Nekromanti Förväntningar

[Röde Jack]

Re: Sociala kontrakt

Nej då, jag hängde ju mycket på mutantforumet för några år sedan så jag vet att du inte är ALLTFÖR elak...

Mitt första köpäventyr som jag spelledde var nog Sarkath Hans gravvalv, vilket nog präglat mig mer än jag vill erkänna. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag som typ 12-åring krisade rejält när jag skulle spelleda Svavelvinter: "Vafan, äventyret är ju typ helt ÖPPET! I vilken ORDNING ska man spela deläventyren?!!".

 

[Mogger]

Fast till viss del tror jag ju att stridernas häftighet beror åtminstone i viss mån vilket dramaturgiskt ramverk de omges av.

Jo, det är säkert sant, men oavsett om SL säger att vi ska spela Star Wars förutsättningslöst så kommer jag inte att kunna göra det. Jag kommer att spela med glimten i ögat (för jag gillar VI-IV bäst) och lite gladaction med lite Shakespearesk fernissa. Säger SL att vi ska spela Noir-Star Wars så säger jag "coolt" och får genast en massa förväntningar på att det ska dyka upp famme fatales här och var och en massa annat. Jag har redan ett ramverk som baserar sig på allt jag sett, läst, upplevt m.m.

Och, det här är väl mest till Han, jag tycker att det är en bra sak. Förväntningar är inte i vägen, de är där för att hjälpa till.

Jag vill avsluta med mitt nya mantra för hur jag vill komma till spelmöten:

[with] faith in other people's ability to be interesting and engaging without being overbearing.

Mer än något annat är det den samverkan som uppstår när man spelar som intresserar mig. Ett form av missförstånd som inte kan uppstå på något annat sätt än genom att man försöker förstå och förhålla sig till varandras förväntningar, men som ofta kan utmynna i något bra, intressant och meningsfullt.

Citatet är fö hämtat från http://culturesofplay.com/categories.php

 

[krank]

Jo, det är säkert sant, men oavsett om SL säger att vi ska spela Star Wars förutsättningslöst så kommer jag inte att kunna göra det.

Som jag skrev, short, sharp shock. SL behöver ganska snabbt bryta av mot uppenbara förväntningar dels genom snack innan men också direkt in-game. Första mötet är skitviktigt, och den första spelade halvtimmen viktigast av allt. En bra SL kan genom chockverkan skaka loss de föräntningar man har och få bort det invanda tänkandet. Kan gå lite trögt i början, innan man vant sig vid det nya läget, men ändå...

Hoppas du inte trodde att jag menade att SL bara skulle säga - det måste vara lite verkstad också, inte bara snack.

 

[Mogger]

Sorry. Ja det borde funka. Och låter kul!

 

[olaberg]

Re: Sociala kontrakt

Så här menade jag nog:

Design-by-committee: alltså när många enas om att skapa något.

Blir ofta slätstruket och klichéfyllt.

För när många, typ alla runt spelbordet, skapar något tillsammans, typ en berättelse eller en scen eller en förväntan om vad som nu ska komma att ske, så enas man runt minsta gemensamma nämnare, vilket oftast är en uppsättning klichéer.

De många, som alla är med och påverkar, har inte roligare fantasi än så, när fantasin ska blomma tillsammans.

Men VAR OCH EN av dem kan ha idéer som är lite skojigare eller i alla fall mer originella.

Det krävs bara att alla utom en vågar släppa kontrollen, och att denne ende vågar ta kontrollen och vågar släppa ut de lite mer originella idéerna.

Bägge de processerna kan vara lite jobbiga, man vill ha kontroll själv, alla vill vara med och pilla, man vill inte ta plats, man är rädd för vad de andra ska tycka.

Där kommer impro-övningar in, för att skapa en miljö där folk vågar steppa upp och säga: men hörni, visst var det så att... för de vet att de andra kommer att säga: JA, så var det.

På din beskrivning i originalinlägget lät det som om du var fast i processer som ledde till de förstnämnda situationerna. Kanske att improtricksen kan hjälpa till.