Med anledning av w176 inlägg med ett angrepp mot könsstereotyperna i rollspel började jag fundera lite... Jag har inte sett så mycket av den typen av diskussioner i rollspelssammanhang (kanske inte har letat tillräckligt, dock...). Det närmaste jag kan komma ihåg var olika diskussioner om etik och moral i Sinkadus. Men hur går egentligen diskussionerna angående politiskt "känsliga" frågor inom rollspel? Om nu genusforskningen börjar göra insteg på allvar även inom rollspelshobbyn är det klart att man börjar fundera på vad man egentligen vågar ha med i ett spel för att inte reta upp någon. Själv umgås jag förvisso bara med manliga spelare, för vilka det är mer eller mindre självklart att prinsessor är blonda, blåögda och hjälplösa, om ni förstår vad jag menar, men det finns ju andra ämnen som kan vara minst sagt känsliga. I ett äventyr jag håller på att göra nu finns en SLP vid namn Rub Shivel, som är en girig och snål penningutlånare och golemtillverkare... Han var kul att göra, och den stora fördelen med klichéer är ju att spelarna snabbt och enkelt kan föreställa sig klichépersoner, men vid närmare eftertanke kanske det inte är så lämpligt att verkligen sätta honom i spel. Finns det någon annan här som har råkat göra något i spelet som upprört spelarna (vare sig de är kristna, feminister, har invandrarbakgrund eller vad som helst)?
Nekromanti "Fördomsfullt" rollspel? (sexism, antisemitism...)
- Thread starter Sir Toby
- Start date
w176
Förlorad dotter
Jag tycker man kan behandla vd som helst i rollspel så länge man gör det på ett medvetet sätt. Rollspel blir ett otroligt uddlöst medium om man inte får ta upp känsliga ämnen. Frågan är bara hur man gör det och i vilket syfte.
Oavsett om det är sexism, rasism, mobbning eller övervåld och tortyr som man klassas som känsligt så har det sin palts i rollspel.
Spelar man engelsköverklass akademiker under kolonialtiden i Sydafrika är det självklart att rasism förekommer i spelvärlden och måhända att rollpersonerna är rasister. Liksom att hur den vita rasen såg sig som totalt överlägsna är en av de intressanta aspekterna i den tidsperioden. Man vill ha rasism där. De flesta vita karaktärer kommer att se de svarta som ociviliserade vildar med okontrollerbara djuriska drifter och om man inte piska dem och håller dem kedjade är omänskliga kräk som kommer att våldföra sig på allt de ser. Det -är- extremt rastiskt och det är intressant. Dock om SL i den nämnda kampanjen faktiskt skulle presentera alla svarta spelledarpersoner som korkade efterblivna negerar skulle det vara förbannat fel.
Dock skulle SL vara en genuin rasse om han till exempel framställde alla svarat som efterblivna och djuriska. Man kan översätta det till vår egen tid, skulle SL framställa alla svarta som korkade negerar med jättekuk skulle det vara ren och skär rasism från hans sida, men en rollperson som är nynazist kan vara intressant.
Samma sak med sexism. Karaktärer i spelvärlden får gärna vara sexistiska men att däremot framställa alla kvinnor som våta villaga våp eller hjälplösa jungfrur är bara sexism från spelledarens sida. Man kan leka med uppfattningarna och konsekvenserna av rasism och sexism men man ska inte bekräfta dem hela tiden genom att spela alla svarta karaktärer som korkade kriminella negerar eller alla kvinnor som våp. Även om rollpersonerna kanske tror att det är så tycker jag att man som SL faktiskt inte ska skildra de bilderna som en sanning.
Å andra sidan så är stereotyper till viss del användbara men de bör användas sparsamt och mer eftertanke. Använder man det för mycket blir det faktiskt rasism eller sexism från spelledarens sida.
Oavsett om det är sexism, rasism, mobbning eller övervåld och tortyr som man klassas som känsligt så har det sin palts i rollspel.
Spelar man engelsköverklass akademiker under kolonialtiden i Sydafrika är det självklart att rasism förekommer i spelvärlden och måhända att rollpersonerna är rasister. Liksom att hur den vita rasen såg sig som totalt överlägsna är en av de intressanta aspekterna i den tidsperioden. Man vill ha rasism där. De flesta vita karaktärer kommer att se de svarta som ociviliserade vildar med okontrollerbara djuriska drifter och om man inte piska dem och håller dem kedjade är omänskliga kräk som kommer att våldföra sig på allt de ser. Det -är- extremt rastiskt och det är intressant. Dock om SL i den nämnda kampanjen faktiskt skulle presentera alla svarta spelledarpersoner som korkade efterblivna negerar skulle det vara förbannat fel.
