Nekromanti Första gången rollspel, försöker mig på äventyr

[Heklia]

Halloj!

Försöker styra upp rollspel med polarna och skall vara SL.

Tanken är att vi skall spela Eon, eller Viking, eller någon form av mix med primärt inslag av Eon men med en stämmning likt Korpen Flyger eller Röde Orm, med mystik, inspirerad av nordisk historia efter, under och innan år 1000.

Har läst lite och skummat igenom Fishtank upplägget postat av Han, och har försökt mig på att skriva ett äventyr;
Vad tror det, hade det fungerat?
Är första gången jag försöker mig på något sådanthär, så hade vart shysst med lite input från er mer erfarna rollspelare.

Steg 1. Händelser
1. Ett rövarband har precis attackerat byn och rövat bort ynglingar
2. Rättsväsendet håller på att förbereda omval till viktiga positioner
3. Ett handelsresande sällskap väntas snart komma till byn och hålla i en marknad

Steg 2. Personer/Föremål
1. Grim Rövarhövdingen, gammal vän med Frida, har rekognoserat i byn för att kunna stjäla en dyrbar ring
2. Heda, en bortrövad ung kvinna, skall giftas bort med Leif den Ludne, har svaga minnesbilder av att en gammal man i byn pratat om en ring i samband

med att en ensamresande hirdman hittats drunknad.

3. Sven, en yngre rövare som vill gå ur rövarbandet och ogillar Grim, han har blivit hemligt förälskad i Frida och kommer ifall tillfälle ges offra sig

för hennes väl och ve.

4. Hövding Jorund, väntar på hans bror, Leif den Ludne att bringa hirdmän, vill för allt i världen sitta kvar efter tingets omval igenom att gripa Grim

och föra honom till tinget, kristen.

5. Knut Storman, far till Heda, vill dräpa Grim och inte låta honom fångas in av Hövding Jorund, sätter sig i skuld hos Harald Handelsman för att hyra

in hirdmän, vill förstärka sina möjligheter till val till storman genom att plantera stöldgods hos Jorund, kommer mot slutet ifall Jorund verkar

vinna att i desperation sätta in sina hirdmän i försök att dräpa Jorund.

6. Leif den Ludne, handelsmanaband hövding som kommer till byn för att stödja sin bror, hövding Jorund.
Har hört rykten om en guldring med blodröda stenar i som han har gett sina hirdmän i uppdrag att leta efter och hoppas köpa på marknaden till bra

pris.

7. Arnulf Handelsman, brorsson till Tore, kommer kräva tillbaka ett parti vaser som Tore anser blivit lurad på.
8. Tore, farbror till ArnUlf Handelsman, kommer köpa ett parti vaser utav Harald Handelsman under marknaden, men som visar sig sedan vara av undermålig

kvalite. Var med natten då Frida förförde mannen och såg henne stjäla ringen, han förstår dock inte dess värde men har pratat om händelsen som blev

märklig sennär hirdmannen hittades drunknad.

9. Bor, en träl i staden med ett gott hjärta, har sett Frida gömma ringen och vet om dens existens, kommer efter ett tag gräva fram ringen och försöka

sälja den till krafitgt underpris till Harald Handelsman för att kunna köpa loss sin gamla mor som även hon trots åldern varit hård är i träldom.

10. Frida, värdshusägarens dotter, jobbar som servitris på faderns värdshus, gammal vän med Grim Rövarhövding har kommit över en tjock ring i guld med

röda stenar på från en allt för drucken gäst, som är stöldgots från en gammal räd. Hon har gömt denna för att kunna behålla den trots att Grim letar

efter ringen i staden.
Står i en skuld till Harald Handelsman, som nu börjat göra allt fler sexuella närmanden. Hon ser gärna att någon dräper Harald, sålänge hon inte

kommer kunna kopplas till mordet.

11. Harald Handelsman, en handelsman i byn, hyr in hirdmän som han "lånar" ut till Knut Storman för ockerpris, kommer under marknaden att sälja ett parti

vaser till Tore, som är av undermålig kvalite, kommer till sist köpa ringen av Bor för kraftigt underpris, allt oftare besöker han värdshuset Frida

jobbar på och får "efterrätt".

