Nekromanti Förtryck och maktmissbruk

Bunny

Crazy like a fool
Joined
15 Oct 2002
Messages
2,953
Location
Knivsta
Gulligt va?

Jag antar att många rollspelare under perioder flörtar lite med vad som kan gå fel i en värld. Nu är det min tur.

Jag sysslar lite med ett scenario + värld lite som ett tankeexperiment. Jag vet inte vad det blir eller om det blir någonting av det. Grejen är att även fast jag kommer försöka skapa en schysst spelvärld, så är jag måttligt intresserad av att pula med något regelsystem till denna. Jag kommer troligtvis sno något annat spels regler, varvid jag placerar detta på rollspelsforumet istället för rollspelsmakarforumet. Det är inte ett helt rollspel det är frågan om, bara ett slags dystopiskt scenario.

Settingen är en nutida stad (föga originellt) där en massa saker har gått felt (knappast originellt). Därvid kopplar jag till ämnet - förtryck och maktmissbruk.

Staden, vid namn Tromb, var en gång en smältdegel av ideologier och idealister. Alla var eniga om att de ville bygga en bättre värld, men det var ungefär det enda de hade gemensamt. De hamnade i konflikt med varandra och i konflikten så luckrades deras ideal upp. Konflikten fortsatte, med den vanliga människan i kläm, och de ideologiska organisationerna gick från att vara progressiva till att bli survivalistiska. Maktblocken vill överleva för att de kan, inte för att förmedla sin ideologi.

Denna eskalerande process leder raka vägen till ett allt starkare förtryck och maktmissbruk, där idealismen endast är en täckmantel. Vi har sett det förut.

Nu är frågan hur olika ideologiers förtryck kan ge sig uttryck.

Totalitarism - dess förtryck har vi sett under hela förra århundradet. Totalitarismen är oavhängigt det ideologiska system den säger sig företräda, maktstrukturerna liknar varandra för mycket. Hur kan det vara att leva i en totalitär stad?

Kapitalism - kan det finnas förtryck pga kapitalism? Javisst. Cyberpunken som genre tar upp mycket av hur multiföretag kan missbruka sin ställning, sociala rättigheter och liknande kan försvinna i marknadens cynism. Ge exempel.

Syndikalism - ett tankeexperiment, för vad jag vet så har det aldrig existerat en syndikalistisk stat. Hur kan förtrycket visa sig i ett decentraliserat system där arbetarklassen ställer villkoren?

Anarkism - ett statslöst system som för fram individens kreativitet eller ett system där alla kan råka illa ut utan skyddet från "storebror". I mitt tankeexperiment lutar det åt det senare.

Kommunism - denna kommer nog så nära totalitarismen så att det knappt är lönt att ta med den. :gremsmile:

Några fler ismer där ideologiskt missbruk kan leda till förtryck och hur?

Så, vad kan gå fel med dessa ideologier. Ge exempel med motivation, men undvik i största möjliga mån att debattera andras. Visst tusan måste man få ta upp politik på forumet, eftersom politik kan vara en viktig del av ett rollspel. Det är de politiska debatterna vi får undvika, där folk debatterar utifrån sin egna ideologiska ståndpunkt. Jag vill också påpeka att deta är en tråd för att tracka ner på olika ideologier i ett tankeexperiment, inte att upphöja eller försvara den ideologi man själv anser sig företräda.

Har ni problem med detta, lämna tråden i fred.
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Jag har lite erfarenheter och tankar på området. Förra året var jag på ett lajv (”Skuggor 3: Ett ångfatasi lajv”) där ett i brist på bättre ord (och trots att ordet redan råkar vara taget av en sekt men nåväl) scientologiskt styre rådde. Tidsmässigt var det ungefär jämställt med våran eget 1700tal sådär, och även om lajvet inte var speciellt bra genomfört fanns det höjdpunkter och en hel del intressanta tankar där.

