Tjengare! Efter min diskussion med Insignia och Eternal Watch så blev jag inspirerad nog att skriva ett kort dokument om raserna i mitt spel, som för tillfället går under namnet Horisont. Kommentarer?
Alfer
Dessa små, underliga varelser lever i skogarna runtom i Pyria. En alf är ca två och en halv fot lång, har grönaktig hy och stora, trekantiga öron. Ögonen är små och kroppen spinkig. Alfen är oftast klädd i enbart ett höftskynke samt ett bälte med pungar, i vilka hon bär sina ägodelar, kanske några vackra stenar eller en tand som lossnat från ett plågat troll.
Alferna är ett fredligt folk, och ganska trevligt, om man står ut med deras tjatter. De pratar mycket och med dåligt ordförråd. En typisk mening för en alf skulle kunna vara: "Vill stora herren slå sig ned med snälla alfer och äta? Goda rötter från smaskensträden!"
Jag har endast stiftat närmare bekantskap med en alf, en alfkvinna vid namn Malla. Hon var mycket trevlig mot mig, men ska jag vara ärlig så gick hennes ständiga tjatter mig på nerverna. Vi färdades i sällskap i några månader innan hon återvände till sitt folk.
Alfer verkar även ha tillgång till viss trolldom, men de använder den sällan och jag vet inte hur stark den är. Om man frågar dem så får man intrycket att de inte känner till den själva.
Jättar
En jätte är just vad det låter som. En jättelik människovarelse. Den allmänna åsikten om jättarna är att de är våldsamma och krigiska, men denna åsikt anser jag vara sprungen ur okunskap och rädsla. Det är sant att en jätte är lika stark som tio män, men de är ett fredligt folk från bergen i norr. Det finns några aggressiva jättar, självklart, de är ganska lika oss i allt utom storleken. Jättarnas kung heter Ungor och har sin stentron i ett bergrum som fungerar som tronsal. Han är en gammal man, närmare hundra år. Jättar lever nämligen längre än de flesta människor. Hur länge vet jag inte. Jättarnas rike ligger i bergen i norr.
De underjordiska
De underjordiska är ett skyggt folk i ungefär samma storlek som alferna, men detta är nog det enda de har gemensamt. De underjordiska är mer bastant byggda och mer människolika till utseendet. De bär oftast små luvor på huvudet och är för övrigt klädda i praktiska och slitstarka kläder. Ordet 'rejäl' är den bästa komplimang du kan ge till en av de underjordiska. De bor i underjordiska gångar, därav namnet, som sprider sig under hela Pyria. Bry dig dock inte om att försöka hitta en av de underjordiskas öppningar, de är alltför väl dolda.
De underjordiska är utmärkta smeder och ett föremål tillverkat av en av dem är bland det bästa man kan få tag på. De kan även göra de vackraste konstverk, med hjälp av metaller och ädelstenar de gräver fram under jorden. Därför har de tio legendariska skattkammare utspridda över hela deras rike. Dessa skattkammare är fyllda till bredden med guld och silver, ädelstenar och magiska föremål.
De underjordiskas kung bär namnet Eldeck och är en mycket butter person på utsidan, men innerst inne har han ett hjärta av guld.
Visst, ja! En sak till. Om du mot förmodan träffar på en av de underjordiska, nämn inte ordet alf. De underjordiska har avskytt alfer så länge de kan minnas och anser dem vara vämjeliga varelser. Alferna verkar inte hysa någon motsvarande avsky, utan tycker mest det är synd att de inte kan vara kompisar med det enda folk som delar deras storlek.
Troll
Trollen är nog det folk som är mest avskytt i hela Pyria, och för en gångs skull delar jag den allmänna åsikten. De flesta troll är egoistiska och giriga varelser, och deras kung Gleb ger jag inte mycket för. Jag har träffat honom en gång och kom knappt undan med livet i behåll. Men för det mesta så håller sig faktiskt trollen för sig själva i sitt skogsrike i väst.
Troll är de fulaste varelser världen skådat. De har grågrön, vårtig hud och tovigt hår. Ögonen är gula och tänderna spetsiga.
Självklart finns det fler magiska varelser, men förutom människorna och älvorna är dessa de enda som verkar finnas i större antal. Draken borde väl också tas upp här, men då jag, liksom alla andra, aldrig sett den, så skulle jag inte kunna berätta mer om den än legenden säger, och jag är övertygad om att legenden inte stämmer. En så gigantisk varelse skulle inte kunna hålla sig gömd alla dessa år, så antingen finns den inte, eller så är den död, eller så lever den i ett annat rike långt härifrån och kommer nog aldrig tillbaka.
Oki, det var lite kort om några raser. Såhär i efterhand inser jag att sättet jag beskriver dem på är lite plagiat av Jorges Bestarium. Jag har inte läst den, men det är väl samma princip, va? Det bara blev så.
