Nekromanti Första gången?

[Rickard]

"<EM>Jaja, spela roll, vi vann ändå alltid!</EM>"
Det är ju det det går ut på.. Spela roll alltså. /images/icons/wink.gif

Min bror drog in mig i smeten när jag var runt 7-8 år. Spelade dels genom (köpta) soloäventyr i äkta dungeoncrawlingmiljö och dels m. hans kompisar. Spelade nog samma äventyr flera ggr (Torshem bl.a.) men var för ung för att komma ihåg hur de slutade. Fick ärva DoD2 när han köpte EDD och EDD när han fick tag på andra rollspel och senare lade av m. rollspel.

/[color:green]Han</font color=green> som har haft flyt m. rollspelslivet

 

[Ond bråd död]

Första gången var jag tio år och min kusin hade med sig mutant när han hälsade på. Tror jag spelade en muterad människa. Min kusin hade inte läst äventyret "mos mosel" riktigt så när jag hade dödat alla lil i staden genom att först testa alla bybor genom att skära dem med min kniv så improviserade han en dungeon.

Det jag minns bäst var jag blev förtjust i tärningarna särskilt diamanttärningen (t10). Tyvärr blev min rollfigur dödad av en stridsrobot. Mos mosel spelade vi säkert 10 gånger med olika spelare och alla äventyr jag skrev själv följde nogrannt mallen med kartor och husnummer.

Jag fick med de flesta av mina klasskamrater också och vi spelade ofta skuggornas m,ästare i bussen på väg till skolan ibland utan tärningar, ibland utan regler och ibland utran rollformulöär. Oftast utan nånting alls... Det var med många flickor på den tiden, undrar lite varför de la av...

Ond - Gamer, Nörd, Metalfan, Kvasi...

 

[Sodivra]

Min tanke precis!

Eller ja.. "Friform på syra" tänkte jag mer på.. Och ja, det var ju döda skogen det hette.. Fast nu när jag tänker på det så tror jag att vi hade både del 1 och 2..



/Arvidos Magus- Too cool for public safety!\

 

[Guest]

Oskulden ...

Gick i 2:a klass och såg en bild från gamla månster böckerna på en vargman opch bästemde mig genast för att utreda vad det var för slags tufing.
Vi började att spela på raste i skolan(!), som man förstår så gick det inte specielt bra, men kul det hade vi


... Doedinan som förövrigt inte tycker om bönder, -"Dom borde avskaffas"

 

[Jan Arenö]

Lite lite mer...

Ok, samma SL fortfarande... (han med 2 milj skatten på slutet)

Vi spelade ett triologi serie med äventyr (handelfursten heter det väl, inte säker på vilket det var). Däri fanns det ett flygande skepp iaf (vet inte om det var han som la in det eller om det var tänkt o vara så).
Vi satt o spelade en sommar på en veranda, allt flöt på bra, och det var inga konstigheter med uppdraget så långt... Då var det så att tv åav dem som var med var tvugna att sticka o spela fotboll (träning) och SL blev helt till sig. "ni kan ju itne gå nu när det är så kort kvar.. etc.", men de var ju "tvugna".
Det var precis i början av en strid med ett gäng orcher (stort gäng om jag inte minns fel) och iom träningen skulel vi inte hinna med striden, som för övrigt var som en "slutstrid" typ...
Istället för att bryta och spela vidare någon annan dag så säger sl:
<I>"Vi säger att ni slog ned orcherna då... och stack iväg till skäppet och flög iväg med det"</I>... Kändes lagom kul att ha lagt ner dagar på att spela när slutet blev så där<B>!!!</B>
Vi tog iaf skeppet och flög tillbaka och sålde (!?!) det till någon för ytterligare några miljoner... blev ganska absurt...


Samtidigt som dessa minnen plågar en så finns det många bra från den tiden. En av de mest uppskattade uppdragen spelades med en av de som stack i väg på träning. Han var storebror till min kompis och skrev ett uppdrag som hette "Laburint ön", oerhört bra (som man kommer ihåg det i efterhand). Kommer int eihåg allt som fanns på den där ön, eller exakt vad vi gjorde. Kommer ihåg att de hade fött upp en hydra där, som vi slogs mot bl.a, men oerhört roligt var det...

Det är även från denna tid som jag numera på sommrarna faktiskt har lust att spela. När man ligger på stranden och badar så tänker man tillbaka på tiden då vi var unga, och spelade i våra sommarstugor (jag och min polare bode på varsin sida om sjön, och således hans bror) och kombinerade spel med bad och liknande... det var tider det... oseriösa, men ändå så lättsamma och lyckliga.

// jan arenö

 

[Sodivra]

VARGMAN!

Ahh min kompis Adam var helt fixerad vid vargmän i början av vår rollspelskarriär.. Än idag drar han sig till minne sin vargman som kastade treuddar.

