Nekromanti Förskapade karaktärer eller inte?

[Dansson]

Som titeln lyder. Brukar ni i era spelgrupper köra med förskapade rollpersoner? Alltså sådana som SL konstruerat i förväg.
Jag själv har aldrig gjort detta men funderar starkt på att prova på. En stor fördel som jag ser det är ju att SL kan styra handlingen/kampanjen mycket mer och planera in eventuella möten och händelser längre i förväg, eftersom man vet vilka sorts karaktärer man kommer att ha i spelgruppen. T ex då det står i någon äventyrsmodul att "här skulle det vara bra med en sån och en sån", och "den som är bra på det här kan få reda på det här" osv.
Vad är era tankar kring detta? Tar det bort lite av friheten i rollspelet om man inte får göra sin gubbe själv? Kan ju jämföras med filmmanus där skådespelaren får sin roll och måste göra sitt bästa för att gå in i karaktären. Kan ju också bli kul rollspel.

 

[lasergreger]

Mina erfarenheter har bara varit positiva med detta. Som spelare så tycker jag faktiskt det är kul att få en förskapad karaktär, läsa igenom den och sen fundera hur JAG kommer spela den.

Dock skulle jag inte föredra det i en kampanj, under en sådan så sker mycket karaktärsutveckling och då skulle jag personligen vilja ha en karaktär som jag skapat själv och skapat mina mål själv. För visst blir det mer styrt, oftast, med färdigskapade karaktärer.

I övrigt har du själv tagit upp några bra punkter med färdigskapade karaktärer när man är SL.

 

[Gurgeh]

Som spelare tycker jag att det är okej med färdiga rollpersoner för engångsscenarion, men om jag förväntas spela med rollpersonen flera gånger vill jag skapa den själv. Det fungerar att spela en rollperson som man inte tycker om under en kortare tid, men i en kampanj vill i alla fall jag ha lite att säga till om angående min rollperson.

Som spelledare tycker jag egentligen samma sak. Jag vill hellre att spelarna ska skapa sina egna rollpersoner än att jag gör det åt dem. Spelarna är inte där för att vara min publik, utan för att bidra till historien, och det gör de bättre om de har hittat på sina egna rollpersoner.

/tobias

 

[Krille]

"Som titeln lyder. Brukar ni i era spelgrupper köra med förskapade rollpersoner? Alltså sådana som SL konstruerat i förväg."

Nej, av det här skälet:

"En stor fördel som jag ser det är ju att SL kan styra handlingen/kampanjen mycket mer och planera in eventuella möten och händelser längre i förväg, eftersom man vet vilka sorts karaktärer man kommer att ha i spelgruppen."

Den här spelledaren verkar mest tycka att spelare är ett förbaskat ofog som sabbar hans ståry genom att hitta på egna saker. Förgjorda rollpersoner är i det här fallet mest ett sätt att styra en ståry på sådant sätt att rollpersonernas betydelse blir så liten som möjligt. Vid det här laget så drar jag mitt gamla mantra: "skriv en bok".

De fall då jag accepterar förgjorda rollpersoner är då jag inte har något annat val, exempelvis på konvent där det inte finns möjlighet att skapa rollpersoner under de fem timmar som spelpasset innebär.

I övrigt är förskapade rollpersoner en utmärkt orsak för mig att hitta på något bättre att göra.

 

[morkbollen_UBBT]

Så här, jag tycker att äventyren/kampanjer ska vara skrivna efter karaktärerna och p.g.a. det skälet så behövs inga färdigskapade karaktärer. Så i de flesta falla tycker jag inte att det fyller nån funktion, men i just korta äventyr som redan är färdigskapade så kan det vara bra med färdiga karaktärer. Också då många spelare inte riktigt "hittar" sin karaktär föräns ett par speltillfällen...