Dock skulle SL vara en genuin rasse om han till exempel framställde alla svarat som efterblivna och djuriska. Man kan översätta det till vår egen tid, skulle SL framställa alla svarta som korkade negerar med jättekuk skulle det vara ren och skär rasism från hans sida, men en rollperson som är nynazist kan vara intressant.
Samma sak med sexism. Karaktärer i spelvärlden får gärna vara sexistiska men att däremot framställa alla kvinnor som våta villaga våp eller hjälplösa jungfrur är bara sexism från spelledarens sida. Man kan leka med uppfattningarna och konsekvenserna av rasism och sexism men man ska inte bekräfta dem hela tiden genom att spela alla svarta karaktärer som korkade kriminella negerar eller alla kvinnor som våp. Även om rollpersonerna kanske tror att det är så tycker jag att man som SL faktiskt inte ska skildra de bilderna som en sanning.
Å andra sidan så är stereotyper till viss del användbara men de bör användas sparsamt och mer eftertanke. Använder man det för mycket blir det faktiskt rasism eller sexism från spelledarens sida.
Rosen
Myrmidon
Men hur går egentligen diskussionerna angående politiskt "känsliga" frågor inom rollspel?
Det kommer väl upp emellanåt på Sveroks forum när politrukerna kör igång, men i övrigt är det väl inte speciell mycket.
det klart att man börjar fundera på vad man egentligen vågar ha med i ett spel för att inte reta upp någon.
Varför det? Den dag jag börjar oroa mig för sånt kommer jag att lägga av helt och hållet.
--
Åke
Det kommer väl upp emellanåt på Sveroks forum när politrukerna kör igång, men i övrigt är det väl inte speciell mycket.
det klart att man börjar fundera på vad man egentligen vågar ha med i ett spel för att inte reta upp någon.
Varför det? Den dag jag börjar oroa mig för sånt kommer jag att lägga av helt och hållet.
--
Åke
Man Mountainman
Storsvagåret
Re: "Fördomsfullt" rollspel? (sexism, antisemitism
Dock skulle SL vara en genuin rasse om han till exempel framställde alla svarat som efterblivna och djuriska. Man kan översätta det till vår egen tid, skulle SL framställa alla svarta som korkade negerar med jättekuk skulle det vara ren och skär rasism från hans sida
Jag vet inte om jag är beredd att ställa upp på ditt kriterium för "rasism". Visst skulle det verka en smula suspekt om en spelledare verkligen framställde svarta på det sätt som du beskrivit, men det betyder inte att jag inte kan föreställa mig flera skäl till att göra detta som inte har sin orsak i några rasistiska åsikter från spelledarens sida.
Den genomsnittliga spelgruppen på det här forumet är över 18 år. Jag ser faktiskt inte att man som spelledare skulle ha något ansvar att vara politiskt korrekt och representera sunda värderingar inför en sådan spelgrupp: vuxna människor vet vilka åsikter de har. Om en spelledare framställer negrer som dumma djur för att han är rasist så är det såklart synd, men hans rasism är i sådana fall orsaken till hans framställning av de svarta, inte en konsekvens av den.
Dock skulle SL vara en genuin rasse om han till exempel framställde alla svarat som efterblivna och djuriska. Man kan översätta det till vår egen tid, skulle SL framställa alla svarta som korkade negerar med jättekuk skulle det vara ren och skär rasism från hans sida
Jag vet inte om jag är beredd att ställa upp på ditt kriterium för "rasism". Visst skulle det verka en smula suspekt om en spelledare verkligen framställde svarta på det sätt som du beskrivit, men det betyder inte att jag inte kan föreställa mig flera skäl till att göra detta som inte har sin orsak i några rasistiska åsikter från spelledarens sida.
Den genomsnittliga spelgruppen på det här forumet är över 18 år. Jag ser faktiskt inte att man som spelledare skulle ha något ansvar att vara politiskt korrekt och representera sunda värderingar inför en sådan spelgrupp: vuxna människor vet vilka åsikter de har. Om en spelledare framställer negrer som dumma djur för att han är rasist så är det såklart synd, men hans rasism är i sådana fall orsaken till hans framställning av de svarta, inte en konsekvens av den.
w176
Förlorad dotter
Inte bara åsikter utan beteenden
Jag förstår din poäng, eller den poäng du vill göra. Liksom man kan framhäva till exempel vissa saker bara för att visa på den rasistiska syn som fanns, och det må var en sätt men att SL utan något slags sånt syfte ständigt framställer en grupp på ett fördomsfullt vis så är det faktiskt ett beteende som faller i någon dålig -ism.
