Få mig pepp på att Sl:a DnD 5e

[Zire]

Jag tycker att största skillnaden mellan DnD5 och andra spel är att finns så väldigt mycket material. Om det är bra eller dåligt får man avgöra själv, men vill man ha mycket material om det mesta (inklusive AP, diskussionspoddar etc) så får man det med råge.

När man spelar sedan behöver man absolut inte allt som finns i böckerna på en gång. Hjältarnas Tid som jämförelse har 11 sidor monster/varelser och det är väl rätt standard, DnD5 har en separat bok med 350 sidor, och det är bara grundsetet. Dungeon master's guide har typ 80 sidor magiska föremål. De tre startböckerna är omfattande i sidantal, men reglerna känns inte överdrivet komplicerade. De utgör en ganska liten del materialet.

Min hangup är på den fantasyvärld som är default, men jag plockar gärna en delmängd av materialet för att göra någon nischad variant. Man behöver absolut inte använda alla raser, spells etc när det finns så mycket att välja på.

 

[Anarchclown]

Jag tycker att största skillnaden mellan DnD5 och andra spel är att finns så väldigt mycket material. Om det är bra eller dåligt får man avgöra själv, men vill man ha mycket material om det mesta (inklusive AP, diskussionspoddar etc) så får man det med råge.

När man spelar sedan behöver man absolut inte allt som finns i böckerna på en gång. Hjältarnas Tid som jämförelse har 11 sidor monster/varelser och det är väl rätt standard, DnD5 har en separat bok med 350 sidor, och det är bara grundsetet. Dungeon master's guide har typ 80 sidor magiska föremål. De tre startböckerna är omfattande i sidantal, men reglerna känns inte överdrivet komplicerade. De utgör en ganska liten del materialet.

Min hangup är på den fantasyvärld som är default, men jag plockar gärna en delmängd av materialet för att göra någon nischad variant. Man behöver absolut inte använda alla raser, spells etc när det finns så mycket att välja på.

Forgotten Realms är inge vidare. Men i alla fall senast de frågade fansen vad de spelade så var den absolut vanligaste settingen folk spelade i homebrew.

 

[Zire]

Forgotten Realms är inge vidare. Men i alla fall senast de frågade fansen vad de spelade så var den absolut vanligaste settingen folk spelade i homebrew.

Ja, det är vaniljglass. Det går liksom inte att enas om någon annan smak om man bara får en, även om de flestas första alternativ skulle vara något annat.

 

[Man Mountainman]

Ja, det är mycket av texten som handlar om strid. För det är dom sakerna som det måste finnas regler&stats för. Monsterstats och stridsregler och tärningar ska vara som pistolerna på bordet. Vi hoppas kunna ta oss igenom samtalet utan att behöva plocka upp dom. Det är inte ett misslyckande när dom inte används. Men när dom väl används då vill vi att dom ska fungera.

Har inget bättre att tillägga än att det här var en väldigt träffande metafor. Jag stör mig alltid på resonemanget "aktiviteter ska ta upp tid i spelet i direkt proportion till hur mycket plats deras regler tar upp i boken".

 

[CapnZapp]

Utan att rikta mig till någon enskild i denna tråd blir jag så trött varje gång någon ekar WotC's marknadsföring med att spelet har tre "pelare".

Det är ju bortom självklart för mig att ett spel där lätt hälften av reglerna handlar om strid, och viktigare, där 99% av konstruktörernas ansträngningar för att få till spelbalans handlar om strid... leder till ett spel som handlar om strid.

Spelets stöd för att utforska nya miljöer eller sociala situationer är rentav rudimentärt, så jag orkar inte ens bemöta dem som påstår att spelet handlar om någonting annat än strid.

Att det sedan GÅR spela D&D utan fokus på strid är någonting helt annat, och motsäger inte på minsta sätt att spelet är gjort för strid, handlar om strid, belönar strid och allmänt är något av det mest stridsfokuserade bordsrollspel som finns på marknaden.

.

 

[2097]

Utan att rikta mig till någon enskild i denna tråd blir jag så trött varje gång någon ekar WotC's marknadsföring med att spelet har tre "pelare".

Det är ju bortom självklart för mig att ett spel där lätt hälften av reglerna handlar om strid, och viktigare, där 99% av konstruktörernas ansträngningar för att få till spelbalans handlar om strid... leder till ett spel som handlar om strid.

Om man kikar i spelarhandboken så ser spelet ut som ett rent stridsspel. Och det är också spelarhandboksdelen—och därför "stridsdelen"—av spelet som många av dom reglerna som dom flesta gillar att prata om online. Opta, vänta på nya builds osv.

