Nekromanti Första rollperson?

[avatarex]

Baltsar Bonde, hjälteriddare av Soldarn

Han hade vunnit Soldarns inbördeskrig och hjälpt zhanerna i Tarkas mot den jargiska ockupationsmakten. Qadosh och Rykte låg båda på runt 30. Han blev dock mentalt instabil och ospelbar när hans hustru Liselott Sol och Måne dog. De båda återfinns under soldiska namnförslag i Geografica Mundana. (Kolla gärna så får ni se)

Jag spelade givetvis Eon.

(Ska jag vara riktigt säker så spelade jag Chronopia i en timme innan jag var tvungen att passa nån tid, och jag har ett svagt minne av att jag var en halvalv. Kanske. Men det var inte mycket till rollspelande så det räknas inte).

 

[Feuflux]

Fast han tyckte aldrig att det var roligt.. Det sista som hände under speltillfället var att vi kom fram till tre brunnar som vi inte så botten på.. Jag kom med förslaget att singla en slant för att ta reda på hur djupt det var.. Jag ville ju självklart ner i brunnen, eftersom det kunde finnas något där.. Varför hade man annars tre brunnar i en grotta? Far min började sjunga "Släng en slant uti brunnen och önska dig någonting".. För det första så har han ingen sångröst att tala om och för det andra sjöng han skrattandes dessa ord om och om igen i 5 minuter.. Det fick bror min att bryta samman och bryta spelmötet..

LOL.

Du kan få sjunga "Kung Fu Fighting" när vi ska lira Feng Shui om du vill.

 

[Svarte Faraonen]

Min första rollperson var till DoD Expert. Jag minns inte hans namn, men han var i alla fall en felicisk (de fick mest plus på grundegenskaperna av alla människor) adlig krigare. Han kunde typ de vanliga färdigheterna plus Djurträning (eftersom man i sådana fall fick ha ett djur när man började). Hans husdjur var hunden Lärik. Han fanns tyvärr bara med i ett äventyr, där han skulle hämta en person som hölls som gisslan av orcher . Det var också här min första ansats till rollspelande slogs ned, ungefär på det här viset:

SL: Ni kommer fram till tjock vegetation. Ni måste hugga er igenom.
Jag: Det står "Naturvän" här på livsmål, får jag göra det då?
*tystnad och ond blick från SL*
SL: Ja. Hugg nu.

I samma äventyr lyckades en annan rollperson kapa inte mindre än fyra armar från sina ägare, tre ficktjuvar.

 

[wilper]

Vi friformade rätt mycket i början, nån gång för många många år sedan. Men första pappers-rollpersonen var i (Gamla) Mutant, en kortlivad krake som efter 15 minuter och några misslyckade slag för simma gick och drunknade i kvicksand.

En annan tidig karaktär som var den första att spela kampanj var min SRR krigare Gord. Han nådde aldrig längre än till 5e Rang, men eftersom vi genom ett missförstånd av reglerna hade både de "normala" egenskaperna PLUS de för typkaraktärerna i tabellhäftet så var han ganska elak ändå. Killen som spelledde var Tolkien-fanatiker och en grymt bra spelledare, så Gord kommer jag nog att minnas tills jag dör.

 

[Lambi]

Hohoho... hade en vargman jag kommer ihåg... han var nog inte min första... men något åt det hållet... Iram Gyllensköld var hans namn (och jiddra inte med det... trots att det suger.. för då blir det däng! <img src="<<GRAEMLIN_URL>>/mad.gif" alt="" />)... en vargman med stora vapen och koboldinstinkter ut i fingertopparna. Hans ansikte var sönderbränt av en energistråle han råkade hälsa på när han öppnade en kista... hohoho.. sitter och skrockar.... those days... oooh... those days...

 

[magoo]

Den kortlivade Lacoste

Min första rollfigur var en psimutant i Mutant med ett så pinigt 80-talsnamn som Lacoste (klädmärket med krokodilen).

Hon var inte bra på nåt och inte jag som spelare heller, så hon fick ett riktigt bimbo-slut i inledningen av äventyr 1. Hon stack ut skallen ur ett rum och fick den avskjuten.

Alla mina inledande karaktärer dog snabbt och smärtsamt. Bara den muterade vargen Magoo har klarat sig genom åren.

