Bifur
Veteran
- Joined
- 28 Dec 2015
- Messages
- 5,672
Ja, med tanke på att jag kände att diskussionen mellan mig och Henke i en annan tråd höll på att dra iväg i OT-riktning startar jag denna istället.
Så här tänker jag nuförtiden. Att ha bärande inslag (lite går alltid bra) av sandlåda i vad vi kan kalla en aktiv kampanj (särskilt då förskrivna sådana) går ofta stick i stäv med ambitionen att inom rimlig tid avsluta kampanjen på ett tillfredsställande sätt, helt enkelt för att de olika spelinriktningarna konkurrerar om samma tid, fokus och engagemang för RP/spelare. Det innebär att man som spelgrupp måste fundera över vilka sidotrådar man väljer att utforska i spel och vilken riktning man låter dem ta. För att knyta an direkt till vår diskussion om Svärdets sång/Korpens klagan så kan ur det perspektivet sandlåderegler som Fäste framstå som mindre relevanta.
Två exempel:
1) Vår pågående M0-kampanj. Vi är nu 7 spelmöten in, två särskilda sektorer har besökts och två ledtrådar till Eden är upphittade. Vår ambition är samtidigt att påbörja Mörkets moder till våren så säg att vi ger oss själva 6-7 spelmöten till som mest (då kommer kampanjen levt kanske 8 mån IRL). Hur ska de prioriteringarna balanseras? För mig är det självklart att spelet måste fokusera kring det som leder kampanjen mot slutet utan att det känns forcerat, och att vi som spelgrupp måste göra en del aktiva val för att spelet ska kunna avslutas inom den stipulerade tiden. Förhoppningsvis kan vi göra det på ett sätt som blir bra och gör alla nöjda.
2) En karaktärsfokuserad kampanj i Western där spelgruppen bestämde ansats och mål. Något spelmöte in på väg mot ett viktigt avstamp fastnar en RP i en situation av mer eller mindre slumpmässiga faktorer vilket vred om spelet till att handla om detta. När kampanjen lades ner efter ett år hade situationen fortfarande inte lösts. Säkert fullt rimligt inom sandlådans logik men för mig är det ändå ett kollektivt misslyckande att inte klara att av att fokusera spelet på det vi gemensamt bestämt att det skulle handla om.
Sedan är detta så klart personliga preferenser, det går alltid att invända att färdigskrivna kampanjer är skräp och ambitionen att spela något annat är sandlåda är fel eller t.o.m. fusk, men det gör inte de avväganden jag beskriver enklare. (Sen kan jag personligen kanske önska att det vore lättare att ibland få igång spelarnas driv i sandlådemiljöerna och därmed ha mer utbyte av dem, men är en annan diskussion.)
Så här tänker jag nuförtiden. Att ha bärande inslag (lite går alltid bra) av sandlåda i vad vi kan kalla en aktiv kampanj (särskilt då förskrivna sådana) går ofta stick i stäv med ambitionen att inom rimlig tid avsluta kampanjen på ett tillfredsställande sätt, helt enkelt för att de olika spelinriktningarna konkurrerar om samma tid, fokus och engagemang för RP/spelare. Det innebär att man som spelgrupp måste fundera över vilka sidotrådar man väljer att utforska i spel och vilken riktning man låter dem ta. För att knyta an direkt till vår diskussion om Svärdets sång/Korpens klagan så kan ur det perspektivet sandlåderegler som Fäste framstå som mindre relevanta.
Två exempel:
1) Vår pågående M0-kampanj. Vi är nu 7 spelmöten in, två särskilda sektorer har besökts och två ledtrådar till Eden är upphittade. Vår ambition är samtidigt att påbörja Mörkets moder till våren så säg att vi ger oss själva 6-7 spelmöten till som mest (då kommer kampanjen levt kanske 8 mån IRL). Hur ska de prioriteringarna balanseras? För mig är det självklart att spelet måste fokusera kring det som leder kampanjen mot slutet utan att det känns forcerat, och att vi som spelgrupp måste göra en del aktiva val för att spelet ska kunna avslutas inom den stipulerade tiden. Förhoppningsvis kan vi göra det på ett sätt som blir bra och gör alla nöjda.
2) En karaktärsfokuserad kampanj i Western där spelgruppen bestämde ansats och mål. Något spelmöte in på väg mot ett viktigt avstamp fastnar en RP i en situation av mer eller mindre slumpmässiga faktorer vilket vred om spelet till att handla om detta. När kampanjen lades ner efter ett år hade situationen fortfarande inte lösts. Säkert fullt rimligt inom sandlådans logik men för mig är det ändå ett kollektivt misslyckande att inte klara att av att fokusera spelet på det vi gemensamt bestämt att det skulle handla om.
Sedan är detta så klart personliga preferenser, det går alltid att invända att färdigskrivna kampanjer är skräp och ambitionen att spela något annat är sandlåda är fel eller t.o.m. fusk, men det gör inte de avväganden jag beskriver enklare. (Sen kan jag personligen kanske önska att det vore lättare att ibland få igång spelarnas driv i sandlådemiljöerna och därmed ha mer utbyte av dem, men är en annan diskussion.)