Det finns ofta att så här stort…
<-------------------------(Jättestort)---------------------------------->
…glapp mellan vad folk anser sig ha för åsikter och vad för åsikter folk faktiskt uttrycker. Jag har inget emot svarta/bögar/kvinnor med jag drar rasistiska/sexistiska/homofoba skämt var 10 sekund. Ett beteende kan i sig själv vara rasistiskt om det främjar rasism och utrycker rasism. Troligtvis finns det också en bakomliggande rasistiska åsikt som stödjer det men man kan lika gärna vara lika rasisk som de värsta nazze bara för att man har kass humor och tycker det roligt att dra nedvärderade skämt om svarta. Man spär ändå på fördomarna, man uttrycker ändå rasism.
Jag förstår din poäng, eller den poäng du vill göra. Liksom man kan framhäva till exempel vissa saker bara för att visa på den rasistiska syn som fanns, och det må var en sätt men att SL utan något slags sånt syfte ständigt framställer en grupp på ett fördomsfullt vis så är det faktiskt ett beteende som faller i någon dålig -ism.
Det finns ofta att så här stort…
<-------------------------(Jättestort)---------------------------------->
…glapp mellan vad folk anser sig ha för åsikter och vad för åsikter folk faktiskt uttrycker. Jag har inget emot svarta/bögar/kvinnor med jag drar rasistiska/sexistiska/homofoba skämt var 10 sekund. Ett beteende kan i sig själv vara rasistiskt om det främjar rasism och utrycker rasism. Troligtvis finns det också en bakomliggande rasistiska åsikt som stödjer det men man kan lika gärna vara lika rasisk som de värsta nazze bara för att man har kass humor och tycker det roligt att dra nedvärderade skämt om svarta. Man spär ändå på fördomarna, man uttrycker ändå rasism.
Pom
Swashbuckler
Ingen fördomsgrej, men ändå
Det närmaste jag kommit är väl när en tolvåring jag spelledde med alla medel började försöka ta reda på om hennes rollperson skulle överleva de närmaste månadernas faror, genom att använda olika slags spådomar. Hon gav sig inte och höll på länge. Jag blev lite ställd, för kampanjen var inne i ett farligt och spännande skede och att i förväg vara garanterad immunitet skulle göra det hela väldigt platt.
Till slut lät jag henne få veta att hon mycket väl skulle kunna dö om hon inte ändrade på det hon stod i begrepp att göra.
Efter det spelmötet fick jag veta att hennes far precis hade dött.
Jag har grunnat en hel del i efterhand på hur jag borde ha hanterat det hela istället, om det spelade någon roll, och annat.
Jag kan väl tillägga att jag inte märkte någon förändring hos henne efter detta. Spelaren hade hela tiden haft en hel del skumma impulser under sitt spel och haft en utpräglat egoistisk spelstil. Amatörpsykologiskt hänför jag det förstås i efterhand till hennes fars sjukdom.
Ja, ja, depp, depp. Nog om det.
Det närmaste jag kommit är väl när en tolvåring jag spelledde med alla medel började försöka ta reda på om hennes rollperson skulle överleva de närmaste månadernas faror, genom att använda olika slags spådomar. Hon gav sig inte och höll på länge. Jag blev lite ställd, för kampanjen var inne i ett farligt och spännande skede och att i förväg vara garanterad immunitet skulle göra det hela väldigt platt.
Till slut lät jag henne få veta att hon mycket väl skulle kunna dö om hon inte ändrade på det hon stod i begrepp att göra.
Efter det spelmötet fick jag veta att hennes far precis hade dött.
Jag har grunnat en hel del i efterhand på hur jag borde ha hanterat det hela istället, om det spelade någon roll, och annat.
Jag kan väl tillägga att jag inte märkte någon förändring hos henne efter detta. Spelaren hade hela tiden haft en hel del skumma impulser under sitt spel och haft en utpräglat egoistisk spelstil. Amatörpsykologiskt hänför jag det förstås i efterhand till hennes fars sjukdom.
Ja, ja, depp, depp. Nog om det.
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,656
Re: Ingen fördomsgrej, men ändå
Om något så är det snarare en lättnad ha någon "ö" av normalitet i sitt liv i ett sånt läge. Att kunna gå till jobbet, att kunna spela rollspel som vanligt, att kunna gå till affären och handla och småprata med kassörskan som vanligt. Kroppen kan inte hantera för mycket sorg och stänger därför ner de mekanismerna ibland, så att det kommer i vågor. Man behöver olika saker under de olika delarna av den cykeln, och under den delen av "avstängd sorg" så behöver man bara normalitet.
