flera som precis som du fått sådana omvandlade till fasta tjänster genom att visa en framfot eller två. Och även om det långt ifrån blir så varje gång så fåt man i alla fall just erfarenhet. Så om man t.ex. söker ett butiksjobb
och kan säga "Jag har stått i butik förut. Det var visserligen i en helt annan bransch och bara i sex månader men jag kan i alla fall hantera en kassaapparat. Dessutom vet jag hur det går till när man inventerar.", så ska det mycket till för att arbetsgivaren istället ska välja en annan sökande utan den erfarenheten.
Din bekant förtjänar ett kalsongryck och en åthutning om att växa upp.
/Anders
Nightowl
Champion
Det jäkliga är väl egentligen inte att man ibland måste ta skitjobb under sin väg till mer givande sysselsättningar, även om det kan suga, vad det nu är man vill bli, utan att det finns folk som måste jobba med dem hela livet.
Erik, son till städerska, för att plocka hem proletärpoäng
Nightowl
Champion
Funktionshinder och jobb
Nu funkar det inte på alla arbetsplatser, men misströsta inte bara på grund av funktionshinder. Om ett miffo som jag kan klara det, så...
Erik
Jag har nu inte Asperger, men ett besläktat funktionshinder, och jag sedan jag fått min diagnos har jag fått stöd från min chef och mina kollegor som bara fan att kunna jobba vidare på något sätt, eftersom jag i själva verket är ganska effektiv om jag jobbar på mitt sätt.
Nu funkar det inte på alla arbetsplatser, men misströsta inte bara på grund av funktionshinder. Om ett miffo som jag kan klara det, så...
Erik
Rosen
Myrmidon
Det jäkliga är väl egentligen // att det finns folk som måste jobba med dem hela livet.
Njä... Jävligt skulle man väl kunna säga om att det finns påläggskalvar, personer som (oftast pga rätt föräldrar) får gräddfil förbi skitjobben och kan gå direkt på de kul knegen. De är relativt få, men de finns i alla fall.
Att livet i slutänden inte ger samma utfall för alla är däremot en annan sak, och det vore knappast rimligt att förvänta sig det -- iaf inte mer än att alla ska få bli rockstjärnor och programledare.
Erik, son till städerska, för att plocka hem proletärpoäng
Åke, son till en bonnpojk och ett hembiträde, som båda stretade upp sig till bättre jobb med åren.
Njä... Jävligt skulle man väl kunna säga om att det finns påläggskalvar, personer som (oftast pga rätt föräldrar) får gräddfil förbi skitjobben och kan gå direkt på de kul knegen. De är relativt få, men de finns i alla fall.
Att livet i slutänden inte ger samma utfall för alla är däremot en annan sak, och det vore knappast rimligt att förvänta sig det -- iaf inte mer än att alla ska få bli rockstjärnor och programledare.
Erik, son till städerska, för att plocka hem proletärpoäng
Åke, son till en bonnpojk och ett hembiträde, som båda stretade upp sig till bättre jobb med åren.
Nätverk är vägen till ett bättre jobb. Det är sant, det står i tidningen (om man vill höra feta dissar av BNI kan man för övrigt be min chef). Problemet är ju hur man får ett nätverk. I mitt fall var det så att exjobbshandledaren hade arbetat ihop med nuvarande chefen och kunde fixa in mig. Totalt jävla flyt mao. Ska jag anta att du saknar folk i bekantskapskretsen med liknande arbete som det du vill hålla på med? Annars kanske dom kan tipsa om dig, eller tipsa dig om platser att söka.
Ett bra tips om man letar jobb är att peta på småföretag som inte aktivt söker efter folk att anställa. I Linköping (för att ta min hemstad som exempel) kan man spana in den här sidan för att få en lista över alla företag som häckar i Mjärdevi (din hemstad har kanske nåt liknande). Sedan letar man upp dem som verkar vettiga och skickar in sin CV. För nu är vi inne på nätverk igen, småföretag (och det här är enligt min lilla erfarenhet som kan vara hur fel som helst) är fega med nyanställningar och innan det går ut annonser så frågar kollegorna varandra eller folk de känner på andra företag: "känner du nån som kan grej A och grej B?". Har nån sett din ansökan i det läget så ligger du bättre till än om du inte skickat in den (min logik så här dags är obetalbar).
Lycka till med framtiden.
Ett bra tips om man letar jobb är att peta på småföretag som inte aktivt söker efter folk att anställa. I Linköping (för att ta min hemstad som exempel) kan man spana in den här sidan för att få en lista över alla företag som häckar i Mjärdevi (din hemstad har kanske nåt liknande). Sedan letar man upp dem som verkar vettiga och skickar in sin CV. För nu är vi inne på nätverk igen, småföretag (och det här är enligt min lilla erfarenhet som kan vara hur fel som helst) är fega med nyanställningar och innan det går ut annonser så frågar kollegorna varandra eller folk de känner på andra företag: "känner du nån som kan grej A och grej B?". Har nån sett din ansökan i det läget så ligger du bättre till än om du inte skickat in den (min logik så här dags är obetalbar).
