tja vad ska jag säga? en knappt mänsklig maktgalen nekromantiker, ett troll, en blodstörstig barbar med attitydproblem och en grodälskande pacifistisk forskare...att det blir slagsmål är nog oundvikligt
Du kanske förstår varför jag själv gjorde de grundläggande karaktärskoncepten inför min nuvarande kampanj? ^^ Vi hade i slutet på första kampanjen (då jag spelledde) en sanarinekromantiker, en fet barbar, en misslespion (har jag för mig), en momolansk riddare och en drezinmagiker, med gravt bristande gruppdynamik och suspension of disbelief som följd.
Av off-skäl inte bråkade dock inte ens sanarin och drezinen med varandra - att ha ihjäl andras karaktärer räknas underförstått som riktigt dålig stil i min grupp, med tanke på du ändå har lagt ned någon mån av arbete på karaktären, och mina spelare är i gemen inte särskilt bråkiga.
dock blev det väldigt roligt när forskaren snor min spelbook och lyckas skapa odöda grodor
Vilket är den stora fördelen med osammanhängande grupper, även om jag tyvärr inte tycker att det ger nog utdelning i längden... men så tycker mina spelare egentligen är det är väldigt besvärligt med osammanhängande grupper, de också.