Hela samhällsbyggnaden var centrerad till vetenskapen och det vetenskapliga och styrt av en oemotsäglig elit som utgjordes av vetenskapsmännen. Den blinda tilltron till vetenskapen var blind. Hyllningen till det oundvikliga stora framsteg vetenskapen hade lett mänskligheten till oh den framtid den skulle leda den till var total. Ekonomin var blomstrad. Vad som helst kunde motiveras eller rättfärdigas om du fick det att verka vetenskapligt rätt. Alla typer av tro eller vidskepelse var så pass ovetenskapligt att det var belagt med dödsstraff.
Alla tyckte lobotomering var jättebra (då det var ett sätt att göra sig av med kroppens svarta galla som fördunklade det klara rationella sinnet med lågstånde vrede), Besvärliga människor skickades till ”Utbildningsanstalter” då vetenskapliga metoder bedrevs för att få till rätta problemen med deras svarta galla (som att spänna fast med benen i roterade ångdrivna snurror så att allt blodet for ner i hjärnan på dem vilket i och för sig gjorde den efterblivna).
Väldigt subjektiva utvärderingar av befolkningen i den lilla byn utfördes under lajvet (talade med en av orcherna efteråt (vilka var otroligt utsatta för rasism och i slutet av lajvet avrättades) och om hur de under utvärderingen var det än gjorde eller sa ficks till ett tecken på svagsinthet eller aggressivitet av vetenskapsmännen och användes som en motiv till varför de avrättades) medan vissa folkslag dömdes upp (speciellt unga pojkar vilket den homosexuella vetenskapsmannen var väldigt förtjust i) och konstiga referenser gjordes till ”Wissenschaftjugend”.

/Elin kämpar fortfarnde på med sitt Return to the forum och bör kanske nämna att även arvidos var på dte lajvet
 

Pom

Swashbuckler
Joined
23 Jun 2003
Messages
2,926
Location
Enskededalen
-Personkult runt en autokrat är alltid kul. Den ädlaste frihetskämpe tenderar att bli ett monster efter tillräckligt många år på tronen, och eftersom de ursprungliga idealen alltid är jättefina och finns med i retoriken kan det folkliga stödet finnas kvar rätt länge.

(Jäklar, måste jobba!)
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Desillusionism [Yeah, pladdrigt filosofi-inlägg]

Några fler ismer där ideologiskt missbruk kan leda till förtryck och hur?
Så, vad kan gå fel med dessa ideologier. Ge exempel med motivation
Egentligen är det lite bakvänt att titta på de enskilda -ismerna. Det kan vara viktigare att titta på själva sjukdomen än att bara stirra sig blind på symptomen. För -ismerna är nämligen i sig utbytbara. Titta på feminismen, till exempel. Det började som en idé för liberalismen, men är idag ett vänsterargument. Många av antikens filosofer menade att demokratin var det sämsta statsskicket av dem alla, för att de såg att alla bara röstade på så vis att de själva skulle kunna roffa åt sig så stora fördelar som möjligt. Idag har "demokrati" fått helt nya innebörder som inte har något med själva styrelsesättet att göra.

Här kommer min syn på saken. Förklaringen till alla åskådningar:

1. Det ligger i människans natur att söka bli stimulerad.
2. Människor stimuleras genom sina plikter och strävanden.
3. En del plikter är ofrånkomliga, såsom behovet av att skaffa mat, sömn och trygghet. En del strävanden likaså, såsom sökandet efter en partner.
4. Så länge dessa behov räcker för att stimulera människan så har hon inget utrymme i sitt liv för några ideologier eller åskådningar.
5. När behoven är lätta att tillgodose så blir människan understimulerad.
6. En understimulerad människa börjar söka nya strävanden och plikter åt sig. Så föds lekar och tidsfördriv, men också ideologier och åskådningar. Till en början är de nya strävandena av praktisk natur, såsom idén att äga mark, undersåtar eller att ha många fruar.
7. Understimulerade människor kan få sina strävanden genomförda genom att hjälpa överstimulerade människor. De som själva har svårt att få mat eller trygghet kan få hjälp av den understimulerade i utbyte av att själva bli det medel som den understimulerade behöver för att uppnå sin strävan. (De kan gå med på att bli undersåtar om den understimulerade lovar att skydda dem mot yttre faror)
8. Sålunda blir de understimulerade förhärskande, och de börjar diktera en åskådning åt alla andra människor.
9. Varje åskådning innebär nya plikter och nya strävanden åt människorna.
10. Ingen kan uppfylla dessa nya plikter och strävanden lika bra som den understimulerade, och denne ser till att han hela tiden kan behålla sin plats i hierarkin genom att diktera åskådningen så att den bäst passar hans egna tillgångar. Om han är stark så är det styrka som görs till den attraktiva egenskapen, om han är snabb så är det istället snabbhet som görs till den attraktiva egenskapen, osv.
11. När den förhärskande börjar bli gammal och blir utdömd av naturen, så börjar han diktera en åskådning som inte är av praktisk natur. Så föds mystiken, etiken, estetiken och religionerna. Har han många materiella tillgångar så kan han exempelvis diktera en åskådning som säger att man måste offra djur till de övre makterna för att inte drabbas av olycka. Dessa opraktiska former av åskådningar kan kallas för kulturer.
12. Kulturer kan enbart vinna mark om någon är villig att tro på dem, och förutom den förhärskande så är det enbart de överstimulerade som kan ha något att vinna på det. Den som har svårt att försvara sig och som har problem att hitta en partner, men som ändå har en möjlighet att offra djur, den kommer att ta till sig den nya tron eftersom han behöver tro.
13. Den som överstimuleras av naturens plikter och strävanden, den dör förr eller senare, men den som överstimuleras av kulturella plikter och strävanden, den bryter sig istället ut ur kulturen och bildar sig sin egen kultur som passar dennes egna tillgångar. Plötsligt kanske det inte behövs offer överhuvudtaget, utan gudarna är nöjda om man bara är from.
14. Eftersom den som dikterar en åskådning alltid gör det för att den skall passa honom själv så blir dessa personer snart de nya förhärskande i deras egen kultur. Då dessa nya kulturer ofta passar en större mängd personer än de gamla härskarnas kulturer, så ser man snart paradigmskiften ske där de nya åskådningarna tar över.
15. Ju större behov av att tro på åskådningen som anhängarna besitter, desto högre mått av förtryck och maktmissbruk kan de tillåta från de förhärskande.
16. Ju mer överstimulerade personer blir, desto påtagligare blir deras drift att bilda sig en ny åskådning åt blott dem själva.
17. Alla med en åskådning försöker använda dem för att belöna sig själva och för att berättiga sina egna handlingar. Man använder dem för att slippa ha medkännande med de utomstående.
18. Kulturernas utseende i sig är ointressanta. Det intressanta är att se vilka tillgångar de förhärskande har, och vilka möjligheter de överstimulerade har att leva upp till kulturernas ideal.


---

There. Typ. Åskådningarna i sig är bara symptom på vilka tillgångar det är som de förhärskande har, och som samtidigt de överstimulerade behöver tro på. Om de förhärskande är köpmän med mycket pengar så kan det bli en plutokrati, om man istället i ett land har en gemensam rädsla för attacker från andra länder så kan ideal som nationalism och monarkism komma att växa sig starka. När de överstimulerade inget annat har än sina medvetanden så kan religiös fanatism bli den förhärskande ideologin.

Men man är i min åsikt en fårskalle om man försöker uttala sig generellt om de olika åskådningarna. Liberalism är varken bättre eller sämre än kommunism eller despotism i sig, och till och med när man pratar om helgalna åskådningar såsom nazismen så måste man förstå i vilken situation som de människorna faktiskt levde i. Man är (återigen i min mening) en idiot om man skyller nazismen på tyskarna. De var överstimulerade efter första världskriget. Skulden måste alltid tillfalla de som har haft makten att välja.

Det är anledningen till att mitt blod kokar när jag läser artiklar som säger att man måste fördöma självmordsbombare för att de inte bär uniform och därför strider mot genèvekonventionen. Snacka om att belöna sig själv med en åskådning! "Vi slåss på det etiska sättet, medan vår fiende bryter mot reglerna, därför kan vi berättiga våra handlingar". I själva verket använder självmordsbombarna det enda medel de har att tillgå för att kunna slåss överhuvudtaget. De kan inte mäta sig i strid enligt regelbokens paragrafer, därför upphöjer de martyrdöden till ett ideal istället.

Vem bär ansvaret för de civilister som dödas? Självmordsbombarna och religionen de företräder? Nja, de är symptomet. Jag väljer att skylla på sjukdomen istället. Det är de förhärskande som sitter på valmöjligheterna.

Ansvaret, skulden och skammen är således i slutändan deras.

---

Själv tycker jag att det vore bäst om man inte hade några åskådningar. Det är det som min desillusionism går ut på. Man kan fortfarande diskutera vilken politik som bör föras för att de överstimulerade ska få så mycket hjälp som möjligt, men de olika politiska greppen är blott verktyg i desillusionistens händer, inga målsättningar. I desillusionisternas paradis kommer inte någon någonsin kunna gömma sig bakom sin åskådning och tro att han med dess hjälp kan berättiga sina ageranden.