Jag tror inte att du ska oroa dig för mycket över det. Efter en sådan tragedi så har man förståelse både för att man själv beter sig lite underligt och att omvärlden inte alltid beter sig riktigt vettigt. Det är en pressande situation för alla och ingen förväntar sig att det ska vara en picknick. Dessutom, tro mig, i det läget så känns en detalj som en spelsession så jäkla trivial att hon antagligen inte ens skulle fått men för livet om du så hade hoppat upp på spelbordet, kastat av dig kläderna och dansat 'La Cucaracha' insmörjd i salsa med ett taco-skal på huvudet.
Om något så är det snarare en lättnad ha någon "ö" av normalitet i sitt liv i ett sånt läge. Att kunna gå till jobbet, att kunna spela rollspel som vanligt, att kunna gå till affären och handla och småprata med kassörskan som vanligt. Kroppen kan inte hantera för mycket sorg och stänger därför ner de mekanismerna ibland, så att det kommer i vågor. Man behöver olika saker under de olika delarna av den cykeln, och under den delen av "avstängd sorg" så behöver man bara normalitet.
Pom
Swashbuckler
Re: Ingen fördomsgrej, men ändå [ANT]
Kloka ord. Jag tror du har rätt. Och flickan fortsatte entusiastiskt att spela ytterligare ett antal månader tills hon flyttade från stan.
[valfritt elegant och mycket träffande ordspråk om döden och livet]
Kloka ord. Jag tror du har rätt. Och flickan fortsatte entusiastiskt att spela ytterligare ett antal månader tills hon flyttade från stan.
[valfritt elegant och mycket träffande ordspråk om döden och livet]
Rising
Vila i frid
I början av min "vuxna" rollspelskarriär resonerade jag ungefär som Rosen; "varför då?" Gränser är till för att brytas och politiskt korrekthet är både trist, hämmande och en sorts fördom i sig.
Någon gång i slutet på gymnasiet ändrade jag mig dock, eftersom jag tyckte att det kändes fel att utgå ifrån mig själv. Visst, det är hämmande för mig att låta bli vissa ämnen, men anser jag mig verkligen ha rätten att såra människor bara för att värna om mina barnsliga rättigheter?
Jag tror mig enkelt kunna skriva och leda rollspel för alla spelare, även de med stenhårda ideal eller de med smärtsamma erfarenheter/barndomsupplevelser. Varför skall jag då medvetet mucka med folk, om jag så enkelt kan låta bli? Ger det mig verkligen större njutning att kunna kliva någon annan på tårna än vad det irriterar/smärtar dem jag kliver på? Nej.
Generellt tycker jag att det behövs fler påhopp åt alla håll, så att inga ämnen blev så inflammerade. Jag tycker det är skitkul att leka med fördomar och nidbilder såsom fjollbögar, skamlösa hyndor och snåla judar, och jag tycker det är intressant att skriva äventyr om känsliga ämnen som hedersmord och pedofili. Men jag gör det med spelare jag känner, eller så talar jag om vad mitt rollspel är tänkt att handla om i förväg. Visst, jag förlorar ett överraskningsmoment, men jag tycker inte det är värt risken att såra någon bara för min egen spelledarfåfängas skull.
Nightowl
Champion
Jag vet inte riktigt. Jag TROR inte jag direkt gjort något som gjort någon upprörd... fast man vet inte alltid vad som upprör folk.
I stort sett håller jag annars med Rising: politisk korrekthet är jobbigt, visst, men det är rotat i något så enkelt som hyfs. Jag vet å andra sidan att jag ibland varit orolig för vad medarbetare ska tycka om spelprojekt jag jobbat med - och när jag verkligen kommit till skott har dom sagt "Skitfräckt!" och inte alls blivit upprörda.
Problemet är alltså att finna ut vad som faktiskt skulle uppfattas som osmakligt, annars kan man ju inte gärna undvika det, och om man är alltför försiktig kan det ju gå åt andra hållet. "Jaha, tror ni inte jag skulle tåla att äventyret handlade om en våldtäktsman bara för att jag var tjej, liksom!" Finns väl inget annat att göra än att pröva sig fram och att fråga. (Detsamma gäller förstås grejer som folk har fobier för eller dylikt. Man vet ju inte att folk är rädda för blodiglar innan man kollat.)
Att vara PK är ju också problematiskt just därför att PK innebär att man följer ganska strikta regler för vad som är "hyfs". Ofta betyder det att man inte får skämta om bögar, men det är okej att skämta om flator; man får snacka skit om araber/muslimer men inte om judar; det blir OK att visa fördomar om en grupp, men inte en annan, enbart för att den första gruppen är Officiellt Erkänd Som En Minoritet Det är Synd Om. Och det är ju bogus.