 

[Weatherman]

Re: LOL

Ha ha, jag älskar att läsa hur folk missförstått reglerna de första gångerna de spelade.

När jag började spelleda (DoD var det för övrigt) läkte man 3 KP per timmas vila och en per timma om man rörde på sig. Hade väl inte läst regelboken så noggrant och blandat ihop läkning och återhämtning av PSY... En av mina spelare anmärkte på det hela (han hade spelat DoD förut) men jag tyckte inte att det var så jävla mycket att haka upp sig på och fortsatte att göra som jag alltid gjort.

Nu minns jag också att gruppen bestod av en tjuvaanka, en dvärg vid namn Gimly och en grävlingsman (eget påhitt) samt en människa vid namn Latrin Mopp. Ingen ville spela människa men den siste tvingade jag för att det stod i äventyret 'Fritagningen' att Rosita kunde tänkas bli förtjust i någon av rollpersonerna och jag tyckte inte att hon borde bli kär i en anka, dvärg eller grävling. En människa som heter Latrin Mopp verkade ju mycket mer sensibelt. Tror dock att hon blev kär i dvärgen trots allt...

En till regelmissuppfattning: När killen som spelade Gimly skulle skapa denne trodde han att man skulle använda sitt startkapital för att köpa FV.

/Mats, minns helt plötsligt en massa knäppa rollspelsminnen.

 

[Nightowl]

Re: LOL

När en kompis började spela Drakar, missade de att man nådde en maxgräns när man återfick KP, så de trodde att om man väntade fick man mer KP.

De var så pass logiska att de också ökade rollpersonernas FYS och STO på grund av detta...

Erik

 

[Johan K]

Re: LOL

Hehe !
När du säger missar, så kom jag på när vi spelade SW i begynnelsen av min rollspelskariär. Istället för 4-5 ep så fick vi 3-4 tärninigar att sätta ut.

 

[Weatherman]

Re: LOL

Fullkomligt logiskt juh! Det var skoj hur man tänkte när man var mindre; realism, trovärdighet eller ens logik var inte det minsta viktigt, om reglerna sa att det var på ett sätt -- då var det så (om det inte var en tråkig regel, sådana var vi inte främmande från att ta bort).

Tänk vad skoj det skulle vara om det var som dina kompisar trodde på riktigt. Arbetslösa och sjukskrivna skulle med tiden bli väldiga monster som tål så mycket stryk att ingen kan stoppa dem. Ingen skulle våga diskutera nedskärningar i bidragssystemet om bidragstagarna vägde ett par ton var och ledigt kunde ta ett par kulor...

/Mats, gillade att spelleda fantasy för att man kunde alltid bortförklara konstigheter i världen med att det var magi inblandat

 

[Klon]

Tja, jag har inte så mycket minne av min första rollperson. Eller kanske snarare, jag spelade den inte speciellt länge.

Det var en Drakonit, namnet... Bortrass Dhala om jag inte minns fel... Han var någon form av krigare, och han skulle ut en bit utanför chronopia och sno skatten från en drake som slagit sig till ro där, tillsammans med sin kompanjon, som jag inte vet vad det var för nått...

I vart fall så köte han en häst för att rida dit (vilket han inte var något vidare på) och det slutade med att hästen galloperade iväg när han satt på vägen med öm ända

Tills lut lyckades han och kamaraten ta sig bort till draken, smyga sig in och väcka den, för att sedan vräkas ut av den nu uppretade draken och komma undan med blotta förskräckelsen.

vi var alla så naiva *drömsk*

 

[Klon]

Re: Det är ganska otroligt att jag kommer ihåg det här

Inte behöver det vara bofferspel att smita med en massa pengar från kungen. Så länge rollersonerna har sådan moral funkar det ju alldeles utmärkt tycker jag

 

[Lottomannen_UBBT]

Hmmm..det var en tekniker till Mutant 2, med en massa kunskapsfärdigheter. Vår SL var dock mest inriktad på röj, så jag fick inte så mycket nytta av dem. Bar iof runt på ett hagelgevär, men jag tror aldrig att han träffade något.
Har ingen aning om vad han hette...Vet inte ens om han hade nått namn. Detta var i -91 eller -92.
Spelade med en kompis som var stridsrobot. Vi åkte runt i världen och ställde till med otyg i vår egentillverkade stridsvagn.