Det åskådningslösa ändamålet är det enda som aldrig kan helga medlen. Därför är det den enda tänkbara världen som kommer att sakna förtryck.

/Rising
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,320
Location
Helsingborg
Visst var det.. :) [OT]

Det där var ett rätt dystert tankesätt du förde fram... och jag, muntergöken som tror det bästa om alla människor (till jag mött dem :gremwink:), håller inte riktigt med.. Surprise, surprise! :gremsmile:

Jag håller med om vissa saker:

1. Det ligger i människans natur att söka bli stimulerad.
2. Människor stimuleras genom sina
plikter och strävanden.
3. En del plikter är ofrånkomliga, såsom behovet av att skaffa mat, sömn och trygghet. En del strävanden likaså, såsom sökandet efter en partner.
4. Så länge dessa behov räcker för att stimulera människan så har hon inget utrymme i sitt liv för några ideologier eller åskådningar.
5. När behoven är lätta att tillgodose så blir människan
understimulerad.
6. En understimulerad människa börjar söka nya strävanden och plikter åt sig. Så föds lekar och tidsfördriv, men också ideologier och åskådningar. Till en början är de nya strävandena av praktisk natur, såsom idén att äga mark, undersåtar eller att ha många fruar.
Kort sagt.. Man sysselsätter sig.. Vissa skaffar en hobby, typ leker med tåg, kollar på fotboll eller spelar rollspel.. Andra tänker.. Tonårsfunderingar, filosofier om livet eller kanske om hur ideologier uppstår..
7. Människor söker likasinnade, så de söker sig till tankar och idéer som stämmer överens med sina egna eller väcker tankar som de kan ta till sig..
8. De börjar diskutera men gör det bara inom gruppen, vilket gör att det blir en inavel av åsikter som gör att de tänker allt mer och mer trångsint.. Någon som är talför blir ledaren för gruppen.. Oftast den som kommit på grundidén (den understimulerade), då denne är talför av sig (hur annars kunde denne få en massa människor att lyssna på sig?).. Eftersom människan är flockdjur och gillar att ordna sig efter hierarkier så misstycker ingen utan alla formar sig lydigt..
8. Sålunda blir de understimulerade förhärskande, och de börjar diktera en åskådning åt alla andra människor.
9. Varje åskådning innebär nya plikter och nya strävanden åt människorna.
"

och så vidare... Det slutar med det jag vill komma fram till..

"17. Alla med en åskådning försöker använda dem för att belöna sig själva och för att berättiga sina egna handlingar. Man använder dem för att slippa ha medkännande med de utomstående." Tack vare att de har målat in sig i sitt hörn med sin åsiktsinavel.. För att slippa rannsaka sig själv och inse felen så skyller/klagar de hellre på dem andra med avvikande åsikter..

Typ.. Vi har ungefär kommit fram till samma slutsats från samma startpunkt men har tagit olika vägar dit..

"Snacka om att belöna sig själv med en åskådning! 'Vi slåss på det etiska sättet, medan vår fiende bryter mot reglerna, därför kan vi berättiga våra handlingar'"
Jag tycker det är mer tragiskt att vi ens har hittat på regler för krig.. Vad säger det om människan?

"Själv tycker jag att det vore bäst om man inte hade några åskådningar."
Människan gillar att förenkla.. Vi fungerar på det sättet.. Det är en anledning till varför fördomar uppkommer.. En anledning till varför vi endast lägger märke till de säregna dragen hos någon.. Klumpa ihop massor av saker till några få, för att förenkla det hela.. Har man några sätt att förenkla förklaringen om hur man ska leva, även om de är fel, så tar vissa gärna emot dem..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som aldrig trodde han någonsin skulle skriva ett inlägg om ideologier utifrån sitt synsätt då han tycker ideologier, religioner och allmän politik normalt är skittråkigt
 

Korpen

Hero
Joined
4 Jun 2002
Messages
1,213
Location
Stockholm
Re: Desillusionism [Yeah, pladdrigt filosofi-inlägg]

Till viss del har du några poäng med alla dina punkter, i andra tycker jag att du är ute och cyklar; men jag tycker också att de för frågan som är ställd är ytterst irrelevanta. Vad du i praktiken skriver är ?eliter skapas och förändras; subkulturer uppstår; det finns subkulturer som blir eliter?. Social dynamik är visserligen relevant, men ett inte nödvändigt steg i konstruerandet av hur olika förtryckande regimer uppstår. Där spelar de konkreta faktorerna in som t.ex traditioner, etnicitet, nationalism (central för en västerländsk demokrati, utan nationalism, varför skall minoriteten acceptera majoritetens beslut?); ingenting uppstår ur ingenting, och du har mkt stora praktiska effekter mellan vilken form som styret har (t.ex är styret adoptivt eller ärftligt?).