12. En dyrbar gyllene ring med röda stenar, blev byte under en räd i västerled, senare dömdes ringen tilldelas till Grim Rövarhövding, men en hirdman

stal ringen och flydde. Hirdmannen var sedan mycket drucken under en vistelse i byn, Frida som kände igen mannen söp honom fullare och förförde honom

och stal ringen. Några dagar senare hittas hirdmannen drunknad i en vik invid byn. Frida är mycket medveten om var ringen kommer så hon har valt

att gräva ner ringen i skogen. Detta såg dock Bor som grävt upp ringen och förståt dess värde, Bor har sedan gått till Harald och beskrivit ringen

som get honom ett kraftigt underpris på ringen ifall den är äkta, vilket den är.

Steg 3. Händelseförloppet
1. Ett rövarband har precis attackerat byn och rövat bort en yngling
2. Rättsväsendet håller på att förbereda omval till viktiga positioner
3. Ett handelsresande sällskap väntas snart komma till byn och hålla i en marknad


Steg 4. Nyckelscener

Solen är på väg upp, men det är fortfarande mörkt och rollspersonerna traskar fram längst med stigen, snart skall dom vara framme vid byn.
Dom hör grenar knäckas en liten bit längre fram i skogen stigen löper igenom.
I skogen kommer två härklädda män pulsandes igenom skogen, dom verkar först inte lägga märke till rollpersonerna men strax inser dom att dom inte är ensamma.
Den ena mannen spänner sin båge och siktar mot rollpersonerna. Männen och rollpersonerna befinner sig nu nära varandra, så en vinande pil hade varit

olycksbådande.
Rollpersonerna märker att den andre mannen bär en skogsyxa och har ett vitt tygstycke omsnörpt runt benet, och blod har sipprat fram på tyget. Han måste

nyligen har blivit skadad.

Männen rollpersonerna har träffat i skogen har precis attackerat byn rollpersonerna är på väg mot, men har kommit vilse under reträtten och en av dom har

fått en pil i benet.
Dom har ingen önskan att konfrontera rollpersonerna, och kommer försöka ta sig ur situationen utan våld, men tar tacksamt emot hjälp och vård av

rollpersonerna.
Ifall rollpersonerna verkar vara av "det rätta virket" och söker "extraknäck" så skulle männen kanske kunna överväga att introducera dom för deras hövding Grim i framtiden.


Rollpersonerna kommer till den lilla byn. De lägge märke till viss skada och det ser ut som det brunnit nyligen, men byborna verkar ha fått släckt på det

fort.

På torget står stormän och diskuterar högljutt, rollpersonerna förstår att det under natten varit ett rövarband i staden som har rövat bort en ung kvinna.

Rollpersonerna snappar upp att en av stormännen, som verkar mest upprörd, är far till kvinnan och kräver att by hövdingen agerar kvikt och hittar kvinnan och

dräper rövarna.

När rollpersonerna traskar vidare suckar en man och skakar på huvudet och säger, " *suck* Vi får väll se hur det här slutar, nu när tinget snart skall samlas

och allt... *suck* Jaja... Antagligen kommer Hövding Jorund vänta in sin bror som är på väg till marknaden och med dennes män gripa rövarhövdingen Grim, för

det säger jag, det var Grims män jag såg inatt, så det är hans verk detta. När Grim väl grips så kommer han att plocka poäng igenom att låta Grim dömmas på

tinget. Jorund behöver stöd nu ifall han vill sitta kvar som hövding på tinget... Märkligt bara, mycket märkligt, varför väljer Grim att röva oss i denna by,

det var ju inte längesedan han kom hem från västerled med mycket byte och mycken rikedom ... Märkligt.... "




Vad tror ni? Verkar storyn hålla?
Tänkte mig att detta skulle kunna underhålla oss iaf under 2 spelkvällar.

 

[Mundo]

Jag tycker det här verkar jättebra som äventyr för en första rollspelssession.