Vi strök med när jag skulle kasta ett par stora handgranater in i ett rum. De träffade dörrkarmen båda två, (en 01 och en 03 på t100) och sprängdes båda två.

/Lars, som får kraftiga nostalgivibbar när han läser den här tråden.

 

[Akutabi Gamma]

En krigares hjärta

Första gången jag spalade hade jag en härlig klon av Comor från boken "En krigares hjärta" av Krog (Niklas).
Det var nåt om att han flög runt på en flygödla och träffade på en järndrake och... Som sagt var, svunna tider som är lämnade nu...

Min andra karaktär var en kattman och hette det något krystade namnet "Manga Anime"... Han var prisjägare och lyckades med konststycket att hugga sig i benet när han hade sex.
Det var på den tiden alla spelare hyrde/köpte en kurtisan vid varje spelmöte... Jag fick jämt den fulaste.

Min anka som var paladin är också oförglömlig. Varken jag eller spelledaren var seriösa då, så vi förstörde rätt mycket för de andra spelarna.
Min anka satt och bajsade hela tiden, han hade ingen förmåga att hålla sig(vilket jag inte heller klarade nu, vilken stank!).

 

[Nightowl]

Re: LOL

Arbetslösa och sjukskrivna skulle med tiden bli väldiga monster som tål så mycket stryk att ingen kan stoppa dem. Ingen skulle våga diskutera nedskärningar i bidragssystemet om bidragstagarna vägde ett par ton var och ledigt kunde ta ett par kulor...

Om bidragstagarna har STY 11 och STO 550 håller jag på myndigheterna.

Erik, som för övrigt känner sig som Jabba the Hutt idag. Bläh. Jag åt för myc´ket.

 

[Weatherman]

Re: LOL

Om bidragstagarna har STY 11 och STO 550 håller jag på myndigheterna.

Men skadebonusen blir ändå rätt fet trots låg STY. Den arbetslöse kanske inte har nöjlighet att slåss med något tyngre en ett kortsvärd men med det borde han kunna krossa det mesta. Får mig att minnas minotauren med kniv i Krugal Svylses arv.

Erik, som för övrigt känner sig som Jabba the Hutt idag. Bläh. Jag åt för myc´ket

Det finns två saker som kan hända när man äter för mycket. Antingen känner man sig som du nu gör (fet, har svans och en liten skänig polare) eller så uppnår man det gudomliga paltkoma. Det finns få bättre sätt att fördriva en lördagskväll än att ligga i paltkoma.

Mats, åt kikärtor och kidneybönor och känner mig smått kaotisk inombords

 

[Storuggla]

Ett kort men händelsrikt liv

Ahh... det var en riddare, komme rinte ihåg namnet. Riddaren började sitt kognitiva liv i en by som av någon obskyr hanledning var byggd i en rektangel, och alla husen låg i den östra delen av byn (spelledaren tröttnade på att rita ut hus efter tjugio sekunder). Riddaren gjorde sig känd genom att koka gröt, hoppa över ett staket och sedan sova utomhus under natten. På morgonen kom en massa orcher från alla håll och rev byn och under en kort strid så strök Riddaren med. Tragiskt, men jag var fast i hobbyn vid det laget


Storuggla, som knappt hade råd med ett svärd

 

[Nightowl]

Re: LOL

Men skadebonusen blir ändå rätt fet trots låg STY. Den arbetslöse kanske inte har nöjlighet att slåss med något tyngre en ett kortsvärd men med det borde han kunna krossa det mesta. Får mig att minnas minotauren med kniv i Krugal Svylses arv.

Enligt min bedömning kan han inte röra sig. 3 bep är 1 STO...

Erik

 

[Morgoth]

Re: En krigares hjärta

Min anka som var paladin är också oförglömlig. Varken jag eller spelledaren var seriösa då, så vi förstörde rätt mycket för de andra spelarna.
Min anka satt och bajsade hela tiden, han hade ingen förmåga att hålla sig(vilket jag inte heller klarade nu, vilken stank!).

Vem är du, egentligen?

/Mogge, [color:\\"green\\"]som bara ville tacka alla för de många intressanta exempel som dykt upp här...[/color]

 

[Weatherman]

Fasen, det förbisedde jag helt... [nt]

NT = Noppriga Tyllkjolar