Första coola rollspelet

[Gurgeh]

Vi kanske skulle kalla dem för kompetenta istället för coola?

 

[Christoffer]

Vet inte om jag förstår premissen ens, vad är en kool rollperson? Att en har massa maxade stats eller är indragande och engagerande att spela?

 

[erikt]

1982 är tidigt.
Och det finns coola saker i Rolemaster.
Men det är fortfarande ett gränsfall då det tar väldigt lång tid att ta sig till de coola bitarna.

I det avseendet är det ju ingen skillnad mot original-DnD. Det finns mängder med coola saker i spelet, och rollpersoner kan bli hur coola som helst, men i början är man ändå en inkompetent nolla som kan dö om en kattunge anfaller.

 

[Franz]

För mig är min första rollperson nånsin en av de coolaste jag gjort. Corl Drakdödaren till Drakar och Demoner v1. Alltså, förmågorna var väl inte så speciella, eller alls speciella, och han hade högre INT än STY pga random slag på grundegenskaper och sånt. Men han var cool!

”Cool” är ju en ganska vag formulering men jag tror vad som avses är att en rollperson från början kan ha samma stats, förmågor och tålighet som de tuffa karaktärerna i de filmer och böcker som ofta motsvarar spelen.

Exempelvis som det jag berättade ovan, när jag var liten och började med rollspel gjorde jag alltid en muterad varg med lång svart rock och samma personlighet som typ Snake Plissken eller Mad Max. Dock var ju min muterade varg rätt inkompetent vad gäller färdigheter men så ville jag såklart inte att det skulle vara så jag låtsades inte om det.

Vet många vänner som körde på samma sätt i DoD, de ville spela Legolas, Gimli eller Arargorn men färdigheterna var usla så det blev en slags dissonans man försökte att inte låtsas om.

Jag tror att vad @anth är ute efter (han får gärna rätta mig om jag har fel) är det första spelet där den dissonansen inte finns?

 

[Mekanurg]

Det var i alla fall ingen garanti för att få sig en kompetent rollfigur från början. Den Traveller-figur jag spelade längst med började som 22-åring, utsparkad ur scoutkåren, med en rank i Pilot och ett lånat scoutskepp.
Det enda coola med honom var hans namn, Will Travel.
Som i Have Spaceship, Will Travel.

Jag minns honom.

 

[Christoffer]

Men alltså:

Kolla på flykten från New York, hur framgångsrik är Snake rakt igenom? Är det en radda framgångsrika konflikter som följs av än mer framgångsrika konflikter?

Legolas, Gimli och Aragorn var ju extremt framgångsrika, genom hela Moria är det en enda lång flykt tills de kommer ut på andra sidan och där tappar de bort Frodo och Sam?

Vi måste väl en gång för alla döda idéen om att huvudpersoner är framgångsrika. Snarare är väl de flesta berättelser en lång radda misslyckanden följt av desperata försök att rädda situationen som i många fall bara gör det värre (oavsett om det handlar om att slåss mot ondskans makter eller rädda ett sargat äktenskap).

 

[Christoffer]

Tvingas jag svara utan att veta vad koolt är, så tycker jag själv att Starfaring (1976) ligger högt upp på listan som attans. Som spelare spelar man ett rymdskepp och dess besättning. Ett rymdskepp är ballare än vilken barbar eller ensam karaktär som helst alla dagar om året.

 

[Magnus Seter]

Dock var ju min muterade varg rätt inkompetent vad gäller färdigheter men så ville jag såklart inte att det skulle vara så jag låtsades inte om det.

Det där är ju hemligheten! Rollpersoner blir coola om de spelas coola!

 

[Franz]

Men alltså:

Kolla på flykten från New York, hur framgångsrik är Snake rakt igenom? Är det en radda framgångsrika konflikter som följs av än mer framgångsrika konflikter?

I Flykten från L.A. är Snake lite som James Bond på det sättet att allt han gör är han per automatik grym på. Hoppar upp på en motorcykel och kan hantera den perfekt, får fem sekunders instruktion om hur man surfar och han klarar att bemästra en jättevåg, nån slänger en basketboll till honom och han gör mål på mål.