 

[Hellzon]

Jag fortsätter att sparka på den döda hästen: Förskapade rollisar borde vara (har ingen egen erfarenhet) utmärkt på konvent och one-shots, men vid längre spel än så vill jag nog göra en gubbe själv.
EDIT

Också då många spelare inte riktigt "hittar" sin karaktär föräns ett par speltillfällen...

Precis. Jag är nöjd om har lite känsla för min gubbe efter tre spelmöten.

 

[Rising]

Vad är era tankar kring detta?

Well, vi börjar med att konstatera att det (lite trubbigt) kan sägas vara så att det finns två sorters äventyr: De som är tätt förknippade med rollpersonernas historia/målsättningar, och de som snarare är generella "uppdrag" som vilken grupp med äventyrare som helst kan ta sig an.

Den förstnämnda sortens äventyr kan skrivas på två sätt: Antingen genererar spelarna vilka rollpersoner de nu än vill för att spelledaren sedan ska skriva ett skräddarsytt äventyr åt deras rollpersoner (typ, om en rollperson har en bakgrundshistoria som säger att hennes högsta önskan är att hämnas på hennes systers mördare, då kan spelledaren exempelvis skriva ett äventyr om denna mördare där rollpersonen får sin chans att hämnas), eller så skriver spelledaren äventyr och genererar färdiga rollpersoner på en och samma gång.

Det är egentligen ingen skillnad på dessa två tillvägagångssätt angående spelarnas frihet i själva spelet. Spelarna får ju ett specialskrivet äventyr oavsett vilken metod man använder. Visst; med den ena metoden så måste spelledaren anpassa sig till spelarnas rollpersoner, men som spelledare tar man ju gärna och frågar sina spelare vad för typ av äventyr de vill spela - även om man sedan skriver äventyret helt efter eget huvud. Så det finns ingen egentlig skillnad på metoderna sett ur detta perspektiv heller.

Så; din fråga kan man angripa ur det fågelperspektiv som jag inledde det här inlägget med: Är det bra med skräddarsydda äventyr åt spelarnas rollpersoner?

Jorå. Det är bra eftersom rollpersonerna verkligen är intimt förbundna med handlingen i äventyret, men det finns också många risker. Kardinalfelet som många nybörjare begår är väl att bygger sina äventyr på utmaningar och dilemman som rollpersonerna är utmejslade för att lösa på angivna sätt, och så glömmer man de punkter där rollpersonen tvivlar och är osäker.

Alltså, om rollpersonerna är flinka tjuvar och spioner, då behöver de knappast fundera över om de skall inta fiendebasen med våld eller om de ska smyga sig in - de är ju utmejslade smygare. På samma sätt; en spelgrupp med adelsmän och riddare behöver nog inte tveka över om de skall hjälpa konungen eller bondeupproret i en konflikt dem emellan; de har ju självklart sina lojaliteter hos överheten.

Men! Bra spelledare skräddarsyr äventyr åt sina spelare där rollpersonerna hamnar i situationer där de måste göra svåra och osjälvklara val. Riddarna och adelsmännen kan exempelvis vara övertygade om det hierarkiska systemets fördelar; men de kan tycka att just denna kung (i exemplet mellan konungen och bondeupproret) är olämplig som regent. Kan ändamålet helga medlen, eller tjänar alla i längden på att bondeupproret slås ner - förr eller senare dör ju den olämplige kungen och kan ersättas med någon bättre...

Med dylika utmaningar så får spelarna mycket frihet att påverka handlingen och själva sätta sin prägel på spelsessionen, så det är sådana utmaningar man bör skräddarsy åt ens spelare.