Själv föredrog jag kattman, efter den snygga bilden i monsterboken. Och Robin är en inbiten ankfan.



/Arvidos Magus- Too cool for public safety!\

 

[König]

Re: VARGMAN!

Vi hade en spelare som spelade vargman, när han gick hem från spelmötet tidigare än de andra. Så hämnades de på hans karaktär.....de rakade honom.....Rakningen var total, och då kniven kom till de mer känsliga delarna krävde jag som SL att spelaren skulle greja ett svårt PSY-slag.... och den satans spelaren klarade det!
Ja rollspel var lite annorlunda då man var yngre...

"When the DM laughs it is already to late"

 

[kefka]

Nån gång när jag gick i andra klass. Min "stor" kusin var på besök och hade mig sig ett konstigt spel som hette drakar och demoner

/Per

 

[tdh]

Re: Den moderna äventyrsinledningen [OT]

Anytime! Erbjuder mig att göra det sökbart i databas online också! =)

Tandvärken är över. Drakens Tand. Här: <A HREF="http://www.alfaweb.nu/dt" target="_new">http://www.alfaweb.nu/dt</A>

 

[Maggan]

"Elevens Val" i skolan...

Jo, det är sant... Vi hade det som elevens val i skolan... Punger var en av dom "lärarna" som introducerade mig till detta underbara! Det tackar jag honom för! /images/icons/smile.gif

->>Magnus<<-

"If i´ll ever meet you, i´ll control alt delete you..."

 

[Punger]

Rollspel i skolan

Jo det kändes ganska underbart att få in rollspel i skolan. Det är ju ändå ganska bildande, krille verkar vara ett bra exempel på detta. Så här i efterhand tycker dock jag inte att det passar som ett "skolämne" - alltså att man tar 3 timmar och sitter och spelar. Men det kan ju funka som undervisningsform. Som tur är finns det ju vissa lärare som ibland kan ta till sånt, även om det inte är så vanligt kanske.

Punger for President!
<A HREF="http://www.punger.cjb.net" target="_new">http://www.punger.cjb.net</A>

 

[Klon]

Spelade i likhet med dig först Chronopia. Körde hos en kompis som köpt grundboken, innan dess hade jag dock hört om rollspel, delvis genom medias påhopp när någon som spelat Kult hade blåst skallen av sig (ursäkta mitt omilda uttryck)

Jag blev fast redan första gången, någon gång i 6:an eller 7:an var nog....

"Beware of the Cöla Craver!"

 

[Dr_Morbid]

jag skrattade en del tack krille... =) [NT]

Linuxpower to the masses! You deserve nothing less than Linux !

 

[Dr_Morbid]

första gången jag spelade var med tre andra och chronopia. Jag var en warlock som skulle döda det andra gänget, (inledningsuppdraget alltså), jag fumlade nör jag skulle lägga elementsfär och fyste ner mig själv, så jag fick typ vara med i två timmar av tre lr ngt... ;P

Linuxpower to the masses! You deserve nothing less than Linux !

 

[Makaron_UBBT]

Första gången jag mötte rollspel var en gång för länge sedan uppe i min familjs sommarstuga dit en av grannarna hade släpat sitt DoD (2'a ver) och då var det genom äventyret 'Mörkrets hjärta'. Ingen av oss som satt som spelare hade nån egentlig uppfattning om våra rollpersoners förmågor och begränsningar vilket gjorde att väldigt få av oss insåg att det t.ex fanns en stridsmässig skillnad mellan en dubbelyxa och en dolk. Detta ledde bland annat till en mycket tragisk incident där min tjuvkaraktär ensam anföll en av de mumifierade hjältarna under Otag (den med dubbelyxa och 72 i styrka...) i hopp om att lätt kunna få tag i den där glittrande metallrustningen som mumiehjälten hade på sig (som SL med vaga antydningar hade tillskrivit magiska kvaliteter). Till min stora chock och förvåning så blev det bara pastej av min karaktär, vilket nästan fick tårar att börja bryta fram... och sen ville jag minsann oxo vara en mumifierad hjälte med dubbelyxa. SL tillät dock inte detta, varpå jag gnälligt krävde att få bli det allra starkaste av de valbara raserna.. och med en dubbelyxa. Resultatet blev en riddardvärg (sl ville egentligen inte tillåta att en dvärg kunde vara riddare, men jag tjatade sönder honom... jag ville ha 4t6 i sty gubbe.. minsann). Jag fattade aldrig att dvärgen var runt en meter hög, vilket antagligen hade förstört min bild av den ädle ståtlige riddaren i helrustning (jag har alltid varit riddarfanatisk)).