Vad du gör är att du till viss del förkastar den fria viljan och individens val, man har alltid ett val. Vad sociala konstruktioner gör är att de förändrar sannolikheten för ett agerande, de är dock inte tvingande. För att ta ditt exempel om nazisterna; det fanns andra alternativ för tyskarna, det var ingen naturlag som tvingade fram dem till makten, eller in i kriget, det finns hundratals tillfällen där en enskilds agerande hade kunnat radikalt förändra förloppet.

Samma sak gäller självmordsmördare, de är inte tvingade av omständigheter att sätta sig på en lokaltrafikbuss med syfte att döda så många män, kvinnor och barn man kan, på samma sätt som polismördarna i Malexander var av samhället tvingade att avrätta poliser. I båda fallen har individen ett val, ska de begå brottet eller inte? Båda grupperna kommer från kriminella subkulturer vilket ökar sannolikheten till asocialt beteende, men det fråntar inte individen från ansvar för sitt agerande. I bägge fallen har du grupper som försvara sitt agerande med ungefär samma retorik, att de kommer från svåra omständigheter, att ?samhället/etablisimanget? är emot dem och att de därför inte har något val. I bägge fallen bryter man mot lag och moral genom att förkasta etablerade regler, regler som oftast fyller viktig funktion genom att minska våldet och dess skadeverkningar, t.ex genom att minimera döda och skadade bland civila eller göra det möjligt att umgås utan att man måste ha egen förmåga till våldsutövande. All makt kommer i slutändan från förmågan att utöva våld.

? Ansvaret, skulden och skammen är således i slutändan deras.?
Där håller jag med, ansvaret ligger på den som sände iväg självmordsmördaren eller höll pistolen mot polisens bakhuvud och tryckte av (att sen självmordsbomber oftast är ett sällsynt kontraproduktivt vapen om man har en annan målsättning än att döda så många som möjligt, eller att ?kampen? används för att berättiga sin position på den egna sidan).

Din avslutande kommentar tycker jag är vanlig vardagspolitik, det man gör till vardags är verktyg för att någon gång i en ospeciferad framtid ev. uppnå sin målsättning, den enda du föreslår är en förändring av retoriken.
 

Bunny

Crazy like a fool
Joined
15 Oct 2002
Messages
2,953
Location
Knivsta
Re: Desillusionism [Yeah, pladdrigt filosofi-inlägg]

"Egentligen är det lite bakvänt att titta på de enskilda -ismerna."

Om man följer din tavelmålarmodell så är jag en sådan som börjar med fokus och sedan målar utåt till ramen. När jag tycker jag har en frän idé så tillför jag den, för att sedan möjligtvis se hur det kommer sig. När det gäller förtryck så bestämmer jag mig först för att det ska vara förtryck, sedan hur den ska uttrycka sig (vilket för övrigt var det jag bad om idéer till) och sist vad som ledde fram till förtrycket. Att det hela skulle anses "bakvänt" kan jag leva med. :gremsmile:

"Förklaringen till alla åskådningar"

WoW! Bombastiskt så att det förslår. Inte bara teorin till alla åskådningar, utan förklaringen till dem. Allt i ett. Min resa till den slutgiltiga livsinsikten är fullbordad - Nirvana är nästa hållplats. :gremwink: :gremtongue:

Nej, nu ska jag vara allvarlig. Det är en intressant modell du sätter upp, och filosofi och livsåskådning är något som alltid är intressant att diskutera.

Din version av vad kultur är har jag inte hört förut. Det finns ett otal tänkare som klurat ut vad kultur är för något, problemet är bara att alla har dragit annorlunda slutsatser. Det har du med.

(här tänkte jag skriva en analys av din modell, men så blev det inte, mitt resonemang hade för vana att gå alldeles för mycket i cirklar för att det skulle vara givande (bl a så har jag svårt att fånga dina tankebanor ibland - kopplingen till att "När den förhärskande börjar bli gammal och blir utdömd av naturen, så börjar han diktera en åskådning som inte är av praktisk natur" är inte uppenbar för mig, även när jag försöker förstå din modell))

Jag anar att resonemang som "om man istället i ett land har en gemensam rädsla för attacker från andra länder så kan ideal som nationalism och monarkism komma att växa sig starka" är kraftigt förenklade. Jag antar att du vet att det inte är så jäkla enkelt. :gremsmile:

"Det är anledningen till att mitt blod kokar när jag läser artiklar som säger att man måste fördöma självmordsbombare för att de inte bär uniform och därför strider mot genèvekonventionen."