Alfer
Dessa små, underliga varelser lever i skogarna runtom i Pyria. En alf är ca två och en halv fot lång, har grönaktig hy och stora, trekantiga öron. Ögonen är små och kroppen spinkig. Alfen är oftast klädd i enbart ett höftskynke samt ett bälte med pungar, i vilka hon bär sina ägodelar, kanske några vackra stenar eller en tand som lossnat från ett plågat troll.
Alferna är ett fredligt folk, och ganska trevligt, om man står ut med deras tjatter. De pratar mycket och med dåligt ordförråd. En typisk mening för en alf skulle kunna vara: "Vill stora herren slå sig ned med snälla alfer och äta? Goda rötter från smaskensträden!"
Jag har endast stiftat närmare bekantskap med en alf, en alfkvinna vid namn Malla. Hon var mycket trevlig mot mig, men ska jag vara ärlig så gick hennes ständiga tjatter mig på nerverna. Vi färdades i sällskap i några månader innan hon återvände till sitt folk.
Alfer verkar även ha tillgång till viss trolldom, men de använder den sällan och jag vet inte hur stark den är. Om man frågar dem så får man intrycket att de inte känner till den själva.
Jättar
En jätte är just vad det låter som. En jättelik människovarelse. Den allmänna åsikten om jättarna är att de är våldsamma och krigiska, men denna åsikt anser jag vara sprungen ur okunskap och rädsla. Det är sant att en jätte är lika stark som tio män, men de är ett fredligt folk från bergen i norr. Det finns några aggressiva jättar, självklart, de är ganska lika oss i allt utom storleken. Jättarnas kung heter Ungor och har sin stentron i ett bergrum som fungerar som tronsal. Han är en gammal man, närmare hundra år. Jättar lever nämligen längre än de flesta människor. Hur länge vet jag inte. Jättarnas rike ligger i bergen i norr.
De underjordiska
De underjordiska är ett skyggt folk i ungefär samma storlek som alferna, men detta är nog det enda de har gemensamt. De underjordiska är mer bastant byggda och mer människolika till utseendet. De bär oftast små luvor på huvudet och är för övrigt klädda i praktiska och slitstarka kläder. Ordet 'rejäl' är den bästa komplimang du kan ge till en av de underjordiska. De bor i underjordiska gångar, därav namnet, som sprider sig under hela Pyria. Bry dig dock inte om att försöka hitta en av de underjordiskas öppningar, de är alltför väl dolda.
De underjordiska är utmärkta smeder och ett föremål tillverkat av en av dem är bland det bästa man kan få tag på. De kan även göra de vackraste konstverk, med hjälp av metaller och ädelstenar de gräver fram under jorden. Därför har de tio legendariska skattkammare utspridda över hela deras rike. Dessa skattkammare är fyllda till bredden med guld och silver, ädelstenar och magiska föremål.
De underjordiskas kung bär namnet Eldeck och är en mycket butter person på utsidan, men innerst inne har han ett hjärta av guld.
Visst, ja! En sak till. Om du mot förmodan träffar på en av de underjordiska, nämn inte ordet alf. De underjordiska har avskytt alfer så länge de kan minnas och anser dem vara vämjeliga varelser. Alferna verkar inte hysa någon motsvarande avsky, utan tycker mest det är synd att de inte kan vara kompisar med det enda folk som delar deras storlek.
Troll
Trollen är nog det folk som är mest avskytt i hela Pyria, och för en gångs skull delar jag den allmänna åsikten. De flesta troll är egoistiska och giriga varelser, och deras kung Gleb ger jag inte mycket för. Jag har träffat honom en gång och kom knappt undan med livet i behåll. Men för det mesta så håller sig faktiskt trollen för sig själva i sitt skogsrike i väst.
Troll är de fulaste varelser världen skådat. De har grågrön, vårtig hud och tovigt hår. Ögonen är gula och tänderna spetsiga.
Självklart finns det fler magiska varelser, men förutom människorna och älvorna är dessa de enda som verkar finnas i större antal. Draken borde väl också tas upp här, men då jag, liksom alla andra, aldrig sett den, så skulle jag inte kunna berätta mer om den än legenden säger, och jag är övertygad om att legenden inte stämmer. En så gigantisk varelse skulle inte kunna hålla sig gömd alla dessa år, så antingen finns den inte, eller så är den död, eller så lever den i ett annat rike långt härifrån och kommer nog aldrig tillbaka.
Oki, det var lite kort om några raser. Såhär i efterhand inser jag att sättet jag beskriver dem på är lite plagiat av Jorges Bestarium. Jag har inte läst den, men det är väl samma princip, va? Det bara blev så.
