solvebring
Superhero
Jag har inte aktivt satt mig ned och skrivit på en värld eller setting på flera år. Med improviserandet och det mer avslappnade spelledandet och behandlingen av scenariot så dog också settingbiten ut. Nåväl, det är inte bara den övergripande improvisationsandans fel. Tidsbristen är väl egentligen den största boven.
Jag har dock kommit att inse att det är svårt att bygga världar och hålla detaljer kring dem i huvudet. Med tiden glömmer man bort och glöden falnar, speciellt eftersom jag inte spelar alltför ofta numera. Det kliar dock i skrivnerverna och jag kommer ständigt på mig att fundera över nya uppslag, och gripas av nya små inspirationskorn. Så nu känner jag att jag fan vill skapa något - om inte i alla fall försöka skriva något bara för att få skriva av mig.
Men hur författar man världar på ett bra sätt? Finns det farliga fallgropar kontra belönande knep att tillta? Till exempel - vilka delar bör man skriva om och vilja bör man lämna åt fantasin? Ja, jag ogillar världar som är så omfattande att de inte lämnar något åt läsaren/spelaren. Jag gillar när man får en stämning/ram/stuk/vision - smak - av något, och sedan tillåts att själv hjälpa till med att fylla i. Med andra ord vill jag lämna saker åt fantasin.
Men nåväl, vad anser du gör en bra värld, vilka delar bör finnas med, vilka är onödiga, på vilket sätt ska det helst vara författat - och främst: Hur författar du världar?
Jag har dock kommit att inse att det är svårt att bygga världar och hålla detaljer kring dem i huvudet. Med tiden glömmer man bort och glöden falnar, speciellt eftersom jag inte spelar alltför ofta numera. Det kliar dock i skrivnerverna och jag kommer ständigt på mig att fundera över nya uppslag, och gripas av nya små inspirationskorn. Så nu känner jag att jag fan vill skapa något - om inte i alla fall försöka skriva något bara för att få skriva av mig.
Men hur författar man världar på ett bra sätt? Finns det farliga fallgropar kontra belönande knep att tillta? Till exempel - vilka delar bör man skriva om och vilja bör man lämna åt fantasin? Ja, jag ogillar världar som är så omfattande att de inte lämnar något åt läsaren/spelaren. Jag gillar när man får en stämning/ram/stuk/vision - smak - av något, och sedan tillåts att själv hjälpa till med att fylla i. Med andra ord vill jag lämna saker åt fantasin.
Men nåväl, vad anser du gör en bra värld, vilka delar bör finnas med, vilka är onödiga, på vilket sätt ska det helst vara författat - och främst: Hur författar du världar?