Lycka till med framtiden.
Hmmmm, jag tycker arbetsmarknaden borde vara guld för dig! trodde att du satt på en utbildning i statsvetenskap eller liknande, där det är två jobb ute per år ungefär.
Då är mitt enda tips att flytta eller att ta jobbet som är knöligt och som du kanske inte gillar men som ger sköna pengar tills du hittar det du gillar.
Då är mitt enda tips att flytta eller att ta jobbet som är knöligt och som du kanske inte gillar men som ger sköna pengar tills du hittar det du gillar.
Utbildad utvecklare/programmerare, då borde du kunna få en massa jobb? Eller är arbetsmarknaden annorlunda runt Gbg/Borås än här nere i Skåne.
Mitt företag (som i företaget jag jobbar på) söker utvecklare för glatta livet. Så om du är villig att flytta dig söderut för att jobba kan jag skicka info (via PM t.ex.).
C.
Mitt företag (som i företaget jag jobbar på) söker utvecklare för glatta livet. Så om du är villig att flytta dig söderut för att jobba kan jag skicka info (via PM t.ex.).
C.
Vet inte riktigt om jag vill säga att jag är i början av yrkeskarriären då jag har 4 års yrkeserfarenhet inom den bransch som jag är utbildad för (programmerare). + 1 år som localiser + utbildning som nätverkstekniker
Men herregud - du vet väl att Ericsson typ anställer alla som ens vet vad C++ är?
Men herregud - du vet väl att Ericsson typ anställer alla som ens vet vad C++ är?
Ulfgeir
Swashbuckler
Har varit på intervju hos ericsson via manpower och sökt massa tjänster där tidigare. Men det blev inget för de insåg att nej det var inte en programmerare de skulle ha, trots att det var det de gick ut och sökte från början (skulle vara på en supportavdelning som officielt inte finns). Jag hade varit en perfekt kravställare mot deras externa leverantörer.
Har råkat ut för all från att företagen inte läser min ansökan (fick svaret av ett företag att den tjänsten var ju bara för folk med erfarenhet... Så 4 års yrkesverksamhet räknades inte) till att de blir rädda för att jag är överkvalificerad.
Och ja, jag har sökt mänder med jobba via bemanningsföretag och varit på intervju hos alla de stora (Manpower, Adecco, Ajillon, Proffice, Dfind, Poolia, ElanIt, AcademicWork)
/Ulfgeir
Har råkat ut för all från att företagen inte läser min ansökan (fick svaret av ett företag att den tjänsten var ju bara för folk med erfarenhet... Så 4 års yrkesverksamhet räknades inte) till att de blir rädda för att jag är överkvalificerad.
Och ja, jag har sökt mänder med jobba via bemanningsföretag och varit på intervju hos alla de stora (Manpower, Adecco, Ajillon, Proffice, Dfind, Poolia, ElanIt, AcademicWork)
/Ulfgeir
Jag tror att vi helt klart har lite olika inställning till saker och ting. Jag brukar bl.a förespråka medborgarlön, och liknande. Systemet vi har är sjukt, på väldigt många sätt - i grunden.
Jag säger, att jag inte tjänar något på att jobba. Soc kommer fortfarande att vara tvungna att hjälpa mig igenom sommaren (eftersom lönen inte kommer under sommaren, utan efter den).
Jag pluggar för att en dag kunna arbeta. Det jag ifrågasätter är att studenter förväntas klara sig själva, utan egentligt skyddsnät, under sommarlovet.
Du utgår från en bild av människan där hon likställs med sitt arbete. Jag tycker hemskt illa om polismyndigheten och polisyrket - betyder det att jag tycker personligen illa om alla poliser? nej. Jag tycker att vissa yrken är jobbigare och har lägre status än andra - det är ett faktum som inte har någonting alls att göra med att vissa tvingas utföra dem. Jag nedvärderar yrket, inte personerna.
Socialbidraget är ingen självklarhet - ännu. Det borde vara det. I ett vettigt system har alla tak över huvudet och mat på bordet som en grundläggande självklarhet.
Och att hjälpa medier etc att misstänkliggöra alla som inte har fast jobb genom att hänvisa till myten om den late arbetslöse hjälper inte.
Eh, va? De krav som ställs på mig hänger överhuvudtaget inte ihop. man vill att jag ska jobba under sommaren, trots att pengarna inte kommer förrns jag ändå inte behöver dem? Jag studerar, och lånar en helsikkes massa pengar, för att i framtiden kunna arbeta med någonting som behövs och som jag trivs med. Det kallar jag inte lathet.
Tja, vår nya regering är ju å andra sidan relativt tydliga med att de vill utnyttja arbetslösa, unga etc och öka klassklyftorna... Jag är också för välfärd och mot uttnyttjande, men jag ogillar när man sparkar på de som ligger.
Återigen någon som blandar ihop yrke med person. Jag nedvärderar ingen - jag säger att vissa yrken har mindre status och mindre "värde" i samhällets ögon än andra. Människovärde i vårt samhälle mäts i lön.