Erik
I stort sett håller jag annars med Rising: politisk korrekthet är jobbigt, visst, men det är rotat i något så enkelt som hyfs. Jag vet å andra sidan att jag ibland varit orolig för vad medarbetare ska tycka om spelprojekt jag jobbat med - och när jag verkligen kommit till skott har dom sagt "Skitfräckt!" och inte alls blivit upprörda.
Problemet är alltså att finna ut vad som faktiskt skulle uppfattas som osmakligt, annars kan man ju inte gärna undvika det, och om man är alltför försiktig kan det ju gå åt andra hållet. "Jaha, tror ni inte jag skulle tåla att äventyret handlade om en våldtäktsman bara för att jag var tjej, liksom!" Finns väl inget annat att göra än att pröva sig fram och att fråga. (Detsamma gäller förstås grejer som folk har fobier för eller dylikt. Man vet ju inte att folk är rädda för blodiglar innan man kollat.)
Att vara PK är ju också problematiskt just därför att PK innebär att man följer ganska strikta regler för vad som är "hyfs". Ofta betyder det att man inte får skämta om bögar, men det är okej att skämta om flator; man får snacka skit om araber/muslimer men inte om judar; det blir OK att visa fördomar om en grupp, men inte en annan, enbart för att den första gruppen är Officiellt Erkänd Som En Minoritet Det är Synd Om. Och det är ju bogus.
Erik
Re: "Fördomsfullt" rollspel? (sexism, antisemitism
Ett äventyr kan handla om könsförtryck utan att vara sexstisk. Om rashat utan att vara rasistiskt. Allt går att behandla om man är medveten om vad man gör.
Det är väl snarare de slentrianmässiga klyschorna som man bör vara uppmärksam på. Jag mins att jag reagerade på hur första delen av Riotminds "Snösaga" var fullspäckat av dylika. Visst är klyschor ok när de använda med måtta, men att stapla dem på varandra utan någon egentlig anledning är inte lika roligt.
-
Ett äventyr kan handla om könsförtryck utan att vara sexstisk. Om rashat utan att vara rasistiskt. Allt går att behandla om man är medveten om vad man gör.
Det är väl snarare de slentrianmässiga klyschorna som man bör vara uppmärksam på. Jag mins att jag reagerade på hur första delen av Riotminds "Snösaga" var fullspäckat av dylika. Visst är klyschor ok när de använda med måtta, men att stapla dem på varandra utan någon egentlig anledning är inte lika roligt.
-
GrottrolletNaug
Swashbuckler
De där starka kvinnorna
"Själv umgås jag förvisso bara med manliga spelare, för vilka det är mer eller mindre självklart att prinsessor är blonda, blåögda och hjälplösa, om ni förstår vad jag menar"
Det är i stort sett tvärtom för oss. Vi kan alla vara ganska säkra på att när våran SL introducerar en ny karaktär så är det 1) med största sannolikhet en kvinna 2) Är det en kvinna så är hon garanterat redigt stark (inte nödvändigtvis fysiskt stark, men det händer iofs). Sen brukar det gillas att vända på könsroller också. Momolanerna i Eon (matriarkal kultur), Del Zhan-nomaderna i Exalted(kön bestäms inte av biologi) och säkert ett par exempel till.
Jag själv lät för länge sedan (kanske lite väl länge sedan
) mina spelare bli strandsatta på en ögrupp där alla kvinnor var begåvade med telepati. Resultatet hade blivit en samhällsordning där kvinnorna styrde en oftast följsam men stundvis aggressiv massa av män under sig, men i det hela så var det ett ganska intressant tankeexperiment.
Å just det, man kan tolka min nuvarande karaktärs graviditet som ett inlägg i hela lesbisk-inseminationsdebatten om man vill
Min RP är gravid med sin förra döda flickvän (I Exalted så kan spöken befrukta kvinnor oavsett vilket kön dom har)
"I ett äventyr jag håller på att göra nu finns en SLP vid namn Rub Shivel, som är en girig och snål penningutlånare och golemtillverkare... Han var kul att göra, och den stora fördelen med klichéer är ju att spelarna snabbt och enkelt kan föreställa sig klichépersoner"
Klichéer är jättebra, framför allt för bikaraktärer som inte ska vara med särskilt mycket. Desto mer tid karaktärerna ska få i spelet, desto mindre kliché behöver dom vara, IMO. Men kliché har ingenting med att måla upp en onyanserad värld, man kan ha både och. Klichéer är som sagt ett väldigt behändigt spelledartekniskt grepp för biroller (och ibland för antagonisterna). Men ser man till att klichéerna stannar där så har man fortfarande all möjlighet i världen att få ett nyanserat spel i dom här avseendena. För karaktärerna man verkligen identifierar sig med är ju sina rollpersoner samt protagonisterna.