Det som är klurigt när man är SL de första gångerna är oftast att etablera stämning (Lära sig att känna av sin grupp etc).

Andra saker värda att tänka på är att balansera motståndet i förhållande till gruppen (oavsett vilka typer av konflikter det handlar om) och att se till att karaktärerna har motivationen att agera någotsånär i linje med storyn som du har stakat fram.

I övrigt tycker jag att det här verkar "fit to go".

 

[Rickard]

Rent spontant, ser ut som ett schysst äventyr. Du skriver två spelmöten men med femton fraktioner (händelser, personer och föremål) så kan det bli längre än så. Kom ihåg att hela tiden ha som mål att ge ut relationer, relationer, relationer. Om spelarna kör fast, fundera kring hur du kan presentera fler relationer bland dem som spelarna ännu inte fått reda på eller återupprepa relationer som du anser att spelarna har missat.

Jag gillade verkligen att det fanns massor av konflikter. Att ha det skapar en hel del skenledtrådar som spelarna får nysta i. Flera delhistorier blir ofta komplext.

Något jag saknade var en krok. Varför ska rollpersonerna bry sig? Fast jag kanske missade något när jag läste.

Steg 2. Personer/Föremål

Det är väldigt många personer. Såhär på senare år har jag (i samspråk med Arvidos och Genesis) kommit fram till att fem personer är vad som krävs för att göra saker lagom intressanta. Fast vad du har skapat här är något komplext med flera delhistorier så jag vet inte om det är tillämpbart.

Steg 3. Händelseförloppet

1. Ett rövarband har precis attackerat byn och rövat bort en yngling
2. Rättsväsendet håller på att förbereda omval till viktiga positioner
3. Ett handelsresande sällskap väntas snart komma till byn och hålla i en marknad

Nu har du redan bestämt dig var rollpersonerna ska komma in så det jag skriver nu kan du tänka på i framtiden. Jag brukar fundera igenom hela händelseförloppet för hela scenariot och sedan fundera kring var någonstans det skulle vara intressantast att stoppa in rollpersonerna. Om du tänker dig händelseförloppet som följande:

========R===================

Så är det första blåa innan R är äventyrets bakgrundshistoria. R markerar var rollpersonerna kommer in och det vinröda efter där rollpersonerna kommer in är alternativ framtid som kommer att förändras när rollpersonerna kommer in i handlingen. Det är något som äventyret vill styra tillbaka till men som antagligen inte kommer att inträffa.

Steg 4. Nyckelscener

När du funderar kring nyckelscener, fundera kring vilka relationer du vill avslöja och hur det kan visa sig. Du målar upp lite vad som är på gång i byn med dina nyckelhändelser men jag skulle nog fokusera mer på att visa relationerna. Var inte rädd för att hålla igen med information. Spelarna kommer att ha det tillräckligt klurigt att bena ut all information.

/Han som tycker den bästa komplimangen är när folk använder något han skapat så han tackar för det

 

[Sodivra]

Jag håller med Han, så många SLP behöver du inte! Han säger fem, jag skulle säga att du inte behöver mer än tre för att göra det intressant om man hårddrar det, men så långt behöver du inte gå.

Faran jag ser här är att du redan bestämt dig för hur scenerna ska spelas ut. Du behöver inte tänka ut skeenden och repliker i förväg, bara förutsättningar. Speciellt gäller detta i fisktankar, som är ganska öppna strukturer.

---

Okej, jag kommer använda resten av inlägget till ett sidospårs-rant om att spelleda:

Det finns två riktningar man kan gå här: Antingen blir du en författare som tjusar spelarna genom att skapa spännande och snygga saker i förväg och sedan visa upp dem, eller så blir du en improvisatör som bygger saker i stunden utifrån några givna förutsättningar, vad spelarna hittar på och vad som känns rätt i stunden.

Att vara en författare känns tryggare, för det ger dig en känsla av kontroll över vad som händer, och om du gillar att förbereda fina presenter åt dina spelare och sedan presentera dem så kan det vara väldigt givande.