Och det är fortfarande inte det jag pratar om. Det jag säger är att det är komplett värdelöst för mig att ta ett sommarjobb, eftersom jag inte tjänar ett endaste dugg på det. jag kommer fortfarande att behöva socialbidrag över sommaren, jobb eller ej. Arbetandet kommer enbart att ge mig negativa effekter. De enda positiva effekterna jag kommer att få, får jag när jag inte behöver dem längre.
Nej, det är vad oppositionen säger i sin kritik mot den nya regeringen.
Det alliansen vill är att minska arbetslösheten genom att göra arbete mer lönsamt, alternativt göra det mer olönsamt att inte arbeta, beroende på hur man vill uttrycka sig. Kommer det att fungera? Vet inte. Vi får väl se.
Oavsett politisk läggning kan väl de flesta av oss gå med på att problemet med att det inte lönar sig för studenter att sommarjobba (och jag håller helt med dig om att det är ett problem) är ett resultat av bidragssystemets utformning?
Gordeg
...och som jag håller med om. Högern vill generellt ingenting bra. Psudovänstern vi har idag vill det såklart inte heller, men det är en helt annan fråga.
Mjodå, det kan jag gå med på. Då finns det ju vissa som hävdar att det ska lösas genom att man antingen drar in studielånen och bidragen (så hjälper den där lönen mer) eller att man borde kunna få hjälp under sommaren också.
Egentligen är det inte bara ett bidragsproblem, förresten - det största problemet är ju det faktum att lönen kommer för sent. Att jag får mindre bostadsbidrag kan jag överleva, även om det känns kasst. Att lönen kommer för sent är däremot en funktion av hur företag etc faktiskt ser ut: Jag arbetar månad A, och får lön för den månaden i slutet av månad B. Månad A+B är i stort sett hela sommarlovet, utom två veckor. Hurra - sommarens sista två veckor är räddade. men de första två, då?
Jag ska hursomhelst försöka talas vid med Soc och AF för att se om någon av dem kan hjälpa mig till ett arbete, eller i vart fall ge mig råd. Jag har inget alls emot att sommarjobba. Jag trivdes alldeles utmärkt på Posten förra sommaren. Jag har heller inga som helst problem att "hugga i", är inte rädd för tunga lyft (även om min rygg inte alls håller med), jobbar gärna övertid om det behövs, etc. Det vissa här antyder om "smuts på fingrarna" stämmer därmed inte alls för mig. jag är inte den sortens akademiker.
Däremot har jag enormt svårt att arbeta t.ex inom äldrevården (svårt att hantera känslor efter morfars död) och svårt att arbeta som personlig assistens för folk som behöver hjälp med "allt". Jag passar helt enkelt inte där.
Men sätt mig att gräva diken, plantera skog, lyfta packlårar, reparera datorer, städa toaletter, dela ut post. Gör gärna det. men utan vare sig truck- eller annat körkort vill ofta sådana arbetsgivare inte ha mig.
Jag har inga problem med att arbeta. Jag gör det gärna. Men jag vill gärna överleva under tiden.
Fast man får ju hinkvis med pengar bara genom studielånet, räcker till asmycket käk, hyra för ett litet studentrum, kläder och studiemateriel.
Även om vi, studenter i sverige, inte verkar kunna klara oss med billigt käk, lågstandard bostäder (vilket idag iofs är svårt att få tag på) eller secondhand kläder, så kan man ju påstå att vi på nått vis har det eländigt. Det är ju sällan ens ett behov av att låna litteratur mellan varandra. Och med tanke på hur många som har råd att supa skallen av sig på onsdagar, fredagar och lördagar varje vecka, så är det ju svårt att förneka marginalerna dessutom. Dessutom är det märkligt hur oacceptabelt det är att inte kunna ha råd med ipod, årets mobil och en hyfsad TV. Man borde ju ha ett hav av pengar under sommaren.
Jag vill dock inte beskylla någon. Det är inte som att jag undviker att "lyxa till det" när man nu får så himla mycket pengar.
Och ska jag vara ärlig så kändes det till sist lite dumt att ta ut fullt studielån så det har jag inte gjort på två år nästan.Jag mäter hellre människovärde i hur mycket värde folk sätter i pengar.
Du, ja. Men inte samhället. I ett kapitalistiskt samhälle mäts människovärdet i pengar. Ju mer värd man är, desto högre lön får man - enligt vedertagna socialdarwinistiska principer.
Vad gäller studielånets räckande så känner jag inte riktigt att det hör hit. Däremot kan jag nämna att jag t.ex nyss läste en 10-poängskurs som krävde omkring 3000:- i inköp av böcker, sedan tillkommer resekostnader på ungefär 6-700:- varje månad (pendlar till gävle, billigare i längden). Utöver det kommer hyran på 2400 (delar 4800 med kamrat), elräkning, telefonräkning, mat, TV-avgift, etc etc. En bra månad har jag 1500:- över till mat, transporter och "mig själv". Och nej, jag vet inte hur vissa tycker sig ha råd att gå på puben vareviga dag. Själv går jag kanske på sin höjd ut en gång i månaden, och jag brukar komma undan med 100:- när jag går ut, inklusive dricka och garderob.