 

[w176]

Egna rolltolkningar

Jag kan tycka att förskriva karaktärer kan var jättekul och kreativt, men på samma sätt som när man skriver egna karaktärer, måste man få en karaktär som mentalt och spelmässigt funkar och en intressant gruppdynamik som passar just de inblandade spelarna. Och sånt kräver ibland lite tur,

Sedan så finns de är en till punkt på de hela. De är kul att få en förskapad karaktär ibland men spelledaren kan bara kontrollera fram till den punkten för i alla fall jag måste anpassa karaktären och göra den till min genom mitt spel, mitt sätt och spela den och hur jag väljer att göra de. Adelsmannen kanske blir mer av ett dekadent hedonist än spelledaren hade tänk sig den, den väna jungfrun blir masochistisk ninjafeminist eller vad som helst. Man måste få göra en egen rolltolkning, man är inte spelledarens spelpjäs utan man måste få spela själv också.

 

[PAX]

För längre kampanjer som kanske innebär 5-10 äventyr så brukar vi skapa egna rollspersoner eftersom de blir bättre förankrade hos spelaren.

Tyvärr ha vi tappat kampanjspelandet i spelgruppen för stunden och så som SL och spelare tycker jag därför att färdiga Rps är bättre om man vill testa lite olika spel. SL kan då anpassa dem till handlingen och snabbt introducera spelarnas i situationen med en kortare skriven bakgrund eller kanske en inledande berättelse.

 

[Feuflux]

Har väl aldrig använt förskapade karaktärer så den halvan av trådämneskunskapen får jag fejka... Inte heller "Engångtesta rollspel" kan jag säga mig ha nån bra koll på. Jag har ett väldigt fåtal rollspel som står för typ allt mitt spelande. DoD4 och DoD6 ihop lär ha 99% av speltiden, faktiskt.

Jag gillar att få göra egna rollspersoner. Om ett visst spel ska spelas kanske jag bli jättesugen på att spela en, säg, ädel riddare. Toppem, bara att fixa till. Helst skapar hela gruppen sina gubbar ihop så man slipper att det blir 4 ädla riddare och en oädel flåbuse eller nåt annat variationslöst. Jag gillar variation. Om SL trycker ett formulär med en teatralisk tiggerska i näven på mig istället och säger "du ska spela hemlösa Hedvig" i den här kampanjen så blir jag snarare ointresserad av att vara med än att se det som en gestaltmässig utmaning (antar jag alltså, det har ju aldrig hänt).

Fast om SL säljer in sin vision som "hemlösa stackare som kommer att växa som människor och åstadkomma saker ingen trodde var möjligt, speciellt inte de själva" och jag får medskapare av Hedvig så blir det en annan sak. Ska jag dras med en karaktär länge så ska jag minsann trivas med det hela. Jag kanske kommer på nån kul detalj som passar in i SLs vision och som jag kan ha med. Trots allt litar jag på att han/hon har nån smart tanke med det hela.

Olika personer trivs olika bra i olika roller (dagens uppenbara kommentar) så om roller ska delas ut så se till att alla är nöjda med det. För om utgångsläget blir att tjuven absolut vill spela krigare, att riddaren absolut vill spela en utblottad stackare och att trollkarlen hatar magiregler så riskerar det hela att bli så mycket sämre än det har potential till. Och det vill man ju inte.

 

[Dansson]

Jo, det var ju detta jag menade; Skulle spelarna tycka det vore alltför styrt? Självklart skulle det inte utövas någon form av fascism av SL, så hemsk är jag inte...
Fördelen jag mest tänkte på var att karaktärerna redan vore inbakad i handlingen och världen, och man skulle slippa krystade förklaringar till varför de känner varandra och varför de ska ut på vissa äventyr. Och jag menar nu om man mest spelar köpäventyr, som vi gör de alltför få gånger vi spelar. Är väl iofs inget problem för en van SL, men ändå.
Men som bekant, smaken är ju som baken.

 

[MrG]

Förskapade karaktärer, varför inte?

Själv brukar jag inte förskapa karaktärerna till kampanjer, men väl lämna riktlinjer (typ start miljö, eller ibland lämligt bakgrund, eller ålder).