Jag föredrar rollen som improvisatör eftersom det ger mer fart, liv och engagemang kring spelbordet. Det kräver mindre arbete, men mera mod i början. Dock så kommer spelet bli mer avspänt och jämlikt om du får det att funka. (Och du behöver inte fundera på om storyn ska hålla )

Många författar-spelledare tycker att det är svårt, förvirrande och helknäppt att lära sig bli improvisatörs-spelledare, men på den punkten du står nu, som helt ny spelledare, så kan du egentligen välja endera riktningen från grunden.

Play Unsafe och Apocalypse World, samt många gamla trådar på det här forumet (säg bara till) lär dig bli en improviserande spelledare.

Slut på rant.

 

[Fiktionslek]

Jag håller inte med om Arvidos rant. Jag tycker uppdelningen mellan författare och improvisatör känns konstruerad. »Många författar-spelledare tycker att det är svårt …« ser ut som ett retoriskt trick. (Var har du träffat dessa spelledare som karaktäriserar sig som författar-spelledare, Arvidos? Är det indie-folk som bedyrar att de var sådana förut, men nu blivit impro?) Hela beskrivningen känns också tydligt viktad mot det Arvidos egentligen vill säga. En trygg snubbe som ger bort presenter till passiva mottagare är liksom inte lika häftigt som en modig snubbe som fixar fart, liv, engagemang samtidigt som det hela är avspänt och man inte behöver jobba för det.

Men så här funkar det för mig: När jag skriver ett äventyr kan jag göra det i princip som en berättelse där jag förutbestämmer slut på scener och förutsätter att berättelsen tar en viss riktning, men det innebär inte att jag är låst vid det på spelmötet. Det är samma sak när jag läser typ Undergångens Arvtagare eller The Enemy Within eller Masks of Nyarlathotep. För både när man skriver och när man läser en berättelse, så är man en stor del av tiden sysselsatt med att fundera på vad som kan hända sen. Därför prövar man i sitt skrivande och i sitt läsande en mängd alternativa handlingsutvecklingar hela tiden. (Jag säger »man«, för det finns väldigt mycket empirisk forskning på detta.) För mig funkar detta som utmärkt förberedelse för improvisation, och likadant har det varit för alla spelledare jag haft. Däremot har jag aldrig spelat för någon av Arvidos författar-spelledare.

Så vad jag ville säga är att det ser skitbra ut, och att du kanske inte behöver oroa dig för att du inte ska kunna improvisera. Det kommer när du behöver det, det är jag övertygad om. Play Unsafe uppfattar jag som kraftigt överskattad. Däremot håller jag med Arvidos om att du skulle ha mycket nytta av Apocalypse World. Jag håller också med om de övriga råden du får i tråden.

Hälsar

Christian

 

[Sodivra]

Ptroo, Fiktionslek. Du behöver inte ifrågasätta min trovärdighet, jag avsäger mig anspråk på att omvända någon eller bevisa något.

Heklia, när jag läser dina spelledarpersoner och dina nyckelscener så får jag känslan av att du använder två olika mindsets - Dels så har du ett gäng fria förutsättningar och dels så har du färdiga scener i huvudet. Jag tror att dessa mindsets kan krocka för dig, och hoppas det blev lite tydligare för dig vad för stil du är intresserad av, av mina två "protoyp-spelledare", författaren och improvisatören.

Den kan också vara jag som inte fattat vad nyckelscener är och hur de funkar i en fisktank.

 

[RasmusL]

Jag håller med Han, så många SLP behöver du inte! Han säger fem, jag skulle säga att du inte behöver mer än tre för att göra det intressant om man hårddrar det, men så långt behöver du inte gå.

Faran jag ser här är att du redan bestämt dig för hur scenerna ska spelas ut. Du behöver inte tänka ut skeenden och repliker i förväg, bara förutsättningar. Speciellt gäller detta i fisktankar, som är ganska öppna strukturer.