Hela äventyret blev hur virrigt som helst.. och ingen av oss fattade någonsin vad ljusbringaren var för något.. inte ens den som mottog den och sen slog sönder mörkrets hjärta (en anka). En annan rolig incident när vi skulle övertyga ondskans överbefälhavare om att han skulle ta upp oss som legoknektar i sin arme.... och DET blev bizarrt... min karaktär (tjuven.. som fortfarande levde då) trädde först fram och berättade hur han ensam hade utrotat en hel by med rövare, varpå en av dvärgarna i gruppen, den yngste av oss spelare, skröt om hur hans dvärg hade huggit av benen på 5 hästar.. alla benenen i ett svep (han demonstrerade precis hur med ett sving i luften och som han ackompanjerade med en dusch av spott). Efter det så hakade några av de andra (ingen av oss hade spelat rpg tidigare) på djurlemlästningstrenden och beskrev hur elefanter och andra större djur hade stympats och nedlagts. Överbefälhavaren (som uppenbarligen var gravt senil) blev tillräckligt imponerad av våra bedrifter för att han skulle ta upp oss i sin arme (hmm.. undras vad resten av hans arme bestod av...).

Hursomhelst så blev jag biten av DoD och hade bara några dagar senare lyckats tjata till mig ett besök till en leksaksaffär. Väl där så visade det sig att det fanns två drakar o demoner spel.. ett i en blå box med en drake som flög fram ovanför en klippa och sen den klassiska svarta boxen med elric. Expediten såg min villrådighet och informerade då vänligt (grrr!) mig om att jag skulle välja den svarta boxen som var en senare version.. då den första versionen.. även om den var billigare.. var alldeles full med stavfel o underligheter. Eftersom jag inte hade mina siargåvor påslagna just då så följde jag expeditmannens råd och köpte den svarta boxen (vaaad jaaag ångrar mig nuuuu!).

När jag sen kom hem till min hemby och började introducera DoD där (efter att noga ha legat o läst reglerna i otaliga dagar), så uppträdde samma problem som det hade gjort första gången jag spelade.. dvs att ingen var medveten om sina karaktärers förmågor och begränsningar (är det här ett vanligt problem????), varpå de tre spelarna anföll de 20 'giriga' alverna vid trollbron i introduktionsäventyret Sarkrathans gravvalv. Naturligtvis överlevde ingen vilket medförde att alla tyckte att det var ett osedvanligt korkat spel. Spelet höll då (till min stora sorg) på att gå i graven, men efter mycket lirkande så kom vi några dagar senare igång med att spela igen och då gick det bättre (de anföll inte alverna). Sen började alla i spelgruppen att gripas av fanatism och på den vägen är det.

/Mats

 

[Sodivra]

Haha! LOL!

Det var det värsta jag hört! Hugga benen av fem hästar! Haha verkligen kul! (Synd bara att era ambitioner grusades så grymt av dom giriga alverna! /images/icons/frown.gif)



/Arvidos Magus- Too cool for public safety!\

 

[Rickard]

Re: Haha! LOL!

Håller m. Arvidos (dessutom, renskav (och surströmming) är skitgott!). Kommer själv ihåg delar av äventyret "Mörkrets Hjärta".

[Tillägg]
"<EM>...skröt om hur hans dvärg hade huggit av benen på 5 hästar..</EM>"
Läste först "hans dvärg hade huggit av fem ben på en häst". Tyckte att det var en jäkel till att skryta.

/[color:green]Han</font color=green> som inte hade svårt att tro att en dvärg var kort

<P ID="edit"><FONT SIZE=-1><EM>Edited by Han on 2001-07-10 22:46.</EM></FONT></P>

 

[Makaron_UBBT]

Ljusbringaren

Mörkrets överbefälhavare verkade svälja precis vad som helst, så han hade säkerligen inte reagerat om det nu hade varit så att nån hade sagt att han hade huggit av 5 ben på en häst .

Undras om dåligt omdöme när det gäller att skapa en arme är ett särdrag hos ondskans överbefälhavare... undras om Vader oxo var svag för fabulösa historier om djurmisshandel .

När det gäller "Mörkrets hjärta" så trodde jag ända fram tills dess att jag hade köpt o läst igenom äventyret själv, att ljusbringaren var en slags karaff eller tillbringare (eftersom den hette ljusBRINGAREN... klokt tänkt..). Ankan, som hade mottagit 'tillbringaren' hade fått för sig (fick jag reda på senare av ankspelaren) att det hade rört sig om nån slags magisk dynamit eftersom det hade blivit en explosion på slutet (i vilken ankan gick i bitar). Jag tycker att det är facinerande att ingen av spelarna (vi var 7 spelare) lyckades uppfatta vad ljusbringaren var.. trots att den är ett så centralt objekt i äventyret. Amazing.

(notera förresten hur jag noga undviker att nämna vad ljusbringaren egentligen är... BARA för att retas med alla som inte har upplevt "Mörkrets Hjärta" )

/Mats