/Naug
"Själv umgås jag förvisso bara med manliga spelare, för vilka det är mer eller mindre självklart att prinsessor är blonda, blåögda och hjälplösa, om ni förstår vad jag menar"
Det är i stort sett tvärtom för oss. Vi kan alla vara ganska säkra på att när våran SL introducerar en ny karaktär så är det 1) med största sannolikhet en kvinna 2) Är det en kvinna så är hon garanterat redigt stark (inte nödvändigtvis fysiskt stark, men det händer iofs). Sen brukar det gillas att vända på könsroller också. Momolanerna i Eon (matriarkal kultur), Del Zhan-nomaderna i Exalted(kön bestäms inte av biologi) och säkert ett par exempel till.
Jag själv lät för länge sedan (kanske lite väl länge sedan
) mina spelare bli strandsatta på en ögrupp där alla kvinnor var begåvade med telepati. Resultatet hade blivit en samhällsordning där kvinnorna styrde en oftast följsam men stundvis aggressiv massa av män under sig, men i det hela så var det ett ganska intressant tankeexperiment.Å just det, man kan tolka min nuvarande karaktärs graviditet som ett inlägg i hela lesbisk-inseminationsdebatten om man vill
Min RP är gravid med sin förra döda flickvän (I Exalted så kan spöken befrukta kvinnor oavsett vilket kön dom har)"I ett äventyr jag håller på att göra nu finns en SLP vid namn Rub Shivel, som är en girig och snål penningutlånare och golemtillverkare... Han var kul att göra, och den stora fördelen med klichéer är ju att spelarna snabbt och enkelt kan föreställa sig klichépersoner"
Klichéer är jättebra, framför allt för bikaraktärer som inte ska vara med särskilt mycket. Desto mer tid karaktärerna ska få i spelet, desto mindre kliché behöver dom vara, IMO. Men kliché har ingenting med att måla upp en onyanserad värld, man kan ha både och. Klichéer är som sagt ett väldigt behändigt spelledartekniskt grepp för biroller (och ibland för antagonisterna). Men ser man till att klichéerna stannar där så har man fortfarande all möjlighet i världen att få ett nyanserat spel i dom här avseendena. För karaktärerna man verkligen identifierar sig med är ju sina rollpersoner samt protagonisterna.
/Naug
Man Mountainman
Storsvagåret
Re: Inte bara åsikter utan beteenden
Ett beteende kan i sig själv vara rasistiskt om det främjar rasism och utrycker rasism /.../ Man spär ändå på fördomarna, man uttrycker ändå rasism.
I de här två meningarna är din ena tes att handlingar som kan tänkas främja rasism är att betrakta som nazism. Här kan jag hålla med dig. Det är högst olämpligt att dra plumpa skämt om svarta på nationell television eller i en bilderbok för barn. Likaså vore det nog rätt olämpligt om man har någon i spelgruppen som man vet skulle ta illa upp av skämten eller (ännu värre?) tycka dom är coola. However, min tes bygger på det faktum att en spelgrupp är en mycket begränsad publik, att man ofta känner sina spelare väl och att de ofta är vuxna människor. Det är fullt möjligt att SL gör den bedömningen att hans spelgrupp kommer att förstå precis varför han framställer svarta i dålig dager utan att bli påverkade negativt på något sätt.
Din andra tes är att om man säger saker som uttrycker rasism, så är man rasist. Här har jag svårt att hålla med dig. Jag ser rasism som något som ligger i ens åsikter och i det sätt på vilket man handlar gentemot sina medmänniskor.
Ett beteende kan i sig själv vara rasistiskt om det främjar rasism och utrycker rasism /.../ Man spär ändå på fördomarna, man uttrycker ändå rasism.
I de här två meningarna är din ena tes att handlingar som kan tänkas främja rasism är att betrakta som nazism. Här kan jag hålla med dig. Det är högst olämpligt att dra plumpa skämt om svarta på nationell television eller i en bilderbok för barn. Likaså vore det nog rätt olämpligt om man har någon i spelgruppen som man vet skulle ta illa upp av skämten eller (ännu värre?) tycka dom är coola. However, min tes bygger på det faktum att en spelgrupp är en mycket begränsad publik, att man ofta känner sina spelare väl och att de ofta är vuxna människor. Det är fullt möjligt att SL gör den bedömningen att hans spelgrupp kommer att förstå precis varför han framställer svarta i dålig dager utan att bli påverkade negativt på något sätt.