Men har en kompis som gör färdiga karaktärer med bravur och får spelarna väldigt nöjda med det. Han har testat det i både kortkampanjer och längre kampanjer. Tror det började med att det främst var han som tyckte om att läsa reglerna, men sedan funkade det så bra. Spelarna uppskattade att få ny utmaningar att spela och om nån nån gång tröttnade på karaktärern var det ett snabbt samtal med sl och så en ny karaktär (tror det bara hänt en gång på fem år).

Vet inte varför jag inte vågat köra med färdiga karaktärer, borde kunna få det och funka. Och jag har fått beröm när jag skrivit karaktärer i konventscenarion. Inte helt bekväm med ursäkten att det är annorlunda och alla andra ursäkter verkar också mest kännas fega. Bra utmaning!

 

[Dansson]

Re: Förskapade karaktärer, varför inte?

Ja, det vore ju jädrigt skoj om man kunde skapa karaktärer som alla spelare är nöjda med och sedan går in för att spela ut.
Det kan ju gå och göra någon blandning där SL skapar skelettet, grunddragen, och sedan får spelaren bygga ut den som han tycker passar. Sätta ut diverse poäng etc.

 

[MrG]

Helt fria händer för spelarna?

Det kan ju gå och göra någon blandning där SL skapar skelettet, grunddragen, och sedan får spelaren bygga ut den som han tycker passar. Sätta ut diverse poäng etc

Går det att undvika blandningen? Finns det nån SL som säger skapa helt det ni vill? Och om inte annat så säger reglerna oftast ifrån (eller vad sägs om att köra fritt antal bakgrundspoäng eller motsvarande)?

Så vill du köra hardcore åt nått håll lutar jag heldre åt färdiga karaktärer, men bizzar tokfriform på det kan kanske också funka. Frågan tror jag är mer var i mittenskalan man vill vara, än nån av extremerna, men om man vill nedgöra en sida är det bekvämare att dra det till sin spets, så demonspelledare som dikterar färdiga karaktärer in i minsta detalj eller lätt samberättande ullinutt friform?

 

[Dansson]

Re: Helt fria händer för spelarna?

Jo, därom tviste de lärde minsann.

Fast min vision var nog inte så extrem. Tänkte mest att SL bestämmer att "en sån här karaktär med en sån här bakgrund behövs, som kan något om någonting" och så får spelaren kötta ut den bäst han vill.

Detta med friform är för mig fortfarande ett luddigt begrepp. Har ingen som helst erfarenhet av sådant. Vill du kanske i korta drag beskriva lite?

 

[Krille]

Re: Förskapade karaktärer, varför inte?

"Det kan ju gå och göra någon blandning där SL skapar skelettet, grunddragen, och sedan får spelaren bygga ut den som han tycker passar. Sätta ut diverse poäng etc."

...fast det är ju skelettet som ska passa spelaren, inte poängsiffrorna.

Själv är jag en sån där typ som kan knåpa med skelettet i veckor innan jag ens börjar med siffrorna.

 

[Rickard]

"...och man skulle slippa krystade förklaringar till varför de känner varandra och varför de ska ut på vissa äventyr."
När jag som spelledare tröttnade på att ständigt hitta på förklaringar, så bad jag istället spelarna motivera varför de hänger med varandra. Då fick de minsann äta upp att de skapat en shaolinmunk, en gammal örtmakerska och en cirkusclown. Tankegången snodde jag från Stjärnornas Krig. Jag kan säga att det helt plötsligt blev mycket mer familjeförhållanden. "Jag vill spela din mamma." och "Vi två kan vara bröder.". Ofta hade man en person som var knytpunkt för alla andra. Exempelvis en riddare och dennes sällskap eller någon som hyrde de andra för sina tjänster.