---

Okej, jag kommer använda resten av inlägget till ett sidospårs-rant om att spelleda:

Det finns två riktningar man kan gå här: Antingen blir du en författare som tjusar spelarna genom att skapa spännande och snygga saker i förväg och sedan visa upp dem, eller så blir du en improvisatör som bygger saker i stunden utifrån några givna förutsättningar, vad spelarna hittar på och vad som känns rätt i stunden.

Att vara en författare känns tryggare, för det ger dig en känsla av kontroll över vad som händer, och om du gillar att förbereda fina presenter åt dina spelare och sedan presentera dem så kan det vara väldigt givande.

Jag föredrar rollen som improvisatör eftersom det ger mer fart, liv och engagemang kring spelbordet. Det kräver mindre arbete, men mera mod i början. Dock så kommer spelet bli mer avspänt och jämlikt om du får det att funka. (Och du behöver inte fundera på om storyn ska hålla )

Många författar-spelledare tycker att det är svårt, förvirrande och helknäppt att lära sig bli improvisatörs-spelledare, men på den punkten du står nu, som helt ny spelledare, så kan du egentligen välja endera riktningen från grunden.

Play Unsafe och Apocalypse World, samt många gamla trådar på det här forumet (säg bara till) lär dig bli en improviserande spelledare.

Slut på rant.

Hur mycket påverkar gruppens vilja valet mellan "improvisatör" och "författare"? Bör man smacka till med GNS-diskussionen här för att reda ut vilket håll och vilka tekniker som bäst skapar "kul" utifrån spelarpreferenser?
Har precis suttit och läst igenom GNS-artiklarna här ,som säkert är utdaterade, och funderar på om det relaterar till diskussionen (jag också förstår att improvisation vs författare inte har direkt med game modes att göra, även om styrda scener med en GM som författare svårligen blir narativistiskt spel)?
Svammel är vad jag håller på med just nu, återkommer kanske med mer samlade tankar lite senare.

 

[Sodivra]

Hur mycket påverkar gruppens vilja valet mellan "improvisatör" och "författare"? Bör man smacka till med GNS-diskussionen här för att reda ut vilket håll och vilka tekniker som bäst skapar "kul" utifrån spelarpreferenser?

Säkert, men jag kände jag var tillräckligt off-topic redan.

Är det något speciellt du nu saknar för att känna dig säker på ditt första möte, Heklia?

 

[Heklia]

Tjo!

Tack för alla svar, verkar vara ett levande forum med mycket kloka skribenter.

Jo, vi har sparkat igång nu.
Först skapade 3 vänner karaktärer till spelet Viking och vi började lira, jag berättade "intro scenen", likt en författare och började beskriva fraktioner och relationer i byn.
Efter det mötet så bytte vi system till Eon, vilket några var lite mera bekväma med och en av vännerna byttes ut mot en annan, men dennes rollperson figurerar ändå i bakgrunden. På sammma löser vi det när någon, som tex ikväll, var tvungen att lämna spelmötet tidigare.

Hitils har det gått bra.
Spelarna har förstått att det var rövare och inte jägare dom mötte på på väg in till byn för första gången och dom har blivit förstådda med att en av stormännen i byn har blivit av med sin dotter.
Dom försökte först ansluta sig till Harald Handelsman, som skulle bistå Knut storman med män för att attackera Grim och rädda sin dotter.

Men sedan, när en spelare inte kunda närvara och en annan anslöt, så anlännde en gammal vän till en av rollpersonerna, som precis smugit in i byn för att rekognosera och leta efter någon som kan ha en ring Grim letar efter.

Då tar scenariot en helt ny vändning och focus börjar riktas mot att hitta denna ring.
Det lustiga här var att spelaren som spelar rövarkaraktären ute på spaning, glömde bort att det var en guldring med 3 röda ädelstenar på, så han gick runt och frågade folk efter en väl smidd silverring...

Tillslut berättade jag bara för honom, efter att ha förhört alla möjliga personer i byn utan framgång, att det var märkligt att ingen känner till denna silver ring och att han kanske borde leta efter en guldring istället åt Grim.