Din andra tes är att om man säger saker som uttrycker rasism, så är man rasist. Här har jag svårt att hålla med dig. Jag ser rasism som något som ligger i ens åsikter och i det sätt på vilket man handlar gentemot sina medmänniskor.
Re: De där starka kvinnorna
Nå, nu vill jag inte ge intrycket av att kvinnorna i mina kampanjer skulle vara svaga och hjälplösa, snarare tvärtom: I den GURPS-värld jag spelleder nu driver en stark monoteistisk kyrka med magiskt maktmonopol (åtminstone på vissa områden) aktivt sökande och tvångsrekrytering av "välsignade" barn - alltså sådana födda med Magery - och inlemmar dem i kyrkan. Men eftersom kvinnor inte kan bli präster så sluter sig magikunniga kvinnor samman i egna sekulära magikergillen. Följden blir alltså att om rollpersonerna (eller de kungar och furstar) som vill ha magisk assistans utan att blanda in kyrkan blir tvungna att vända sig till i allra högsta grad mäktiga kvinnor. Detta var ingenting jag planerade från början - "I den här världen är de mäktigaste magikergillena endast öppna för kvinnor!" - utan ett logiskt svar på frågan "om kyrkan rekryterar nästan alla magikunniga män, vad gör då rimligtvis de magikunniga kvinnorna?" Vidare så är en viktig kvinnlig SLP en framgångsrik upprorsledare, på vippen att störta en tyrannisk regim (visserligen har en av spelarna, som spelar en manlig magiker, för avsikt att agera makten bakom tronen om hon skulle lyckas, men det är ju en annan sak...). Nej, det där med "blond, blåögd och hjälplös" gällde alltså att om en prinsessa av någon anledning skall räddas så uppfyller hon i allmänhet den klassiska klichén vad gäller sådana. Och det anser jag inte vara fel på något sätt.
"Jag själv lät för länge sedan (kanske lite väl länge sedan ) mina spelare bli strandsatta på en ögrupp där alla kvinnor var begåvade med telepati. Resultatet hade blivit en samhällsordning där kvinnorna styrde en oftast följsam men stundvis aggressiv massa av män under sig, men i det hela så var det ett ganska intressant tankeexperiment."
Ett helt samhälle där kvinnorna alltid vet vad männen tänker? Köpmännen där måste göra en förmögenhet på sparksäkra blygdkapslar...
Nå, nu vill jag inte ge intrycket av att kvinnorna i mina kampanjer skulle vara svaga och hjälplösa, snarare tvärtom: I den GURPS-värld jag spelleder nu driver en stark monoteistisk kyrka med magiskt maktmonopol (åtminstone på vissa områden) aktivt sökande och tvångsrekrytering av "välsignade" barn - alltså sådana födda med Magery - och inlemmar dem i kyrkan. Men eftersom kvinnor inte kan bli präster så sluter sig magikunniga kvinnor samman i egna sekulära magikergillen. Följden blir alltså att om rollpersonerna (eller de kungar och furstar) som vill ha magisk assistans utan att blanda in kyrkan blir tvungna att vända sig till i allra högsta grad mäktiga kvinnor. Detta var ingenting jag planerade från början - "I den här världen är de mäktigaste magikergillena endast öppna för kvinnor!" - utan ett logiskt svar på frågan "om kyrkan rekryterar nästan alla magikunniga män, vad gör då rimligtvis de magikunniga kvinnorna?" Vidare så är en viktig kvinnlig SLP en framgångsrik upprorsledare, på vippen att störta en tyrannisk regim (visserligen har en av spelarna, som spelar en manlig magiker, för avsikt att agera makten bakom tronen om hon skulle lyckas, men det är ju en annan sak...). Nej, det där med "blond, blåögd och hjälplös" gällde alltså att om en prinsessa av någon anledning skall räddas så uppfyller hon i allmänhet den klassiska klichén vad gäller sådana. Och det anser jag inte vara fel på något sätt.
"Jag själv lät för länge sedan (kanske lite väl länge sedan ) mina spelare bli strandsatta på en ögrupp där alla kvinnor var begåvade med telepati. Resultatet hade blivit en samhällsordning där kvinnorna styrde en oftast följsam men stundvis aggressiv massa av män under sig, men i det hela så var det ett ganska intressant tankeexperiment."
Ett helt samhälle där kvinnorna alltid vet vad männen tänker? Köpmännen där måste göra en förmögenhet på sparksäkra blygdkapslar...
Rosen
Myrmidon
Visst, det är hämmande för mig att låta bli vissa ämnen, men anser jag mig verkligen ha rätten att såra människor bara för att värna om mina barnsliga rättigheter?