För att återgå till ursprungsfrågan, så visst kan jag tänka mig att spela förskapade karaktärer under ett scenario (men i regel inte längre) men då vill jag kunna ta mig friheter att hitta på en massa saker. Det ska inte vara ett färdigt bygge som jag måste forma mig efter utan det ska vara ett skal om jag kan fylla ut. Det får gärna ges inspiration till hur jag är tänkt att spela personen, men jag gillar inte när det står utskriver hur jag ska spela den. Om min rollperson har blivit våldtagen och utnyttjad under tonåren så kan jag välja att spela den som återdragsam eller så kan jag tycka att karaktären har blivit stenhård till sättet utav upplevelsen. Jag vill inte att det står "Du är återhållsam, skyr kontakt och har dåligt självförtroende".

Det man förlorar med utdelade karaktärer är att man inte har något band till personen. Det är som att slänga in en gammal flickvän som spelledarperson i ett scenario och anta att spelaren ska känna något för denne. Man kan rollspela att man har känslor, men det känns inget på riktigt. Det är annorlunda när det man själv har skapat sätts på spel eller prov.

/Han som brukar ge en hint vad varje karaktär är för något, där han exempelvis till Feng Shui hade dubbelvikt formuläret (294 kb) så att bara bilden på karaktären syntes när han delade ut formulären till spelarna

 

[Dansson]

Re: Förskapade karaktärer, varför inte?

Jo, det är sant, så sant.

"Själv är jag en sån där typ som kan knåpa med skelettet i veckor innan jag ens börjar med siffrorna."

Oj. Det var verkligen hårt. Alla grupper jag spelat med har alltid kört med att man helst ska vara klar samma dag man börjar. En del börjar inte ens med sin gubbe förräns några timmar före spelmötet, fast då kan ju intresset diskuteras också... ähum.
När jag är SL brukar spelarna få börja med sina karaktärer några dagar innan vi spelar, så att jag har koll på det mesta kring dem när vi väl börjar.

 

[walium]

Jag tänkte vara lite mer nyanserad och öppen i mitt svar än vissa andra i den här tråden eftersom jag betvivlar att du är särskilt hjälpt av ett svar i stil med "Din idé suger! Då läser jag hellre en bok!".

Som spelledare har jag aldrig kört med förskapade rollpersoner, men däremot med ganska tydliga ramverk, regler och krav på trovärdighet. Jag skulle till exempel kunna bestämma att samtliga rollpersoner är ifrån samma by, är släkt, är av samma ras och så vidare men lämna resten till spelarna.

Som spelare brukar jag inte ha några större svårigheter att skapa karaktärer. Visst tar jag gärna tid på mig och klurar lite extra på dem, särskilt om jag planerar att spela med dem länge och mycket, men jag kan också skapa nya rollpersoner relativt snabbt om det skulle behövas.

Du bör framförallt ta hänsyn till vad dina spelare har för prioriteringar. Om det är spelande i sig som är viktigt snarare än rollpersonen så tror jag inte att det gör så mycket att du skapar karaktärer åt dem, särskilt om dessa är garanterat intressanta och med kopplingar till äventyret som ni ska spela.

Men om du bestämmer dig för att skapa karaktärer åt dina spelare så bör dessa ha utrymme för personlig utveckling och tolkning så att spelarna kan sätta sin personliga prägel på dem. Om du lyckas väl så kanske du rentav kan uppmuntra spelarna till att lägga ner mer tid på sina karaktärer i framtiden och samarbeta mer med dig när det gäller planeringen och genomförandet av olika kampanjer och äventyr.

 

[Johan K]

Brukar ni i era spelgrupper köra med förskapade rollpersoner?

Nix pix & jag kommer aldrig att göra det heller !!!!!
Varför ??
Jo, därför att jag tycker att man förlorar en hel massa känsla för karaktären när man får en färdigjord karaktär uppstoppad framför sig. Jag ser hellre att man få en klase poäng & gör sin karaktär på ett ungefär som man vill & sedan låder den växa fram genom sina val. På det sättet så tror jag att man få en bra karkatär som man gjärna vill spela med & månar om.