 

[Franz]

Det där är ju hemligheten! Rollpersoner blir coola om de spelas coola!

38-åriga Franz håller med dig. 11-åriga Franz hade inte gjort det.

Det känns som att diskussionen har derailats till att försöka definiera begreppet ”cool” trots att kontexten för begreppet redan förklarats…

 

[Magnus Seter]

Det känns som att diskussionen har derailats till att försöka definiera begreppet ”cool” trots att kontexten för begreppet redan förklarats…

Okej, fair enough. Jag ger mig själv en tillsägelse!

Förutom James Bond så var ju rollpersoner i Delta Force väldigt kompetenta och coola, givet att de från början var specialkommandosoldater. 1986 kom det. Sen efter det tänker jag att Cyberpunk 2013 var en sån "oj vad coola rollpersoner en kan göra"-upplevelse för mig.

 

[Franz]

Okej, fair enough. Jag ger mig själv en tillsägelse!

Jag är glad att det bara var en tillsägelse, det hade varit sorgligt om du hade permabannat dig själv

 

[JohanL]

Även om det är ett superhjältespel från 1977 känns det inte som "coolt".
Att man bör vara ett "math buff" för att spela och att Lou Zocchi, känd för Game Science Dice gav ut spelet, ger mer "nörd"-känsla än "cool"-känsla.

Då känns Marvel Super Heroes från 1984 och DC Heroes från 1985 som bättre kandidater.

Jag trodde premissen var att man var cool (kompetent) i spelet. Handlar det om rollspel som spelas av de coola är det givetvis Vampire som gäller.

 

[Gerkub]

Det går inte att vara cool om det inte finns verklig risk att misslyckas. Som att man inte kan vara modig utan att vara rädd. Jag tänker att orden ”ball”, ”fräck” och ”fräsig” kanske passar bättre?

Jag har aldrig riktigt fattat det roliga med att börja med en karaktär som är mäktig och tuff, men det kanske är kul i rätt sorts spel?

 

[Mogger]

I Western (v1) kunde du bli hyfsat cool och dessutom ha råd med jäkligt coola prylar. Hade du tur kunde du bli förmögen, med föräldrar som var fabrikörer eller bankirer!

Även i DoD (men minns inte i vilken utgåva det började i) kunde du rulla Högadel vilket innebar att du var supercool!!!!

Här vill jag alltså bredda premissen. För mig är setting-kontext mycket viktigare än förmågor. Kan du spela någon som i settingen är supercool är det mer än gott nog i mina ögon.

 

[Magnus Seter]

Just ja, Pendragon. Där du från början spelar riddare vid Kung Arthurs hov. Och så Ars Magica, där du från början spelar en mäktig magiker som står över alla dödliga med dina magiska krafter.

Båda de spelen tar sin början där många spel slutar.

 

[Christoffer]

Då känns Marvel Super Heroes från 1984 och DC Heroes från 1985 som bättre kandidater.

Både Champions och Villains and Vigilantes är ju båda tidigare och koolare dock (eller kanske i nivå med koolhet med Marvel Super Heroes, beror lite på vilken sida en vaknar på känns det som).

 

[Gerkub]

Ars Magica

Okej, det verkar ganska fräsigt. Speciellt att man turas om att vara Storyguide (iaf i de tidigare utgåvorna)

<3

 

[Leon]

Jag tolkar 'cool' i det här sammanhanget som i vilken utsträckning spelet stöder wish-fulfilment. Och i så fall pekar jag nog på samma spel som Johan (VtM) men av andra skäl och trots att det är så sent.

Jag trodde premissen var att man var cool (kompetent) i spelet. Handlar det om rollspel som spelas av de coola är det givetvis Vampire som gäller.

 

[Leon]

Apropos: https://sverigesradio.se/avsnitt/un...bg-xfhobuaa0pwjmfptu0jkz0ubf1lh23hdht_l-fgo8o