// Varför skall jag då medvetet mucka med folk, om jag så enkelt kan låta bli? Ger det mig verkligen större njutning att kunna kliva någon annan på tårna än vad det irriterar/smärtar dem jag kliver på? Nej.
Intressant sammanblandning. Att skriva/spelleda vad man vill, måste väl ändå inte vara samma sak som att skriva/spelleda något som avsett att såra och mucka med folk?
Det är en grej att göra vad man känner för utan att gå runt och vara nervös för vad andra ska tycka om det -- att göra nåt med det uttryckliga syftet att trampa dem på tårna är något helt annat.
--
Åke
// Varför skall jag då medvetet mucka med folk, om jag så enkelt kan låta bli? Ger det mig verkligen större njutning att kunna kliva någon annan på tårna än vad det irriterar/smärtar dem jag kliver på? Nej.
Intressant sammanblandning. Att skriva/spelleda vad man vill, måste väl ändå inte vara samma sak som att skriva/spelleda något som avsett att såra och mucka med folk?
Det är en grej att göra vad man känner för utan att gå runt och vara nervös för vad andra ska tycka om det -- att göra nåt med det uttryckliga syftet att trampa dem på tårna är något helt annat.
--
Åke
Rising
Vila i frid
Nej, men när man medvetet låter bli att skriva något som alla i gruppen kan tycka är roligt och utmanande - om man nu enkelt skulle kunna det - då muckar man.
Som jag skrev; jag personligen anser mig enkelt kunna skriva ett äventyr som både blir roligt för mig och mina spelare, även om de skulle vara ideologiskt osäkra eller ha hemska erfarenheter/barndomsupplevelser.
Jag har inte några pretentioner idag som får mig att se ner på "trygga", "ofarliga" äventyr. Jag kan finna sådana äventyr både roliga och stimulerande att skriva såväl som spelleda.
Jag känner mig alltså inte begränsad, inte ens med väldigt känsliga spelare. Jag gillar visserligen tunga rollspel som behandlar svåra ämnen; men jag "vill" inte spela på det viset mer än vad jag "vill" ha roligt med en nöjd spelgrupp. Så min vilja begränsas faktiskt inte av känsliga spelare.
Om jag av någon anledning inte skulle kunna tänka mig att spela "ofarliga" äventyr, eller om min fantasi skulle bli kännbart begränsad av känsliga spelare, då vore det annorlunda. Lyckligtvis (anser jag) är det inte längre så för mig. Jag har nog alltid haft tillräckligt hög fantasi för att kunna skriva vilken sorts äventyr som helst, men förr var jag nog tillräckligt pretentiös för att inte vilja ha roligt på ett "harmlöst" spelsätt.
Yheela_UBBT
Veteran
- Joined
- 21 Mar 2005
- Messages
- 100
Mycket intressanta tankar...
Som tjej (och småilsk nunjafeminist
) måste jag säga att jag ofta irriterar mig på den stereotypa bilden av kvinns inom rollspelsvärlden:
Vacker, storbystad, vek(till kropp och sinne?) samt helberoende av de män som finns runt omkring... men jag måste erkänna något.
Jag spelar alltid en vacker kvinna med stora bröst, samt låtsad vekhet (inget kul att verkligen VARA svag, då kan jag ju inte kötta nåt).
Fördelarna är ju, liksom bysten, enorma... jag kan charma sockarna av mina manliga medspelare (eller deras RP), trixa till mig info (mycket på övertala, bluffa etc.) och inte behöver jag betala drinken heller!
Jag håller även med de föregånde talarna som säger, på ett ungefär: att om man känner gruppen kan man slänga in stereotypa karaktärer för att förtydliga vissa drag eller kanske få in lite comic relief.
Är alla med på svängarna, så varför inte...
Som tjej (och småilsk nunjafeminist
) måste jag säga att jag ofta irriterar mig på den stereotypa bilden av kvinns inom rollspelsvärlden: Vacker, storbystad, vek(till kropp och sinne?) samt helberoende av de män som finns runt omkring... men jag måste erkänna något.
Jag spelar alltid en vacker kvinna med stora bröst, samt låtsad vekhet (inget kul att verkligen VARA svag, då kan jag ju inte kötta nåt).
Fördelarna är ju, liksom bysten, enorma... jag kan charma sockarna av mina manliga medspelare (eller deras RP), trixa till mig info (mycket på övertala, bluffa etc.) och inte behöver jag betala drinken heller!
Jag håller även med de föregånde talarna som säger, på ett ungefär: att om man känner gruppen kan man slänga in stereotypa karaktärer för att förtydliga vissa drag eller kanske få in lite comic relief.
Är alla med på svängarna, så varför inte...