Du talar egentligen för mycket ur din egen (icke)ideologiska ståndpunkt här. Min tråd var tänkt att föras ur en mer objektiv vinkel, men låt gå. Däremot tänker jag verkligen inte ge mig på att på något sätt beröra palestinakonflikten här - det kan inte gå annat än fel. :gremgrin:

"Själv tycker jag att det vore bäst om man inte hade några åskådningar. Det är det som min desillusionism går ut på. Man kan fortfarande diskutera vilken politik som bör föras för att de överstimulerade ska få så mycket hjälp som möjligt, men de olika politiska greppen är blott verktyg i desillusionistens händer, inga målsättningar. I desillusionisternas paradis kommer inte någon någonsin kunna gömma sig bakom sin åskådning och tro att han med dess hjälp kan berättiga sina ageranden.

Det åskådningslösa ändamålet är det enda som aldrig kan helga medlen. Därför är det den enda tänkbara världen som kommer att sakna förtryck."


Oj, en desillusionerad värld, så... lockande? Nej, jag tycker du har fel. En ideologi kan mycket väl vara baserad på principen att ändamålen helgar aldrig medlen, utan att bli desillusionerad för det. För mig så är en väl balanserad livsåskådning en blandning mellan en högt ställd idealism och en pragmatisk inställning till livet. Jag lever inte livet med idealistglasögonen på näsan hela tiden, samtidigt som jag gör orationella avsteg från min pragmatiska livstil, just för att avstegen uppfyller några av mina ideal.

Att vara konsekvent är för övrigt inte det viktigaste här i världen.

Att vara desillusionist verkar på mig vara bara ett annat sätt att säga att man inte bryr sig. I varje diskussion du är med i bildar du dig en åsikt, en åsikt som i slutändan följer ett ideal. Alternativet vore att inte ha några åsikter alls, vilket verkar oerhört svårt. Bara det att du nämner ett desillusionistiskt paradis verkar på mig vara en kraftig motsägelse. Att det inte finns något desillusionistiskt paradis är väll själva grejen.

Försöker du ha åsikter som står utanför ideologierna så har du snart skapat dig en egen ideologi.

Det verkar i praktiken lika omöjligt att vara desillusionist som att leva utan livsåskådning. Enda sättet är kanske lobotomering eller någon form av hjärndödhet.
 
G

Guest

Guest
Förra året var jag på ett lajv (”Skuggor 3: Ett ångfatasi lajv”) där ett i brist på bättre ord (och trots att ordet redan råkar vara taget av en sekt men nåväl) scientologiskt styre rådde.
Det är inte alls brist på bättre ord, Teknokrat är den rätta termen, dessutom verkar det vara en liten oligarkisk twist på det, i Teknokratin är teknologi och forskning i centrum, i Oligarki är det ett begränsat antal, det är ofta, men inte alltid, som teknokratiska sammhällen porträtteras så.

I övrigt finns det något rollspel som kallar någon sekt för teknokrater, men det är smått felaktigt.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Ett stort ämne som är svårt att besvara bit för bit.

Man kan väl generellt säga att alla ideologier (politiska, religiösa eller annat) är dåliga i sin urartade form (utom mig som enväldig härskare och gud förstås). Jag kan lätt skjuta vilken ideologi som helst i sank i dess urartade logiska slutpunkt (utom en). Ta det som en utmaning.

Några behändiga begrepp i sammanhanget är värdepluralism och värdesingularism, dvs frågan om det finns en enda korrekt uppsättning värderingar eller om det finns flera tänkbara rätta värderingar. För mig är måttet på ett bra samhälle ett samhälle som ger utrymme för mycket olika värderingar att samexistera och följdaktligen blir de samhällen som har en enda uppsättning värderingar dåliga.

Om man ska bygga på dessa tankar i rollspel så innebär det alltså att man bör (i rollspelssammanhang där man vill ha mörka samhällen) ha en enda "korrekt" uppsättning värderingar och allt annat är fel. Detta är det viktigaste igenkänningstecknet och egenskap på ett sådan samhälle.
 
Top