Men min position är att spelarhandboken inte behöver mer än några paragrafer för utforskning och för sociala situationer. Vi tycker om att prata in character eller att leta och beskriva våra vägg-knackningar och vatten-hällande fäll-letningar in character. Däremot låter jag gärna tärningarna avgöra hur bra svärdet landar. Ergo är det mycket viktigare, när det kommer till dom spelartillvända delarna av spelet, med stridsregler.

Modulerna är också en del av spelet.

Det är därför jag alltid tjatar på folk att skaffa Starter Set (och kanske Essentials Kit också) och att det är spelet. LMoP är femman. PHB, MM och DMG är bara expansioner.

Och LMoP har utforskande, sociala situationer och strid. Är dom tre grejerna utförda speciellt bra? Nej, jag har husreglat dom jättemycket. Men det är en bra mix av dom och inte alls bara strid hela tiden.

Regler för utforskande resp för sociala situationer hör hemma i äventyrsdesigns-delen av spelet. Och vill vi ha regler och verktyg för bra ditton? Ja för tusan. Utforskande finns hyfsat i DMG (med tabeller för både platser, faror och belöningar—porte-monstre-trésor ftw) och det finns massor av guld i OSR-grejer att lyfta in i sina hemgjorda äventyrsplatser. För sociala sitsar älskar jag Sine Nomines grejer, ex vis "socialite challenges" i Silent Legions eller då dom trassliga fisktankar som spottas ut av "tags"-systemet som finns i dom flesta spelen i serien, gärna i kombinan med lite principer från Hillfolk.

Jag är oändligt tacksam att vi inte har ett social combat system ala Spirit of the Century / Diaspora (Fate 3) / Burning Wheel där samtalet reduceras ner till ett snackyatzys eviga rullande.
Och att vi har äventyrsplatser som är mer gedigna än dom efemära grejerna från system som ex vis Location Crafter.

"Roll dice to solve dialog" eller "roll dice to solve puzzle" a la skill challenges dödar dom ögonblick som jag älskar allra allra mest i rollspelet. När vi får mötas med "maskerna" på, spelledarperson mot rollperson, prata, fråga varandra saker osv. När vi får leka. "OK jag knackar på alla statyerna, jag går rummet medsols alltså när jag gör det... vad hör jag?" Såna stunder vill jag inte byta ut mot tärningsrullande!

 

[2097]

Båda har stats och skills för sociala situationer (vampire har fler än D&D till och med), inget av dem hoppar man över att skaffa sig en känsla för SLP man interagerar meds personlighet genom att rollspela.

Lite svårparsad mening men dom stats/skillsen är optional i femman och jag har inte lagt in dom. Vill hellre rollspela. Precis som du beskriver här:

Mina senaste två sessioner har varit en skitstor bossfight som tog typ en timme på sin höjd och sedan sammanlagt kanske 10 timmar av miljö och scenbeskrivningar och att snacka skit med SLP, samla information och förhandla fram fördelar till sig själva.

 

[M0n3y5h0t]

Det går att få till fantastiska kampanjer med D&D 5E, liksom det går med nästan vilket system som helst. Med D&D 5E har du mycket support, med D&D beyond, med massor av redan skrivna äventyr och tusentals videor med tips. Det går lätt D&D beyond eller liknande att kolla upp spells, som faktiskt inte har så många rörliga delar.

Med point-buy kommer inte stats under 8 vad jag vet och du kan kräva att folk spelar på sina dumpstats. Med färdigheter som inte alla är beroende av yrket och custom backgrounds går det exempelvis att göra en fighter som även är bra på att smyga, fingerfärdighet och låsdyrkning.

Strider och Hitpoints är vad det är. Utan alternativegler tål folk snabbt mer än älgar, efter att ha fått mer spö än vad en älg tål kan krigaren få en "second wind" som en fantasy-Hulk Hogan, sedan ta igen ett gäng hitdice när hen chillar i en timme eller två (short rest) och vara helt stridbar, utan att ha fått minsta bandage på sig. Ingen blodförlust, ingen hjänskaning, ingen stor reva i rustningen. Rustningar gör dig svårare att träffa och skyddar ingenting vid träff. Här rekommenderar jag att faktiskt ta det för vad det är och acceptera att den delen är mer som ett brädspel än ett rollspel, lite som att man måste mörda sig igenom en massa fiender för att komma till cutscenes och dialoger i spel som dragonage. Ser man det som en fristående brädspels-del kan det till och med vara rätt underhållande.