Nu har dom lyckat luskat fram med att det var Tore som Heda mindes hade pratat om en guldring med röda ädelstenar på, och dom letar upp Tore efter det att han har blivit lurad av Harald på marknaden, smyger efter honom hem, och mordhotar honom för att han skall berätta allt.
Tore berättar att han såg ringen på hirdmannen som Frida förförde, samme hirdman som hittades drunknad några dagar senare, dock då utan ring.

Så nu har dom börjat bli misstänksamma mot Frida och begett sig tillbaka till Grim och planerar hur dom skall göra. Det är ju den årliga marknaden i byn, så det finns säkerligen mycken rikedom....
Sen mindes dom att det finns 2 fraktioner i staden som rekryterar hirdmän, 20-talet var, rövarna är ju trots allt bara ett 40 manna stark band.

Samtidigt har Harald erbjudit dom att köpa Heda för att han skall kunna sälja tillbaka henne till Knut....
Snart kommer även Leif den Ludne lägga sig i i leken på något sätt och leta efter ringen...
Intrigerna tätnar....


Så ser det ut efter typ ett spelmöte.


@Mundo
Ja, försökte från början att referera till spelarna med deras spelnamn.
Var rätt underhållande att gubb-rolla, det ger ju karaktärerna så mycket kött på benen så att säga. Speciellt om man använder det i spelet sen.

@Han
Det var ett riktigt bra scenariosystem du har skapat.
Kommer fortsätta spinna på med denna metoden efter detta scenariot beroende på vilka relationer till fraktioner rollpersonerna skaffar sig.
Kan tänka mig att det hade varit väldigt lyckat att väva in de kontakt personer man erhåller vid gubb-rull samtidigt som man väver in gamla fraktioner som rollpersonerna har träffat under tidigare scenarion.

@Fiktionslek
Ja, tanken med skissandet på så många relationer och fraktioner var att vad som än händer, så kommer spelarna någonstans trampa i något nät och dras in i handlingen. Samtidigt som handligen ger plats åt många vändningar.

@Arvidos MC
Jag har mer eller mindre tänkt ut en plan för hur saker kommer fortlöpa ifall spelarna inte förändrar skeendet och i det, så får jag ju improvisera de konsekvenser som blir när spelarna lyckas förändrade skeendet.

 

[Rickard]

Kul att du gjorde ett uppföljningsinlägg.

Jag har mer eller mindre tänkt ut en plan för hur saker kommer fortlöpa ifall spelarna inte förändrar skeendet och i det, så får jag ju improvisera de konsekvenser som blir när spelarna lyckas förändrade skeendet.

Heeelt rätt!

Kan tänka mig att det hade varit väldigt lyckat att väva in de kontakt personer man erhåller vid gubb-rull samtidigt som man väver in gamla fraktioner som rollpersonerna har träffat under tidigare scenarion.

Ja, det är en källa att ta inspiration ifrån när du skapar fraktioner.

Kommer fortsätta spinna på med denna metoden efter detta scenariot beroende på vilka relationer till fraktioner rollpersonerna skaffar sig.

Ja, det blir alltid en massa lösa trådar som man kan ta upp och spinna vidare på. Se till att spara anteckningarna i detta äventyr så att du kan återanvända de efter några tillfällen igen. Det brukar vara roligt för spelarna när de känner igen sig i saker.

Det var ett riktigt bra scenariosystem du har skapat.

/Han som tycker det är roligt när folk använder det han skriver om

 

[Heklia]

Ja, det blir alltid en massa lösa trådar som man kan ta upp och spinna vidare på. Se till att spara anteckningarna i detta äventyr så att du kan återanvända de efter några tillfällen igen. Det brukar vara roligt för spelarna när de känner igen sig i saker.

Hehe, bra tips!

En annan rolig detalj jag testade var att göra det du skriver om någonstans på din sida, att fråga spelarna vad det är som händer och göra hela grejen lite mer som att man tillsammans berättar en historia.
Sen att tvinga dom till någon dålig förutbestämt konsekvens när de misslyckas med handlingar, inte bara att de misslyckas...