Nekromanti Förklara reglerna i gamla Coriolis för mig

[Björn Wärmedal]

Jag hade velat ha någon enkel sammanfattning, men det verkar som att allt är hemskt utspritt över hela regelboken.

För att genomföra en handling slår man alltså 2d10 + FV och ska komma över ett svårighetsvärde? Och fördelar och nackdelar är bara ett jäääättelångt kapitel med långa förklaringar på begrepp som i slutändan är typ "du har +2 i <färdighet>"? För det är typ så jag fattat det hittills.

Strid har jag bara börjat snegla på.

Tanken är alltså att jag ska spelleda en rymd-scifi-kampanj med start på torsdag, och funderar på att använda regelsystemet från Coriolis 1. Det verkar bara svårt att läsa sig in på systemet utan att behöva läsa en massa massa massa om världen också.

 

[Rymdhamster]

För att genomföra en handling slår man alltså 2d10 + FV och ska komma över ett svårighetsvärde? Och fördelar och nackdelar är bara ett jäääättelångt kapitel med långa förklaringar på begrepp som i slutändan är typ "du har +2 i <färdighet>"? För det är typ så jag fattat det hittills.

Det är exakt så det funkar. 2T10 + Färdighetsvärde + Alla bonusar från färdigheter - alla avdrag från nackdelar, resultatet skall bli lika med eller högre än svårighetsgraden. Många handlingar har helt enkelt fasta svårighetsgrader, snarare än att baseras på något värde hos motståndaren.

Fördelar och nackdelar som är relevanta för dessa innebär generellt sett bara + (eller -) på färdigheter under vissa omständigheter. Typ som att Stark och Svag påverkar färdigheter när man använder musklerna. Så egentligen har de inte alls plockat bort grundegenskaper utan bara gömt dem på ett annat ställe.

Strid har jag bara börjat snegla på.

Okej, strid är inte fullt så hemskt som man kan tro, men jag kom snart fram till att jag struntade i det inskrivna avståndssystemet och höftade alla avståndsbedömningar istället, för det där med relativa avstånd blev snabbt bökigt när rollpersonerna spred ut sig =)

Men i grund och botten, alla har ett antal handlingar som beror på en manövervärde (påminner om MC).

Om någon använder "Kommendera" (eller var det Befäl?) så får man ytterligare en handling om man använder den handlingen till att utföra det som kommenderades (Dvs om kommendören skriker "skjut han med handgranaten" så får alla en extra handling som de får skjuta på han med handgranaten till, men den får inte användas till något annat).

I strid (och i många andra situation) så använder man differensen mellan tärningsslaget och svårighetsgraden som en poängpott som man köper effekter av eller använder som skada.

Så om svårighetsgraden är 15, jag fick 25 på mitt tärnignsrull, och vapnet har skada 3, så gör jag 25-15+3= 13 i skada. Om vapnet var ett automatvapen (har jag för mig, det var ett par år sedan nu) så kan jag spendera lite av differensen på att orsaka fler träffar istället.

Nu blir det lite krångligt, för jag har för mig att man så att säga räknade handlingar baklänges. Och vad jag menar med det är att om man har en aktör som har 4 handlingar, och tre aktörer som har 2 handlingar, då får den första aktören först göra sin två "extra" handlingar, sedan går man in i turordning.

Det verkar bara svårt att läsa sig in på systemet utan att behöva läsa en massa massa massa om världen också.

Ja, det blev lite min bedömning också. I slutänden är Coriolis 1 ett vackert spel som tyvärr inte är särskilt användarvänligt alls.

 

[Björn Wärmedal]

Är det någon som vet ifall det här systemet finns bättre beskrivet någonstans?

 

[Rymdhamster]

Inte vad jag vet, men jag mailade lite sammanfattningar jag skrev till mina spelare för länge sen.

 

[Björn Wärmedal]

Inte vad jag vet, men jag mailade lite sammanfattningar jag skrev till mina spelare för länge sen.

Har du måhända kvar mailet?

EDIT: Jag menar tack! Såg att du skickat det redan

 

[CapnZapp]

Jag vill påstå jag tillhör spelets mer aktiva fans, och ändå kan jag bara summera regelsystemet med ett enda ord:

Oanvändbart.

Jag kan köpa att det inte fanns någon som helst styrning och ledning av skapandet av karaktärer. Och ingen egentlig ansats till att balansera olika karaktärsval. Jag kan köpa att det var ...utmanande... att förstå vad regeltexten egentligen säger. Jag kan köpa att vissa regelavsnitt var så fyllda av missar att det blev obegripligt innan errata. Jag kan köpa att det saknades den mest rudimentära sammanställning av vilka fördelar som gav vilka bonusar (jag skrev själv ihop en!) Jag kan till och med köpa att det aldrig hanns med att skapas något verkligt system för rymdskepp och rymdstrid.

Men vad jag inte kan köpa är att det helt enkelt var för svårt att agera i strid ("styra sin gubbe", spela sin roll), iallafall om man försökte följa spelreglerna. Även jag som hyfsat erfaren rollspelare märkte att såfort jag tappade min fulla koncentration på att hålla reda på min position och mina kvarvarande handlingar hamnade jag lätt i ett utsatt läge.

Där "utsatt läge" betyder "i praktiken ihjälslagen".

Jag tror inte jag någonsin har träffat på ett lika märkligt system. När det fungerar och flyter på låter systemet dig utföra närmast Matrix-liknande stunts där du, helt utan att "fuska" med något annat än högre värden än fienden, kan bokstavligen springa rundor kring dem och skjuta ner dem som hundar. Men ett ögonblicks oaktsamhet och du har slut på handlingar inom skottlinjen eller chargeavstånd för en fiende, och allt är över. Och sålänge du inte hunnit skaffa sig power armor kan det kvitta vilken fiende, för slår spelledaren inte typ två ettor på sina 2T10 så har du blivit kraftigt handikappad eller (lika sannolikt) utslagen.

Nu kanske det låter intressant och till och med lite coolt, men när jag säger "ett ögonblicks oaktsamhet" så menar jag alltså inte karaktärens oaktsamhet. Utan din. Spelarens.

Jag är för gammal för att spela en rollspelsstrid som om den vore Phoenix Command. Eller en VM-match i schack.

Så sorry, men "oanvändbart" är det enda ärliga adjektiv jag kan komma med.